Intervju - Kalle Hallqvist

Det är hårda tider, för en drömmare, för en drömmare, för en drömmare.... Kalle är en god man som styr upp diverse göttma och lirar hå-ce.



Yo man hur många band lirar du i nuförtiden? Är det bara Hårda tider? Rabbla alla band du haft...


Yo! Jag lirar faktiskt bara i Hårda Tider just nu, men har ständigt nya band jag vill starta utan att det blir så speciellt mycket av det. Någon gång snart kommer det dock att hända, har lite för mycket rastlöshet i mig för att inte starta något nytt projekt känner jag. Tidigare har jag spelat med Self Abuse, Balance, Wrong Turn, FGHC, Agnes & Medborgarna och No Questions Asked. Typ i den ordningen.


Hur gick det för HC-festen i år? Har ni utvärderat? Jag tyckte det var fett o bra stämning. Kanske lite bull att folk inte fick plats i vissa lokaler.... Fett att man fick cash med!


Det gick väl för jävla bra, succé rentav. Svinigt bra lineup och god stämning på alla spelställena. Sjävla konceptet i år föddes ju av tanken att försöka ha varenda spelställe fullsatt, oavsett tidpunkt på kvälllen liksom, och det tycker jag vi lyckades bra med. Alla band hade bra spelningar och att det var trångt och fullt tyckte jag bara var fett. Hur gött är det inte att få stå och köa för att komma in och se ett lokalt band i Malmö? Så pass jävla gjuten scen har vi ju. Dessutom har vi, vår stora punkscen till trots, inte så många ställen att vara på längre. Av den anledningen kändes det också viktigt att faktiskt visa upp de ställen som fortfarande finns kvar och går att använda till spelningar. Framförallt gillade jag mest att kunna gå runt en jävla massa. Blir så lätt rastlös.


Jag minns när du började hänga på huset i Sölvesborg - en glad liten jävel. Är du fortfarande lika poistiv?


Ja då var jag onekligen en glad liten skit. Minns fortfarande de goda promenaderna till och från tåget på väg till huset. Varvad gång på gång av Epa-traktorer och raggare som skrek och levde om, och sen hur jävla coolt och fett det ändå var där. Distroboxarna under armen och för jävla peppad på att dra på punkspelning. I det avseendet är jag ju fortfarande positiv. Punk och hardcore är fortfarande det som gör mig gladast och att gå på punkspelningar, snacka om punk och hålla på med punk är definitivt mitt allra största fritidsintresse. Annars är jag väl som folk är mest i den här åldern, glad ibland och stekt ibland liksom. Livet är ju vad det är liksom (nothin' but bitches and money?/red.). Kul ibland, tråkigt ibland. Men fan, jag tror ändå jag är positiv för det mesta.


Du var inte med i originalsättningen av Hårda tider - hur ser din roll ut idag? Du är ju en ganska "driven" snubbe... är du som Troklarn i Vindicate This! som kommit in och satt sig bekvämt i förarsätet (ingen slump direkt, tut-tut...)?


Nej det var jag inte, men jag är glad över att vara med nu. Hårda Tider var ett av mina svenska favoritband och medlemmarna i bandet några av mina bästa vänner redan innan jag gick med, så det kändes superkul att få frågan om att gå med. Jag antar att jag på många sätt sitter i förarsätet, haha. Jag trivs ju med att fixa och dona och få saker att hända, så det var väl relativt naturligt att jag började fixa med spelningar och turneér och sådär. Sen måste det nämnas att alla i HT faktiskt har sin 'roll' och styr upp grejer. Det kommer bara naturligt för mig att ha den där ansvarsbiten och rodda ihop grejer. Sen är jag en lat jävel ibland med och glömmer att svara på mail och inte har hundra procent koll på någonting heller i perioder. Den klassiska jobb vs. fritid du vet...


Hänger ni i Hårda tider mycket ute in the fucking streets och krigar på daglig basis o HT-crewet? Era texter låter så.


Vi kickar den varje dag och natt, om du inte vet så vet du inte (fattar inte vad "den" är men visst låter det rough/street alltid/red.).


Hur tycker du läget är i HC-Sverige överlag? Saknar du DS-13-eran? Är det inte kul att alla hatar 138:an idag men hade hans om idol för tio-tolv år sen? Jag tyckte det var då han var dryg, idag kunde jag inte bry mig mindre... eller försöker jag bara vara anti-anti och unik som vanligt?


Jag tycker Hardcore-scenen i Sverige är bra, för jävla många bra band överallt och eldsjälar som styr upp och får saker att hända all over the place. Om jag ska vara negativ på något vis, och samtidigt blanda in DS-13-eran i min tankegång, så kan det väl ibland vara lite tråkigt med alla trender som kommer och går (fast det var för gulligt när alla hc-veganer skulle ha skinnpaj o klä ut sig till '77 ändå tihi!/red). För varje nytt 'sound' som blir inne så startas 5 band i samma anda, när jag tycker det vore roligare och lite mer uppfriskande om folk blickade bakåt mer och snöade in på t.ex DS-13 och den eran runt dom. Angående 138an och det eviga rabaldret runt honom så kunde jag verkligen inte bry mig mindre. Varför skulle jag bry mig om någon som försöker kamma ihop subkulturella pluspoäng på olika kändisfester och bli avrunkad av mediasverige för att han är en föredetta cool hardcoresnubbe? Att profitera på subkulturer för att göra sig själv känd tycker jag alltid är bull. Sen kanske jag inte ligger sömnlös över det direkt, tänker inte på det alls. Tyckte Svin gjorde en rolig och träffsäker låt om det hela och älskade hela den efterföljande debatten på swehc.com, men jag kunde verkligen inte bry mig mindre om 'tyckare'. Jag gillar mest när det är gott blurr på forum och folk retar upp sig, då har man ju något att ta sig en kopp kaffe över och småskrocka till framför skärmen (för att inte "bry dig" så tycker jag du hade en hel del att komma med...good pride!/red).


Du sätter ju upp rätt mycket gigs med, berätta om det?


Ja det gör jag ju, haha. Vet inte riktigt vad det finns att berätta om det som skulle vara kul att läsa? Jag har typ alltid gjort det känns det som. Började när jag var 15 och bodde i Karlskrona och var helt frustrerad över att jag var för ung för att kunna åka till typ Linköping och Stockholm och se band jag ville se... Sen har det liksom bara rullat på. Ibland är det som ett ok på min rygg då det ganska ofta blir alldeles för tidskrävande och mustigt. Vet inte hur många gånger jag sagt 'aldrig igen' efter nån stor konsert eller festival, men så blir jag rastlös några veckor senare och börjar fnula på nästa grej som vore kul att arrangera och pyssla med. Vete fan varför, bara tycker det är jävligt skoj.


Har du några crazy turnéeminnen att delge läsarna?


När vi spelade i Bandung så var det en tjej i publiken som blev besatt av ett spöke (bodde tydligen mycket spöken i träden runt spelstället) och en exorsist var tvungen att tillkallas för att få bukt med problemet. Spöket som besatte hennes kropp hade en del märkliga krav som det ville ha för att lämna hennes kropp och sådär. Mycket udda situation. Var spännande att se hur excorsisten jobbade. Han hade mycket pondus.


