Robert har spelat i en rad band med mer eller mindre outalbara namn och huserar idag i Agent Bulldogg och Sabotage, kal och slät. Men -01 såg han enligt rykten ut som Shane MacGowan...
Vad är egentligen en
"brummie-tasche" och vad skiljer den från en vanlig hipstermustasch?
En brummietasche är en klassisk hustrumisshandlarmustasch som var vanligt
förekommande på unga skinheads (och punkare) i det rurala Storbritannien i
mitten av 80-talet och en tid framåt. Särskilt stort var det nog i
Birmingham/West Midlands. Där dokumenterades mustaschen flitigt åtminstone,
plus att den bars av Dirk i Close Shave som får ses som någon sorts
gallionsfigur för ansiktshår bland skinheads. Andra prominenta bärare av
brummietaschen är exempelvis medlemmar i band som Blitz, Impact etc...Det som
primärt skiljer den från en random hipstermustasch är naturligtvis vem den
sitter på och i vilken kontext bäraren verkar. Sen kan en hipstermustasch se ut
lite hur som helst medan en brummietasche alltid är av
hustrumisshandlarkaraktär.
Har du tänkt på att
hipstermustasch och hitlermustasch ligger obehagligt nära varandra i munnen. Är
det en slump tror du?
Jag tror att det är en slump ja, men det är passande. Sen kan Hitlers
ondska inte riktigt mäta sig med hipster jugends, men alla har sin överman.
Vad är din allmänna
uppfattning om skägg i punksammanhang.
Alltså, den förnumstige/förnuftige delen av mig skulle ju säga att to each
his/her own (åh jag älskar när du lagt dig till med ett nytt sånt där uttryck, det är så gulligt!/red.) och det skiter väl jag egentligen i. Samtidigt ser det ju
förjävligt ut och det blir extra larvigt när det kommer i tydliga trendvågor
samtidigt som hipstern grasserar i samhället. På ett sätt är det bra tycker
jag, och det är att man direkt ser vilka som är ett gäng jävla idioter och
därmed slipper slösa tid på att frottera sig med dem (klass mot klass!/red.).
Nu är ju du uppväxt i Rimbo
och där är väl alla kusiner så kanske blir denna frågan känslig men.. Minns du
det som att det fanns en massa skäggiga punks på 90-talet? Jag gör inte det...
Vi var typ två punkare i Rimbo, och vår subkulturella fostran fick vi lika
mycket i Norrtälje och Stockholm som i Rimbo, lilla Sölve (eeeey whatch it
bruvva, Sbg rulade 90-talsscenen och vi hade stadsprivilegier redan på
1200-talet/red.). Men nej, då fanns det fan inga skägg. Möjligtvis på gamla
nazister som aldrig ens försökte vara skinheads och på Sanslös, men det var ju
helt enkelt för att han hade roligare saker för sig än att raka sig.
Jag har alltid sett ett
tydligt feministiskt stråk hos dig i ditt skrivande både som rockmusiker,
fanzinemakare och bloggare. Kontrastera detta mot dina känslor inför skägg! Är
inte skägg rent av en jävligt grabbig o sexistisk grej förment dolt som en avslappnad
grej bland "sköna dudes"?
Skulle inte kalla det feministiskt men jag har svårt för självtillräckliga
gubbjävlar och jag ser mig själv som antisexist i alla fall. Jag vet inte hur
detta kan sättas i kontrast till skäggmodet, men skägget associerar jag med
lastbilschaufförer, skogshuggare, sjöbjörnar och osäkra töntjävlar som
kompenserar sin brist på säkerhet och personlighet genom något så opersonligt
som att haka på en trend. På tal om haka skaffar en del också skägg på grund av
avsaknad av haka, som man då vill dölja. Det kan jag köpa (jag med, poor sods,
själv har jag så kallat “påsköansikte”/red.).
Hur tror du det
hela började, när minns du skägg komma krypandes in i scenen?
Jag
får för mig att det hänger ihop med hela hipsterinvasionen av scenen. En del
lite finurliga hardcoreband som inte var macho utan mer nördigt roliga och lite
crazy började uppträda. Jag kallar musiken kircore, det kändes då som att det
var den svenska hardcorens tokroliga svar på Gatans Lag och liknande band. Det
måste ha varit kring 2007 kanske. Men i punkens utkanter har ju många muppar i
skägg och truckerkepa smygit omkring sedan actionrockens smaklösa dagar sent
90-tal/tidigt 2000. Även crustscenen har ju brottats med skäggproblemet sedan
den subgenren knappt var en glimt i sin skapares ögon.
Påverkade skäggens
tidvisa närvaro antipatis sound någonting?
Utan
att analysera för mycket kanske man kan säga att skäggens framväxt var
symtomatiska för den känsla av färre gemensamma nämnare som åtminstone jag
tyckte präglade bandet den sista tiden.
Hur jobbar du själv med ansiktsbehåring? Du
ser lite mörkmuskig ut…
Jag rakar mig. I arbetsveckorna sportar jag sexig skugga i värsta fall.
Har du något avslutande
budskap till alla skäggbärande punks/skins (skin+skägg=kräks!)/hc-kids!?
Fortsätt gärna så jag kan urskilja skräpet och distansera mig ytterligare
från element inom scenen jag vill ha så lite med att göra som möjligt. Jag
behöver väl inte ens påpeka att med alla regler följer undantag från dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar