torsdag 29 november 2018

Recension: Oldfashioned Ideas - Still worth fighting for LP/CD



Femte jävla platen från "da Motörhead of oi!", och nästa år firar de tio bast, fan va tiden går. Motörhead och Motörhead förresten, det där "man-vet-vad-man-får-pang-på" som så ofta droppas i samband med bandet är i ärlighetens namn inte riktigt sant, men vi kommer till det.

Plattan öppnar urstarkt: "Trouble ahead" är klassiskt tufft och brötigt O.I. utan att ha det höga tempot förvisso, men med en refräng som maler på av helvete. Nästa spår "Let them know" öppnar med en jävligt muskulös Perkeledoft av pride´n´honour som får all annan samtida svensk benrangel-oi att fullkomligt rassla ihop i en lite hög. På refrängen smeks det in flerfaldig kärringasång och det blir faktiskt en jävla must. Och här kommer vi till det jag skrev om innan - Oldfashioned är faktiskt inte alls rädda för att experimentera lite med diverse oväntade pålägg här och där och det växlas rätt friskt i tempo också. Kvinnlig back up vox har vädrats förr (med bla Patricia från Beyond pink/Slöa Knivar) och här har vi Linda från Bustups (lägger även trumpet på  minst ett spår) och två andra för mig okända damer. Redan på tredje plattan Don´t believe a word they say breddades stuket och ett lite, lite cleanare sound smög sig in - samtidigt som refrängerna fortsatte vara fläskiga och anthemiska. På tal om det sistnämnda så finns det gott om den varan även här på Still worth fighting for. Men tillbaka till den starka inledningen! tredje spåret "At the end of the day" är även den en jävla stark och stolt låt, med ultraaggro sång av Per samtidigt som tempot hålls igen en aning, och med ytterligare en skitsnygg refräng som sätter sig - återigen förstärkt med kvinnlig körsång, denna gång snarast i framkant av mixen, och det låter jävligt bra! Med saxslingorna får man faktiskt lite vibbar av saliga Dims Rebellion vilket ju alla inser är ett jävlig gott betyg. Efter detta tycker jag plattan går in i lite mellanläge, samtidigt som de följande låtarna bjuder på schysst variation; vi får lite Sick boy Nick på sång, ett sator-flirtande intro, och ett par låtar som närmast skulle kunna beskrivas som hård svängig rock´n´roll ("No go down", "Time heals nothing", "C´mon C´mon") men även ytterligare en allsångdänga i form av "I know". Nytt för bandet är att man kör lite samarbete gällande låtsnickrandet - tre av låtarna är författade tillsammans med gamla Linköping(eller Eksjö?)-punk-legenden Coste Eriksson, varav "Disregarded Bones" tidigare framförts live och den är en jävla hit!  Avslutningsfår vi ännu en saxsmyckad anthem i "Silver Lining" som känns klassiskt Oldfashioned Ideas ändå på något vis och så allra sist en snabb aggrodänga där lille Gustaf kliver fram och lägger ettrig pissförbannad sång, såsom vi med koll minns originalupplagan av Löst Wörning. Gott så!

Sammanfattningsvis har gubbarna gjort en bra jävla skiva, där man lyckats med konststycket att skapa igenkänning men ändå, på ett lagom sätt, förnya och variera sig. Kanske kommer inte gruppens allra fetaste hits att hämtas från denna plattan när karriären ska summeras så småningom, men å andra sidan finns inte ett enda spår att skämmas för på platten - och hur många band peakar till max på album fem (plus alla sjuor, splittar och annat de hunnit med på "bara" nio år)? O.I. håller än, spöar det mesta i svenska scenen och jag ser framemot vad det kan bjuda på nästa år då de tioårs jubilerar, en liten fågel har viskat att det kan bli lite mustigt. Oi! on!

onsdag 28 november 2018

Recension: I´m A Second Class Kid 2017-2018 - V/A CD



En vad jag antar freebie comp med de senaste årens släpp på SCK Records, rätt mycket från plates som jag redan recenserat här på blögga, varför jag ska fatta mig tämligen kort. Om jag inte missminner mig så är EPA, MID och Skrammels bidrag på denna platta de enda jag inte hört sedan förr - och då samtliga spår ligger på releaser som det inom kort kommer upp recensioner på här på blögga så ska jag inte fördjupa mig om dom just nu heller. Men EPA låter rivigt och snäppet mer intressant än random trallgäng, MID låter obehagligt metal (som vanligt?) och Skrammel snabbt och meckigt på det mer skate-tralliga viset. I övrigt är det noterbart att just de låtar jag själv lyft fram som de starkare spåren på respektive release som är med här; "Sånna som dig" av Underhund, härliga partydängan "Schtoggen" av norrbaggarna Astmatiskt gapskratt, Kardinal synds "Har inte tid" och helt färska "Sverigedemokrat" med Lastkaj 14 feat. Mart Hällgren för att ta ett axplock. En hitkavalkad helt enkelt, och för trallfans bör det vara perfekta plattan att poppa i bilen till och från jobb och få sig en go dryg halvtimme. Jag själv lider inte heller, men 12 låtar i rad blir på något sätt lite too much för den här true oi!-farbrorn.    

söndag 25 november 2018

Lastkaj 14 - För Sverige CDs



LK14 tillbaka med en singel, på temat Sverige av idag får man väl säga. Känns som att detta band har seglat upp som lite av kungarna (och queensen) av svenska mello-core, och den som minns min recension av senaste fullängdaren vet inte att icke heller jag som inte är nån fantast av genren tyckte det var helt oävet. På denna tre-spårsplatta har de med sig en del eminenta figurer som Mart från DLK, Bonnie från Asta Kask samt den för mig okände Loke Nyberg på "Hela hatet stormar" (som den samme även varit med och skrivit). "Hela hatet stormar" är en helt ok dänga om det hatiska debattklimatet och det osunda extrempositionerandet, framförallt på nätet, i dagens samhälle. Lite Ronja rövardotter-vibe på refrängen, lite sköj-sköjigt men fan det fastnar ju. Först ut på plattan dock är låten "Sverigedemokrat" som såsom titeln avslöjar, handlar om SD och mer precist de som röstar på dom och hur de resonerar - och hur jaget/Lastkaj bestämt resonerar annorlunda. Även om just SD-bash känns lite enkelt och uttjatat idag så slutar det ju givetvis inte vara relevant och viktigt. Kanske bara än mer egentligen. Juste låt med en välformulerad text. Sist ut är låten "Ingen röst" som menar att röstskolk är likamed djävulen vilket man kan ha ganska jäkla olika åsikter om... men kudos för att bandet står upp rakryggat för sin sak och sina views. Allt som allt en snabbt avklarad bagatell, men väl utförd.