Recension: Knaegt - Folkets Ark LP

Det finns en del olika planeter här på planeten Malme. På Knaegts planet så är det ett fullkomligt ragnarök av riots and struggle and strife, galna och trasiga individer jobbar och svinar och rackar och dealar och poppar tabletter för sin survival med luvan uppe, alltmedan det lurar snutar och nassar och jävelskap i vart gathörn. På min planet cyklar man till jobbet i ösregn, trött och bitter och sen hem igen och då vill man mest spola the scum of the street när de slanar på cykelvägar. Visst inser jag med att snutar är statens långa arm, en stat som upprätthåller kapitalismen och klassamhället (och dessutom på ren individnivå består av en massa rötägg). Samtidigt tycker denna gubben att det är ganska softish att man kan vända sig till samhället om man blir utsatt för nått skit istället för att vi ska skippa rättvisa själv med baseballträn hela tiden... o ba liksom: jag ser inte så möe av bängen och jag hatar kriminellt avskum rätt bra mycket mer, påverkar vardagen för folk i stan mer känner jag.

Inget av detta är såklart mer sant eller rätt än nått annat men är ändå nödvändigt för att förstå den komplexa kontexten utifrån vilken jag skriver denna recension. .

Plattan börjar iaf med rökaren "Upp som en sol, ned som en pannkaka" och jag tycker faktiskt det är ganska rått och gött. Jag har tidigare haft lite problem med två saker med Knaegt; meckigheten och bitvis att Fulip är en för bra sångare. Detta tar sig uttryck i att han liksom sjunger som en rock gawd och ibland har jag tyckt växlingarna mellan kängvrål och rock´n´roll känts lite malplacerade, eller bara obehagliga (kan för övrigt intyga att han även sätter "Stad i ljus" av Tommy Cherry Berry-pride som en smäck). De bitarna finns kvar på denna platta men i lite mindre utsträckning ändå tycker jag - visst det är metal här och var men det är hela tiden med ett bra ös, gott rens - you feel me? Mer vrålsång osse.

Genomgående teman i texterna är snutar, rättssystemets fitt-fail, antifa och faktiskt, rätt jävla mycket hederlig klasskamp och arbetshat och förtvivlan och alienation och piss (och "down for destruction", uttrycket återkommer i åtminstone tre låtar!). Lika genomgående är att texterna, trots kanske lite väl säkra kort gällande ämnen, är välformulerade och på sina håll jävligt roliga. Eller vad sägs om: jag önskar att du var mer som Norrlands Guld / och att du vågade vara dig själv mer för en stund / Precis som Carlsberg might be the best beer in the world / är ditt skitsnack det störigaste jag hört / Du är Dressman som ligger runt hörnet / ingen vill ha dig, ful och störig ("Livet") eller Antifa kom hit baby allt är förlåtet / Nassarna styr än en gång den här båten / Våra gator, våra lagar / Visa dom asen vafan dom har startat (Artikel nr 45256). Big ups bitches.

Så där rullar det på, "När flaskjäveln har torkat ut" är redigt mörk och hip-hopisch-pratig om livets allmänna jävlighet, "Länsman" är trots vad jag skrev ovan en go snuthatarlåt (bortsett från introt...), "Knivur i sidur" är en rå dänga om att bokstavligt talat hacka livet ur överklassvinen, mys alltihop.

Knaegt kommer nog aldrig bli mitt absoluta favoritband men detta släpp var ändå bra över förväntan och kommer nog föräras en och annan spinn till. Betyget blir två spray burkar och två tjackballar minus ett par batongslag på en skala mellan har-du-en-krona-Cindy(RIP!?) och att stå på sketfyllan på Möllevångstorget och vråla "ALLT DET HÄR ÄR MITT!".

Recension: MID - Tills pengarna skiljer oss åt CD

MID är nått gammeltrall som man minns från gamla röjar- och (tror jag?) äggskivor back in da glory 90-ies, med sånger om sprit och mödomshinnors intakthet. Nu är de här med en 6-låtars mini-CD. Jag måste säga att jag tycker det låter helt för jävligt. Te att börja med: det här är för fan metal och inte punk. Inte punk nån jävla stans. Man riktigt hör hur det långa sletna håret hänger ner och trasslar in sig i gitarrunkarfingrarna och extremt skitnödig metalsång som ba...man mår illa riktigt jävla illa. Jag vet inte vad jag ska säga. Det är hemskt, hemska texter och med vanligt depp-tema... men nån slags saklig ansträngning får jag väl försöka göra. 

Inledande två låtarna ("Döden", "Saknar") är precis så där pissmetal trista som man kan tänka sig men i "Bara barn" bryts det av något med ett lugnare inledande parti och normal sång - och givetvis blir det genast fräschare. En bra, lite dunkel-bitter text som ändå pridear upp i nån slags budskap om kollektiv strävan och gemenskap. Efterföljande "Livet" har en en refräng som som liksom känns go men sen dör av på nått sätt (dessutom rimmar de komplext och kontext - insert: skitnödig-emojin). De avslutande två spåren "Gubbar" och "Levande Död" gubbar på i det tidigare nämnda stuket.

Jag är extremt imponerad av hur Pelle på Second class kids håller fanan högt och prånglar ut proffsigt packeterade grejer på både CD och vinyl - men karln måste ha Sveriges mest perversa musiksmak. Förlåt men jag pallar inte, detta måste redas ut. Vem köper? Vilka spelar i dessa band? Vad fan är det som händer?

Ps. Med på köpet följer massa bonusspår, nyinspelningar av klassiker som jag förstår det. Samma stuk.  

Recension: Fyrtal i punkrock volym 2 LP

Second class kids = tralleri trallera. Här en LP med fyra band i rent förjävla fult oranget gatefold omslag. Vi tar att i ordning:

Sardo Numspa fångar direkt min uppmärksamhet genom att sjunga på vacker skånska. Det rör sig om sådan där trall som egentligen inte är trall utan mer SoCal punk på svenne-bananspråk, välspelat och melodier som sätter sig och jojo pöjka`, inte alls skitkasst.

Björnkajan (tar paus och suckar över det efterblivna namnet) är tvärtypisk trall av genomsnittligt svealändskt snitt. Svårt att säga varken bu eller bä, de gör sin grej och den är väl inte riktigt min grej, men det är långt ifrån kasst. Eller tja den där låten som hackar på folk som vill bli kända och hånar dom efter deras fifteen minutes... vafan samhället suger alla försöker vi gotta oss på nått sätt, jag gillar att runka till exempel. To each his own som oi-chefen brukar säga.

KKPA har jag för mig låg på kamel records på Schyman Eran och jag har bestämt för mig att de kom från Trellehulla - men här är det rikssvensk Urke-sång och tja, rätt mycket Strebersfeeling överlag tycker jag, på ett gott sätt. "Bruna skjortor - svarta flaggor" är plattans bästa spår. Även "Lögner" är bland de bättre, go låt med det gamla tricket att köra refrängen 40 000 miljarder euro gånger på slutet. Jag kommer ihåg den nu. gammal är äldst som vanligt I guess, KKPA är bäst på platen.

Bendel o co. tycker jag är tråkigare... Det är för jädra klämmigt och gulli gullan ko-ko som en gök gulligt (fan är det för jävla utryck red?/red.) på nått sätt och det är lite av den där obehagliga vis-rock-känslan som ibland poppar upp in da "you touch my trall-a-la-land" (du spårar ur/red.). De bjuder även på de värsta fink-kille-raderna ever i "Tänk om"; j"ag har inga pengar / jag har inga anor som duger i Stockholms societet / men jag har glöden i mitt hjärta / kärlek och solidaritet". Ok fuck fittholm och eliter överallt men vafan ska du med kärlek i verktygslådan till din jävla hippie? Var är hatet och "självklart-får-du-smaka-på-min-julmust-chefen-men-oj-de-var-visst-DÖDSKNARK-I-DEN-SÅ-NU-ÄR-DU-DÖD-lägg-dig-ned-så-ska-jag-pissa-på-din-döda-kropp"-vänstern när man behöver den? Suck.

