onsdag 19 september 2018

Prins Carl / Bad Gums split 7"



Prins Carl är ett habilt band som harvat på ett antal år nu utan att varken få mig att lacka ur eller gå upp i brygga så att säga. När jag fångat dom live har det varit precis samma sak - de gör sin grej, den funkar men man vill liksom inte klä av sig naken eller göra revolution direkt. Den som vill kolla upp vad det är för gökar kan ju läsa intervjun jag gjorde med dom för ett par år sen. Här bjuder de på två nya bitar, precis så där i gränslandet mellan Blitzmalande gatupunk och Bad Religion-tuggummistuk. Andra låten, Kings & Queens är den starkare av de två.

Vänder på platen och där får man ett sånt där band som man undrar vafan de får ge ut skivor för. Missförstå mig rätt - Bad Gums är inte genomusla - det är bara så intetsägande att det blir löjligt. Det förmodade försöket till "charmighet" genom att skriva korta simpla texter som upprepar sig typ som Ramones ("All alone" refererar t o m till att sitta på soffan och lyssna på Joey Ramone) faller tyvärr helt platt. Osså massa wooo och whaooo... Nä, har kunde Teddy satsat hela pengen på ett rent Prins Carls släpp istället tycker jag. Fett med o-cred för att labeln säger 45rpm men det visar sig den ska gå på 33, hatar fan sån skit, vill nästan slänga skivjäveln bara för det.

söndag 16 september 2018

Recension: Kardinal Synd - Baltic City 10"



Sex låtar på mys-trevliga stenkakestorleken 10 tum ifrån Umeås (?) Kardinal Synd. Redan bandnamnet är ju tröööktralligt - men - detta är ganska bra faktiskt! Fläskig ljudbild, bra sång och texter klart över medel. Inte mindre än två låtar behandlar patriarkala strukturer och mansrollen in da shit, på ett bra och förhållandevis fyndigt sätt. Dock höjer jag ett varningens finger för de småläskiga "speed-ska-partierna" i "Mer än ni har", varken rimligt eller sexigt i detta sammanhang. "Har inte tid" handlar om just det, att inte hinna med sig själv in da fucked up society som är #fittsamhälletanno2018. Lite nassehat, spräng-hela-skiten against hela humanity tjötande är också med på platen, överlag framfört i ett gott drag. Bäst är öppningsspåret "Baltic city", pang på rödbetan med bra melodi, känns Bad Religion på nått sätt. Mig veterligen finns ingen fullängdare ute med bandet, skulle vara kul att höra.

söndag 2 september 2018

Recension: Astmatisk Gapskratt - Heller fargerik enn kald LP




Go jävla skatepunk av galna norrmän! Eller galna och galna, vafan vet jag om det egentligen... men de gör de typiska lite skojfriska minerna och poserna på bilderna på insidan av plattans gatefoldkonvolut. Och som Sölvesborgare har jag en lite "speciell" vibb kring norrmän. Alla har vi väl på känn att bakom den där gladlynta frisk och hel och ren och så jävla rik och käck-ytan så döljer sig en avgrundsdjup ångest och ett rent jävla vansinne. Hemmavid hade vi iallafall av någon anledning en överrepresentation av just norrbaggar bland vinnarna som frekventerade stadens krogar (epitetet "sunkhak" fanns inte - alla hak var sunkiga). En av dom gick rent av under smeknamnet "galne norrmannen" och kunde haspla ur sig storheter som "DU! Deg... må jeg ha döda!" åt en med tom blick när han ramlade ut dyngrak och nikotinstinkande från Times pizzeria 18:30 en torsdag. Aja.

Tillbaka till musiken. Det sjungs på norska och jag hade väntat mig något mer åt trallhållet men detta är faktisk ganska rivig punk åt skate- och bitvis det poppigare och hoppa-och-studsigare-streethållet. Sången är inte skitbra och genomgående gapig men med mycket allsång och lite goa körer som tjockar upp där det behövs. Textmässigt blandas högt och lågt, humor och allvar men med viss övervikt åt det lite mer lättsamma eller i vart fall mer bara betraktande perspektivet snarare än slagord för eller emot det ena eller andra (eller typiskt deppskit som många av sina labelmates - yes denna platta är osse från Second Class kids). Nån låt om en kufig polare utan Instagram och brudar, en annan om en tilltänkt lärarstrejk - mot ungjävlarna som drygar sig - ytterligare nån om att råka supa till för möe. 

Jag gillar fan skiten, det är bra fart, rejäla tag, skråligt och gott och lagom varierat.Språket är ju som det är och man fattar ju inte allt, men skit i det! Bra melodier, klackarna i taget och säkerligen en och annan bar över- eller för all del underkropp på efterfesten på nått jävla fjällhotell.

Bästa spår: "Schtöggen", "Rettepenn", "Ung och radikal" och "Ein".

måndag 27 augusti 2018

Interview: The LEGENDARY Mockingbirds


The Mockingbirds were formed in the wet summer of 2000. Since it was the new millenium ya´ll know society already was fucked, and this lot sure didn´t make things better. Maybe not that great but then again - most others sucked even more! I threw my "Janson" out to bassist Francke to see if he was ready for some Karaoke. Guess what? He was caught with the meat in his mouth!


Hallo boy!
Tell me how the band got together - you and Turbo had been making the rawk before right? 


Hello there old timer! 
Yep, me and Turbo used to rock out with our cocks out in a band called Käftsmäll (a very strong Sbg-band with one of the ”kuk-ner-till-knäna”-brothers, not to be confused with the two other pussycore bands that has adopted the name since/ed.) A Sölvesborg based punkband influenced by Social distortion and The Misfits. We did one 7" and then disappeared. 
I think, if I remember correctly that The Mockingbirds got together right after we split up. Me and Papa Franz had been talking about forming a band forever and that's what we did. Turbo was either a part of the plan or he naturally joined being the best guitarist in punkrock. We had problems getting a drummer so we asked old time friend Björn Kleinhenz (the other brother! Never thought about - talk about great balls of fire!!/ed.)to to step in. We started out doing Sham 69 covers and from there we started writing our own songs. Nobody took us seriously until we did a gig supporting some bigger band on Burning heart records, can't remember which one. Björn left right after that gig and we where without a drummer for a while until we found Kim. He was only (compared to us) 15 years old, and brought a lot of energy to the band (and also a biggus dickus, what’s up with all the rama lama ding dong behind the drumkit in all Sölvesborg bands?!/ed.). 


What where your original influences? It really flipped out later on didnt it? 


As I mentioned Sham 69 and we decided something like that we shouldn't bring any influences from bands later than the 80s. I guess we listened a lot to what came to be called street punk. But the thing was that we all brought different influences since we all listend to different genres of Punk and Hardcore (and Håkan Hellström/ed.). 
Well all bands flippes out sooner or later. When Tommy joined he proposed that we should go a little bit further from what he called the "Social distortion-riffs" (actually I was thinking more of the crazy horns, sudden ushc-song, female(!?!) backning vox, du-du-du stuff etc on the fullength/ed.). 


In one interview Kim (drummer boy) was compared to a dog, in another the readers where told he was longing for a pony - where you big fans of animals? What about the furry ones?


Haha! Here's the thing, Papa Franz hates animals but was a vegetarian. Kim loves animals and was also and still is a vegetarian. I don't know about Turbo but back then he wasn't over his phobia of dogs so I guess he hated most animals. Only thing I know for sure is that we all liked my family's old dog, The no one is innocent E.P. is dedicated to him. 
Furry ones? You mean like ferrets with lipstick? We all love those (Is that what they call a Mink in english? whatever - lets gas them all, it´s a Sbg-tradition!/ed.)! 


I got back listening to the 2002 EP the other day - its fucking awesome!! Why didnt the band get the respect (and the female admirerers) it deserved back then ya think? The Bilderberg group? Is it true that Turbo kissed a girl back stage in Stockholm (cunt-town) once and thats it?


Yeah I think that's it except for when we all had out dicks out and "ollade" Yellow fevers (I think there called) stage clothes.
I don't know why we didn't earn more respect. We might have been too different for the time and maybe took ourselfs to serious. Or the opposite. And if there is a Punk Bilderberg group they definitely had something to do about it! 






For a while there was a lot of dicks and nudeness and shit - how did that come about? Or is it a common Sbg thing? 


For starters, yes it's a common SBG thing. It was almost considered rude to keep your clothes on when there was alcohol involved (and still is of you ask me!). But overall it's a really fun thing to do to shock people and we really didn't care what anyone thought. For example it's larger than life to sing Born in the USA on the ol' cock- karaoke.


Lets stay with the Sbg thang for a bit - was it really that great back then? It was famous on Möllan, bitches even leavin parties because of all the good storys and sexy vibes...


Yeah it really was that great.. We where spoiled starting out with a place like Kartago (ultra LEGENDARY youth centre simple called "The House" where all fat and true rehearsed, played or just hung out/ed.). Almost every gig we had, had an granted audience of at least 50 people. 
The story's are all true and there's nothing better than listen to old stories with the Mockingbirds while drinking beer. Everyone knows that!
Bitches leaving parties? Must have been to drunk to remember if that ever  happened. But if you heard something about it it has to be true. Few people could handle our raw masculinity. 


Are you still in touch with Tobbe Ander?  


No not really. He kinda disappeared from the scene but so did I. 
I actually know what's up with him these days but I'll just keep that a secret (for cunts: Tobbe Ander was from like Ryd or Tingsryd and the last great rock’n’roll thing to ever happen in this shit society/ed.). 




And then Tommy Tift joined in from Bög-Ruda/Blomstermåla.. How did that come about? And tell me about sideshow Fred and his infamous pizza soup and cowboy-tugg!


I left the band and Tommy was supposed to replace me on the Bass but I came back again after a little break. Don't know why but he still wanted to be in the band so he took up his guitar instead. I might as well tell why I left too; it was simply because of mental illness. If you ever heard anything about how fucked up we where it's all true. Sideshow Fred joined when Martin Bagan left the band (an SBG legend). I actually found him with an add on some site for real musicians. He's an amazing drummer and now plays with Tommy in True moon. As good as he is on the drums he's as bad in the kitchen. He is without a doubt the worst chef i ever heard about. He has invented some own dishes as you said and those two are the worst/most famous. 
The recipe for Pizza soup is: 
Boiled water 
Oregano 
Goddamn I can't remember the recipe for his "Cowboy tugg" now but it was just as amazing (I think it just was baked beans in tomato sauce, not even heated, just straight out of the can../ed.). And belive me, this wasn't an joke he actually ate that. 




You briefly reformed some years ago - lots of ”rockhäxor” and naked beer bellies up front?


I can't remember any Rockhäxor but I think there there was exclusively beer bells up front.
We reformed to play at the release party for Mikael Sörlings best of record from his days reviewing demo tapes in Close up magazine. 
I had almost just started playing the bass again after a 2 year layoff and don't think I got a single song right but it was a really fun gig. 
We also did a gig in eh, I can't remember where.. Like Norrköping or something like that. We really enjoyed it and decided that we will play again if asked. We're not looking for gigs but if someone wants us to play again we probably will (ah, in it for the money, I see/ed.).


Do you regret never signing a major label?


I don't think any amount of money will replace street cred so no. We would have considered a offer from Marianne records but that's it.


fredag 24 augusti 2018

Recension: Menudå - Tänk lite själv då CDs



Kort och snabb trespårs-CD från Menudå och jag ska fatta mig kort och snabbt. Detta låter ren och skär (med betoning på ren) so called SoCal-punk (höhö, eller va..?) fast på svenska och jag tycker inte det är kasst men tämligen trööökigt. Svenska och svenska förresten, det sjungs på skånska vilket väl bör lyftas fram och faktiskt lyfter det hela lite lite grand. Första låten ("Vafan?!(Johan Falk)") är en jobbig låt men med en refräng som sätter sig, andra låten heter "Idiot" och gör det inte. Sista låten heter "KJSD" och handlar om något antar jag, inte kasst men ingen hit heller.

måndag 20 augusti 2018

Skägg #7: Turbo



Tjejerna brukar säga Andreas, vissa menar att han rent av heter Andreas Jonasson. Själv tycker jag det där är rent jävla rövsnack - Turbo har alltid varit Turbo. Möjligtvis bara T som Francke säger ibland. Vilken Francke undrar nån? Ska ni väl för fan veta säger jag! Skit samma, skit i allt, här kommer intervjun iaf. Skägganalysen fortsätter...


Hur länge har du rockat skägg nu? Du brukade ju vara jävligt clean cut och har många gånger liknats vid exempelvis Elvis?



”Några år”, vilket såklart är ett diffust begrepp när man börjar komma till åren... Det är ju bara ”några år sen” Käftsmäll la ner liksom! (Jävligt sant, det är lustigt som fan hur 1996-2003 varade i typ tre decennier medan de efterföljande 15 åren gick på två runk och en babbetallrik och sen satt man där tunnhårig och bara stirrade ut i natten/red.).


Varifrån kom inspirationen?



Tror det mer var en kombination av lathet för att sköta sitt yttre och att man blev ilurad att ”det är snyggt med skägg på dig”, sånt går man ju lätt på när man börjar komma till åren... (mm, det fanns faktiskt folk som tyckte jag var ”fin” i så kallad Johan Rheborg-frilla med för ett par år sen... inga likheter i övrigt!).


Du har ju ett visst westernintresse, kan du berätta lite om det och relatera till skäggets roll i detta sammanhang?



Jo jag har ett stort intresse för ”old west” epoken, åren 1865-90. Fram till typ 1880-talet var det rätt skäggigt, sen blev mustaschen mer en grej (du kör spirit of (18)69 alltså!/red.). Det går ju i vågor va.


Hur fan går det med rocken egentligen? 



Ja hur går det med rocken? Kidsen vill inte spela gitarr och Gibson kursar, rockmusik anses väl lika mossigt som farsans rullband med Trio med Bumba var. Men vad fan vet jag? (tror du har helt rätt - det är man-bum o blipp blopp i Pildammsparken som gäller vad jag förstår, med eller utan skägg vad det verkar/red.).