Villet är det bästa Blekingebandet genom tiderna? Jag har kommit över Profan relik 7", avis?


Ja fan, lite avis blir jag ju. ABC 80 gillar jag som fan, speciellt de låtarna från Rockslaget Lpn, sen är ju Nyx Negativ en favorit från samma era (framförallt för att den där underbart vackra Blekingedialekten lyser igenom så fint). Av sentida Blekingeband så älskar jag D.Ä.M, Disfuture och The Fuckyou Fingers som i mina ögon är det absolut bästa och dummaste och mest hardcore av alla blekingeband i historien. PRIDE! Sen, för att glädja dig lite så finns det faktiskt ett Sölvesborgsband på listan med, Käftsmäll var för jävla bra! Den sjuan dom släppte sätter jag på ibland fortfarande (STRONG beyond belief bruvva!/red.).


Gillar du mycket annan musik än punk/hc? Vad?


Ja det gör jag nog. Lyssnar på typ allt som jag tycker är fett utan att egentligen reflektera över genre eller sådär. Lyssnar på allt från Slowdive till Jan Johansson till Iron Cross till Afghan Whigs och bla bla bla bla....(inkonsekvent skivsamling? hmf!/red.). Lätt att bara sitta här och blurra fram massa nonsens. Om jag får feeling hemma och spinner skivor med någon nån kväll så kan jag nog lätt bli diagnoserad som hyfsat schizofren. Har en fabless för 'dålig' musik också, mitt bästa loppisfynd i somras var en 7” med Elisabeth Andreásson som jag letat efter aslänge, låten ”Kedjebrev” är så jävla rutten att det saknar motstycke. Den kostade 5 kr och det pirrade skönt i kistan när jag bläddrade fram den.


Vi skinheadz har ju i regel ryggrad och stolhet att luta sig emot när det blåser snålt - vad har ni hardcore "kidz" egentligen?


Vi lutar oss mot Raybeez trygga visdomsord och rörs inte i ryggen av snack om hård blåst. Det är ju inte jättesvårt att ha 'ryggrad' och 'stolthet' om man hänger i en scen som inte tycker någonting alls största delen av tiden och i regel är livrädd för att bekänna färg på något vis, förutom vid diskussioner om skjortor, öl och sällsynta franska sjuor. Hardcorekids må ibland skrika högt och falla hårt, men de som är kvar är bekvämt rakryggade och medvetna om trendernas nycker, utan att för den delen svälja allt med hull och hår (woooooooooooaaaaahhh, boy boy BOY! Du visar på stor stolthet som står upp för dina new balancebrödrar MEN en sån här full on attack on da entire culture of pride MÅSTE ändå bemötas, vi tar det punkt för punkt:

1. Ok, många skinz är kanske veliga och oförmögna att ta ställning till de mest självklara saker (vissa är rent pack såklart) men A) det gäller inte alla och handlar om egentligen främst inte om att man inte ska eller inte får utan att man inte MÅSTE vara en politisk aktivist, man kan vara stolt över och i andra sammanhang än politik osv och B) det gäller sannerligen inte mig, jag är rå-kåminist och surar om precis allt och skiten flyger på mig från alla håll och ändå, som nån sjöng, står jag "stolt och stark".

2. Det är ett ständigt lipande om våra skjortor... vi är snygga, so what? Och degen lägger ni andra med, bara på annat.

3. Fel på fransk oi! då?!

4. Raybeez var ju med skin så watsdömaddöfukkin' deal?

/red.).


Vad tycker du om vårt satans förbannade skitsamhälle? Är du eller har du varit aktiv i någon revolutionärt socialistisk organisation? om du skulle engagera dig, var tycker du man ska prioritera att sätta on dolkstöten?


Det finns en jävla massa vettiga dolkstötar att utdela, men jag tror inte jag är smart nog att kunna rangordna dem riktigt. Jag sitter mest och blir förbannad framför nyheterna på tv och ryter och surar, men gör ju inte mycket åt det själv förutom att gå i demos och visa mitt missnöje på det viset. Har ju arrangerat lite spelningar där vinsten gått till den antifascistiska rörelsen, men det är ju inte att vara engagerad per definition. Hatten av till alla som är med i vänsterpolitiska grupper som gör skillnad och pekar folk i rätt riktning. Kommer ju få en sur 'redaktions-kommentar' här, men det skiter jag i för nu är fan potatisen snart färdigkokt här hemma (varför skulle du få det, du verkar ju liksom jag stödja klasskriget?/red.).


Rancid eller Stilett feat Alonzo - vad snurrar flitigast hemma hos dig?


Hattpunk är ju bland det värsta jag vet så inget utav banden är tillåtna på min skivspelare (EXTREMT mustigt! Ovan dissar du opolitiska skinz, sen använder du dig av en nedsättande term myntad av sveriges mest opolitiska skinhead!? Eller om han nu var punkare vid tillfället iofs, sånt skiftar ju litta/red.).


Any message to the "kidz" and Heberts?

Sluta växa ifrån punksscenen. Det är så jävla töntigt att bli svensson (Strong, pride forever, forever pride - PFFP/red.).

Hardatider.bandcamp.com

Skägg #4: Ola Nilsson

Bassist i Bäddat för trubbel, gitarrist i German Youth samt allmän Möllanprofil. Och så har han murre med. Jag ger er - Ola Nilsson.

När skaffade du mustasch? Jag har för mig att du hade det tedan typ 2001? Varifrån kom impulsen, hade du alltid drömt om det?

 

Jag tror att jag införskaffade den typ 99. Bodde i Lund på studentkorridor och blev avråd av mina vänner. Men tji fick dem. Succémustasch!

 

Hur har du det med skäggväxt i övrigt? Jag har aldrig sett dig sporta feta (manliga) polisonger t ex?

 

Och där har vi ju anledning till att det blev mustasch. Skräpgener som bara genererar tillräckligt ordentlig ansiktsbehårig under läppen, plus eventuellt en liten soulfläck under läppen, men det är ju genuint räligt. Polisonger är ju också relativt räligt och göteborskt och bara snäppet bättre än skepparkrans så man kanske bara ska vara tacksam.

 

Du kom väl in på punk och dylikt, liksom jag, under typ Schyman Era Hardcore? Hur var det då, såg man några muschar och skägg flygandes från Kartagos kakelugn? Jag minns inte det (obs Moppemustascher för att man ej vågat börja raka sig räknas inte!), möjligtvis ett och annat douche-igt getskägg.

 

Nej, där i mitten av 90talet var det ju flaxiga pagefrisyror och breda byxor som gällde som uniform. Victory Records-hardcore var väl inte heller riktigt kompatibelt med skägg, men det hade nog fan blivit bättre med det. Sen var väl alla alldeles för unga för att ha anlagt Neurosisskägg. Några fjuniga dörrväktarskägg var väl förekommande dock.

 

Har du haft några förebilder såväl inom punk/musiksvängen som övrigt gällande skägg? Skägg i familjen och bekanta? Var Anders Carlberg rent av rätt på det hela med sitt prat om vikten av manliga förebilder (och "positiv nationalism")?

 

Nu tänkte jag på Björn Fries när du nämnde Carlberg. Gubbidiot som gubbidiot. Nej, förebilder då kring millennieskiftet var det väl inga. Man ville väl se ut som en slemmig Errol Flynn, men var inte riktigt tillräckligt svartmuskig för det.

 

Hur ser du på 2000-talets och inte minst sista årets uppsving för skägg? Känner du dig som en kille i Iron Maiden tröja som viftar bort nymodigheter och längtar efter "true" metal?

 

Nej, nostalgi och att vara trve är ju fan helt värdelöst. Muskelrock och Kuggenäs är ju fan samma sak. Allt är bättre idag än igår (möjligtvis med undantag för sossarna). MEN, helskägg på lenhudade ynglingar ser ju estetiskt märkligt ut. Kan tycka att det krävs en viss fårad liveserfarenhet för att kunna bära upp det med värdighet. Sen tycker jag man måste spela vikingametal (Amon Amarth) för att få bära upp skägg. Skäggpunk blir crust och crust är alltid fel (ärligt och korrekt/red.).

 

Har du reflekterat övet genusapekten, att det är lite boys club över det, typ "ni kan lira bas och vråla i micken om ni vill men HEY checka min murre/skägg man!" ?

 

Heh, nej, det kan jag fan inte påstå att jag funderat över. Jo Bench är ju alltid den hårdaste basisten oavsett hur mycket skäggapor hon konkurrerar mot.

 

Finns en ekonomisk aspekt? Vinst/förlust?

 

Flera hundra tusen skattefritt rakt ner i fickan routat genom Caymanöarna (bra, så borde alla punkrockers göra, pengar, makt, herravälde, BLI etablissemanget som Paolo Roberto sa till syndikalisterna på bokmässan /red.).

 

Har du något budskap med din mustasch?

 

”Alla dessa dagar som kom och gick, inte visste jag att det var livet”. Ät mer glass och mindre potatis.

 

Vad skulle du vilja säga till alla punks i Sverige som börjar få kläm på instrumenten men inte fått till skägget?

 

Att få kläm på instrumenten är ju sanslöst överskattat. Det räcker ju gott och väl med fyra ackord och skoltakten på trummorna . Nä, lägg den tiden på att dricka IPA (anti-pride/red.) och spela Minecraft istället så blir du lyckligare.

 

Årets bästa låtar: The Clichés - Bovver Boots

The Clichés - Bovver boots

Numera ett renodlat studioband vad jag förstår men de musikaliska smockorna fortsätter att pytsas ut på vinyl rätt frekvent iallafall. Titellåten från denna tvåspårssjua är fucking strong und stoltz, rakt i käften på översittare och annat pack. Lyssna på sången, otroligt Uggelskt, otroligt bra.

https://www.youtube.com/watch?v=wTVzmxoI2z4

Skägg #3: Tommy Tift

Tommy Tift är en kraftig hc-kille som lirade peppelipepp-hardcore i Sista Sekunden och numera gnider fram svår-punk med dunkla avsikter i Vånna Inget. Vad inte lika många vet är att han är en av Oi!-scenens viktigaste personligheter genom sin producentroll i Studio Motion (Vindicate This!, Oldfashioned Ideas, Negatives, Vindicate This! mm). Han är en lurig jävel.

Hur länge har du haft skägg, tycker du att det är punk?

 

Vet inte exakt hur länge. Men det hela började med polisonger i högstadiet. Typ 8an kanske (good pride!/red.).

 

Är det vanligare att punkare från småland har skägg tror du? Hur såg det ut när du var ungpunkare dvs strax efter bomberjacke/dj-perioden?

 

Har inte tänkt på det faktiskt. Skägg var inte så vanligt vad jag kan minnas. Men under den perioden så var det ju hänglås/vakt-skägg man ville ha.

 

Är det en ekonomisk fråga? Du är ju känd för att kunna koka soppa på en spik.

 

Svårt att dra en slutsats ur ett ekonomiskt perspektiv. Men det är ju en gigantiskt skillnad på stads och landsbygd. När jag var yngre hade ju alla vuxna (som kunde) mustasch. Det var bara så det var. Och alla de var/är arbetarklass. Någon överklass fanns inte där jag växte upp (oi!oi! in the woods!/red.).

 

Har du några förebilder gällande skäggen? Gamla sosseledare? Är det rent av Marx som spökar?

 

Min enskilt största förebild är Charlie i tv serien "Ensamma hemma". Han körde alltid 3-dagars stubb. Även Sam Elliot är en stor förebild. Både då stubb ala "roadhouse". Och mustasch ala "big lebowski".

 

Finns det några förhållningsregler för skägg i punksammanhang tycker du? Och undantag?

 

Tror inte det? Men nu är man ju för gammal för att ha koll på subkulturerna "premisser" (vad fan I ordföljden “tycker du” var det du inte fattade!? Våga pondus, våga konflikt, våga våldskonsekvens/red.).

 

Du är ju för jämställdhet, har alltid pushat för mer kvinnor i punken o creddat de som finns. Sen lägger du dig till med ett CIS-skägg. Utveckla!

 

Har dålig koll men kan inte även transpersoner som inte föds med skägg få det med hjälp av hormoner nu förtiden? (ja för det låter ju lika basic som att ligga på soffan och bara låta det slappväxa som random dude/red.)

 

Är det extra skäggtätt i Malmö eller är det som jag inbillar mig?

 

Tror det kan vara åldern. När man är i 20-års åldern så är det ju många som inte fått så mycket skägg. Och kanske rakar sig av den anledningen. Känns som det var mer okej med ett fjunigt skägg förr i tiden (finner inget samband alls mellan detta svar och frågan men ok jag älskar dig ändå/red.).

 

Vad tycker du om mustasch?

 

Stort fan. Önskar jag kunde köra Sam Elliot-mustasch.

 

Hur påverkade Juholt dig? Han hade ju mustasch? Kontrastera mot Sjöstedt som är mer vänster men kalrakad.

 

Juholt gav ju känsla av hopp tycker jag. Något annat än storstadspolitikerna vi sett i alla år. Han talade ju om ideologi och de stora skillnaderna. Det var en frisk fläkt. Sådan mustasch han har är precis sådan som alla vuxna män hade när jag växte upp. Så det gav en stabil känsla. Sjöstedt gillar jag också. Han är nog för ung för att bära en mustasch som en gammal arbetare men för gammal för att bära den som hiptster. Spelade in en Anti-Juholt låt med OldFi (nej nu jävlar, ok att ni är sossar men högerflygeln!? Fy!/red.) när drevet var som starkast. Hoppas på att spela in en hyllningslåt till honom med dem nästa gång. För ingen kan väl vara nöjd med det vi fick i stället?

 

Ny Rancid, Tims talibanskäggborta - kommer det höras?

 

Hehe dålig koll på Rancid nu för tiden  visste inte ens att han haft skägg.

Skägg #2: Robert Lindelöw

Robert har spelat i en rad band med mer eller mindre outalbara namn och huserar idag i Agent Bulldogg och Sabotage, kal och slät. Men -01 såg han enligt rykten ut som Shane MacGowan...

Vad är egentligen en "brummie-tasche" och vad skiljer den från en vanlig hipstermustasch?

 

En brummietasche är en klassisk hustrumisshandlarmustasch som var vanligt förekommande på unga skinheads (och punkare) i det rurala Storbritannien i mitten av 80-talet och en tid framåt. Särskilt stort var det nog i Birmingham/West Midlands. Där dokumenterades mustaschen flitigt åtminstone, plus att den bars av Dirk i Close Shave som får ses som någon sorts gallionsfigur för ansiktshår bland skinheads. Andra prominenta bärare av brummietaschen är exempelvis medlemmar i band som Blitz, Impact etc...Det som primärt skiljer den från en random hipstermustasch är naturligtvis vem den sitter på och i vilken kontext bäraren verkar. Sen kan en hipstermustasch se ut lite hur som helst medan en brummietasche alltid är av hustrumisshandlarkaraktär.

 

Har du tänkt på att hipstermustasch och hitlermustasch ligger obehagligt nära varandra i munnen. Är det en slump tror du?

 

Jag tror att det är en slump ja, men det är passande. Sen kan Hitlers ondska inte riktigt mäta sig med hipster jugends, men alla har sin överman.

 

Vad är din allmänna uppfattning om skägg i punksammanhang.

 

Alltså, den förnumstige/förnuftige delen av mig skulle ju säga att to each his/her own (åh jag älskar när du lagt dig till med ett nytt sånt där uttryck, det är så gulligt!/red.) och det skiter väl jag egentligen i. Samtidigt ser det ju förjävligt ut och det blir extra larvigt när det kommer i tydliga trendvågor samtidigt som hipstern grasserar i samhället. På ett sätt är det bra tycker jag, och det är att man direkt ser vilka som är ett gäng jävla idioter och därmed slipper slösa tid på att frottera sig med dem (klass mot klass!/red.).

 

Nu är ju du uppväxt i Rimbo och där är väl alla kusiner så kanske blir denna frågan känslig men.. Minns du det som att det fanns en massa skäggiga punks på 90-talet? Jag gör inte det...

 

Vi var typ två punkare i Rimbo, och vår subkulturella fostran fick vi lika mycket i Norrtälje och Stockholm som i Rimbo, lilla Sölve (eeeey whatch it bruvva, Sbg rulade 90-talsscenen och vi hade stadsprivilegier redan på 1200-talet/red.). Men nej, då fanns det fan inga skägg. Möjligtvis på gamla nazister som aldrig ens försökte vara skinheads och på Sanslös, men det var ju helt enkelt för att han hade roligare saker för sig än att raka sig.

 

Jag har alltid sett ett tydligt feministiskt stråk hos dig i ditt skrivande både som rockmusiker, fanzinemakare och bloggare. Kontrastera detta mot dina känslor inför skägg! Är inte skägg rent av en jävligt grabbig o sexistisk grej förment dolt som en avslappnad grej bland "sköna dudes"?

 

Skulle inte kalla det feministiskt men jag har svårt för självtillräckliga gubbjävlar och jag ser mig själv som antisexist i alla fall. Jag vet inte hur detta kan sättas i kontrast till skäggmodet, men skägget associerar jag med lastbilschaufförer, skogshuggare, sjöbjörnar och osäkra töntjävlar som kompenserar sin brist på säkerhet och personlighet genom något så opersonligt som att haka på en trend. På tal om haka skaffar en del också skägg på grund av avsaknad av haka, som man då vill dölja. Det kan jag köpa (jag med, poor sods, själv har jag så kallat “påsköansikte”/red.).

 

Hur tror du det hela började, när minns du skägg komma krypandes in i scenen?

 

Jag får för mig att det hänger ihop med hela hipsterinvasionen av scenen. En del lite finurliga hardcoreband som inte var macho utan mer nördigt roliga och lite crazy började uppträda. Jag kallar musiken kircore, det kändes då som att det var den svenska hardcorens tokroliga svar på Gatans Lag och liknande band. Det måste ha varit kring 2007 kanske. Men i punkens utkanter har ju många muppar i skägg och truckerkepa smygit omkring sedan actionrockens smaklösa dagar sent 90-tal/tidigt 2000. Även crustscenen har ju brottats med skäggproblemet sedan den subgenren knappt var en glimt i sin skapares ögon.

 

Påverkade skäggens tidvisa närvaro antipatis sound någonting?

 

Utan att analysera för mycket kanske man kan säga att skäggens framväxt var symtomatiska för den känsla av färre gemensamma nämnare som åtminstone jag tyckte präglade bandet den sista tiden.

 

Hur jobbar du själv med ansiktsbehåring? Du ser lite mörkmuskig ut…

 

Jag rakar mig. I arbetsveckorna sportar jag sexig skugga i värsta fall.

 

 

Har du något avslutande budskap till alla skäggbärande punks/skins (skin+skägg=kräks!)/hc-kids!?

 

 

Fortsätt gärna så jag kan urskilja skräpet och distansera mig ytterligare från element inom scenen jag vill ha så lite med att göra som möjligt. Jag behöver väl inte ens påpeka att med alla regler följer undantag från dem.

Skägg #1: Zwedda

Zwedda är en enkel man som lirar i Nifters och Kaos, kris och helvete. Han fick bli första man till rakning (I wish!)

Du har skägg, har du inte råd att raka dig eller?

 

Det började för snart fyra år sedan. Då fick jag en son. Utan att gå in på detaljer så blev det så att vi spenderade en lite längre tid på BB efter förlossningen och då rakade jag mig helt enkelt inte. Väl hemma så skulle jag till att raka mig men hade inga fräscha rakblad hemma. Tiden gick och till slut blev det lite av en grej, att inte raka sig. Tänkte att jag ska se hur länge jag står ut. Märkte så småning om att en del verkade störa sig på det, chefen bl a, och då fanns det ju definitivt en anledning att behålla det.

 

Är det så jävla punk med skägg egentligen, alla hipsters har ju det med?

 

I sanningens namn är det väl inte så jävla punk med skägg. Det har väl aldrig varit ett obligatoriskt attribut till punkuniformen. Känns mer som det hör hemma i sväning boogie woogie-rock med okulta förtecken. Å andra sidan så måste man för att kunna besvara din fråga först sätta upp parametrar för vad punk är. Det tänker jag inte slösa din eller dina två läsares tid med (eeeeeey nigga that’s out of line! Snittar 200-300 läsare om dagen/red.). Om man vill veta det så går det bra att kolla på Internetz. Där finns det många som kan alla punkregler utantill. Gruppen "Jag minns min punk" på Facebook är ett bra exempel. Där finns många äldre män som du kan fråga (även punkochoi.blogspot.com /red.). De vet för de var med och uppfann punken. Hipsters tänker jag inte ens kommentera. Hatar dem! Mest. Förutom raggare, hippies och Skitarg.

 

Under 90-talet, det som de flesta av oss numera refererar till som “the Schyman Era”, vill jag inte minnas att det var en massa lurviga skägg i pitten.. Men det fanns kanske regionala avvikelser? Resonera kring detta och exemplifiera gärna med erfarenheter från din egen hembyggd?

 

Nej du har nog helt rätt. Minns inte heller några skägg. Kan bero på att alla var HC-kids då och våra förbilder var undernärda veganer från delar av Sverige där solen lyser en kvart om dagen på vintern. Ingen optimal miljö för skäggväxt. Hemma i Söderköping fanns inga skägg. Varken i eller på pitten (jag fick faktiskt hår där nere först i klassen, typ femman, störst var den med. Men sen var det stopp vilket jag jämt fick höra med “din kuk har inte växt sen femman, nä-nä nä-nä-nä” osv. Jaja det är en annan historia/red.).

 

Du spelade ju i nått pissigt kängband... Såg ni ut som tomtar?

 

Spelar fortfarande i ett pissigt kängband. Kaos Kris och Helvete. Två av oss ser lite tomteaktiga ut faktiskt. De andra är så unga så jag tror faktiskt inte att de utvecklat mer än fläckvis skäggväxt. Däremot har jag märkt att ett yvigt skägg bidrar till ett övertag i bestämmandeprocessen i replokalen. Skägget ger patos och de andra lägger ner sina röster. Jag smeker mitt skägg, antar en barsk min och det blir som jag vill (Auktoritär Marxism? Bra!/red.).

 

Var du och Tommy tvingade till att klä ut er till skinheads när ni spelade i Clichés? (observera att jag inte lägger nån värdering i det ni var skitsnygga o i mitt tycke det bästa skinheadrock'n'rollband som gamla Svedala skitit ur sig) Hade Dennis peppat på att du dykt upp som Zz Top när det skulle oi!-rockas tror du?

 

Den där frågan har jag väntat på och kanske är den inte helt obefogad (nej det är den inte/red.). Något tvång var det aldrig tal om men dock kanske subtila önskemål ;) För mig handlar livemusik om mer än bara att spela sin musik. Helhetsintrycket är viktigt. Det ska låta OCH se bra ut. Vi jobbade hårt i replokalen med att få låtarna att funka för en trio. Mycket tid lades på arrangemangen. Det hade, för mig, inte känts ok att då ta bandbilder eller gå upp på scenen utan att vara sjukt snyggt klädd. Riktigt bra musik i snygg förpackning helt enkelt. Kläderna är en viktig del i den kultur som den musiken kom ifrån. Det blir dessutom mer trovärdigt. Därmed inte sagt att man blir skin bara man har rätt kläder. Det är en subkultur med väldigt många delar. Det är en livsstil som jag har stor respekt för (jag respekterar din respekt man/red.). Jag personligen har blivit för bekväm och tycker t-shirt är skönare. Dessutom är button down-skjortor extremt obekvämt när man har långt skägg. Tycker ändå att det snyggaste som finns är Docs, smala jeans, rutig button down och en pullover eller cardigan. Sen hade jag ju inte skägg då så just det var inget som kom på tal.

 

Är det inte ganska mansgrisigt med skägg? Eller är det bara "naturligt "(urk!)

 

Det är ju naturligt på så sätt att det kommer om man inte håller det borta. Naturligt behöver ju inte betyda bra. Feminazistiskt armhålshår är ju också naturligt. Där tror jag även att jag besvarade frågan om det är mansgrisigt med skägg. ;)

 

Funns det något dolt budskap?

 

Ha ha. Nja. Inte direkt. Inte mer än att det verkar vara en del som retar sig på det och ständigt frågar om det inte är dags att raka bort det. Jag gillar att det upprör. Ju mer de tjatar ju längre blir det (Det upprör folk att slå barn också, skulle du göra det med eller vavava?/red.). Det är kanske det som är budskapet; Så länge någon har åsikter om hur jag borde se ut så kommer jag se ut som jag själv väljer. DET är punk (intressant tolkning/red.)!

Granskning: Punk vs skäggväxt

Punk vs skägg - en estetisk, ekonomisk och etisk granskning.


Inledning


Skäggen står som spön i backen, så som i samhället så och i den ack så "alternativa" punkscenen. Jag och säkert många andra har länge undrat hur kommer det sig och vad säger det om vår tid och vad får det för konsekvenser. Och vad säger skäggen och punkarna själva? Jag bestämde mig för att sjunka in i torvet och söka sanningen.


Frågeställning


Varför alla dessa skägg?
Vad har ansiktsbehåring med punk att göra och finns det sub-subukulturella särdrag?
Finns det ekonomiska aspekter?
Vilka eventuella maktanspråk och privilegier följer med ett skägg ?


Metod och urval


Jag har valt att genomföra ett antal lågkvalitativa intervjuer med profiler ur Sveriges punkscen om såväl deras egen skäggväxt som ansiktsbehåringens roll i punken. Urvalet har varit högst selektivt, subjektivt och spekulativt men resultatet blir ändå generellt och objektivt då jag valt att analysera svaren genom "sanningen och rättvisan" dvs mig själv och min unika förmåga att tolka och dra korrekta slutsatser. Frågorna har varit snarstuckna och bitvis pillemariska utan att tappa fokus. Jag använder växelvis uttrycket skägg och ansiktsbehåring och det ska ni bara skita i för det är min blögg.


Intervjuerna publiceras i sin helhet med kortare kommentarer,en och en, och sist kommer det att komma en analys och avslutande reflektioner. Första kommer senare iad (16/12-2014).



Somtimes I lie awake...
 

Tor or Oden?

Who let the dogs out?

Who? Who? Who?

Who let the dawgs out?

Powertool?

Doors?

The sixties are over?

The new  face of rock'n'roll?

Lösningen?

äh ba en röv

Årets bästa låtar: Urban Savage - Fight to win/Fight to lose

Listar vidare årets bästa låtar utan inbördes ordning.

Urban Savage - Fight to win/Fight to lose

Jag gillar låtar som säger som det är. I Fight to win/Fight to lose så gör Urban savagegossarna just detta: ibland vinner man, ibland förlorar man, oavsett vilket så är livet en fajt som man måste ta.

"Så är livet, så är det" som en vis man sjöng. Total stolthetspride.

https://www.youtube.com/watch?v=8w_DWNeolQg

Intervju - Oldfashioned Ideas

Oldfashioned Ideas består av tre män (men ingen liten baby) som lirar rak och rekorderlig punkrock som viner fram likt en kängspark i fejjan på alla satans helvetes jävla as.  

Tjena gubbar. Hur går det med oi!-rocken? Ni verkar heta som fan i Tyskland, är det så? Hur många gånger är det ni varit nere där nu?

Niclas: Tjena! Ja tyskarna gillar ju oss, så är det ju. Varför? Säg det, något vi gör tilltalar väl deras tyska mentalitet. Eller så är de bara så jävla många så det är oundvikligt att några stycken gillar oss. Det är alltid kul att spela där iallafall, vi måste väl ha varit där bortåt 10 gånger nu nånting?

 

Per: Det står bra till med oi! rocken! Vetifan om "het" är rätt utryck men som Niclas säger: Det är ett stort land och det är ju inga arenaspelningar det handlar om så några få promille av den tyska publiken verkar uppenbart ha hittat till oss. Tyskland och östeuropa överlag verka vara rätt bra mark för oss och det många som hör av sig därifrån (sluta vara så jävla ödmjuka boys, ni rular ju scenen för fan, tyskar är också människor och de verka digga er mer än 08-radioaktiva räkor-oi!, sträck på priden!/red.).

 

Ni är spridda på tre olika hemkommuner – ändå är ni mer produktiva än något annat band jag känner till. Hur kommer det sig tror ni? Berätta om er skapandeprocess, vem gör vad?

Niclas: Kanske beror det just på det att vi bor så långt ifrån varandra. Oftast sitter vi hemma och gör låtar på var sitt håll, så när vi väl träffas och repar är det inte ovanligt att vi har 5-6 nya låtar att repa in. Man kan väl säga att Per och jag skriver hälften av låtarna var i princip. Några stycken har vi skrivit tillsammans alla tre, och Gustaf är ju delaktig i alla låtar på så sätt att han kommer med synpunkter på det vi kommer med till repen. Det är inte helt ovanligt att låtarna ändras en hel del när vi repat dom lite och alla kommit med förslag på ändringar osv. När vi började spela för 5 år sedan körde vi ofta maratonrep på hela helger, drack punsch och repade i 6-8 timmar i sträck. Det orkar vi inte med längre, men det gjorde väl oss ganska samspelta, och det har vi ju nytta av nu när vi inte repar så ofta längre.

 

Per: Vi kör ju jävligt mycket på att det inte finns något bestämt i förhand hur det ska vara. Om jag skriver en låt finns det ingen färdig plan för hur den bli när det är färdigt. Det är fritt fram för de andra att tolka den hur de vill och bestämma hur de vill att den ska utformas. På ett personligt plan har jag alltid varit väldigt mycket allergisk mot att att någon ska tala om för mig hur jag ska spela och förutbestämda idéer hur det ska låta. Alla tre skriver texter och det blir som det blir i en kollektiv process. Tror det är lite så vi funkar alla tre och att det därför det ofta går så smidigt.

Vad har ni för favoritband i Malmö, Sverige och världen idag och historiskt? Jävla massa listor alltså…

Niclas: Det är ju så jävla många... men i Malmö Vindicate This! (korrekt/rättvist/red.), Urban Savage, Knaegt, South City Locos, Slöa Knivar, Hårda tider... finns så jävla många bra band, Malmö är sveriges punkstad! I världen just nu, Bishops Green, Argy Bargy, Black Marias. Sen finns det ju en jävla massa gamla band som fortfarande är aktiva och gör det bra, Cocksparrer, Cockney Rejects osv. Historiskt, Blitz, Attak, Dead Boys och antagligen hundra till.

 

Per: Jag älskar listor! När det gäller Malmö så precis som Niclas säger. Sjukt mycket bra härnere för tillfället och har varit under en lång tid så jag kan bara instämma. Det där med listor har ju en tendens att förändra sig lite från dag till dag också. Så ena dan skulle listan kunna bestå utav uteslutande creddiga franska åttitalsband för att nästa dag fyllas upp av mindre creddiga skatepunk band från Californien (Dock inte Rancid sorry) (tycker du Pulley och Lag Wagon är bättre eller!? /red.). Den tredje dan hade det kunnat bli Anti-cimex och skitsystem med flera för hela slanten. Finns inget soundtrack som passar alla lägen i livet. Dock kan jag väl säga att Phase II med Templars (gött, jag har varit lite orolig för hur du har det med riddarpriden /red.), Cock sparrers Shock troops, Motörheads Bomber, Oxymorons fuck the nineties, ett par franska åttiotalsklassiker och ett par svenska klassiker alltid kommer kvala in på någon form av topp 15 så länge jag lever. Vilken som är världen bästa låt alla kategorier? Ingenting med Eldkvarn i alla fall (bra jag hatar jävla ful-Plura /red.).

 

Bringing down the system – fyfan vilken dänga! Men HUR fan ska vi göra för att rasa ner skiten? Och vilka är vi? Är det fortfarande proletariatet som bör ses som det centrala revolutionära subjektet?

 

Gustaf: Jag får ta och svara på denna då jag skrev början till texten. Tanken bakom det hela är ju inte i första hand att rasera skiten. Säga vad man vill om Sverige så har vi det faktiskt rätt bra här. "Systemet" med alla dess brister har för många av oss över tiden försett oss med jävligt mycket i utbyte mot skattepengar och allmänt hyfs. Detta stämmer kanske inte överens med många andras syn om hur punk _SKA_ vara men det skiter jag i. Jag jobbar, betalar skatt, går och röstar och stannar vid rödljus och är stolt över det. Niclas barn får gå i skola och Peran har kunnat syssla med sin musik trots att ha behövt slita på skitjobb och jag har en lägenhet och en liten lön att spendera på vad jag vill på ica, det är fan en sorts frihet det med även om det inte är ett helt utopiskt samhälle vi lever i (mycket stark Social Democratic-voice-of-the-man-on-the-street /red.). Låten handlar även om att OM/DÅ systemet raseras så ska det ske för att situationen ska förbättras, inte bara för sakens skull. Vilka vi är får nog anses vara vanliga människor med sund värdegrund, över mer än så kan nog fan inte folk enas.

 

 

Per: Högst filosofisk fråga får man säga haha.. Den där låten är väl lite dubbelbottnad egentligen och syftar till att ingen jävel har dom enkla svaren. Punk förbehåller på nåt sätt sig ju rätten att be vad som helst att fara åt helvete utan att för den skull ge några konkreta lösningar. Kanske är de inte systemet det är fel på utan dom som faktiskt förvalatar det... Däremot kan man väl om man frågar mig (vilket du nu gjort) konstatera att det i någon form av arbetarklass som är den enda grupp som i samhället som kan förändra sin egen situation. Man kan inte knyppla eller källsortera bort fattigdom och social misär. Utan det handlar om en grundläggande samhällskonflikt mellan alla oss som knegar och sliter på med allt sämre sjukvård, minimla pensioner och allt sämre socialt skyddsnät och den försvinnande lilla procent som skeppar ut vinster och skattepengar till utländska skatteparadis. Dödligt cancersjuka piskas ut från sjukhusen utan möjlighet att bli sjukskrivna och hederliga människor som slitit hela sitt liv får så låg pension att dom måste gå till soc för att klara sig.  En dag kanske det blir så jävligt att det krävs en aktiv handling och att en stor grupp människor agerar kollektivt och faktiskt snor familjen Wallenbergs pengar. Så ja det är nog det centrala revolutionära subjektet.. Skulle det göra något bättre? Kanske.. kanske inte, vi spelar punk så jag förbehåller mig rätten att inte leverera några färdiga svar på det, men personligen är jag övertygad om att ett land mår sjukt dåligt av för stora orättvisor... Inom punk och i synnerhet oi pratas det mycket om arbetarklass och det är väl mer än en innehållslös klyscha förhoppningsvis...

 

Denna fråga vänder sig till dig Per; jag har ju följt din karriär alltsedan ni snubblade in med Skunx United på sandviks vackra sandstrand för typ 12 år sen (”Varför har ni bokat ett vitmaktband” fniss). Skunx blev lite bättre för var demo utan att nånsin riktigt få till det i mina öron, sen kunde man ändå höra att Oldfashioned var en förlängling/förbättring av skunxstuket till en början för att nu hittat ett helt eget skitbra sound. Håller du med om kopplingen, tidlinjen och om att det blivit lite lite bättre för var år? Hade du samma roll i båda banden?