Recension: In Defiance # 6 (zine)

Nya fanzine är alltid kul i punk/skin-svängen och jag brukar införskaffa de flesta. Det sköna är ju att man kan snoka runt i massa punkstrunt utan att behöva lyssna på skiten när man läser ett zine t ex. Se folk på bild istället för att stå bredvid dom på nått gig och ba "öh, uh" och inte ha ett piss att prata  med varandra om egentligen osv.
Nåväl, Tova som knåpar ihop blaskan har hållit en imponerande utgivningstakt och är nu uppe i sjätte numret på bara typ 1,5 år. Som det ska vara egentligen och som man kanske måste köra för att vara relevant i dessa tider med blögga och 21-åriga punkexperter på Facebook (vafan tror du att DU låter som då?/red.) osv men som det är länge sedan var fallet. Jag har redan sedan nummer ett haft lite småsvårt för det bitvis dåliga och pladdriga språket i zinet (och VEM FAN är du att anmärka på folks språk!?/red.) (Ok ge mig ett break nu red./red.), särskilt som jag får för mig att Tova är en utbildad och nått sånär vuxen människa. Men det blir å andra sidan mer personligt och man har efter några nummer växt in i det hela och vänjer sig. Nummer sex är det klart bästa hittills och innehåller intervjuer med Warrior kids, nya svenska band (Vindvak, DTS och Tumult - samma folk som i alla andra band som vanligt), Fred and the Perrys (som svarar långt och bra, annars är det ofta lite korta o trista svar från många band), gig- och festivalrapporter samt ett ganska gediget recensionsblock. Det som lyfter zinet är just recensionerna som blivit fler och som övervägande skrivits av zinemakerskan själv istället för så mycket inlånade tomtar som det varit innan. Inget ont om dom men i ett zine som är så personligt präglat i övrigt så blir det mer intressant så här. Gigrapporter var kul när man var liten skink-headz och fick läsa om precis varenda centiliter Botas drack och vilka som det sas hej och hå till på Wasted/Rebellion i saliga Streetmusic FC och sedermera Non Serviam. 2017 lämnar det mig lite mera kall om man säger så...  Band spelade, folk söp, nån vakt var dum, nån sa nått kul. Men det här är ju bara jag som blivit gammal och tappat suget på i princip allt här i livet. Och det är ju inte Tova, "Mr.Skinhead" eller nån annan säkerligen ljuvlig liten fyllskalles fel. Det är tiden, livet och framförallt SAMHÄLLETS fel.

Rekommenderad läsning för skins och herberts!

Ps. Extremt mustigt att avhandla decenniets viktigaste och tyngsta skiva på fyra slafsiga halv-rader! Vägs dock upp av de syrliga raderna om Sveriges Sista RIKTIGA Skinheads lilla band. Rimligt, kudos.

Recension: Mareld/Noll IQ CD-r

Mareld spelar ett slags jävla ondskefullt vev, blir en väldigt uppstressad och obehaglig känsla här hemma i pridelyan. Har så jävla svårt att sätta sån här skit i fack, det grindas och manglas av bara helvete och det är demoniska ondskeröster av bara helvete (sorry) (pinsamt red./red.). Det som är gott med grindband är att de iaf håller upptempot med i monsterköret, långsam metal blir så jävla fjantigt - här kan man släppa fokuset på föraktet då det finns en tydlig punknerv i rensandet. Men givetvis finns en del tung-gung partier också. Pallar inte lyssna om förra demon men tycker mig nog höra att det blivit ännu fläskigare denna gång.

Störd grej var att första gången jag lyssnade så hade jag inte insett att denna cd-r var en split med Noll IQ. Så plötsligt kände jag ba - "vafan pöjka´har börjat göra lite mer redig pönk höhö hehe snöff snuff". Noll IQ kör osse med mangel men klart mer kaos och speed samt en gnutta melodier såväl i helheten som i en del gitarrslingor. Framförallt är sången, som ju är det viktigaste i all musik, punk här. Fast det är jävligt olika från låt till låt ska tilläggas, i "Vad som än händer låtsas som att inget har hänt" så harvar de runt i samma träsk som Mareld. Roliga låttitlar över lag, t ex "Anti-skejt". Inte för att jag har nån åsikt men alltid gott med folk som sätter mer foten i fittsamhället. Lycka till i livet!

Recension: Slaktkniv - Det sjunde inseglet CD

Slaktkniv är för mig en ny bekantskap även om jag sett namnet poppa upp här och var förr. Musiken vi bjuds på är nån form av råpunk eller hardcore på svenne-language. Det är välspelat och välljudande, med ganska cleana guror klart mixad sång vilket jag alltid uppskattar när det gäller sån här musik. I inledande Snutvåld och överlag när det går lite snabbare så tycker jag det är nån slags Poison idea/Rövsvett vibe över skiten, men det säger som vanligt mer om min dåliga koll och begränsade referensram när det kommer till hardcorepunk. Det monotona riffandet är ganska trivsamt men det blir lite enformigt ibland och texterna är på sina ställen infantila - "du är bara en död jävla vinkel" - vafan är det för snack pöjka´?  Samma i "Knivsudd"; Din tid är inget tidsfördriv // Lev dit liv - som en slaktkniv // jag känner glöden // jag springer med döden... ska man bara ha fyra trader i en låt så får man fan se till att de är goa och pridea och inte sånt här pseodo mörkersvammel. Plus i kanten dock för raden om att göra en "round kick" mot Harry haffa... Nu blev det lite neggigt här känner jag och i ärlighetens namn är det inte helt rättvist, det är ändå en på sina håll trevlig liten skiva. Sju spår totalt där avslutande "Destruktiv" är vad jag antar att det de tänker ska vara hiten - melodisk sång-sång refräng som faktiskt sätter sig. Fan vet om det blir nya Green Day dock. 

Fuck knows om plattan ska ses som ett demo-släpp eller ej, CD-r i ett redigt omslag är det iallafall. Mer Slaktkniv hittar ni på såväl facebook, Spotify som Youtube informeras vi även om på det sistnämnda. 

Intervju: Mareld

Mareld är en mangelorkester från Eskiltuna som envisas med att skicka skit till mig och på andra sätt pocka på min uppmärksamhet. Då jag dessutom har ett dunkelt förflutet med deras vedervädige bassist så tog jag fram ishackan och högg till. 


Ok vi börjar med lite grundläggande: samhället är i fritt fall, klassamhället brutaliseras, värdskapitalismens utbredning till varje geografisk och själslig vrå, the downfall of the working man till följd av automatisering, robotar och feminiseringen av arbetslivet, skägg,  fragmentiseringen och den totala alienationens slutgiltiga triumf... varför slår ingen näven i bordet? Är Instagramkonto lösningen?  Vad spelar ni egentligen för sorts musik?


Vi vet inte varför ingen slår näven i bordet men Instagram är definitivt den slutgiltiga lösningen. Mareld spelar energisk europop med inslag av musik (svävande svar - då gör jag en "opolitiskt skinheadzband"-notering här i marginalen. Och Blumchen gör nog fan det bättre, men tersta porr-grind pöjka´/red.).


E-tuna förknippar jag mest med Nazis. Vajar fanan än?


Ja, den vajar högre än någonsin. Kommunen har infört rökförbud under arbetstid och huggit ner alla träd (fyfan alltså - folkhälsofascisterna är de vidrigaste av alla. Själv minns jag när man var liten och kunde  göra vafan man ville. 14 barre och sitta och röka på pizzerian? Inga problem, du har lagen på din sida grabben! och pizzan hade takfläkt och pizzagubbarna fina vita skjortor med loggan på bröstet...fyfan vad jag hatar samhället/red.). Dricksvattnet är förgiftat och det saknas personal i förskolan. Alerta Anti-Fascista!


Gillar ni Sham 69?


Vi misstänker att det är en kuggfråga (Ändå tar ni inte ställning? Sham ska man gilla, liksom Clash, Pistols, Ramones etc, till och med skitband som Stranglers ger man en spinn då och då bara för att man ska. Fyfan för folk som kommer dragande med nått jävla pissband från vitryssland som gjorde en halv demo på 1800-talet som är "så jävla mycket råare än Black Flag".. käften! Klassikerna/vanliga band gäller/red.).


Arbete är egentligen roten till allt ont - mervärdesproduktion och konsumtion och fortsatt kapitalackumulation. Å andra sidan måste man ju ha nått att göra och man måste ju jobba för att överleva samt att man kan må rätt ok när man dragit hem en gammal singel på ebay...iaf i fem minuter. Är det samma sak medvskägg? Man vet att det är vidrigt men man har liksom inget val? Ser Jeff fortfarande ut som en jävla mördare?


