Intervju - Bangarang Hifi

Elias Åström och Ludde Myrsell utgör dj-duon/soundsystemet Bangarang Hifi och driver sedan ett antal år tillbaka klubben Oldies. Dom visade sig inte bara vara propper nice lads utan även besitta en riktigt grov stolthet.


Oi! Tio år sen starten med Bangarang Hifi - samma glöd idag? Hur ofta kör ni? Hade ni byggt upp tjocka samlingar redan när ni började eller fick ni fuska med lite nypressar och okreddiga grejer för att fylla ut tiden?


LM - Jo, det är ju ett jävla tag. Jag tror första gången vi spelade tillsammans var någon gång vintern 2005, och då fick man först fuska med CD-skivor för att det skulle gå ihop. Tidigare hade jag kört musiken på någon kväll på klubb Stomp It (anrik Sthlm-klubb aktiv ca 2003-2008isch/red.), och jag minns att jag satt och brände ner massa låtlistor med punk och ska, och kompletterade med skivor från tummade Trojan-boxar. Sedan slog vi ihop oss, eftersom vi inte ville konkurrera mot varandra. Dom första skivorna jag köpte var ju nypressar allihop, jag hade ju inga pengar till annat. Så nu i efterhand tänker tillbaka är det ganska okreddigt, speciellt då vi numera kör en strikt 100% originalpress policy (som är standard), men det är väl så alla börjar antar jag. Man spelar ju skivor först och främst för att det är kul, och det är det uppenbarligen eftersom vi hållit på i tio år.


EÅ - Vi ligger för nuvarande lite på is, men smider planer för att fira 10 år med lite klass. I början när vi körde igång handlade det mest om inte sno varandras gig. Sen vet jag inte om jag vill säga okreddigt, Stockholm var en annan scen då och det handlade mer om skinhead-grejen än om boss reggae. Allt spelades från northern soul till 2tone och Oi! på de första klubbarna och 95% av alla DJs körde brända CD-skivor. Men klart var vi unga och panka som alla andra. Varken jag och Ludde kommer från någon bakgrund där det fanns cash att hämta utan att arbeta.


Vad är det som gör gammal JA music så jävla great egentligen tycker ni? Gillar ni nån annan musik också och om ja, vad då? Köper ni sån musik fysiskt också eller är det bara med ska/reggae som feteplånkan kommer fram?


LM - Vi fick samma fråga i en annan intervju, men jag minns inte vad jag svarade. Jag vet inte riktigt. Jag tror att det kan ha att göra med att musiken som producerades på Jamaica under 60-talet förändras så mycket under så kort tid. Och i och med självständighetens konsekvenser så hände det samtidigt väldigt mycket politiska grejer, så musiken blir en kommentar till diverse problem, ett typexempel låtar om rude boys osv. Sen är jag uppväxt med att lyssna på jazz, blues, soul osv, och eftersom den musiken har mycket gemensamt så blev det väl på något sätt naturligt att jag skulle fastna på reggae. Förutom tidigare nämnda musikstilar blir det del gammal punk och new wave, roots, tidig dancehall, viss hiphop, calypso, folk, latin mm. Så länge det finns själ i det är det bra skit. Jag har haft mycket grejer på skiva, fast som jag sen har sålt för att köpa mer reggaeskivor, tex. min förut enorma Stiff Records-samling som fick gå till några få nya rocksteady-sjuor istället. Så eftersom jag fortfarande alltid har ont om cash så är det bara reggae som får kosta helt enkelt.


EÅ - För mig är det helt klart höjden av kvalité någonsin musikhistoriskt på så många sätt. Det är även en musikkultur där det finns mer att upptäcka även efter 10-15 år av lyssnande. Jag lyssnar på allt från tidig RnB, klassisk musik och new wave. Det är dock inget jag skulle direkt köpa på vinyl. Inte för jag inte vill men ett sånt intresse skulle vara ekonomiskt ohållbart.


LM - Jag gillar det där opretentiösa med att ungdomar på Jamaica på den tiden som ville spela in en skiva gick till en producent och sjöng en stump. Om det lät OK så spelades det kanske in. Funkade det på dansen så kanske den släpptes på skiva, och hade dom tur fick dom kanske spela in en låt till. Det finns mycket att hämta i det.


Du Ludde är ju gammal zine-skribent och webradionörd, rycker det i redaktörstarmen ibland?


LM - Jag har ju bloggat en del för att bli av med det värsta behovet av att hävda mig, men har tröttnat efter ett tag i flera omgångar. Mest för att jag inte haft så mycket tid över för det. Men jag skulle gärna starta upp någon form av podd där man bara spelade och pratade om gammal musik och dess olika sammanhang. Men det är så mycket utrustning som måste köpas och massa jobb som jag inte orkar lägga ner på det. Det räcker med att spela skivor då och då för att få min dos av självbekräftelse.


Tillbaka till da klubb. Har ni hållit hus på många olika ställen?  Vilka har varit bästa/sämsta stället?  Händer det att ni landar lite goa cash på skiten?


LM - Oldies startade på Pet Sounds, vidare till Bonden där vi höll ut längst och nu senast med tre försök på Guldapan. Gemensamt för alla dessa ställen är att dom försökt blåsa oss så mycket som bara möjligt, och när det gått riktigt bra så har vi knappt fått något betalt. Alla pengar som vi någonsin fått in på klubben har bara använts till att betala flyg, hotell, mat och gage till våra gäst-DJs. Mycket av våra egna pengar också, så det är egentligen en enda stor förlustaffär. Men det är väl priset man får ta när man rullar stans bästa klubb.


EÅ - Som Ludde var inne på är hela stans restaurangbransch full av skurkar utan intresse för kultur. Det vill sälja bira och skiter i vad du trycker ut genom högtalarna så länge du drar vit publik med tjocka plånböcker (Rock Against Capitalism!/red.).


Ska vi döda alla borgare och fascister? Eller ska dom bara skickas en vända till på Komvux?


LM - Rika människor och andra som tror sig vara överlägsna klarar jag mig utan.


EÅ - Jag är ju rätt tvärsäker på att vår värld är förlorad i konsumtion och anti-intellektualism. Så jag tror båda alternativen går bort.


Våld är ju enligt vissa en central del av skinheadkulturen, vad tycker ni?


LM - Det förekommer väl i alla ungdomskulturer, inte specifikt bland skinheads? Däremot har jag nog aldrig fått så mycket spö som när jag var bula, både från höger och vänster. Fast det var väl kanske för att man stack ut mer förut, eller rörde sig i andra kretsar. Alla gånger som jag själv gett mig på någon har bara varit onödiga och pinsamma nu i efterhand.


EÅ - Folk har väl nitat folk av både rätt och fel anledning. Likt alla andra ungdomskulturer. Klart det finns lika skeva normer för vara man i skinheadscenen. Jag är ingen pacifist men jag brukar tänka innan jag slänger iväg en knogmacka.


LM - Våld glorifieras ju ofta som något rättfärdigat som missförstådda kids utanför samhällets gränser använder som sista rop på hjälp för att få fram sitt budskap om att vara socialt missanpassade, men är kanske inte lika härligt horrorskönt när det handlar om vuxna män som slår sin fru och sina barn? Våld är våld, samma skit hur du än vänder på det (ok jag gillar inte heller våld och slåss aldrig men inte fan kan man säga att lads on lads kurr är det samma som kvinnomisshandel? Och på ett större plan: vi kommer behöva ett visst inslag av våld för att overthrow da fucking capitalist system så personligen kan jag inte vara 100% emot/red.).


Ni klär er lite speciellt. Slipsar, översta knappen knäppt, udda skjortor. Har ni fått utstå några represalier från the skinhead and herbert community pga det? Mer pepp på Elias Jinx-tischa kanske?


LM - Bästa är ju att en DJ från Berlin vägrade komma och gästa oss för att han sett bilder på Elias Jinx-tröja och trodde vi var nazister.. Han gav sig inte när vi försökte förklara att så inte var fallet och bildgooglade fram bevis efter bevis att Jinx var Europas största vit makt-band. Han kunde tänka sig att komma om han fick ta med sig snubbar som kunde backa upp honom om det blev fajt.. Jävla pajas (face-the-jävla-aggression vilken pridekontring! Här trodde jag det var Jinx-tischan som skulle ge snagg-kredd o tvärtom... fast det kanske det ger fast hos fel skallar och dissen kom kanske från rudies och Herberts? Jaja, Life is Life!/red.).


