tisdag 14 maj 2019

Recension: Lastkaj 14 - Stormar LP/CD



Nysläppt remixad och remastrad version av 2015 års "Stormar" från Lastkaj. Inte fan har jag hört originalet. Tycker det låter fräscht och bra men lite av det fläsk och den svärta som gjorde att "Becksvart" ifrån härom året lyfte sig heads and shoulders över allt annat i den egentligen sunkiga genren saknas ändå här. Ett stort problem för mig är den ofta extremt höga och gapiga sången (som i t ex "Högt över murarna"), och det genretypiska poetiska anslaget. Samtidigt går det inte ha några invändningar emot själva det tekniska hantverket och det svärs ju faktiskt här och där och sånt göttmar upp det hela satt.Alltid råäckligt med fioler o skit med. Kan inte tala om några brottar-hits men "Högt över Murarna", "Drasuten" och tunga inledningsspåret "Nycklar och lås" höjer sig över resten.

söndag 14 april 2019

Recension: KKPA - När andan faller på CDs



KKPA har länge förvirrat mig en aning... för visst är de väl från typ Trelleborg eller nått sånt? Sången är ju dock på patenterad trall-gnällig svealandsmål typ. Och visst har de funnits enda sedan 90-talet? Släppt skivor på Birdnest eller kamel eller nått sånt? Som ni ser är jag för lat för att ens kolla upp på discogs but anyfuck - det här min blögga...

Första låten har nån gäst på gitarrsolo, heter "På låtsas", och är mitt tycke en trist historia i wannabe-Strebers stuket. Nästföljande "Bruna skjortor - svarta flaggor är bättre men både den och "Lögner" känns ju igen ifrån "Fyrtal i punkrock vol 2 . "När andan faller på" är lite annorlunda, snabb mellocore, rimligare verser men seg refräng typ. Sen får bi "dödlig last"...som vafan den är ju med med på ovan nämnda comp!? Som lök på laxen får vi en akustisk version av "lögner som är precis så trist som man kan tänka sig, dumt på en annars helt ok låt. Det känns som att bolagsbossen Pelle kör nån slags utnötningstaktik här, med att släppa mycket som fan, och släppa samma låtar på olika släpp huller om buller för att tvinga en lyssna mer på skiten... och jag respekterar den fula moven! Men det funkar tyvärr inte på mig...

onsdag 20 mars 2019

Recension: Pastoratet - Mvh Grannen CD




Pastoratet har sedan tidigare släppt två plates på (egna?) etiketten Idiot Records samt en digital EP vid namn "THLM" vars fyra spår är inkluderade här, som lite lök på de fyra nya laxarna, tihi!
Nu har även detta gäng hittat till Second Class kids-stallet och jag tycker nog att de måste vara ett av de bättre där. Första låten "Ställ dig upp" har en refräng som sätter sig vare sig man vill eller inte och efterföljande "Jävla skitbeteende" är inte mycket sämre. Sången känns juste och texterna varken grötmyndiga eller fjortisdeppiga utan behandlat tämligen vettiga saker som att vara 40+ och blivit lat med supandet samt folk som beter sig som rövhål generellt. De fyra bonusspåren skiljer sig inte på något som helst sätt från de fyra ordinarie, "Mitt så kallade liv" har lite, lite, liiiite hit-varning t o m. Guld-stjärna for rådissen av Kommunal i "Tack & hej".

Gillar du modern välproddad trallpunk så borde dessa fyra låtar på en singel vara ett giviet köp.

fredag 8 februari 2019

Recension: Death by horses - This too shall pass



Om jag fattar skiten rätt, och det gör jag eftersom jag sitter och läser innantill i pressreleasen, så släpptes denna platta redan 2016 fast bara digitalt. Nu i december gav sedan SKCR ut skiten på CD, mest för att peppa inför nästa fullängdare som kommer nu i mars.

Vad är då detta? Ja du... i vissa bitar låter det exakt som svensk trall bara det att det sjungs på engelska, men det är också en hel del annat. Lite halvskum "alternativrock" eller, faktiskt, emo på den tiden det var en lipig off-shoot från hardcore och inte sminkrock liksom ("Determined", "Judge me"). Sången och texterna är av det allvarsamma slaget, inte dåliga men det saknas lite riv och bett i vokalissan tycker jag. En del är dock riktigt heavy shit, om upplevda övergrepp mm som jag inte på något sätt tänker göra mig lustig över. Mörk skit. Tyvärr kan jag inte digga plattan bara för det. Lite ironiskt är det att en ska-punk-dänga ("Burning the witches"), en genre jag inte är apförtjust i, dyker upp från ingenstans och är en av plattans bättre spår i mitt tycke. Bäst är dock call-and-response-skråliga "Never said" och helsämst är ingenting, det är bara att så mycket är tämligen tråkigt. Jo just det, en cover på GG Allins Bit it you scum är med osse, och framförs faktiskt ganska sexigt.

tisdag 8 januari 2019

Recension: Skrammel - Under jord LP



Ännu en ny bekantskap för mig ifrån, vad det verkar som, den aldrig sinande strömmen av melodiös punk på svenska som helt uppenbarligen är inne i en jävla "våg" just nu. Det känns som att jag upprepar mig som fan när jag skriver dessa recensioner men mycket går ju igen; det är välspelat och rent ljud, allvarliga/deppiga budskap osv. En positiv grej med Skrammel är att låtarna generellt hålls jävligt korta... Tycker jag får lite Charta 77-vibbar på sången ibland men vettifan, kanske litta Bad religion här och där med... mer rockigt än metal-ljudande men alltså det är en jävla snårskog ibland. Kan väl även namedroppa DLK när jag ändå håller på, fast utan humorn/klurigheten i texterna.

Kan egentligen inte riktigt ta på vad det är som gör det, men om man jämför med exempelvis Lastkaj 14 för att ta en samtida referens så är det något som på alla sätt är lite sämre - utan att för den sakens skulle vara kasst alls. Refrängerna sätter sig inte, inte riktigt lika mangligt heller. Tristast blir det i "Far åt helvete" (fast det är kul att de har både en låt med denna titel och en som heter "Dra åt helvete" (som också suger iofs) på samma plate), "Hoppborgen" och "För Sverige bakåt i tiden". Snäppet över medel får öppningsspåret "Ilska och hat" och "Rikets dårar". Typ så ba.

tisdag 18 december 2018

Recension: Sveriges jävla ryggrad - V/A LP




En samlingsplatta med svenskspråkig punkrock med ett anti-rasistiskt tema. Jag är ju så jävla seg på bollen så plattan släpptes säkert i samband med valet, med oro för ökade framgångar för SD... och vi vet ju alla hur det gick. Trots att syftet är sympatiskt så blir jag lite frågande inför plattans relevans; 1; Det är ju precis (typ iaf) detta alla dessa band sjunger om hel tiden iaf, 2; SCK släpper ju en gratis promo-platta med sina band just nu samtidigt (med flera låtar som även är med här) samt 3; Mycket av låtarna på denna platta är tidigare släppta på egna plattor. Men men, för de som är helt anti-CD så får man hela Lastkaj 14 CD-singeln som kom nyss samt metalfarbröderna MIDs "Fest" ÄNTLIGEN på vinyl... Umeås Kardinal Synd bjuder på lite nytt material, liksom Skrammel och Bendel o Co som vi minns från Fyrtal i punkrock samlingen ifrån förra året. Annan skåpmat är Björnarnas "Fantasifosterland", vars text på något sätt får sägas summera hela plattans tema - hur bakåtsträvande, verklighetsfrämmande tänk och rädsla (enligt låtskrivarna) bygger SD och dess följe. Tja, kanske det. Men det jag som vanligt saknar i detta sammanhang är lite mer analys om varför det blivit så här, varför denna nynasse/nykonservativa våg sköljer över oss, satt lite mer i hela sin samtida politiska kontext - borgarklassens benhårda klasskamp under snart tre decennier (och en hel del jävla annat skit som ändrat de politiska förutsättningarna)... men men, nu är det litta punkrock här och såklart bättre att basha SD än att lajva Midgårds Söner, typ.

måndag 10 december 2018

Recension: EPA - Tretton övningar i mindfulness LP



EPA har snickrat ihop ett väldigt festligt, men också skitfult, omslag. Plattan sticker även ut något från labelsmatesen på SCK Records genom att vara hyfsat mycket stökigare både spel-, produktions- som sångmässigt. Det är bra, kaxig och lagom gapig kvinnlig sång, oftast levererat i ett jävla tempo och med hyfsat mycket "meckighet", dock inte på det där alltför jobbiga skejtiga sättet, utan på ett juste stökigt sätt. Samtidigt är det kanske stöket och tempot som efter ett tag blir till bandets nackdel - få låtar sticker liksom ur gröten. En fördel gentemot andra band i genren är att texthäfte saknas och att det inte hörs så tydligt exakt vad de sjunger - eftersom de flesta sånna här gäng har så trista och grötmyndiga texter.

Låtar som höjer sig lite extra tycker jag är "Tio i ett rum" och allsångsskrålande "Jag håller ditt hår när du kräks". På B-sidan dyker tyvärr upp lite mer teatral sång upp här och där och nånstans tycker jag mig det snyftas om att "polarisarna smälter"... rimligt, men på samma gång liksom ett kvitto på hur jäkla o-rått sånt här plinkeplonk är. Inte sämsta men heller inte bästa Second class kids släppet so far.