Precis som med Hyrda knektarrecensionen så är detta en platta som varit ute
ett tag och som jag skulle ha plitat ned några rader om för längesen men hey
bitch – jag har lite annat också. Prins Carl var ett sånt där band som dök upp
lite som gubben i lådan för mig för ett par år sen och fick lite semihype
direkt. Bandet har spottat ur sig två fullängdare och här kommer en fyraspårs
sjutummare på läcker (eller wtf hur läckert är det these days, fan vanligare
med färgad än svart ju?) röd transparent vinyl.
Omslaget och första låten ”Power in a union” är en enda fet hyllning
till den syndikalistiska fackföreningsmannen och arbetarsångaren Joe Hill. Inga
överraskningar textmässigt men ändå gott: There
is power in the union, there is power in your pride (ex-fucking-akt, det
jag tjatar om ju!!) / There is power in
those worker songs that made us all unite/ . Liksom det är ju så här alla
oi!texter borde vara, full on fucking class war and solidarity amongst workers,
punx, drunks, skins, herberts and sluts against da fucking system inte massa
generic skit om att supa och slåss och gråtrunka till diverse gudar och fanor.
EP’n mustar sen på i det typiska halvmonotona malande men ändå melodiösa
Prins Carlstuket och man trivs. Bitvis drar det lite åt Criminal Damagehållet
rent av och de är ju världens bästa band satt…
Sista låten (”A.L.S”) bryter av mot det vanliga tugget genom att vara lite
smygande och plottrig i verserna (jaja jag är ingen jävla musikvetare) och har
en för bandet lite ovanlig sångrytm/melodi. Plattans näst bästa spår helt
klart.
Fullängdarna med gänget har jag tyckt varit good not great men fyra (bra!)
låtar så här funkar skitbra, en kanon EP. Fint omslag med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar