Ännu en turistplatta. Jag ska försöka att inte skriva en likadan recension som förra gången... så vi delar upp det hela. Börjar med "guldkornen" (så jävla bra är de inte). Lycka till från Umeå kör nån slags Bad cash quartet/BD-stolp-skramlig-popgrej. Inte alls oävet men fan vet vad de gör på en punkplatta riktigt. Kan va plattans bästa låt. På A-sidan finns även Sista försöket som, ja..., går att lyssna på iaf. Hur jävla många "sista band" finns det nu egentligen? Kom igen för fan. Comminor från Västerås är lite samma känsla, det duger i krig, kanske rent av lite bättre än så. Kärring som sjunger (och snubbe som skriker halsen av sig i bakgrunden). Toxo från Stockholm innehåller folk från Spotlicks (och kanske Bombettes från Umeå way back hon den där Elin? Aja bryr mig inte och pallar definitivt inte resa mig ur pridesoffan och kolla omslag och blabla blu blö). Bra låt, punkrock och lite Ståckhooolmspunk-känsla. Liptones står för en av plattans starkaste låtar, en typisk post-two-tone-pop-ska-dänga, framförd på modersmålet. Såväl låttitel ("Stolt") som ovan nämnda faktum får mig inte så lite att tänka på anrika Reinholds - och det är såklart en en bra grej. Mitt problem med Liptones har alltid varit att de kör den vanliga sjukan för modern ska att dra på för fort och tuta för mycket. Här håller de sig ifrån det och resultatet blir mustigare. Å andra sidan - detta ska ju sumera den svenska punken under vår vidriga tidsepok - så vad fan gör de på platen? Micke vi måste snacka... Bad dreams always är ett sånt där band som alltid funnits men jag aldrig hört. Habil Rövsvett-punk är vad jag hör.
Så har vi resten då: Shitfuck är helt efterblivet. Plinkeplonk som inte ens är charmigt, man hör och hajjar NADA . Sämre ljud och kvalitet än en dålig mongo-demo inspelad av en sönderrökt studiecirkelsnubbe som tyckte det "va sö gölle´t de sä´". Grid börjar bra men sen kommer "demonröstsång" som gör att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta. Distraktion kör kardinalfelet könsuppdelad växelsång, med förväntat resultat (ett av få områden där jag förespråkar, och aggressivt stödjer, könsseperatism). D-takters är ett löjligt bandnamn men låttiteln "Guldet blev till bajs" får mig att dra lite på smilbanden. Musiken lämnar mig dessvärre kall.
Ytterligare ett gäng medverkar men skiten flyter ihop. Totalt sett tycker jag dock att detta är en rejäl uppryckning jämfört med förra volymen, utan att egentligen tycka en enda låt är nån gylfsprängare direkt. Vad säger det egentligen om mig, punkscenen och vårt samhälle? No clue.
Sverige, vart är vi på väg?
 |
| Mitt ex av Reinholdssingeln, smek mig |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar