Skägg #4: Ola Nilsson

Bassist i Bäddat för trubbel, gitarrist i German Youth samt allmän Möllanprofil. Och så har han murre med. Jag ger er - Ola Nilsson.

När skaffade du mustasch? Jag har för mig att du hade det tedan typ 2001? Varifrån kom impulsen, hade du alltid drömt om det?

 

Jag tror att jag införskaffade den typ 99. Bodde i Lund på studentkorridor och blev avråd av mina vänner. Men tji fick dem. Succémustasch!

 

Hur har du det med skäggväxt i övrigt? Jag har aldrig sett dig sporta feta (manliga) polisonger t ex?

 

Och där har vi ju anledning till att det blev mustasch. Skräpgener som bara genererar tillräckligt ordentlig ansiktsbehårig under läppen, plus eventuellt en liten soulfläck under läppen, men det är ju genuint räligt. Polisonger är ju också relativt räligt och göteborskt och bara snäppet bättre än skepparkrans så man kanske bara ska vara tacksam.

 

Du kom väl in på punk och dylikt, liksom jag, under typ Schyman Era Hardcore? Hur var det då, såg man några muschar och skägg flygandes från Kartagos kakelugn? Jag minns inte det (obs Moppemustascher för att man ej vågat börja raka sig räknas inte!), möjligtvis ett och annat douche-igt getskägg.

 

Nej, där i mitten av 90talet var det ju flaxiga pagefrisyror och breda byxor som gällde som uniform. Victory Records-hardcore var väl inte heller riktigt kompatibelt med skägg, men det hade nog fan blivit bättre med det. Sen var väl alla alldeles för unga för att ha anlagt Neurosisskägg. Några fjuniga dörrväktarskägg var väl förekommande dock.

 

Har du haft några förebilder såväl inom punk/musiksvängen som övrigt gällande skägg? Skägg i familjen och bekanta? Var Anders Carlberg rent av rätt på det hela med sitt prat om vikten av manliga förebilder (och "positiv nationalism")?

 

Nu tänkte jag på Björn Fries när du nämnde Carlberg. Gubbidiot som gubbidiot. Nej, förebilder då kring millennieskiftet var det väl inga. Man ville väl se ut som en slemmig Errol Flynn, men var inte riktigt tillräckligt svartmuskig för det.

 

Hur ser du på 2000-talets och inte minst sista årets uppsving för skägg? Känner du dig som en kille i Iron Maiden tröja som viftar bort nymodigheter och längtar efter "true" metal?

 

Nej, nostalgi och att vara trve är ju fan helt värdelöst. Muskelrock och Kuggenäs är ju fan samma sak. Allt är bättre idag än igår (möjligtvis med undantag för sossarna). MEN, helskägg på lenhudade ynglingar ser ju estetiskt märkligt ut. Kan tycka att det krävs en viss fårad liveserfarenhet för att kunna bära upp det med värdighet. Sen tycker jag man måste spela vikingametal (Amon Amarth) för att få bära upp skägg. Skäggpunk blir crust och crust är alltid fel (ärligt och korrekt/red.).

 

Har du reflekterat övet genusapekten, att det är lite boys club över det, typ "ni kan lira bas och vråla i micken om ni vill men HEY checka min murre/skägg man!" ?

 

Heh, nej, det kan jag fan inte påstå att jag funderat över. Jo Bench är ju alltid den hårdaste basisten oavsett hur mycket skäggapor hon konkurrerar mot.

 

Finns en ekonomisk aspekt? Vinst/förlust?

 

Flera hundra tusen skattefritt rakt ner i fickan routat genom Caymanöarna (bra, så borde alla punkrockers göra, pengar, makt, herravälde, BLI etablissemanget som Paolo Roberto sa till syndikalisterna på bokmässan /red.).

 

Har du något budskap med din mustasch?

 

”Alla dessa dagar som kom och gick, inte visste jag att det var livet”. Ät mer glass och mindre potatis.

 

Vad skulle du vilja säga till alla punks i Sverige som börjar få kläm på instrumenten men inte fått till skägget?

 

Att få kläm på instrumenten är ju sanslöst överskattat. Det räcker ju gott och väl med fyra ackord och skoltakten på trummorna . Nä, lägg den tiden på att dricka IPA (anti-pride/red.) och spela Minecraft istället så blir du lyckligare.