tisdag 16 januari 2018

Recension: MID - Tills pengarna skiljer oss åt CD



MID är nått gammeltrall som man minns från gamla röjar- och (tror jag?) äggskivor back in da glory 90-ies, med sånger om sprit och mödomshinnors intakthet. Nu är de här med en 6-låtars mini-CD. Jag måste säga att jag tycker det låter helt för jävligt. Te att börja med: det här är för fan metal och inte punk. Inte punk nån jävla stans. Man riktigt hör hur det långa sletna håret hänger ner och trasslar in sig i gitarrunkarfingrarna och extremt skitnödig metalsång som ba...man mår illa riktigt jävla illa. Jag vet inte vad jag ska säga. Det är hemskt, hemska texter och med vanligt depp-tema... men nån slags saklig ansträngning får jag väl försöka göra. 

Inledande två låtarna ("Döden", "Saknar") är precis så där pissmetal trista som man kan tänka sig men i "Bara barn" bryts det av något med ett lugnare inledande parti och normal sång - och givetvis blir det genast fräschare. En bra, lite dunkel-bitter text som ändå pridear upp i nån slags budskap om kollektiv strävan och gemenskap. Efterföljande "Livet" har en en refräng som som liksom känns go men sen dör av på nått sätt (dessutom rimmar de komplext och kontext - insert: skitnödig-emojin). De avslutande två spåren "Gubbar" och "Levande Död" gubbar på i det tidigare nämnda stuket.

Jag är extremt imponerad av hur Pelle på Second class kids håller fanan högt och prånglar ut proffsigt packeterade grejer på både CD och vinyl - men karln måste ha Sveriges mest perversa musiksmak. Förlåt men jag pallar inte, detta måste redas ut. Vem köper? Vilka spelar i dessa band? Vad fan är det som händer?

Ps. Med på köpet följer massa bonusspår, nyinspelningar av klassiker som jag förstår det. Samma stuk.  

tisdag 9 januari 2018

Recension: Fyrtal i punkrock volym 2 LP



Second class kids = tralleri trallera. Här en LP med fyra band i rent förjävla fult oranget gatefold omslag. Vi tar att i ordning:

Sardo Numspa fångar direkt min uppmärksamhet genom att sjunga på vacker skånska. Det rör sig om sådan där trall som egentligen inte är trall utan mer SoCal punk på svenne-bananspråk, välspelat och melodier som sätter sig och jojo pöjka`, inte alls skitkasst.

Björnkajan (tar paus och suckar över det efterblivna namnet) är tvärtypisk trall av genomsnittligt svealändskt snitt. Svårt att säga varken bu eller bä, de gör sin grej och den är väl inte riktigt min grej, men det är långt ifrån kasst. Eller tja den där låten som hackar på folk som vill bli kända och hånar dom efter deras fifteen minutes... vafan samhället suger alla försöker vi gotta oss på nått sätt, jag gillar att runka till exempel. To each his own som oi-chefen brukar säga.

KKPA har jag för mig låg på kamel records på Schyman Eran och jag har bestämt för mig att de kom från Trellehulla - men här är det rikssvensk Urke-sång och tja, rätt mycket Strebersfeeling överlag tycker jag, på ett gott sätt. "Bruna skjortor - svarta flaggor" är plattans bästa spår. Även "Lögner" är bland de bättre, go låt med det gamla tricket att köra refrängen 40 000 miljarder euro gånger på slutet. Jag kommer ihåg den nu. gammal är äldst som vanligt I guess, KKPA är bäst på platen.