 

Per: Haha Ja det var en riktig dundertabbe av er att bjuda dit ett vit makt band! I övrigt är det väl en analys som jag till stor del kan hålla med om. Mina musikaliska preferenser är egentligen desamma då som nu och mitt sätt att skriva musik har alltid rört sig kring oi, kaos, 82, Anarko och lite melodi och att det ska vara snabbt. Tror helt enkelt att man bara behärskar saker och ting bättre nu. Men jag ser såklart en röd tråd på samma sätt som dig. Textmässigt har det kanske utvecklats lite också men det finns ingenting i Skunks utd som jag egentligen tycker att jag inte kan stå för. Mognad är väl fel ord men åldrande mer korrekt kanske. Vi hade alla olika musikaliska preferenser i det bandet. Så här i efterhand kan man väl ångra att vi aldrig gav oss fan på att göra någon vettig inspelning. Men vi hade väl lite som självändamål att det skulle låta som det gjorde. Men vissa av låtarna hade verkligen förtjänat att bli riktigt inspelade... Med oldfashioned har vi egentligen bara rullat på och det har utvecklats succesivt. När det gäller min roll så vet jag faktiskt inte riktigt vad den är i något av banden. Skriva lite, skrika lite och plinki plonka (hihihi /red.) lite precis som Niclas och Gustaf förutom att Gustaf bonki bonkar lite!

 

Vad blir nästa släpp är det tänkt – ni spottar ur er skivor som tusan ju!?

 

Niclas: Nästa fullängdare spelas in i början på 2015, sen när den kommer ut får väl bli upp till Contra som ska släppa den... Vi har även en annan grej på gång, men det håller vi nog på lite tills vi ser om det blir bra nog att släppa. Blir något lite annorlunda i så fall!

Är det nån av era låtar som ni i bandet har lite extra starka känslor för? Någon låt som behandlar något särskilt viktigt eller personligt känslomässigt eller så?

Niclas: Home Alive från andra skivan handlar om våld mot kvinnor, och det är något jag fan inte tål. Det finns flera personer som jag bryr mig mycket om som råkat ut för det, och det gör mig så jävla förbannad varje gång jag hör om det. Det är bara fega jävla kräk som ägnar sig åt sådant, upp med dom mot väggen och skjut asen! Finns även en låt som heter Never let you down som handlar till stor del om mina ungar, men den är än så länge osläppt.

Gustaf: Jag känner rätt starkt för "Stand out from the crowd" och speciellt i kombination av min avhandling om "Bringing down the system" här ovan. Det måhända ses tvetydigt eller hyckligt (hehe) av mig men jag känner även starkt för "No authority" och jag jobbar, och är en del av, en starkt hierarkisk firma. Mitt val, mitt liv.

Den eviga frågan om man måste sjunga på svenska eller inte – är det inte bara ett jäkla rövtjat?

Niclas: Jo. Det känns inte som en viktig fråga. Vi har ju testat både och, och för oss känns engelska bäst. Jag tycker inte det per automatik ( Jag tycker för övrigt Pers artistnamn borde vara Per Automatik) blir bättre bara för att man sjunger på modersmålet. vet man med sig att man är fullständigt värdelös på engelska kanske det är bättre att hålla sig till svenska, men det får väl vara upp till var och en vad de vill sjunga på för språk?

 

 

Per: Fullständigt ovidkommande för min del. Alla gör vad dom känner för. Fram till 2001 skrev jag uteslutande texter på svenska. Var det musikaliska resultatet bättre än nu? Ytterst få skulle nog tycka det haha..  Det var riktigt kul att göra några låtar på svenska med Oldfashioned ideas och resultatet blev mycket bättre än jag vågat hoppas på. Dessutom gjorde ju PST en jävligt snygg förpackning och släpp av alltihopa. Så alla de sakerna tillsammans gör att det blev ett riktigt rolig upplevelse och när man ser den skivan blir man alltid lite extra glad. Att man rusandes mot medelåldern åtminstone fått göra en Bild EP! Men att musik blir bättre eller sämre beroende på språk beror helt på omständigheterna. Däremot kan jag till exempel tycka att Lill Lindfors uteslutande ska hålla sig till svenska texter för då blir det riktigt bra medans hennes engelska och tyska inspelningar känns ganska uddlösa... Men självklart får Lill bestämma det själv och en del av hennes utländska fans håller säkert inte med mig. Niclas artistnamn borde för övrigt vara Niclas Wahlgren!

 

Gustaf: Det var skitkul med lite låtar på svenska men det ska även tilläggas att det är dra-åt-helvete-svårt att skriva svenska texter tycker jag, så heder till de som klarar det utan att det blir pajigt.

 

 

Hur ser ni på detta med ”scenen”, tillhörighet och lojalitet med vissa band och människor och andra inte… vad är era åsikter om detta? Gustaf ses ju ibland med s k SoCal punkbandsmerch – har han fått utså några represalier från Skin/herbertscommunityn för det?

Niclas: Det där med scenen och unity osv är väl lite upp och ner... Inom oi! scenen finns det ju som alltid vissa fok som vill dra åt ytterkanterna medans andra helst inget vill se alls, och det är väl som det är. Each to his own. Var vi står som band är väl ganska klart, men ändå inget vi påpekar hela tiden. Den som undrar kan nog ganska lätt läsa sig till det i våra texter. Kollar man på punkscenen i stort tycker jag det är ganska bra i Malmö iallafall, där är ju en jävla blandning av oi!, punk och hardcorefolk som gärna umgås med varandra. Som det ju ska vara. Gustaf kommer undan med det mesta, men vi har ju heller aldrig varit något renodlat oi! eller skinheadband, så vi kommer undan med en hel del konstigheter

 

Per: Skinhead communityt är lugnt däremot i herbert communityt där gnälls det som fan! Haha. Herbert jävla lökbegrepp som jag aldrig begripit mig på! Vi har ju ett gäng hard mods här i stan också haha! Skämt åsido: Det som jag betecknar som scen och malmöfamiljen befolkas av  Punkare, skins, HC folk eller någon annan odefinerad stil. En del kör scooter andra kollar på fotboll. En del gör både och en del inget av det. Många spelar i band av olika genres. Vi arrangerar klubbar och festivaler som Reggae scoorcher, Bouncing sole, Malmö HC, Malmö Oi! eller Klubb Pogo. För en tio-femton år sen kunde väl smockan ligga i luften ibland mellan olika grupper på fyllan men aldrig på ett särskilt allvarligt plan då heller. För mig representerar Malmö en jävligt bra unity och stor pride. Hur det är på andra ställen är egentligen ovidkommande eftersom det är här vi verkar som band. En positiv sak med internet (om det finns nån) är att man faktiskt sätts i connection med massa människor. Vi har en hel del folk som hör av sig från Fillipinerna, Malaysia och Indonesien. Hade man haft brevduvor, gåsfjäderpennor och flaskpost hade man väl varit glad om ens brev kommit så långt som till Kalmar skärgård och sannolikheten att den som sen hittade det faktiskt skulle vara intresserad mindre än 0%. För tjugo år sen var det en jävligt stor grej om man fick en spelning i Jönköping eller Linköping 5-10 mil bort. Det bandet som Niclas spelade med då åkte till och med till Uppsala en gång och det var nästan bissart långt bort vill jag minnas... Nu agerar alla band på någon form av världsmarknad där geografi inte längre spelar någon roll. Så ett begrepp som world wide unity ligger ändå ganska mycket närmare nu än förr... I somras var vi och spelade i Polen med bland annat våra svenska kollegor Agent Bulldogg och efter en riktigt lång och guppig resa från Warszava på antagligen en av europas sämsta vägar hamnar man i en liten stad på vitryska gränsen där det finns en riktig speciell pub där det bara väller in punkare och skins från hela den delen av polen (och flera kan till och med sjunga med i våra texter). Coolt som fan och hade antagligen varit omöjligt att ro iland ett sånt projekt utan internet, hur skulle dom kunnat veta vilka vi var annars? Men för att hålla sig till frågan som jag fullständigt tappat så är  vi som band och människor nog ganska obrydda och tar livet som det kommer. Blod är fan så mycket tjockare än pressvecken på ett par sta-prest (om dom inte är gjorda av bakelit). Gus bär dessutom den där SoCal merchen med stor pondus!

 

Stolthet, kärlek, respekt

 

 

Hur fan ska vi göra med de satans jävla nazisterna? Ska vi döda dom allihop? Lite väl hårt kanske?

 

Gustaf: Se till att kids får ett brett spektra i tidig ålder så skiten växer bort. Man kan fan inte vara nazi och då ta bort så jävla mycket göttigt i livet som musik/mat/etc. Sitta på kammaren, käka råggryn och heila måste ses sjukt tråkigt då man kan lyssna på rock och käka kebabpizza (du är då för snäll, i Sbg var kebab nassarnas nationalrätt /red.).

 

Per: Riktigt go bredbent rock! Typ Dire straits under sultans of swing eran.. Ja du bra fråga! Samhället är på många sätt och vis helt fucked up och fascism/rasism får sin näring därifrån. Ett sjukt symptom i ett alltmer havererat samhälle som lämnar alltfler människor utanför. Nazism är och har alltid varit en våldsideologi som slickar uppåt och sparkar neråt. Dess livsnerv är våld, hot och terror. Det spelar ingen roll vad man gör eller säger för att försöka få någonting att låta bättre eller om man förpackar det i slips och kostym, utan det är den bistra verkligheten. Att stå likgiltig inför det och säga att den lille gubben i mustasch och brun skjorta är av samma skrot och korn som Gustaf Fridolin eller Håkan Juholt håller inte. Får dom människorna makten är det bara för oss att låsa groggskåpet, salta berguven och ställa in tofflorna för då är det kört. Så det diplomatiska svaret är väl den gamla klyschan att nazismen måste bekämpas med alla tillbuds stående medel (jag hämtar kniven! /red.).

 

Jag ser framför mig en en turné med Rancid där Oldfashioned Ideas och Vindicate This!  är förband… skulle ni vara på eller?

Niclas: Javisst, varför inte? Förstår vad du är ute efter, det är ju inte coolt att gilla Rancid, men fuck that. Jag skulle iallafall inte tacka nej av några principskäl.

 

Per: Absolut! Däremot tycker jag Rancid suger (nigga plz…/red.) och att dom är ganska ocoola (kan till viss del hålla med/ha förståelse/red.)! Men vi har spelat med ganska många band som antagligen tyckt vi va ganska kassa också! Det som jag ser mest fram emot skulle nog antagligen vara att få tillbringa en längre period med en jävla massa oldfashioned-vindicate trams. Vi skulle nog behöva ta en lång semester från varann efter det. Brukar ta mindre än ett dygn innan vi babblat hål i huvet på varann och blivit fullständigt utmattade haha!

 

Gustaf: Jag skulle behöva spela trummor stående i brygga...så det blir svårt.

Vad tycker ni om punkmobbningen? Ni vet så fort nån är lite för bra, för snygg, blir känd utanför ”scenen” eller bryter nån av de heliga bajsreglerna så ska det hatas och frysas ut till maximum och precis varenda gång de kommer på tal så dyker 4545645 näthatare upp. Exempel: Jenny Woo, 138:an, Babs, Lars Frederiksen, Dennis Lyxén, Roddy… Är det inte bättre att hata verkliga makthavare och svin som orsakar andra skada på riktigt?

Niclas: Det är ju jävla trams bara såklart. Klart det finns en del folk man inte gillar själv, men då undviker man ju dom. Orka sitta och näthata, det finns fan viktigare saker att syssla med. I vissa fall har det ju blivit riktigt jävla extremt, som med Jenny Woo till exempel. En tjej som åker omkring och spelar gitarr liksom, och folk sitter och önskar livet ur henne för det? Tycker man hon är kass, så lyssna inte då för fan. Jävla as.

 

Per: Personligen håller jag det där så långt bort ifrån mig själv som det bara går. Får inte ut något av att veta så mycket om den världen. Det är dårarnas marknad och en diskussion som man ändå inte kan vinna. Jag har överlag ett ganska ljumt intresse för internet. Har ingen lust att sitta titta på massa elakheter och trams. Livet är för kort för att lägga energi på att inse hur dumma en del människor är. Då är det bättre man träffas som civiliserade människor i verkliga livet. Folk som ser tangentbordet som någon form av slagfält har jag aldrig kunnat begripa mig på, så det får dom ha för sig själva (eeeeey…/red.)! Begrepp som "röra runt i grytan" och "Idag är alla så lättkränkta" har det ju gått fullständigt inflation i. Vilken jävla gryta ska det röras runt i och varför ska man va elak mot människor som man aldrig sett eller träffat? Allt det där säger väl en hel del om hur jävla menlöst hela samhället har blivit. Förr fanns det någonting som hette eftertanke och respekt för varandra. Nu är det fritt fram för vilken jävla idiot som helst att säga vad fan som helst till vem som helst i vilket sammanhang som helst och att det då skulle vara någon form av mänsklig rättighet. Intressant, obehaglig och skrämmande samhällsföretelse... Skaffa er ett liv (bra åttiotalsbegrepp), stäng av datorn och gå en jävla vett och etikettkurs i stället med Magdalena Ribbing eller nåt.. Vi har en låt på förra skivan som avhandlar det ämnet som heter "Last days of order"(reklaminslag) (korrekt, kommers är vägen framåt/red.). För att citera ett av världens bästa band Guttersnipe "There is something wrong with the society- Where is the pride and dignity?"

 

Nått med ni vill få fram gällande bandet och punken anno 2014?

 

Niclas: Gå på spelningar, köp nån skiva ibland, stöd de arrangemang som finns. Annars har vi inget tillslut. Och det vill vi väl?

 

Per: Vi rullar på som vanligt! Inga sensationer och inga nya julspår! Det är det enda liv vi känner! Tack för intervjun och som vanligt kan jag inte sluta babbla om ditt och datt.... Skål

 

 

www.oldfashionedideas.bandcamp.com

www.oldfashionedideas.blogspot.com