Nej, vi har gjort egna klistermärket. Bojkotta badhuset! (nej nu börjar ni tramsa pojkar och är det nått jag fanimig inte villa ha här på blögga så är det trams. Kom igen nu!/red.).


Är ni en del av nån scen? Ni arrar ju nått jävla lussegig och skit...


Ja, vi är med och fixar spelningar på Klubb Hybrid. Den andra december anordnar Klubb Hybrid en spelning med Dissober (Västerås), Turbocharged (Deje), Discorporea (Sthlm), F.O.A.D (Västerås), Suffer the Pain (Västerås), Wan (Etuna), Crushed Skull (Sthlm) och Kamikaze (Östersund), Björn Poet (Etuna) och Fredrik Sköld (Etuna). De två sistnämnda sjunger visor, dansar magdans, säljer zombiekonst och bjuder på jordnötter. Det blir en gammeldags etuna-spelning a la Klubb Max 500 (som ju alla känner till, vafan tror ni E-tuna är New York eller!?/red.) med billiga övernattningsmöjligheter för utsocknes marodörer. 20 januari anordnas ytterligare en spelning med Repuked (Sthlm), Disrupted (Ludvika), Rotten Breath (Karlskoga) och Mareld. Stockholmare som läser detta kan även komma och slåss med oss på Copperfields den 3 februari. Mer info finns på Klubb Hybrids fakebooksida. Support the Underground – Go Hybrid. Mareld utgör Klubb Hybrids väpnade gren. Det är topphemligt och har ingen som helst koppling till den nuvarande situationen i Katalonien (jag skiter i Katalonien och alla andra länder och regioner - lägg ner dom och alla olika etniciteter och annat småplock. En klass - klasskamp - kommunism - ett folk - gott gotti gott gott/red.).


Är ni i grunden punkare eller Trotskister? Vad tycker ni om Arbetarmakt?


Stöd sophämtarna - våga källsortera! Det gjorde Stalin.


Ska ni inte sluta bara göra demos och muskla upp lite? 


Jo tack, men det är som Sibylla – en fin idé som inte funkar i praktiken (tja det är väl där skon klämmer - är man inte karl nog att smeka upp en magic bacon meal med extra ost och extra bacon och lide go dippasås så ska man fan inte släppa skivor heller/red.).


Kassettrenden - vad tycker ni?


Hipster-fenomenet handlar om yttre attribut. Hipsterkulturen utgår från en pervokulturellt betingad permanent störning i den oidipala fasen. Vi tycker att det är kul att folk håller på. Köp Marelds split-CDR med Noll IQ (jävligt dyrt med cd-r ju klart ni behövde göra en split... jesus titti fucking christ!/red).


Många gillar ju att fråga vad folk har lirat i för band innan... vad tycker ni om det? Jag tycker det är skit samma, allt är ju skit ändå!


Se ovan (lame svar men å andra sidan var det svaret 100% korrekt så/red.)


Varför tror ni 90-talet var så fett mycket mer tungt och äkta än nuet?


En ledande fråga. På den tiden var illuminati och påven i maskopi med storfinansen. Dagens band är skitbra. På 90-talet var det alldeles för mycket tralltjafs, introvert indieonani, o.s.v (kanske sant vad gäller musiken men själva da spirit var nått helt annat. Då gick man ner på posten (som fanns) och hämta ut ginzapaketen och slet upp redan i väntrummet där och lekte julafton, man åkte till Lund och tyckte bara det vara a riot - nu åker folk tusen varv runt jorden i sekunden o ba "det var inte lika coolt som bilderna på insta (eller nån jävla idiotpod de lyssnat på) + fett dåligt med eluttag". Då läste man en bok eller ett zine och lärde sig nått, nu bablar idioter om totalt trams på pöddar och ännu större idioter lyssnar på, och LYDER dom. Eller ta ba Köpenhamn -91;punkare, anarkister, skinnskallar...  Eller vadfan som helst. USCH!/red.). 

Mareld: https://www.facebook.com/themareld/
Klubb Hybrid: https://www.facebook.com/klubbhybdrid/