Recension: In Defiance # 6 (zine)

Nya fanzine är alltid kul i punk/skin-svängen och jag brukar införskaffa de flesta. Det sköna är ju att man kan snoka runt i massa punkstrunt utan att behöva lyssna på skiten när man läser ett zine t ex. Se folk på bild istället för att stå bredvid dom på nått gig och ba "öh, uh" och inte ha ett piss att prata  med varandra om egentligen osv.
Nåväl, Tova som knåpar ihop blaskan har hållit en imponerande utgivningstakt och är nu uppe i sjätte numret på bara typ 1,5 år. Som det ska vara egentligen och som man kanske måste köra för att vara relevant i dessa tider med blögga och 21-åriga punkexperter på Facebook (vafan tror du att DU låter som då?/red.) osv men som det är länge sedan var fallet. Jag har redan sedan nummer ett haft lite småsvårt för det bitvis dåliga och pladdriga språket i zinet (och VEM FAN är du att anmärka på folks språk!?/red.) (Ok ge mig ett break nu red./red.), särskilt som jag får för mig att Tova är en utbildad och nått sånär vuxen människa. Men det blir å andra sidan mer personligt och man har efter några nummer växt in i det hela och vänjer sig. Nummer sex är det klart bästa hittills och innehåller intervjuer med Warrior kids, nya svenska band (Vindvak, DTS och Tumult - samma folk som i alla andra band som vanligt), Fred and the Perrys (som svarar långt och bra, annars är det ofta lite korta o trista svar från många band), gig- och festivalrapporter samt ett ganska gediget recensionsblock. Det som lyfter zinet är just recensionerna som blivit fler och som övervägande skrivits av zinemakerskan själv istället för så mycket inlånade tomtar som det varit innan. Inget ont om dom men i ett zine som är så personligt präglat i övrigt så blir det mer intressant så här. Gigrapporter var kul när man var liten skink-headz och fick läsa om precis varenda centiliter Botas drack och vilka som det sas hej och hå till på Wasted/Rebellion i saliga Streetmusic FC och sedermera Non Serviam. 2017 lämnar det mig lite mera kall om man säger så...  Band spelade, folk söp, nån vakt var dum, nån sa nått kul. Men det här är ju bara jag som blivit gammal och tappat suget på i princip allt här i livet. Och det är ju inte Tova, "Mr.Skinhead" eller nån annan säkerligen ljuvlig liten fyllskalles fel. Det är tiden, livet och framförallt SAMHÄLLETS fel.

Rekommenderad läsning för skins och herberts!

Ps. Extremt mustigt att avhandla decenniets viktigaste och tyngsta skiva på fyra slafsiga halv-rader! Vägs dock upp av de syrliga raderna om Sveriges Sista RIKTIGA Skinheads lilla band. Rimligt, kudos.

Recension: Mareld/Noll IQ CD-r

Mareld spelar ett slags jävla ondskefullt vev, blir en väldigt uppstressad och obehaglig känsla här hemma i pridelyan. Har så jävla svårt att sätta sån här skit i fack, det grindas och manglas av bara helvete och det är demoniska ondskeröster av bara helvete (sorry) (pinsamt red./red.). Det som är gott med grindband är att de iaf håller upptempot med i monsterköret, långsam metal blir så jävla fjantigt - här kan man släppa fokuset på föraktet då det finns en tydlig punknerv i rensandet. Men givetvis finns en del tung-gung partier också. Pallar inte lyssna om förra demon men tycker mig nog höra att det blivit ännu fläskigare denna gång.

Störd grej var att första gången jag lyssnade så hade jag inte insett att denna cd-r var en split med Noll IQ. Så plötsligt kände jag ba - "vafan pöjka´har börjat göra lite mer redig pönk höhö hehe snöff snuff". Noll IQ kör osse med mangel men klart mer kaos och speed samt en gnutta melodier såväl i helheten som i en del gitarrslingor. Framförallt är sången, som ju är det viktigaste i all musik, punk här. Fast det är jävligt olika från låt till låt ska tilläggas, i "Vad som än händer låtsas som att inget har hänt" så harvar de runt i samma träsk som Mareld. Roliga låttitlar över lag, t ex "Anti-skejt". Inte för att jag har nån åsikt men alltid gott med folk som sätter mer foten i fittsamhället. Lycka till i livet!

Recension: Slaktkniv - Det sjunde inseglet CD

Slaktkniv är för mig en ny bekantskap även om jag sett namnet poppa upp här och var förr. Musiken vi bjuds på är nån form av råpunk eller hardcore på svenne-language. Det är välspelat och välljudande, med ganska cleana guror klart mixad sång vilket jag alltid uppskattar när det gäller sån här musik. I inledande Snutvåld och överlag när det går lite snabbare så tycker jag det är nån slags Poison idea/Rövsvett vibe över skiten, men det säger som vanligt mer om min dåliga koll och begränsade referensram när det kommer till hardcorepunk. Det monotona riffandet är ganska trivsamt men det blir lite enformigt ibland och texterna är på sina ställen infantila - "du är bara en död jävla vinkel" - vafan är det för snack pöjka´?  Samma i "Knivsudd"; Din tid är inget tidsfördriv // Lev dit liv - som en slaktkniv // jag känner glöden // jag springer med döden... ska man bara ha fyra trader i en låt så får man fan se till att de är goa och pridea och inte sånt här pseodo mörkersvammel. Plus i kanten dock för raden om att göra en "round kick" mot Harry haffa... Nu blev det lite neggigt här känner jag och i ärlighetens namn är det inte helt rättvist, det är ändå en på sina håll trevlig liten skiva. Sju spår totalt där avslutande "Destruktiv" är vad jag antar att det de tänker ska vara hiten - melodisk sång-sång refräng som faktiskt sätter sig. Fan vet om det blir nya Green Day dock. 

Fuck knows om plattan ska ses som ett demo-släpp eller ej, CD-r i ett redigt omslag är det iallafall. Mer Slaktkniv hittar ni på såväl facebook, Spotify som Youtube informeras vi även om på det sistnämnda. 

Intervju: Mareld

Mareld är en mangelorkester från Eskiltuna som envisas med att skicka skit till mig och på andra sätt pocka på min uppmärksamhet. Då jag dessutom har ett dunkelt förflutet med deras vedervädige bassist så tog jag fram ishackan och högg till. 


Ok vi börjar med lite grundläggande: samhället är i fritt fall, klassamhället brutaliseras, värdskapitalismens utbredning till varje geografisk och själslig vrå, the downfall of the working man till följd av automatisering, robotar och feminiseringen av arbetslivet, skägg,  fragmentiseringen och den totala alienationens slutgiltiga triumf... varför slår ingen näven i bordet? Är Instagramkonto lösningen?  Vad spelar ni egentligen för sorts musik?


Vi vet inte varför ingen slår näven i bordet men Instagram är definitivt den slutgiltiga lösningen. Mareld spelar energisk europop med inslag av musik (svävande svar - då gör jag en "opolitiskt skinheadzband"-notering här i marginalen. Och Blumchen gör nog fan det bättre, men tersta porr-grind pöjka´/red.).


E-tuna förknippar jag mest med Nazis. Vajar fanan än?


Ja, den vajar högre än någonsin. Kommunen har infört rökförbud under arbetstid och huggit ner alla träd (fyfan alltså - folkhälsofascisterna är de vidrigaste av alla. Själv minns jag när man var liten och kunde  göra vafan man ville. 14 barre och sitta och röka på pizzerian? Inga problem, du har lagen på din sida grabben! och pizzan hade takfläkt och pizzagubbarna fina vita skjortor med loggan på bröstet...fyfan vad jag hatar samhället/red.). Dricksvattnet är förgiftat och det saknas personal i förskolan. Alerta Anti-Fascista!


Gillar ni Sham 69?


Vi misstänker att det är en kuggfråga (Ändå tar ni inte ställning? Sham ska man gilla, liksom Clash, Pistols, Ramones etc, till och med skitband som Stranglers ger man en spinn då och då bara för att man ska. Fyfan för folk som kommer dragande med nått jävla pissband från vitryssland som gjorde en halv demo på 1800-talet som är "så jävla mycket råare än Black Flag".. käften! Klassikerna/vanliga band gäller/red.).


Arbete är egentligen roten till allt ont - mervärdesproduktion och konsumtion och fortsatt kapitalackumulation. Å andra sidan måste man ju ha nått att göra och man måste ju jobba för att överleva samt att man kan må rätt ok när man dragit hem en gammal singel på ebay...iaf i fem minuter. Är det samma sak medvskägg? Man vet att det är vidrigt men man har liksom inget val? Ser Jeff fortfarande ut som en jävla mördare?


Nej, vi har gjort egna klistermärket. Bojkotta badhuset! (nej nu börjar ni tramsa pojkar och är det nått jag fanimig inte villa ha här på blögga så är det trams. Kom igen nu!/red.).


Är ni en del av nån scen? Ni arrar ju nått jävla lussegig och skit...


Ja, vi är med och fixar spelningar på Klubb Hybrid. Den andra december anordnar Klubb Hybrid en spelning med Dissober (Västerås), Turbocharged (Deje), Discorporea (Sthlm), F.O.A.D (Västerås), Suffer the Pain (Västerås), Wan (Etuna), Crushed Skull (Sthlm) och Kamikaze (Östersund), Björn Poet (Etuna) och Fredrik Sköld (Etuna). De två sistnämnda sjunger visor, dansar magdans, säljer zombiekonst och bjuder på jordnötter. Det blir en gammeldags etuna-spelning a la Klubb Max 500 (som ju alla känner till, vafan tror ni E-tuna är New York eller!?/red.) med billiga övernattningsmöjligheter för utsocknes marodörer. 20 januari anordnas ytterligare en spelning med Repuked (Sthlm), Disrupted (Ludvika), Rotten Breath (Karlskoga) och Mareld. Stockholmare som läser detta kan även komma och slåss med oss på Copperfields den 3 februari. Mer info finns på Klubb Hybrids fakebooksida. Support the Underground – Go Hybrid. Mareld utgör Klubb Hybrids väpnade gren. Det är topphemligt och har ingen som helst koppling till den nuvarande situationen i Katalonien (jag skiter i Katalonien och alla andra länder och regioner - lägg ner dom och alla olika etniciteter och annat småplock. En klass - klasskamp - kommunism - ett folk - gott gotti gott gott/red.).


Är ni i grunden punkare eller Trotskister? Vad tycker ni om Arbetarmakt?


Stöd sophämtarna - våga källsortera! Det gjorde Stalin.


Ska ni inte sluta bara göra demos och muskla upp lite? 


Jo tack, men det är som Sibylla – en fin idé som inte funkar i praktiken (tja det är väl där skon klämmer - är man inte karl nog att smeka upp en magic bacon meal med extra ost och extra bacon och lide go dippasås så ska man fan inte släppa skivor heller/red.).


Kassettrenden - vad tycker ni?


Hipster-fenomenet handlar om yttre attribut. Hipsterkulturen utgår från en pervokulturellt betingad permanent störning i den oidipala fasen. Vi tycker att det är kul att folk håller på. Köp Marelds split-CDR med Noll IQ (jävligt dyrt med cd-r ju klart ni behövde göra en split... jesus titti fucking christ!/red).


Många gillar ju att fråga vad folk har lirat i för band innan... vad tycker ni om det? Jag tycker det är skit samma, allt är ju skit ändå!


Se ovan (lame svar men å andra sidan var det svaret 100% korrekt så/red.)


Varför tror ni 90-talet var så fett mycket mer tungt och äkta än nuet?


En ledande fråga. På den tiden var illuminati och påven i maskopi med storfinansen. Dagens band är skitbra. På 90-talet var det alldeles för mycket tralltjafs, introvert indieonani, o.s.v (kanske sant vad gäller musiken men själva da spirit var nått helt annat. Då gick man ner på posten (som fanns) och hämta ut ginzapaketen och slet upp redan i väntrummet där och lekte julafton, man åkte till Lund och tyckte bara det vara a riot - nu åker folk tusen varv runt jorden i sekunden o ba "det var inte lika coolt som bilderna på insta (eller nån jävla idiotpod de lyssnat på) + fett dåligt med eluttag". Då läste man en bok eller ett zine och lärde sig nått, nu bablar idioter om totalt trams på pöddar och ännu större idioter lyssnar på, och LYDER dom. Eller ta ba Köpenhamn -91;punkare, anarkister, skinnskallar...  Eller vadfan som helst. USCH!/red.). 

Mareld: https://www.facebook.com/themareld/
Klubb Hybrid: https://www.facebook.com/klubbhybdrid/

Intervju - Bomber

Bomber är ett nytt cis-rockband baserat i Malmö med rötter i såväl Halland som Småland och den där staden HIF kommer ifrån. Tufft så det smäller om det!


Jag måste bara säga: vilket jävla bra bandnamn Bomber är! Varför heter inte alla band det redan? Hur fan tänkte ni!?


- Hur vi tänkte? Alltså som den otroliga kraftkvadrat och rockens sköra fåglar som vi i Bomber utgör så föll sig namnet ganska naturligt. Och kanske lite för att vi satt och ritade en tuff klotbomb i bombarjacka...


Jaha scenen vafan är det egentligen? Jag har tydligen "varit en del av" den i typ tjugo år men fattar fortfarande inte vad det är.... lirar ni oi eller?


- Scenen är, för att vara lite allvarlig, den samlade summan av publik, gigarrangörer, artister, plattvändare, fanzinemakare etc. etc. Den är alltså inte de som bara sitter hemma och berättar om hur det var förr på nätforum (Man adderar alltså en massa kvalitativt olika saker och får genom det en annan ny sak? En sorts mervärdesproduktion? Och jag bidrar till den? FYFAN!/red.). Scenen är organisk och föränderlig, tja, rent av förunderlig.
- Om vi lirar Oi! är en smaksak det. Men visst Oi!en finns där som en snitslad bana i punkskogen (jag hatar naturen/red.).


Berätta om er skapande process, blir det mycket "pissa med kuken"?


- Det är en ganska enkel process, oftast kommer en av oss med en ram till ett gnistrande mästerverk, sen genom en explosion när vi alla fyra möts så finslipas det till fulländning med text och dans (hade gärna hört mer ingående om "explosionen när ni alla fyra möts".../red). När allt är klart så kollar vi av låten mot en checklista som vi har, - låter det som Jamiroquai? Om nej, så har vi en ny låt till vår sångskatt.
   Ett problem som vi har är dock att ingen av oss riktigt vet hur Jamiroquai låter. Men vårt oförblommade hat låter sig inte hindras av det!


Är det sant att ni är tre basister i bandet? Blir det mycket basistskämt bakom ryggen när någon av er går på toa?


- FYRA basister! Simon blev tvungen att spela sig igenom hela Clashs diskografi på bas som audition för att få vara med i bandet. Men, men skämt åsido, vi snackar mest skit om Jamiroquai, ständigt bakom ryggen på den där basmisshandlaren (slappindabas?/red).


Ni ska ju lira på nästa BSC - utgår från att ni kommer blow the roof of. Peppade?


- Vi kommer att lyfta taket! Sjuukt taggade på gigget! Men det är ju premiärspelning för oss så lite nervöst är det allt (erkänn aldrig svaghet!/red). Ingen har ju hört oss så vi möter ju lite olika horisonter, vi vet ju inte vad folk förväntar sig, hur tror folk att Bomber låter? 


Terrorister - ska vi bomba dom eller ska vi bygga mer fritidsgårdar i förorterna runt om i Europe awake?


- Tror att det allra största problemet med extremism och terrorism är avsaknaden av gitarrbaserad musik (nu skriver ni extremism som om det vore något negativt. Röstar alla i bandet på Folkpartiet?!/red.). Byter man ut pratsång till klassiskt riffande så skulle mycket vara vunnet. Ett alternativ är också att bygga fritidsgårdar för att sen bomba dom, "build and bomb" lite som näringslivets "sell and lease back"... Skämt åsido No Future!


Gillar ni stora bomber?


- Du vet, ett hem utan vapen är bara ett hus, ett spjut utan spets är bara en pinne (jag fattar, ni gillar stora bomber, små uppnosiga bomber osv... så länge det är bomber!/red.).


Blir det något skivsläpp snart? Här har ni så att säga chansen att droppa bomben.


- Vi tänkte försöka smita in i studio någon gång i september och klistra en eller två furiösa dängor. Tanken är väl att försöka få ut dem på youtube eller något så snabbt som möjligt. Skulle någon bli peppad på de låtarna och mer så är vi nog beredda. Klart det hade varit roligt att släppa grejor fysiskt, men vi kanske ska se om vi är något för massorna först (Satsa på Lord of the rings-box direkt (OBS REFERENSHUMOR FÖR DE SOM VARIT FETT ÄKTA LÄNGE) /red.).


Vad handlar er pride om rent generellt skulle ni säga?


- Bomber och rock! Att rakryggade gå mellan hem, arbete och replokal. 


Vad tycker ni om samhället?


- Vissa delar av samhället tycker vi mycket om, andra delar är en aldrig sinande källa av inspiration (ok själv hatar jag cheferna, facket, staten, media, internet, tramset, cykelidioterna, fegisarna, nassarna, alla partier, de löjliga lagarna, de som inte följer de få vettiga lagarna, de som stiftar lagarna, metal, IF metall, alla trender efter 1999, nästan allt efter 1999, egentligen allt efter 1989, Everton, Manchester United och Mods/red.). Vissa säger att ett samhälle är summan av våra val och vissa väljer att lyssna på musik som inte är gitarrbaserad rock. Det är för jävligt! Folk kommer alltid välja en enkel lögn före en komplicerad sanning. Att vissa väljer bort Jamiroquai är dock gott.


Gillar ni SKINHEADZ?


- Martin, lille vän, var inte orolig. Vi gillar dig oavsett vilken längd på håret du har (jag har skägg/red.).

När ni inte står, gravallvarliga i en ring i replokalen, med bomberjackor på och bara fucking BLASTAR ut era anthems, utan kommer hem och varvat ner lite...vad lyssnar ni på då?

- Inte Jamiroquai i alla fall! - Trodde du att vi går hem och lyssnar på Jamiroquai? Var i helvete har du fått något sånt ifrån?! Nu blir vi upprörda här!

Jag älskar er


- Vi älskar dig! ❤️❤️❤️
Och vi hatar Jamiroquai! (var det han med cowboyhatten eller? /red). 

x

Recension: Turist i tillvaron 4 (zine)

Jaha nytt nummer av Majkens blaska. En jävla blandning som vanligt. Kul att läsa om återuppståndna Asocial samt mysgubbar som Sixten Redlös. Ett sympatiskt drag i tidningen är könsbalansen bland de uppmärksammade artisterna samtidigt som det blir smärtsamt tydligt vilket normativt svin jag är - jag har aldrig hört talas om de flesta "icke-kukbärande" grupperna. Och Nike liksom, vafan har det med punk att göra 2017 att hon lirade i Usch 1979? Å andra sidan vafan måste allt vara så jävla punk för? Skitsamma, jävligt loj artikel iaf. Den där Cod rövar på med sitt skivtjafs som givetvis är korrekt - och en del formuleringar är skitroliga - men man pallar ändå inte av den enkla anledningen att skivsamlande blivit en sån jävla töntgrej. Alla som samlar skivor these days är ju bortskämda horungar som sitter och klickar hem a life long of struggle n strife på da web samt hipsters som inte köpt en skiva på tjugo år men nu runkar sönder sig över sina egna inköpsbilder på Instagram. Ja, jag är bitter men vafan har ni öppnat fönstret och tittat runt i samhället eller!?

Skagrejen är kul, framförallt retrogrejerna om att skanka i gamla stan (gamla sta-haan *hes stön-sexy voice ala Båtas") och Reinholdsartikeln. Dock lite efterblivet att helt utelämna gulderan i svensk ska nämligen the fabulous 90-talet med band som Tic tox, Liberator (tjock bad manners sångare som rasade genom en scen), Chickenpox (åka taxi, åka buss), Skalatones (Svegis tappa en väska med merch och bandfkassa på 80000kr) , Gilrsmen, Stiff Breeze (sjöng om jesus) och USCB Allstars (sjöng om att pippa till Mighty Mighty Bosstones plus Poxy hade bar överkropp i ett omslag). 

Rå poster från -98 när man skanka i för stor kostym och skatedojjor

I övrigt verkar Ras vara coola, ännu ett av dessa band på R som jag borde kolla upp men inte pallat (typ Regimen). Ett gött zine som vanligt, plus för att det är så möe bilder, gör det hela lite mer läsvänligt jämfört med vanliga skitzine. Ändå är det något som saknas...kanke en krönika på ett överintellektuellt tema eller ba lite goa låttips av en gammal möllan-legend (loser)? Aja. 

Recension: Posso Kongro - 063-019 7"

Samma bild som intisen men fuck, omslaget ju. Rippat av ett gammalt pubrockgäng

Så var debuten här från Östersunds/Örebros (palla fatta?) egna pussy kings. Första låten är den tidigare på blögga omtalade ÖSD skins (Rip). Det är en jävla hit alltså! Börjar med en lätt gamliga (jo man kan visst säga så håll käften!) Perkele-doftande gitarr-slinga, sen blir det en lätt Robby Lindy-känsla när sången drar igång (_lagen_om_svensk_oi) och bra mal, gott rens satt. Refrängen mördar! Nästa låt, "En spark i skallen" är go den med med lite svängigt skinhead rockigt stuk och sången låter nästan som Erik Tesells (Projekt 9, Frenzy Four) sexy-hesa stämma. Hot!

Flippen inleds med "Hyckleri" där det trampas in på det välkända skinhead-spåret om att hata politruker och att både högern och vänstern är hycklare. Gällande versen om att vänstern pratar massa klasskamp och arbetares rättigheter men inte pallar stiga ur sängen själva på morgonen har jag bara följande att anföra: Jag önskar att det vore så väl! En betydande del av vänstern och framförallt den som representeras av de större partierna och får utrymme i media pratar ju om just allt annat (vilka böcker ska brännas och ord förbjudas denna vecka?) än klasskamp... och bland de som faktiskt gör det kryllar det inte av kulturnissar och studenter direkt. Så dubbelfail skulle man kunna säga men vafan jag ska inte tjura - standard skinhead fodder för dom som vill ha en ursäkt att supa och skita i allt. Men bör påpekas, att det som drar ner släppet en aning är den lite bristande fantasin och finessen i texterna. Plattan avslutas med en "cover" på "Örebro" (situationstecken pga Super-bamse lirade i originalkompositörerna Frenzy Four och här åter gnölar på i en av verserna samt refräng). Kanon supa-låt för den som behövde en till och missat den som innan.

Summa sumarum: två slaka och två hårda små folkhemskukar av fem möjliga kombinationer. 

Intervju: Posso Kongro

Jaha Posso Kongro är ett nytt kill-punkband som snart är aktuella med en debut-EP på Noise of sweden och ett antal gig här under våren. Fick ta pulsen på dom och det visade sig att de gillar både öl och sprit...


Posso Kongro - vad är det för jävla namn?


Posso Kongro är härjedalska och betyder typ honspindel med stor äggsäck, alla tuffa bandnamn var redan upptagna (skönt, var rädd att det betydde "pussy kings" på isländska eller nått. Däremot håller jag inte med om att alla tuffa namn är upptagna, här har ni en lista som är up for grabs:

Proud Violence
Urban Sausage
Last Wanking
No heroes, no fucking snow
Handjob, blowjob, any fucking job
Pride mental attitude
Proletariatets diktafon
Leif and the GW´s
Gatans tidelag
Sista bandet
Sista sista-bandet
/red.).


Ok vad har ni att komma med tänker ni, lide goa grogglåtar eller kommer ni revolutionera scenen?


Typ så, låtarna handlar till 95 % om att inmundiga rusdrycker, resterande 5 % handlar om dom tunga arbetsdagar som separerar fyllorna. Kommande EPn skulle lika gärna kunna vara sponsrad av Systembolaget och den tyska gränshandeln.


Berätta lite om den kreativa processen! När ni skapar - reser sig armhåren? 


Låtarna skrivs antingen utifrån en text eller ett riff som nån har sen får alla bidra med sin del (dra inte det där med "alla får bidra med sin del" för långt bara pöjkar, vi hade lite av den policyn i Monkey birds och rätt vad det var blev det kazoosolon, kärringakörer, hundar och annat kör/red.).