Bendel o co. tycker jag är tråkigare... Det är för jädra klämmigt och gulli gullan ko-ko som en gök gulligt (fan är det för jävla utryck red?/red.) på nått sätt och det är lite av den där obehagliga vis-rock-känslan som ibland poppar upp in da "you touch my trall-a-la-land" (du spårar ur/red.). De bjuder även på de värsta fink-kille-raderna ever i "Tänk om"; j"ag har inga pengar / jag har inga anor som duger i Stockholms societet / men jag har glöden i mitt hjärta / kärlek och solidaritet". Ok fuck fittholm och eliter överallt men vafan ska du med kärlek i verktygslådan till din jävla hippie? Var är hatet och "självklart-får-du-smaka-på-min-julmust-chefen-men-oj-de-var-visst-DÖDSKNARK-I-DEN-SÅ-NU-ÄR-DU-DÖD-lägg-dig-ned-så-ska-jag-pissa-på-din-döda-kropp"-vänstern när man behöver den? Suck.

tisdag 12 december 2017

Recension: In Defiance # 6 (zine)




Nya fanzine är alltid kul i punk/skin-svängen och jag brukar införskaffa de flesta. Det sköna är ju att man kan snoka runt i massa punkstrunt utan att behöva lyssna på skiten när man läser ett zine t ex. Se folk på bild istället för att stå bredvid dom på nått gig och ba "öh, uh" och inte ha ett piss att prata  med varandra om egentligen osv.
Nåväl, Tova som knåpar ihop blaskan har hållit en imponerande utgivningstakt och är nu uppe i sjätte numret på bara typ 1,5 år. Som det ska vara egentligen och som man kanske måste köra för att vara relevant i dessa tider med blögga och 21-åriga punkexperter på Facebook (vafan tror du att DU låter som då?/red.) osv men som det är länge sedan var fallet. Jag har redan sedan nummer ett haft lite småsvårt för det bitvis dåliga och pladdriga språket i zinet (och VEM FAN är du att anmärka på folks språk!?/red.) (Ok ge mig ett break nu red./red.), särskilt som jag får för mig att Tova är en utbildad och nått sånär vuxen människa. Men det blir å andra sidan mer personligt och man har efter några nummer växt in i det hela och vänjer sig. Nummer sex är det klart bästa hittills och innehåller intervjuer med Warrior kids, nya svenska band (Vindvak, DTS och Tumult - samma folk som i alla andra band som vanligt), Fred and the Perrys (som svarar långt och bra, annars är det ofta lite korta o trista svar från många band), gig- och festivalrapporter samt ett ganska gediget recensionsblock. Det som lyfter zinet är just recensionerna som blivit fler och som övervägande skrivits av zinemakerskan själv istället för så mycket inlånade tomtar som det varit innan. Inget ont om dom men i ett zine som är så personligt präglat i övrigt så blir det mer intressant så här. Gigrapporter var kul när man var liten skink-headz och fick läsa om precis varenda centiliter Botas drack och vilka som det sas hej och hå till på Wasted/Rebellion i saliga Streetmusic FC och sedermera Non Serviam. 2017 lämnar det mig lite mera kall om man säger så...  Band spelade, folk söp, nån vakt var dum, nån sa nått kul. Men det här är ju bara jag som blivit gammal och tappat suget på i princip allt här i livet. Och det är ju inte Tova, "Mr.Skinhead" eller nån annan säkerligen ljuvlig liten fyllskalles fel. Det är tiden, livet och framförallt SAMHÄLLETS fel.

Rekommenderad läsning för skins och herberts!

Ps. Extremt mustigt att avhandla decenniets viktigaste och tyngsta skiva på fyra slafsiga halv-rader! Vägs dock upp av de syrliga raderna om Sveriges Sista RIKTIGA Skinheads lilla band. Rimligt, kudos.

måndag 11 december 2017

Recension: Mareld/Noll IQ CD-r



Mareld spelar ett slags jävla ondskefullt vev, blir en väldigt uppstressad och obehaglig känsla här hemma i pridelyan. Har så jävla svårt att sätta sån här skit i fack, det grindas och manglas av bara helvete och det är demoniska ondskeröster av bara helvete (sorry) (pinsamt red./red.). Det som är gott med grindband är att de iaf håller upptempot med i monsterköret, långsam metal blir så jävla fjantigt - här kan man släppa fokuset på föraktet då det finns en tydlig punknerv i rensandet. Men givetvis finns en del tung-gung partier också. Pallar inte lyssna om förra demon men tycker mig nog höra att det blivit ännu fläskigare denna gång.

Störd grej var att första gången jag lyssnade så hade jag inte insett att denna cd-r var en split med Noll IQ. Så plötsligt kände jag ba - "vafan pöjka´har börjat göra lite mer redig pönk höhö hehe snöff snuff". Noll IQ kör osse med mangel men klart mer kaos och speed samt en gnutta melodier såväl i helheten som i en del gitarrslingor. Framförallt är sången, som ju är det viktigaste i all musik, punk här. Fast det är jävligt olika från låt till låt ska tilläggas, i "Vad som än händer låtsas som att inget har hänt" så harvar de runt i samma träsk som Mareld. Roliga låttitlar över lag, t ex "Anti-skejt". Inte för att jag har nån åsikt men alltid gott med folk som sätter mer foten i fittsamhället. Lycka till i livet!

tisdag 5 december 2017

Recension: Slaktkniv - Det sjunde inseglet CD



Slaktkniv är för mig en ny bekantskap även om jag sett namnet poppa upp här och var förr. Musiken vi bjuds på är nån form av råpunk eller hardcore på svenne-language. Det är välspelat och välljudande, med ganska cleana guror klart mixad sång vilket jag alltid uppskattar när det gäller sån här musik. I inledande Snutvåld och överlag när det går lite snabbare så tycker jag det är nån slags Poison idea/Rövsvett vibe över skiten, men det säger som vanligt mer om min dåliga koll och begränsade referensram när det kommer till hardcorepunk. Det monotona riffandet är ganska trivsamt men det blir lite enformigt ibland och texterna är på sina ställen infantila - "du är bara en död jävla vinkel" - vafan är det för snack pöjka´?  Samma i "Knivsudd"; Din tid är inget tidsfördriv // Lev dit liv - som en slaktkniv // jag känner glöden // jag springer med döden... ska man bara ha fyra trader i en låt så får man fan se till att de är goa och pridea och inte sånt här pseodo mörkersvammel. Plus i kanten dock för raden om att göra en "round kick" mot Harry haffa... Nu blev det lite neggigt här känner jag och i ärlighetens namn är det inte helt rättvist, det är ändå en på sina håll trevlig liten skiva. Sju spår totalt där avslutande "Destruktiv" är vad jag antar att det de tänker ska vara hiten - melodisk sång-sång refräng som faktiskt sätter sig. Fan vet om det blir nya Green Day dock. 

Fuck knows om plattan ska ses som ett demo-släpp eller ej, CD-r i ett redigt omslag är det iallafall. Mer Slaktkniv hittar ni på såväl facebook, Spotify som Youtube informeras vi även om på det sistnämnda. 

måndag 20 november 2017

Intervju: Mareld



Mareld är en mangelorkester från Eskiltuna som envisas med att skicka skit till mig och på andra sätt pocka på min uppmärksamhet. Då jag dessutom har ett dunkelt förflutet med deras vedervädige bassist så tog jag fram ishackan och högg till. 


Ok vi börjar med lite grundläggande: samhället är i fritt fall, klassamhället brutaliseras, värdskapitalismens utbredning till varje geografisk och själslig vrå, the downfall of the working man till följd av automatisering, robotar och feminiseringen av arbetslivet, skägg,  fragmentiseringen och den totala alienationens slutgiltiga triumf... varför slår ingen näven i bordet? Är Instagramkonto lösningen?  Vad spelar ni egentligen för sorts musik?


Vi vet inte varför ingen slår näven i bordet men Instagram är definitivt den slutgiltiga lösningen. Mareld spelar energisk europop med inslag av musik (svävande svar - då gör jag en "opolitiskt skinheadzband"-notering här i marginalen. Och Blumchen gör nog fan det bättre, men tersta porr-grind pöjka´/red.).


