Ibland köper man plates lite sent eller så bara har man inte tagit sig för att skriva en proppa recension i tid... men då kan man ju blurra lite om det ändå. De sista halvåret/året (fan va tiden går då) har det ramlat in en knippe franska sjuor i det Franzka hemmet...
Sverigeaktuella Rixe (Bouncing Sole Club of pride and fucking honour i september i Malmö) består bland annat av Victor (Maraboots, Lions Law) och några andra gökar. Stuket på "Coups et blessures" (kukar och blåtiror?) är tydligt basic old school fromage-punk/oi! och jag gillart. Inledande "Razzia" har ett nästan efterblivet simpelt riff vilket gifter sig utmärkt med de typiskt franska körerna och melodierna i den maffiga refrängen. Följande "Infatigables" har ett stöddigt rock riff och samma grova (cis-)manliga sång och jag kommer på mig själv både en och två gånger med att digg-nodda med huvudet och låtsas kunna franska. Strong! Andra sidan göttmar på bra med samma goa neanderthalriff och låttitlar på franska som jag inte ens pallar försöka plita ner med min pekfingersvals. Summa: göttigött, kanske inte såååå sjukt bra som hypen säger men ändå så det rycker till lite.
Ett annat trevligt vax är Massila Attack från Mariselles debut "Bonne Mére". Vet väldigt lite om bandet och osäkert om mer är på g eller om de ens håller på längre.En riktig singel med titel-a-sida och två låtar på baksidan, ett format min hjärna är väldigt svag för. A-sidan har ett bra drag och en stark refräng, ger den rätta franska chaos-punk känslan utan att kännas tillgjort retro. Och där kommer lite goa woo-waa med, jojo fint som snus. B-sidans "Vélodrome" låter som fan som nånting annat, kommer inte på vad, riktigt jävla kukbra iallafall som Official Herbert hade sagt. Fan saknar honom lite grand, hoppas han har det gott hemma i Fucktown. Sista låten heter "P.A.S.T.I.S" och handlar väl om den där drickan som fjuttholmarna tycker är så fräckt att dricka när de ska leka fransmän. Känns lika efterblivet att döpa låten så som när The Mockingbirds döpte en låt på sin förvisso sjukt bra och legendariska debut-EP till M.O.C.K.I.N.G.B.I.R.D.S . Go låt iaf men skivans svagaste spår.
Bläddrar vidare i skivhögen och kommer fram till råpunk..jag menar oi!-flirtarhardcorebandet Syndrome 81. Denna sjua kom om jag fattat det rätt redan på en kassett ett bra tag innan (jag har t o m kassetten fick den av Vicky i Urban Sagge men fan jag har inget kassettdäck) och innehåller sex goa låtar. Detta är riktigt bra faktiskt! Inledande "Une vie pour rien" (namne med ett av de bästa fanzinen någonsin IMO som senare blev ett bolag med som ju släpper allt det göttiga franska nu typ, djupt, brett, intellektuellt, lite som jag själv helt enkelt) är en brottarhit med en fin gitarrslinga. Man växlar mellen lite 80-talspunk/oi! ala UK , US hardcorepunk och vad som bäst beskrivs som typiska franskheter. De kan lira och gapa snyggt grabbarna! A-sidans sista spår "Recouvrance" ger lite mörka Criminal damage(king of bands!)-vibbar och jag vill gå upp i brygga. B-sidan tuffar på bra den med, bästa spår där är lite udda "Cercueil d´acier".
Avslutningsvis har vi då Maraboots svanesång "Ils ont tué la oi!". Parisarna är enligt mig en av 10-talets absolut trevligaste oi!-bekantskaper och jag tycker det är skittrist att de lagt ner. Titellåten handlar väl om Oi! på nått vis antar jag och inleds med en för bandet så karaktäristisk saxslinga och drar sen igång med bra tryck och en refäng som sätter sig direkt. "Ils sont partis" inleder b-sidan och det svänger där med men där gör de sitt i mina ögon enda (om än marginella) misstag - ett litet, litet överanvändande av saxen (se även: Stomper 98). Sista låten heter "Combienn sont-ils?" och jag börjar få lite ont i huvudet... måste alla låtar heta nått med ont och sont och sånt? Får vibbar till saliga Monster som alltid döpte sina skvor till nått en låt på förra skiva hette osv. Eller...det är ju inte alls samma sak men skitsamma. Den ("Combien sont-ils?") är ett riktigt starkt nummer iaf och de avslutar verkligen karriären med flaggan i topp.
Sammanfattningsvis så kan man väl säga att detta är en bunt bra skivor som jag rekommendera alla att inskaffa bums. Det står mer och mer klart att det är till la france man ska vända sig om man över huvud taget ska fortsätta lyssna på sånna här Oi!erier, egentligen bör man ju hålla sig strikt till svart musik och pop. Oi! Oi!
Lollo (uttalas på skånska "Lullu") är en dam från norr som på grund av den vansinniga landsbyggdspolitiken och hyperurbaniseringen tvingas leva sitt liv "innanför tullarna". Där sätter hon bland annat upp punkgigs på löpande band med sina Antisocial sistas´.
Hej! Berätta om när och varför ni drog igång Klubb Antisocial? Visst har ni varit runt på rätt många olika lokaler? Favorit arr genom åren? Vilka är ni som håller i det och har det alltid varit samma gäng?
Vi körde vår premiärkväll 17e november 2012 på Skål! på knivsöder med Agent Bulldogg på scen. Vi fick sjukt blodad tand och bollen har varit i rullning sen dess. Ursprungligen startades klubben av mig, Sarah och Malin. Numera drivs klubben av mig, Sarah och Jessica. Haha, ja vi har ju betat av några lokaler, men har nu hittat en semi-fast punkt på söderhaket Broder Tuck.
Vi drog igång klubben för att vi brinner för livemusik, vi ville ha något som skulle vara hyffsat regelbundet och pålitligt. Vi hade länge snackat om att "vi ville göra något" och till slut efter ett antal planeringsöl var det igång (respekt!/red.).
Favoriter för mig personligen var bla. Ligisternas releasefest där vi körde en öppen scen som blev populärare än vad vi någonsin kunnat föreställa oss, unga och jävligt karismatiska Glidslem från Helsingborg, alla våra förfester inför PSK som vi hållit, grymma F.A.V.L. från Viterbo och vår Halloween-fest med Gråsuggorna.
Du e ju skinheadz och det har ju varit mycket Oi! hos er genom åren... Skulle ni kunna tänka er boka annan typ skinheadrelaterad musik typ ska-band? Eller ser ni er mer som "bara" en punkklubb där det råkar vara lite övervikt åt Oi? Har ni riktiga dj:s eller står nån tjomme med fucking lap top?
Vi har dragit den musik som vi själva lyssnar på och vill se. Så det har varit blandat, vi har fler nyanser som människor än man kanske kan tro haha. Det är de blandade kvällarna som faktiskt varit bland de roligaste. Vi har bokat vid olika tillfällen både ska, hardcore, powerpop och kängpunk. Sen har vi aldrig stuckit under stol med att vi är en punkklubb i grund och botten, och så ska det förbli. Sen är vi skinnskallar och det får folk gott köpa (just där för ni borde pusha svart musik ju, det är mest skinheadz/red.).
Du bor i Stockholm men kommer väl egentligen från nått mer kargt och rejält egentligen. Blir det inte lite jobbigt med alla fjutterier ibland?
Jag älskar Stockholm (vänta, ska bara hitta kräks-emoijin/red.). Kargt och rejält kan också vara dränerande tråkigt och en jävla bromskloss. Jag säger som Dylan Moran "Then you get these articles about how unhealthy life is in the city. You know, mobile phone tumours - far more likely in the city. Well you know what, so is everything else! Including sex, coffee and conversation."
Har du alltid varit skinhead (som t ex Thomas som ju är född till skinhead och ska så förbli - respekt)? Eller var du inne på nån annan kult innan, kanske Herbert?