Verkar rulla på gott med gigs´n plates? Om Babs ringer och erbjuder "en juste 360 deal pöjkar" - vad svarar ni då?


Babs, ja, hade väl varit fränt för 20 år sedan. Hade i och för sig varit skönt att slippa det vanliga jobbet ett tag.


Influenser brukar det frågas om ibland, jävligt efterblivet tycker jag, folk får väl lyssna efter själva och vad spelar det för roll? Berätta om lite lik i garderoben istället - själv gillar jag Staffan Hellstrand t ex. 


Tobbe: Lyssnar mycket RIKTIG irländsk folkmusik (jag fattar, flogging molly, dropkick, real mckenzies, bags´n pipes, det där jävla bandet från stockholm osv/red.).
Mattias: Skäms inte med att jag gillar Stefan Sundström.
Viktor: Jag gillar Perssons Pack och är svag för trall.
Eliaz: Cornelis och New Order.


Det händer ju lite terror här och var - tar ni avstånd?


Givetvis. Alla fanatiker kan dra åt helvete oavsett om deras vanföreställningar är av religiös eller politisk natur (TACK GODE GUD!/red.).


Jag gillar verkligen den där "när vi var skinheads"-dängan ni gjort (pallar inte googla vad den heter). Var det mycket trakasserier i media och från snuten back in the daze? Kanske som i Chile på 80-talet där man hamnade i piketen bara man had Docs? Berätta om er uppväxt!


Östersund som Eliaz och Tobbe kommer ifrån hyste för 10-15 år sedan en väldigt lätträknad skara av punkare och skinheads. Närmaste staden som arrade gig var Sundsvall 20 mil bort och det var sällan det fanns nånting vettigt att göra. Så vi fick skinheadsa så gott det gick med dom medel som fanns tillgängliga, dvs hemkört och blandband (usch så bull att ta snöscootern ända upp till Sundsvall och så ba "äh finns inget att göra, vi åker hem igen och shotar HB". Ger det här med scooter-skins en helt ny pride iofs/red.).


Gillar ni Rancid?


Nej, icke heller alla dessa band med Rancid-komplex (trallpunk band  med Contemptuous-komplex då?/red.).


Är det några kommunister med i bandet?


Fullkomligt irrelevant fråga men  nej det finns det inte, vi är 4 medlemmar och alla har sin egna politiska uppfattning (tänk nu för fan vad ni svarar... såååå många olika politiska uppfattningar går det ju inte att ha. Alla fyra har olika och ingen är kommunist. Den alerta läsaren räknar ju snabbt ut att minst en då måste vara Folkpartist!!!/red.).


Scenen plågas fortfarande av sexistiska strukturer där kvinnor som är aktiva, liksom i hemmen, främst är de som tar en massa ansvar och sköter infrastrukturen (i form av att skriva fanzine, arra gig, öppnar sina hem för långväga gäster) samtidigt som de tränar och tar hand om sitt yttre. Men på scen står en massa gobbar och blir hyllade som gudar trots att de låter skit och i många fall ser helt jävla groteska ut. Så här har det sett ut så länge jag varit skinhead (våren -68). Hur fan kan det komma sig tror ni och vad gör ni för att förändra saken?


All kredd till alla dom som lägger ner sin själ i att arra gig, skriva fanzine osv (absolut, särskilt BLÖGGARE/red.). Spelar ingen roll vad man har för kön om man har intresse och engagemang för scenen och musiken men vi skulle gärna se att det bildades och bokades fler punkband med kvinnliga medlemmar (jaja det löser sig nog av sig själv.../red.).

punks and skins and pussy kings?

Recension: Lastkaj 14 - Becksvart CD

Jaha en CD damp ner för recension. Blir smått förbluffad av hela grejen - labeln Second Class Kids minns jag från när jag hade distro back in da fucking stone age, och då de på den tiden fokuserade staunchly på just CD-formatet och trallpunk så borde de rimligen ha dött. Men icke! Pressreleasen upplyser  mig om att detta minsann är det mest påkostade släppet i bolagets historia och att bandet totalt gått ner sig i svartma, därav skivans titel. typ. Jahapp satt.


Musiken är dock hurtig och flåsig, snabbt och melodiöst och texterna avhandlar för genren typiska ämnen om sorg, deppighet, hopplöshet, tristess, "konsumtionshysteri" (fuck that liberal conscious shit, ge mig era pengar då jag behöver fan konsumera MER), klimat, vara ledsen i allmänhet osv. Ofta med en obehagligt teatral sångstil i hög tonart, ibland blandat med lite skränkörer. Det beprövade och alltid lökiga tilltaget med akustiskt långsamt intro som sedan "rockar igång" testas här och var med förväntat resultat. Samtidigt måste jag erkänna att det är ganska jäkla medryckande ibland och texterna håller sig trots allt långt ifrån skämskuddekänslan som lätt infinner sig när man lyssnar på trall. Trall btw - jag vettefan... ju mer jag lyssnar på plattan så inser jag att det låter jävligt mycket mer Bad religion än Strebers eller Räserbajs liksom, de sätter dessutom sina oozin aah:s om man sär så va. Ibland låter det faktiskt, i korta partier iaf, som Sista Sekunden (insert er egen värdering i det____). Gubb/kärring-vocalsgrejen funkar också fint och låter faktiskt som just en gubbe och en kärring som sjunger istället för som en demon och han det där lilla trollet i "Bland tomtar och troll" som det låter när crust/grind-gäng håller på (Fjant heter han/red.).


De obehagliga låttitlarna till trots så är "Kom så matar vi monstret" och "Kråkan" justa låtar och öppningslåten "Fast du är fast" växer lite för var lyssning. Det är liksom ett mysigt rens och refrängmelodierna sätter sig på ett irriterande sätt. Fan det det känns weird... men trots ett par skivor sirapslimpa, svart kaffe och en öronrens med Last resort, Göteborg sound och Criminal damage så kommer jag inte till sans. Jag må hamna på svarta listan hos The True Order Of The Raw - men jag tycker faktsikt detta är en ganska juste platta.

Ps. Bandfotot tar fucking priset med pallesjal, långt hår, dreads och generande ansiktsbehåring all over the place - spirit of ´94 I guess. Verkligheten gör sig dock påmind i form av damen i bandets  ko-piercing och bomberjacka. När blev bomber var mans egendom egentligen? På the holy 90-talet var det två grupper av människor som hade bomberjacka: skinheads och juggemaffian. Nu springer alla runt i det, bara på mitt jobb har fyra av tio bomberjacka... och då ska ni bara veta vilket jävla kärringjobb jag har. Jaja, allt e skit.

Recension: Drip Feed - Music strikes like a fucking dagger 7"

Drip Feed är jag sedan tidigare endast bekant med via deras medverkan på Chaos in sweden 2 för något år sedan. Av någon anledning har jag satt dom lite i tidig-us-hc-punk/"vill låta kbd"-facket, måhända pga av sångaren Villes transformation från UK82-pöjk till att mer eller mindre uppskatta allt tidigt rått och dyrt... eller så är det namnet eller omslaget på denna platta som känns så. Riktigt så enkelt visar det sig dock inte vara att pin-pointa gruppen.

Första spåret "Digital Era" låter (förutom den skräniga produktionen och den slöddriga sången) som jävligt bredbent punkROCK om ni fattar vad jag menar. Gott men inte megagott, lite seg på nått sätt. Nästa spår "Dagger" drar dock igång det hela i en schysst hetspunkdänga mer i det där förstnämnda stuket. Flippen inleder med plattans bästa spår "Stay free" och här är det inte långt ifrån Villys gamla orkester Lowlifes, åtminstone i den UK82-skråliga refrängen. Avslutande "Hidden agenda" är också stark, lite åt det rockigare håll som första låten men med en rejält punchig refräng och hetsigare tempo. Drip feed får sägas ha ett tämligen unikt sound i dagens svenska punkscen (där fick ni en rad att saxa till pressreleaser) och det är kompetent utfört och totala pinsamheter saknas helt. Ändå vill den riktiga beltbusterkänslan inte infinna sig... men det måste den kanske inte alltid göra.