Du spelar ju hockey med och där är ju slutspelsskägg vanligt ...



Ja jo... Men vissa lag förbjuds att skaffa slutspelsskägg, ur led är tiden.


Varför tror det är så möe skägg ute i samhället these days? Har det något med alla nedskärningar och skit att göra eller är det en reaktion mot att man inte får säga jävla fittsverige längre? Är det nån slags svar på normkritiken, liksom ba - "jaja, snacka ni på era små hens; här sitter jag i godan ro med mitt skägg".


Kan vara normkritiskt, fan vet jag om sånt? Annars är det väl som om man tog med godis till dagis, alla måste få smaka. Alla måste få skaffa skägg... Funkar ju sådär för många! (Stark jämförelse!!!/red.).


Har du skägg på kuken med? Många rakar ju där istället (jag tycker det verkar helt bäng). 


Ingen har väl ändå hår PÅ kuken? Inte ens Chewbacca. (Undvikande svar, tolkar det som att du är ”skinhead on the balls!” - helt ok, du har ju alltid varit bättre på brudar än mig så där har du nog hittat formeln bwoi!/red.).


Lyssnar du ofta på Rancid när du kör runt i din bil överallt eller vad är det som spinns? Tror det finns något samband mellan Tims talibanskägg och att Larsa blev skinka?



Det blir mest kontry. Rancid dyker oftast upp när solen tittar fram och våren nalkas, staden vaknar och i kylen står en kasse öl...
Vad kom först, hönan eller ägget? Lasse eller Tim? Men där finns såklart ett samband och en motreaktion på deras liv/deras val.
(Big ups and da deepest respect die-a-rectly from the streets för antalet insprängda Bulldegsreferenser i ett och samma svar/red.).


Tillbaka till skägget. När du går upp på morgonen, trött och sleten och med små, små vattenpärlor droppandes från skägget efter en klassiskt manlig ansiktdusch, händer det då att du stirrar in i din spegelbild och tänker ”var det så här det skulle bli? Är det här allt?” , för att sedan ruska av dig och sätta dig i bilen iväg till ditt själsdödande jobb och resten av sophögen där ute som vi kallar SAMHÄLLET?



Alltför ofta... ”Life is hard, it’s harder if you’re stupid” som John Wayne sa. Man känner ju igen sig...

söndag 19 augusti 2018

Recension: Björnarna vs Underhund Split LP



Både Björnarna och Underhund (vad är det för jävla bandman egentligen?) är nya bekantskaper för mig, båda tillhörande den till synes aldrig sinande strömmen av grupper som lirar melodiös och trallvänlig punk på svenska, som vanligt släppt på Second Class kids. Björnarna kör på den där blandningen av Bad Religion och Räserbajs som jag tycker mig skönja även hos en del andra av dagens trallband. Det är bra tempo och kompetent, men som vanligt känner jag mig lite avig. Och framförallt inte som helt rätt snoi!be att bedöma skiten. Textmässigt avhandlas nationell chauvinism och nostalgi, arbetarförakt, chefssvin och idioter i allmänhet - #society och life helt enkelt. Återigen rimligt, men det är inget i det textmässiga hantverket som kåtar upp mig till maximum om man så sär. 

På B-sidan av denna split-LP huserar då underdogsen i Underhund (tihi+fniss, jävla ball du är då/red.) (där bandfotot snarare avslöjar att flera medlemmar i bandet ser ut som rena rävgryt i ansiktet). Jag är inne i köket, spiller upp kaffe och kliar förstrött bort lite brödsmulor ur brösthåret under första låten, som så här lite filtrerat snarare får mig att tänka på 90-tals streetpunk ala OG Bomshell rocks och dess efterföljare, överraskande nice. "Såna som dig" är en hit! Det är rappt, goa körer och en refräng som sätter sig. Efterföljande "Tomma ögon" gottar på i samma stuk men sedan viker de ned sig i tredje spåret, i precis det där sunkiga diket som låter som typ Lars Winnerbäck med ett läskigt metalband på komp (för mitt inre ser jag långt hår svänga fram och tillbaka i takt med musiken från nån av strängbändarna, urk!). 
Sen rycker det upp sig en aning men lite mer vanlig trall än de "streetvibbar" jag fick i början. Texterna är överlag av det mera inåtvända och poetiska slaget vilket faktiskt känns en smula upplyftande i denna genren där det så ofta är samma samhällsdepp och snyftteman. Sångaren har den där sångstilen som snarare drar mer åt hes/skitnödig Asta-sång än Björnarnas m fl gruppers mer cleana skatestuk, vilket jag tycker är the shit (lägg ner för fan, inte ens kul/red.) även om det ibland slirar farligt nära att låta som det mänskliga misslyckandet Malte X. 

Ett hyggligt släpp där Underhundarna känns rimligast.