E-tuna förknippar jag mest med Nazis. Vajar fanan än?


Ja, den vajar högre än någonsin. Kommunen har infört rökförbud under arbetstid och huggit ner alla träd (fyfan alltså - folkhälsofascisterna är de vidrigaste av alla. Själv minns jag när man var liten och kunde  göra vafan man ville. 14 barre och sitta och röka på pizzerian? Inga problem, du har lagen på din sida grabben! och pizzan hade takfläkt och pizzagubbarna fina vita skjortor med loggan på bröstet...fyfan vad jag hatar samhället/red.). Dricksvattnet är förgiftat och det saknas personal i förskolan. Alerta Anti-Fascista!


Gillar ni Sham 69?


Vi misstänker att det är en kuggfråga (Ändå tar ni inte ställning? Sham ska man gilla, liksom Clash, Pistols, Ramones etc, till och med skitband som Stranglers ger man en spinn då och då bara för att man ska. Fyfan för folk som kommer dragande med nått jävla pissband från vitryssland som gjorde en halv demo på 1800-talet som är "så jävla mycket råare än Black Flag".. käften! Klassikerna/vanliga band gäller/red.).


Arbete är egentligen roten till allt ont - mervärdesproduktion och konsumtion och fortsatt kapitalackumulation. Å andra sidan måste man ju ha nått att göra och man måste ju jobba för att överleva samt att man kan må rätt ok när man dragit hem en gammal singel på ebay...iaf i fem minuter. Är det samma sak medvskägg? Man vet att det är vidrigt men man har liksom inget val? Ser Jeff fortfarande ut som en jävla mördare?


Nej, vi har gjort egna klistermärket. Bojkotta badhuset! (nej nu börjar ni tramsa pojkar och är det nått jag fanimig inte villa ha här på blögga så är det trams. Kom igen nu!/red.).


Är ni en del av nån scen? Ni arrar ju nått jävla lussegig och skit...


Ja, vi är med och fixar spelningar på Klubb Hybrid. Den andra december anordnar Klubb Hybrid en spelning med Dissober (Västerås), Turbocharged (Deje), Discorporea (Sthlm), F.O.A.D (Västerås), Suffer the Pain (Västerås), Wan (Etuna), Crushed Skull (Sthlm) och Kamikaze (Östersund), Björn Poet (Etuna) och Fredrik Sköld (Etuna). De två sistnämnda sjunger visor, dansar magdans, säljer zombiekonst och bjuder på jordnötter. Det blir en gammeldags etuna-spelning a la Klubb Max 500 (som ju alla känner till, vafan tror ni E-tuna är New York eller!?/red.) med billiga övernattningsmöjligheter för utsocknes marodörer. 20 januari anordnas ytterligare en spelning med Repuked (Sthlm), Disrupted (Ludvika), Rotten Breath (Karlskoga) och Mareld. Stockholmare som läser detta kan även komma och slåss med oss på Copperfields den 3 februari. Mer info finns på Klubb Hybrids fakebooksida. Support the Underground – Go Hybrid. Mareld utgör Klubb Hybrids väpnade gren. Det är topphemligt och har ingen som helst koppling till den nuvarande situationen i Katalonien (jag skiter i Katalonien och alla andra länder och regioner - lägg ner dom och alla olika etniciteter och annat småplock. En klass - klasskamp - kommunism - ett folk - gott gotti gott gott/red.).


Är ni i grunden punkare eller Trotskister? Vad tycker ni om Arbetarmakt?


Stöd sophämtarna - våga källsortera! Det gjorde Stalin.


Ska ni inte sluta bara göra demos och muskla upp lite? 


Jo tack, men det är som Sibylla – en fin idé som inte funkar i praktiken (tja det är väl där skon klämmer - är man inte karl nog att smeka upp en magic bacon meal med extra ost och extra bacon och lide go dippasås så ska man fan inte släppa skivor heller/red.).


Kassettrenden - vad tycker ni?


Hipster-fenomenet handlar om yttre attribut. Hipsterkulturen utgår från en pervokulturellt betingad permanent störning i den oidipala fasen. Vi tycker att det är kul att folk håller på. Köp Marelds split-CDR med Noll IQ (jävligt dyrt med cd-r ju klart ni behövde göra en split... jesus titti fucking christ!/red).


Många gillar ju att fråga vad folk har lirat i för band innan... vad tycker ni om det? Jag tycker det är skit samma, allt är ju skit ändå!


Se ovan (lame svar men å andra sidan var det svaret 100% korrekt så/red.)


Varför tror ni 90-talet var så fett mycket mer tungt och äkta än nuet?


En ledande fråga. På den tiden var illuminati och påven i maskopi med storfinansen. Dagens band är skitbra. På 90-talet var det alldeles för mycket tralltjafs, introvert indieonani, o.s.v (kanske sant vad gäller musiken men själva da spirit var nått helt annat. Då gick man ner på posten (som fanns) och hämta ut ginzapaketen och slet upp redan i väntrummet där och lekte julafton, man åkte till Lund och tyckte bara det vara a riot - nu åker folk tusen varv runt jorden i sekunden o ba "det var inte lika coolt som bilderna på insta (eller nån jävla idiotpod de lyssnat på) + fett dåligt med eluttag". Då läste man en bok eller ett zine och lärde sig nått, nu bablar idioter om totalt trams på pöddar och ännu större idioter lyssnar på, och LYDER dom. Eller ta ba Köpenhamn -91;punkare, anarkister, skinnskallar...  Eller vadfan som helst. USCH!/red.). 

Mareld: https://www.facebook.com/themareld/
Klubb Hybrid: https://www.facebook.com/klubbhybdrid/



torsdag 7 september 2017

Intervju - Bomber




Bomber är ett nytt cis-rockband baserat i Malmö med rötter i såväl Halland som Småland och den där staden HIF kommer ifrån. Tufft så det smäller om det!


Jag måste bara säga: vilket jävla bra bandnamn Bomber är! Varför heter inte alla band det redan? Hur fan tänkte ni!?


- Hur vi tänkte? Alltså som den otroliga kraftkvadrat och rockens sköra fåglar som vi i Bomber utgör så föll sig namnet ganska naturligt. Och kanske lite för att vi satt och ritade en tuff klotbomb i bombarjacka...



Jaha scenen vafan är det egentligen? Jag har tydligen "varit en del av" den i typ tjugo år men fattar fortfarande inte vad det är.... lirar ni oi eller?


- Scenen är, för att vara lite allvarlig, den samlade summan av publik, gigarrangörer, artister, plattvändare, fanzinemakare etc. etc. Den är alltså inte de som bara sitter hemma och berättar om hur det var förr på nätforum (Man adderar alltså en massa kvalitativt olika saker och får genom det en annan ny sak? En sorts mervärdesproduktion? Och jag bidrar till den? FYFAN!/red.). Scenen är organisk och föränderlig, tja, rent av förunderlig.
- Om vi lirar Oi! är en smaksak det. Men visst Oi!en finns där som en snitslad bana i punkskogen (jag hatar naturen/red.).



Berätta om er skapande process, blir det mycket "pissa med kuken"?



- Det är en ganska enkel process, oftast kommer en av oss med en ram till ett gnistrande mästerverk, sen genom en explosion när vi alla fyra möts så finslipas det till fulländning med text och dans (hade gärna hört mer ingående om "explosionen när ni alla fyra möts".../red). När allt är klart så kollar vi av låten mot en checklista som vi har, - låter det som Jamiroquai? Om nej, så har vi en ny låt till vår sångskatt.
   Ett problem som vi har är dock att ingen av oss riktigt vet hur Jamiroquai låter. Men vårt oförblommade hat låter sig inte hindras av det!