Jag hade en period i tonåren där jag tyckte jag var en pisstuff punkare, men i efterhand såg jag mer ut som någon form av biker trash. Hade också en konstig fas med röda dreads och armékläder (Rote Armée Fraktion?/red.). Bekväm blev jag först när håret rakades. Ska så förbli är en självklarhet.
Gillar du nån annan musik än typiska skinheadköret? Jag gillar t ex Popsicle de borde du kolla upp!
Absolut, mina skivor kan vara väldigt förvirrande. Du kan bland annat hitta gammal schlager från 60-talet där (Popsicle då? Ett pärlband av hits såsom; Hey Princess, Not forever, Please don´t ask etc...dom hade v-necks och allt!/red.).
Scenen i Stockholm och i allmänheten då? Några nya band, zines eller arrangörer du tycker man ska hålla ögonen på?
Jag tycker punkband i Sverige just nu håller en jävligt hög lägstaklass. Vilket bland annat släppet Chaos in Sweden 2 på Snail Trail Records kommer påvisa. Jag ser själv väldigt mycket framemot spliten mellan Lost Warning och Avgå!. Jag kommer även hålla koll på bla Posso Kongro från Örebro, nytt som jag tycker låter väldigt lovande. Skinhead-zinet Skins Standing Strong är numera Sverigebaserat (starkt och nyskapande skinzinenamn/red.) och det finns planer på att börja trycka ett hederligt gammalt papperszine (gött!/red.). BSC i Malmö gör ett fantastiskt jobb med att boka spännande band(fuck yeah guld boys och glöm inte anrika Klubb Pogo, Malmö Oi!s COMBAT SHARP-gig, VT!, Old Fash., Hårda Tider, Beyond pink, Bäddat för Trubbel, Urban Sagge, Möllan, Shawarma city X, Falafel för 25 spänn, Reggae Scorcher, Malmö Trojan Herberts osv...Malmö rular ALLA scener you feel me?/red) , likaså Club Peking i Norrköping. Klubb Död, Club Probation och Smäll Estelle i Stockholm gör en hel del intressanta bokningar och de bör man definitivt hålla sig uppdaterade på. Bara för att nämna några.
Agent Bulldogg ba. Gott legendariskt band som sist jag såg dom levererade tungt live också. Men håller det nyskrivna materialet? Texterna är givetvis sound as gold men musiken går liksom för snabbt o tralligt (undrar varför...) och lite fel tonart. Vad tycker du? Jag tyck som de int låt Bulldogg ba!
Jag tycker definitivt det låter som Agent Bulldogg. De har melodierna, texterna och allsången packat i ett lite nyare kit bara (trall-kit, iofs inte lustigt med tre av fem gamla trallpunkare i sättningen, och inget fel i det kanske/red.). Jag tycker det är bra material som faktiskt för dem framåt, jag tar mycket hellre lite nytänk än band som släpper samma grej skiva efter skiva efter skiva. . .
Hur ser du på hardcore och annan punk och sån musik och folk. Känner du att vi alla är en scen?
Jag kan tycka att unity-grejen dras till sin spets ibland (Fuck your unity som Roi!bo cock sjöng, nu är han iofs mer United skinz verkar det som/red.), men det handlar mer om att inte tolerera pissiga personligheter och beteenden än musik. Är du en sjysst, passionerad människa är du alright i min bok. Jag kanske tycker om musiken du lyssnar på, kanske inte.
Sverige och det politiska tillståndet. Vad tycker du?
Folk är förbannade och förbannade människor gör iallafall jävligt bra musik.
Gillar du Rancid? Eller rockar Pitbullfarm fetare?
Blergh. Pass (Rancid har ändå betytt mycket ba:
Never fell in love
until i fell in love with you
Never know what a good time was until i had a good time with you
If you wanna get the feeling and you wanna get it right
Then the music gotta be loud
for when the music hits i feel no pain at all
Warm summer night i was drinking with my dad
He tried to give me love that i never had
But he gave more love to his bottle of wine
So i had to go out and find love of another kind
Here it is
Here i am
Turn it up
fuckin' loud
Radio, Radio, Radio...
When i got the music
i got a place to go
You feel me?/red.).
Final words?
Stay Antisocial