EÅ - Vad gäller mina val av t-shirts kan folk hoppa upp och snurra. Tror alla som vet vem jag är har rätt klar bild av min politiska hemvist även om min bror spelade trummor i mitt tycke ändå rätt bra punkband i svenska mått mätt. Sen är ju vi gubbar nu och inte en aktiv del av skinheadsandet så jag är rätt bekväm i att ta mig friheter i mina klädval men klart den kulturen satt sina spår. För övrigt är det ingen av oss som någonsin knäpper översta knappen på en buttondown, förutom när jag bär slips. Något annat vore barockt och djup ohederligt (själv tycker jag det är lika befängt på pikéer men waaaaaa-evva´/red.).


LM - Nej, jag känner inte igen mig alls i det här med att klä sig speciellt. Jag tror mig köra någon slags bekväm stil med plagg jag fortfarande gillar, dock kan jag komma ut som värsta stilfascisten när det gäller smådetaljer. Annars så känner jag mig ganska obekväm i det mesta som inte är plagg jag gillar. Översta skjortknappen knäppt får Elias stå för, för i hans gubbstil ingår slips, vilket är det enda plagget jag vägrar bära.


Vilka andra DJs, soundsystems  och klubbar skulle ni tipsa om till newbies i scenen (själv har jag givetvis råkoll)?


LM - I Oslo finns både Rudie Sounds och Get Ready Crew, två gäng med riktigt bra plattor. Alla dom bästa plattvändarna spelar på vår klubb, så bäst är att gå dit om man vill hålla sig uppdaterad.


EÅ - Skulle säga att den mest aktiva scenen just nu finner du då närmast i Oslo, och jag tycker det är riktigt kul att vi har bra kontakt med det folket sen ett par år tillbaka. Rekommenderar alla att röra lite på sig för komma på bra klubbar för i Stockholm är vi the one and only.


Läser ni några blöggz eller zines?

 
EÅ - Man googlar runt men ofta hittar man inte mycket nytt. Och många gånger vägrar folk skriva sina bloggar på engelska.


LM - Det känns som att dom flesta bloggarna om musiken vi sysslar med sakta håller på att dö ut, men en favorit har ju alltid varit
www.DanceCrasher.co.uk, trots att uppdateringarna inte är lika frekventa. Annars nördar jag mest på diverse forum, typ Pama Forum. Papperszines har jag ingen som helst koll på nuförtiden, men jag vet att det finns. Dock är jag så internetskadad att jag hellre läser längre reportage om låtar där jag kan lyssna på dom direkt med ett knapptryck, än på papper. Jag tror internet har dödat zinet för länge sen tyvärr (japp och sedan framtidstelefonernas intåg gäller ju inte sitta-och-skita-argumentet heller/red.).


Händer det att det folk dansar tryckare om ni kör en redigt soft dänga nån gång? T ex ”Stay With Him” med Symarip (fast den är väl för skinheadsvennig för er...)?


EÅ - Det händer väl, dock tycker jag att vi har ett bra dansgolv överlag om man ser till klubbarna där ute. Och det känns som det flesta känner sig bekväma på vårt golv oavsett vilket tempo vi spelar.


LM - Hela grejen med rocksteady är ju att man ska dansa tryckare! Jag har flera gånger uppmanat våra gäster att omfamna varandra när vi kör någon riktig smöris på slutet, med varierande resultat. Problemet med Symarip var att dom var ett ganska kasst band som spelade plonkig UK-reggae, så det är av den anledningen dom faller bort (visste det, ni gillar säkert inte Red, Red wine heller, själv tycker jag den är världsbäst - UB40-versionen!/red.). Skinheadsvenniga låtar brukar vi kalla för ”publikfriare”, dvs. typ Liquidator och Monkey Man. Sen är det alltid någon som stönar att det är världens mest uttjatade låtar, men vafan..


Om stoltheten satt i någon särskild kroppsdel var tror ni att den sitter då?


EÅ - Hjärnan? Är det här ens en fråga?


LM - Arslet. Vem bryr sig?
(jag - annars hade jag väl inte frågat? -Rätt svar är för övrigt ryggraden och det har ni själva visat med råga gossar!/red.)

https://www.facebook.com/bangaranghifi