Är det sant att ni är tre basister i bandet? Blir det mycket basistskämt bakom ryggen när någon av er går på toa?



- FYRA basister! Simon blev tvungen att spela sig igenom hela Clashs diskografi på bas som audition för att få vara med i bandet. Men, men skämt åsido, vi snackar mest skit om Jamiroquai, ständigt bakom ryggen på den där basmisshandlaren (slappindabas?/red).



Ni ska ju lira på nästa BSC - utgår från att ni kommer blow the roof of. Peppade?



- Vi kommer att lyfta taket! Sjuukt taggade på gigget! Men det är ju premiärspelning för oss så lite nervöst är det allt (erkänn aldrig svaghet!/red). Ingen har ju hört oss så vi möter ju lite olika horisonter, vi vet ju inte vad folk förväntar sig, hur tror folk att Bomber låter? 



Terrorister - ska vi bomba dom eller ska vi bygga mer fritidsgårdar i förorterna runt om i Europe awake?



- Tror att det allra största problemet med extremism och terrorism är avsaknaden av gitarrbaserad musik (nu skriver ni extremism som om det vore något negativt. Röstar alla i bandet på Folkpartiet?!/red.). Byter man ut pratsång till klassiskt riffande så skulle mycket vara vunnet. Ett alternativ är också att bygga fritidsgårdar för att sen bomba dom, "build and bomb" lite som näringslivets "sell and lease back"... Skämt åsido No Future!



Gillar ni stora bomber?



- Du vet, ett hem utan vapen är bara ett hus, ett spjut utan spets är bara en pinne (jag fattar, ni gillar stora bomber, små uppnosiga bomber osv... så länge det är bomber!/red.).



Blir det något skivsläpp snart? Här har ni så att säga chansen att droppa bomben.



- Vi tänkte försöka smita in i studio någon gång i september och klistra en eller två furiösa dängor. Tanken är väl att försöka få ut dem på youtube eller något så snabbt som möjligt. Skulle någon bli peppad på de låtarna och mer så är vi nog beredda. Klart det hade varit roligt att släppa grejor fysiskt, men vi kanske ska se om vi är något för massorna först (Satsa på Lord of the rings-box direkt (OBS REFERENSHUMOR FÖR DE SOM VARIT FETT ÄKTA LÄNGE) /red.).



Vad handlar er pride om rent generellt skulle ni säga?



- Bomber och rock! Att rakryggade gå mellan hem, arbete och replokal. 



Vad tycker ni om samhället?



- Vissa delar av samhället tycker vi mycket om, andra delar är en aldrig sinande källa av inspiration (ok själv hatar jag cheferna, facket, staten, media, internet, tramset, cykelidioterna, fegisarna, nassarna, alla partier, de löjliga lagarna, de som inte följer de få vettiga lagarna, de som stiftar lagarna, metal, IF metall, alla trender efter 1999, nästan allt efter 1999, egentligen allt efter 1989, Everton, Manchester United och Mods/red.). Vissa säger att ett samhälle är summan av våra val och vissa väljer att lyssna på musik som inte är gitarrbaserad rock. Det är för jävligt! Folk kommer alltid välja en enkel lögn före en komplicerad sanning. Att vissa väljer bort Jamiroquai är dock gott.



Gillar ni SKINHEADZ?



- Martin, lille vän, var inte orolig. Vi gillar dig oavsett vilken längd på håret du har (jag har skägg/red.).


När ni inte står, gravallvarliga i en ring i replokalen, med bomberjackor på och bara fucking BLASTAR ut era anthems, utan kommer hem och varvat ner lite...vad lyssnar ni på då?

- Inte Jamiroquai i alla fall! - Trodde du att vi går hem och lyssnar på Jamiroquai? Var i helvete har du fått något sånt ifrån?! Nu blir vi upprörda här!

Jag älskar er


- Vi älskar dig! ❤️❤️❤️
Och vi hatar Jamiroquai! (var det han med cowboyhatten eller? /red). 

x