Åttonde volymen av Sörlings mastodontserie med svennepunk av varierande sort. Varje recension av de här plattorna brukar inledas med en liten hyllning till Micke för jobbet han lägger ned på att dokumentera scenen och bla bla bla. Men det är ju sant så jag kör med: bra Majk!
Sen var det det här med att "svensk punk aldrig låtit bättre" - naj fakk off det där håller jag icke med om. Tvärtom - utifrån hur lätt/billigt det är att spela in och sprida skiten idag så är det ju extremt lite som är särskilt kul. Ta 2010-2015 - var är denna eras Ebba eller Gbg Sound eller Glo? Denna periods Mob 47, Anticimex eller Asta kask eller Sighstens grannar eller Strebers eller Sötlimpa? Några tralltöntar som är ballare än Lyckliga kompisarna? Real skinskalle oi! som (tidiga) Agent Bulldogg eller Pöblers UTD? Musikaliska barnbrytare som Breach eller Refused (iofs bajs i mitt tycke men ändå)? Sexiga band som Monster? Var är snistsig retro HC som Regulations och DS-13? Fan t o m Sista sekundens tjo o tjim HC känns bra o gammalt jämfört med dagens scen! Svensk punk har aldrig varit mer intetsägande och tom på riktigt uppkåtande band...
Till plattan: Motvilja från Ystad manglar på och sångaren har en röst som låter lite som Raised fist - och jag är en så pass okreddig tönt som tycker det är något positivt. Trevligt. Vet hut (Malmö) kör litta Mötorheadaktigt råpunkigt med clean och bra sång, sjunger nått om människsosyn o shit. Helt ok. Benmjöl (Kiruna, tufft namn, not) tycker jag är ganska likt Motvilja, nå slags råpunk men lite grisigare sång och inget som fastnar, får metalvibbar (bluuurgh..). Matriarkatet är proggpunk av den mest vidriga sort. Visst jag är osså feminazi och fattar poängen med texten unt so weiter men fy fan så snusförnuftigt och torrt. Put som fucking roll to yer rock niggas! Med Urban Savage ökar stoltheten rejält i rummet även om det inte kan sägas vara den fetaste hitten kombon spottat ur sig. Men i sammanhanget funkar ryggrad och lite traditionell manlighet bra som tusan. Stomp it out bois! Ilandsproblem = ännu mer trist kängskit med pissig sampling och skit, gäsp. Stry & stripparnas bidrag gör mig fullständigt vansinnig. Hur fan kan karljäveln, som mer eller mindre varit helt uträcknad och typ släppt cd-r-plattor i tio år nu, INTE ta chansen att visa lite nytt material när han får visa upp sig i ett modernt punksammanhang och för potentiellt ny publik? Istället skiter han fram en jävla Joelbitar/cocktailversion av en låt som sög redan för 30 år sen med Imperiet. Inte ens pinsamt, det bara ÄR liksom inte alls.
Vänder på platen. Stockholms Svin - grissång (sorry) som jag bara inte pallar. 138:an kom tillbaka allt är förlåtet! Hellre Vargen från Umeå är kluriga.. De har två låtar och första är vidrig progg. Borde inte få göras/finnas. Andra låten däremot är en underbar fyllepunkdänga som hyllar folkölen och som hade platsat på de fina gamla röjarskivorna (fyfan vad bra de var!). Pekings Nya Given står bredbent och levererar mer än ok. Musiken är kanske lide tafatt ibland men Pontus har en stark röst. Dock gillar jag Jantelagen, det är pga av att man tummat på den som detta land spårat ur tror jag med satsa på dig själv, hipsters och ledarskapskurser i lågstadiet, fyfan vad jag hatar samhället 2015, kuken!! spräng! Senap (Ljungby) är ju fullständigt vidrigt, äcklig skönsång plus dissar fejjan o insta, lägg ner gubbar. Vad fan tänker du Micke? Detta är musik som inte borde få finnas. Låt dom hata oss (Stockholm, fniss) är lite smågo KSMBfastsluskhardcore. Jofan gillart! Dock meckvarning på guran. Min mammas klimax (ge er för fan, Renzo Arneröds Tugga Kuk Kvinna kom tillbaka allt är förlåtet..ok kanske inte men ni hajjar) från Skövde lirar intetsägande käng/råpunk dessutom med ännu kassare långsamma ångestpartier. Sista dansen kommer från götet och verkar vara teaterelever som lirar punk på håltimmarna, UUUUUUUUUUÄÄÄÄÄRRRRRGHHH, host host host. UUUUUUUUUUUUUUUÄÄÄRGH!!! (Micke vi måste fan snacka!?). Äntligen tar så sida b slut.
Trots från Umeå tycker jag lirar halvgo hardcorepunk, primitivt och göttligt. Lite gapigt men ändå mest gott (idel facktermer här ba). Sen blir det tjuckholmen igen i form av Idiot Ikon (idiotiskt namn igen, vafan är det med folk?) och man behöver inte höra många sekunder för att fatta att detta egentligen handlar om metal. Stick! Dråp tar oss upp mot Jokkmokk igen, närmare bestämt till Sundsvall. De låter tungt och snabbt, hardcore som rensar upp lite efter metalskiten men inget som fastnar. Slomarp (Motala)känns först som go snabb råpunk av 80-tals snitt men sen kommer lite kassa försök till midtemporefränger som löjlar till det. Det tunna punkljudet är ändå ett plus. Stick och brinn från Västerås kör lite hederlig jävla punkrock, äntligen! Inte skitbra men fan så gott efter allt kasst mangel. Lite supalåt över det hela, lite minus för det Hives/fejk-77-iga guraljudet. The Judas bunch från Stockholm försöker vara roliga med ett efterblivet banjointro och en låt om att supa och sen blir det mycket riktigt Dropkick-ompa-ompa av det hela tills plötsligt the fucking Dixie chicks börjar sjunga!? Wtf!? Extremt överdrivet sleten sång av duden i bandet. Titeln ("Hey bartender!") fick mig att hoppas på en go cover av Laurel Aitken men tji fick jag. Inte dåligt men...lökigt. Knaegt (Stolta fucking Malmö/Möllan pride!) avslutar med Snuthat går i arv. En go och bra låt, visst fan hatar man snuten. Dock hatar jag tjuvar och annat pack lika mycket these days, jag hatar så att säga både orsaken och konsekvensen, helheten OCH delarna av da fucking system. Over and out!
PS.1. Omslaget är inte lika vedervärdigt som brukligt.
PS.2. Kul med fanzinebookletten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar