Intervju - Oldfashioned Ideas

Oldfashioned Ideas består av tre män (men ingen liten baby) som lirar rak och rekorderlig punkrock som viner fram likt en kängspark i fejjan på alla satans helvetes jävla as.  

Tjena gubbar. Hur går det med oi!-rocken? Ni verkar heta som fan i Tyskland, är det så? Hur många gånger är det ni varit nere där nu?

Niclas: Tjena! Ja tyskarna gillar ju oss, så är det ju. Varför? Säg det, något vi gör tilltalar väl deras tyska mentalitet. Eller så är de bara så jävla många så det är oundvikligt att några stycken gillar oss. Det är alltid kul att spela där iallafall, vi måste väl ha varit där bortåt 10 gånger nu nånting?

 

Per: Det står bra till med oi! rocken! Vetifan om "het" är rätt utryck men som Niclas säger: Det är ett stort land och det är ju inga arenaspelningar det handlar om så några få promille av den tyska publiken verkar uppenbart ha hittat till oss. Tyskland och östeuropa överlag verka vara rätt bra mark för oss och det många som hör av sig därifrån (sluta vara så jävla ödmjuka boys, ni rular ju scenen för fan, tyskar är också människor och de verka digga er mer än 08-radioaktiva räkor-oi!, sträck på priden!/red.).

 

Ni är spridda på tre olika hemkommuner – ändå är ni mer produktiva än något annat band jag känner till. Hur kommer det sig tror ni? Berätta om er skapandeprocess, vem gör vad?

Niclas: Kanske beror det just på det att vi bor så långt ifrån varandra. Oftast sitter vi hemma och gör låtar på var sitt håll, så när vi väl träffas och repar är det inte ovanligt att vi har 5-6 nya låtar att repa in. Man kan väl säga att Per och jag skriver hälften av låtarna var i princip. Några stycken har vi skrivit tillsammans alla tre, och Gustaf är ju delaktig i alla låtar på så sätt att han kommer med synpunkter på det vi kommer med till repen. Det är inte helt ovanligt att låtarna ändras en hel del när vi repat dom lite och alla kommit med förslag på ändringar osv. När vi började spela för 5 år sedan körde vi ofta maratonrep på hela helger, drack punsch och repade i 6-8 timmar i sträck. Det orkar vi inte med längre, men det gjorde väl oss ganska samspelta, och det har vi ju nytta av nu när vi inte repar så ofta längre.

 

Per: Vi kör ju jävligt mycket på att det inte finns något bestämt i förhand hur det ska vara. Om jag skriver en låt finns det ingen färdig plan för hur den bli när det är färdigt. Det är fritt fram för de andra att tolka den hur de vill och bestämma hur de vill att den ska utformas. På ett personligt plan har jag alltid varit väldigt mycket allergisk mot att att någon ska tala om för mig hur jag ska spela och förutbestämda idéer hur det ska låta. Alla tre skriver texter och det blir som det blir i en kollektiv process. Tror det är lite så vi funkar alla tre och att det därför det ofta går så smidigt.

Vad har ni för favoritband i Malmö, Sverige och världen idag och historiskt? Jävla massa listor alltså…

Niclas: Det är ju så jävla många... men i Malmö Vindicate This! (korrekt/rättvist/red.), Urban Savage, Knaegt, South City Locos, Slöa Knivar, Hårda tider... finns så jävla många bra band, Malmö är sveriges punkstad! I världen just nu, Bishops Green, Argy Bargy, Black Marias. Sen finns det ju en jävla massa gamla band som fortfarande är aktiva och gör det bra, Cocksparrer, Cockney Rejects osv. Historiskt, Blitz, Attak, Dead Boys och antagligen hundra till.

 

Per: Jag älskar listor! När det gäller Malmö så precis som Niclas säger. Sjukt mycket bra härnere för tillfället och har varit under en lång tid så jag kan bara instämma. Det där med listor har ju en tendens att förändra sig lite från dag till dag också. Så ena dan skulle listan kunna bestå utav uteslutande creddiga franska åttitalsband för att nästa dag fyllas upp av mindre creddiga skatepunk band från Californien (Dock inte Rancid sorry) (tycker du Pulley och Lag Wagon är bättre eller!? /red.). Den tredje dan hade det kunnat bli Anti-cimex och skitsystem med flera för hela slanten. Finns inget soundtrack som passar alla lägen i livet. Dock kan jag väl säga att Phase II med Templars (gött, jag har varit lite orolig för hur du har det med riddarpriden /red.), Cock sparrers Shock troops, Motörheads Bomber, Oxymorons fuck the nineties, ett par franska åttiotalsklassiker och ett par svenska klassiker alltid kommer kvala in på någon form av topp 15 så länge jag lever. Vilken som är världen bästa låt alla kategorier? Ingenting med Eldkvarn i alla fall (bra jag hatar jävla ful-Plura /red.).

 

Bringing down the system – fyfan vilken dänga! Men HUR fan ska vi göra för att rasa ner skiten? Och vilka är vi? Är det fortfarande proletariatet som bör ses som det centrala revolutionära subjektet?

 

Gustaf: Jag får ta och svara på denna då jag skrev början till texten. Tanken bakom det hela är ju inte i första hand att rasera skiten. Säga vad man vill om Sverige så har vi det faktiskt rätt bra här. "Systemet" med alla dess brister har för många av oss över tiden försett oss med jävligt mycket i utbyte mot skattepengar och allmänt hyfs. Detta stämmer kanske inte överens med många andras syn om hur punk _SKA_ vara men det skiter jag i. Jag jobbar, betalar skatt, går och röstar och stannar vid rödljus och är stolt över det. Niclas barn får gå i skola och Peran har kunnat syssla med sin musik trots att ha behövt slita på skitjobb och jag har en lägenhet och en liten lön att spendera på vad jag vill på ica, det är fan en sorts frihet det med även om det inte är ett helt utopiskt samhälle vi lever i (mycket stark Social Democratic-voice-of-the-man-on-the-street /red.). Låten handlar även om att OM/DÅ systemet raseras så ska det ske för att situationen ska förbättras, inte bara för sakens skull. Vilka vi är får nog anses vara vanliga människor med sund värdegrund, över mer än så kan nog fan inte folk enas.

 

 

Per: Högst filosofisk fråga får man säga haha.. Den där låten är väl lite dubbelbottnad egentligen och syftar till att ingen jävel har dom enkla svaren. Punk förbehåller på nåt sätt sig ju rätten att be vad som helst att fara åt helvete utan att för den skull ge några konkreta lösningar. Kanske är de inte systemet det är fel på utan dom som faktiskt förvalatar det... Däremot kan man väl om man frågar mig (vilket du nu gjort) konstatera att det i någon form av arbetarklass som är den enda grupp som i samhället som kan förändra sin egen situation. Man kan inte knyppla eller källsortera bort fattigdom och social misär. Utan det handlar om en grundläggande samhällskonflikt mellan alla oss som knegar och sliter på med allt sämre sjukvård, minimla pensioner och allt sämre socialt skyddsnät och den försvinnande lilla procent som skeppar ut vinster och skattepengar till utländska skatteparadis. Dödligt cancersjuka piskas ut från sjukhusen utan möjlighet att bli sjukskrivna och hederliga människor som slitit hela sitt liv får så låg pension att dom måste gå till soc för att klara sig.  En dag kanske det blir så jävligt att det krävs en aktiv handling och att en stor grupp människor agerar kollektivt och faktiskt snor familjen Wallenbergs pengar. Så ja det är nog det centrala revolutionära subjektet.. Skulle det göra något bättre? Kanske.. kanske inte, vi spelar punk så jag förbehåller mig rätten att inte leverera några färdiga svar på det, men personligen är jag övertygad om att ett land mår sjukt dåligt av för stora orättvisor... Inom punk och i synnerhet oi pratas det mycket om arbetarklass och det är väl mer än en innehållslös klyscha förhoppningsvis...

 

Denna fråga vänder sig till dig Per; jag har ju följt din karriär alltsedan ni snubblade in med Skunx United på sandviks vackra sandstrand för typ 12 år sen (”Varför har ni bokat ett vitmaktband” fniss). Skunx blev lite bättre för var demo utan att nånsin riktigt få till det i mina öron, sen kunde man ändå höra att Oldfashioned var en förlängling/förbättring av skunxstuket till en början för att nu hittat ett helt eget skitbra sound. Håller du med om kopplingen, tidlinjen och om att det blivit lite lite bättre för var år? Hade du samma roll i båda banden?

 

Per: Haha Ja det var en riktig dundertabbe av er att bjuda dit ett vit makt band! I övrigt är det väl en analys som jag till stor del kan hålla med om. Mina musikaliska preferenser är egentligen desamma då som nu och mitt sätt att skriva musik har alltid rört sig kring oi, kaos, 82, Anarko och lite melodi och att det ska vara snabbt. Tror helt enkelt att man bara behärskar saker och ting bättre nu. Men jag ser såklart en röd tråd på samma sätt som dig. Textmässigt har det kanske utvecklats lite också men det finns ingenting i Skunks utd som jag egentligen tycker att jag inte kan stå för. Mognad är väl fel ord men åldrande mer korrekt kanske. Vi hade alla olika musikaliska preferenser i det bandet. Så här i efterhand kan man väl ångra att vi aldrig gav oss fan på att göra någon vettig inspelning. Men vi hade väl lite som självändamål att det skulle låta som det gjorde. Men vissa av låtarna hade verkligen förtjänat att bli riktigt inspelade... Med oldfashioned har vi egentligen bara rullat på och det har utvecklats succesivt. När det gäller min roll så vet jag faktiskt inte riktigt vad den är i något av banden. Skriva lite, skrika lite och plinki plonka (hihihi /red.) lite precis som Niclas och Gustaf förutom att Gustaf bonki bonkar lite!

 

Vad blir nästa släpp är det tänkt – ni spottar ur er skivor som tusan ju!?

 

Niclas: Nästa fullängdare spelas in i början på 2015, sen när den kommer ut får väl bli upp till Contra som ska släppa den... Vi har även en annan grej på gång, men det håller vi nog på lite tills vi ser om det blir bra nog att släppa. Blir något lite annorlunda i så fall!

Är det nån av era låtar som ni i bandet har lite extra starka känslor för? Någon låt som behandlar något särskilt viktigt eller personligt känslomässigt eller så?

Niclas: Home Alive från andra skivan handlar om våld mot kvinnor, och det är något jag fan inte tål. Det finns flera personer som jag bryr mig mycket om som råkat ut för det, och det gör mig så jävla förbannad varje gång jag hör om det. Det är bara fega jävla kräk som ägnar sig åt sådant, upp med dom mot väggen och skjut asen! Finns även en låt som heter Never let you down som handlar till stor del om mina ungar, men den är än så länge osläppt.

Gustaf: Jag känner rätt starkt för "Stand out from the crowd" och speciellt i kombination av min avhandling om "Bringing down the system" här ovan. Det måhända ses tvetydigt eller hyckligt (hehe) av mig men jag känner även starkt för "No authority" och jag jobbar, och är en del av, en starkt hierarkisk firma. Mitt val, mitt liv.

Den eviga frågan om man måste sjunga på svenska eller inte – är det inte bara ett jäkla rövtjat?

Niclas: Jo. Det känns inte som en viktig fråga. Vi har ju testat både och, och för oss känns engelska bäst. Jag tycker inte det per automatik ( Jag tycker för övrigt Pers artistnamn borde vara Per Automatik) blir bättre bara för att man sjunger på modersmålet. vet man med sig att man är fullständigt värdelös på engelska kanske det är bättre att hålla sig till svenska, men det får väl vara upp till var och en vad de vill sjunga på för språk?

 

 

Per: Fullständigt ovidkommande för min del. Alla gör vad dom känner för. Fram till 2001 skrev jag uteslutande texter på svenska. Var det musikaliska resultatet bättre än nu? Ytterst få skulle nog tycka det haha..  Det var riktigt kul att göra några låtar på svenska med Oldfashioned ideas och resultatet blev mycket bättre än jag vågat hoppas på. Dessutom gjorde ju PST en jävligt snygg förpackning och släpp av alltihopa. Så alla de sakerna tillsammans gör att det blev ett riktigt rolig upplevelse och när man ser den skivan blir man alltid lite extra glad. Att man rusandes mot medelåldern åtminstone fått göra en Bild EP! Men att musik blir bättre eller sämre beroende på språk beror helt på omständigheterna. Däremot kan jag till exempel tycka att Lill Lindfors uteslutande ska hålla sig till svenska texter för då blir det riktigt bra medans hennes engelska och tyska inspelningar känns ganska uddlösa... Men självklart får Lill bestämma det själv och en del av hennes utländska fans håller säkert inte med mig. Niclas artistnamn borde för övrigt vara Niclas Wahlgren!

 

Gustaf: Det var skitkul med lite låtar på svenska men det ska även tilläggas att det är dra-åt-helvete-svårt att skriva svenska texter tycker jag, så heder till de som klarar det utan att det blir pajigt.

 

 

Hur ser ni på detta med ”scenen”, tillhörighet och lojalitet med vissa band och människor och andra inte… vad är era åsikter om detta? Gustaf ses ju ibland med s k SoCal punkbandsmerch – har han fått utså några represalier från Skin/herbertscommunityn för det?

Niclas: Det där med scenen och unity osv är väl lite upp och ner... Inom oi! scenen finns det ju som alltid vissa fok som vill dra åt ytterkanterna medans andra helst inget vill se alls, och det är väl som det är. Each to his own. Var vi står som band är väl ganska klart, men ändå inget vi påpekar hela tiden. Den som undrar kan nog ganska lätt läsa sig till det i våra texter. Kollar man på punkscenen i stort tycker jag det är ganska bra i Malmö iallafall, där är ju en jävla blandning av oi!, punk och hardcorefolk som gärna umgås med varandra. Som det ju ska vara. Gustaf kommer undan med det mesta, men vi har ju heller aldrig varit något renodlat oi! eller skinheadband, så vi kommer undan med en hel del konstigheter

 

Per: Skinhead communityt är lugnt däremot i herbert communityt där gnälls det som fan! Haha. Herbert jävla lökbegrepp som jag aldrig begripit mig på! Vi har ju ett gäng hard mods här i stan också haha! Skämt åsido: Det som jag betecknar som scen och malmöfamiljen befolkas av  Punkare, skins, HC folk eller någon annan odefinerad stil. En del kör scooter andra kollar på fotboll. En del gör både och en del inget av det. Många spelar i band av olika genres. Vi arrangerar klubbar och festivaler som Reggae scoorcher, Bouncing sole, Malmö HC, Malmö Oi! eller Klubb Pogo. För en tio-femton år sen kunde väl smockan ligga i luften ibland mellan olika grupper på fyllan men aldrig på ett särskilt allvarligt plan då heller. För mig representerar Malmö en jävligt bra unity och stor pride. Hur det är på andra ställen är egentligen ovidkommande eftersom det är här vi verkar som band. En positiv sak med internet (om det finns nån) är att man faktiskt sätts i connection med massa människor. Vi har en hel del folk som hör av sig från Fillipinerna, Malaysia och Indonesien. Hade man haft brevduvor, gåsfjäderpennor och flaskpost hade man väl varit glad om ens brev kommit så långt som till Kalmar skärgård och sannolikheten att den som sen hittade det faktiskt skulle vara intresserad mindre än 0%. För tjugo år sen var det en jävligt stor grej om man fick en spelning i Jönköping eller Linköping 5-10 mil bort. Det bandet som Niclas spelade med då åkte till och med till Uppsala en gång och det var nästan bissart långt bort vill jag minnas... Nu agerar alla band på någon form av världsmarknad där geografi inte längre spelar någon roll. Så ett begrepp som world wide unity ligger ändå ganska mycket närmare nu än förr... I somras var vi och spelade i Polen med bland annat våra svenska kollegor Agent Bulldogg och efter en riktigt lång och guppig resa från Warszava på antagligen en av europas sämsta vägar hamnar man i en liten stad på vitryska gränsen där det finns en riktig speciell pub där det bara väller in punkare och skins från hela den delen av polen (och flera kan till och med sjunga med i våra texter). Coolt som fan och hade antagligen varit omöjligt att ro iland ett sånt projekt utan internet, hur skulle dom kunnat veta vilka vi var annars? Men för att hålla sig till frågan som jag fullständigt tappat så är  vi som band och människor nog ganska obrydda och tar livet som det kommer. Blod är fan så mycket tjockare än pressvecken på ett par sta-prest (om dom inte är gjorda av bakelit). Gus bär dessutom den där SoCal merchen med stor pondus!

 

Stolthet, kärlek, respekt

 

 

Hur fan ska vi göra med de satans jävla nazisterna? Ska vi döda dom allihop? Lite väl hårt kanske?

 

Gustaf: Se till att kids får ett brett spektra i tidig ålder så skiten växer bort. Man kan fan inte vara nazi och då ta bort så jävla mycket göttigt i livet som musik/mat/etc. Sitta på kammaren, käka råggryn och heila måste ses sjukt tråkigt då man kan lyssna på rock och käka kebabpizza (du är då för snäll, i Sbg var kebab nassarnas nationalrätt /red.).

 

Per: Riktigt go bredbent rock! Typ Dire straits under sultans of swing eran.. Ja du bra fråga! Samhället är på många sätt och vis helt fucked up och fascism/rasism får sin näring därifrån. Ett sjukt symptom i ett alltmer havererat samhälle som lämnar alltfler människor utanför. Nazism är och har alltid varit en våldsideologi som slickar uppåt och sparkar neråt. Dess livsnerv är våld, hot och terror. Det spelar ingen roll vad man gör eller säger för att försöka få någonting att låta bättre eller om man förpackar det i slips och kostym, utan det är den bistra verkligheten. Att stå likgiltig inför det och säga att den lille gubben i mustasch och brun skjorta är av samma skrot och korn som Gustaf Fridolin eller Håkan Juholt håller inte. Får dom människorna makten är det bara för oss att låsa groggskåpet, salta berguven och ställa in tofflorna för då är det kört. Så det diplomatiska svaret är väl den gamla klyschan att nazismen måste bekämpas med alla tillbuds stående medel (jag hämtar kniven! /red.).

 

Jag ser framför mig en en turné med Rancid där Oldfashioned Ideas och Vindicate This!  är förband… skulle ni vara på eller?

Niclas: Javisst, varför inte? Förstår vad du är ute efter, det är ju inte coolt att gilla Rancid, men fuck that. Jag skulle iallafall inte tacka nej av några principskäl.

 

Per: Absolut! Däremot tycker jag Rancid suger (nigga plz…/red.) och att dom är ganska ocoola (kan till viss del hålla med/ha förståelse/red.)! Men vi har spelat med ganska många band som antagligen tyckt vi va ganska kassa också! Det som jag ser mest fram emot skulle nog antagligen vara att få tillbringa en längre period med en jävla massa oldfashioned-vindicate trams. Vi skulle nog behöva ta en lång semester från varann efter det. Brukar ta mindre än ett dygn innan vi babblat hål i huvet på varann och blivit fullständigt utmattade haha!

 

Gustaf: Jag skulle behöva spela trummor stående i brygga...så det blir svårt.

Vad tycker ni om punkmobbningen? Ni vet så fort nån är lite för bra, för snygg, blir känd utanför ”scenen” eller bryter nån av de heliga bajsreglerna så ska det hatas och frysas ut till maximum och precis varenda gång de kommer på tal så dyker 4545645 näthatare upp. Exempel: Jenny Woo, 138:an, Babs, Lars Frederiksen, Dennis Lyxén, Roddy… Är det inte bättre att hata verkliga makthavare och svin som orsakar andra skada på riktigt?

Niclas: Det är ju jävla trams bara såklart. Klart det finns en del folk man inte gillar själv, men då undviker man ju dom. Orka sitta och näthata, det finns fan viktigare saker att syssla med. I vissa fall har det ju blivit riktigt jävla extremt, som med Jenny Woo till exempel. En tjej som åker omkring och spelar gitarr liksom, och folk sitter och önskar livet ur henne för det? Tycker man hon är kass, så lyssna inte då för fan. Jävla as.

 

Per: Personligen håller jag det där så långt bort ifrån mig själv som det bara går. Får inte ut något av att veta så mycket om den världen. Det är dårarnas marknad och en diskussion som man ändå inte kan vinna. Jag har överlag ett ganska ljumt intresse för internet. Har ingen lust att sitta titta på massa elakheter och trams. Livet är för kort för att lägga energi på att inse hur dumma en del människor är. Då är det bättre man träffas som civiliserade människor i verkliga livet. Folk som ser tangentbordet som någon form av slagfält har jag aldrig kunnat begripa mig på, så det får dom ha för sig själva (eeeeey…/red.)! Begrepp som "röra runt i grytan" och "Idag är alla så lättkränkta" har det ju gått fullständigt inflation i. Vilken jävla gryta ska det röras runt i och varför ska man va elak mot människor som man aldrig sett eller träffat? Allt det där säger väl en hel del om hur jävla menlöst hela samhället har blivit. Förr fanns det någonting som hette eftertanke och respekt för varandra. Nu är det fritt fram för vilken jävla idiot som helst att säga vad fan som helst till vem som helst i vilket sammanhang som helst och att det då skulle vara någon form av mänsklig rättighet. Intressant, obehaglig och skrämmande samhällsföretelse... Skaffa er ett liv (bra åttiotalsbegrepp), stäng av datorn och gå en jävla vett och etikettkurs i stället med Magdalena Ribbing eller nåt.. Vi har en låt på förra skivan som avhandlar det ämnet som heter "Last days of order"(reklaminslag) (korrekt, kommers är vägen framåt/red.). För att citera ett av världens bästa band Guttersnipe "There is something wrong with the society- Where is the pride and dignity?"

 

Nått med ni vill få fram gällande bandet och punken anno 2014?

 

Niclas: Gå på spelningar, köp nån skiva ibland, stöd de arrangemang som finns. Annars har vi inget tillslut. Och det vill vi väl?

 

Per: Vi rullar på som vanligt! Inga sensationer och inga nya julspår! Det är det enda liv vi känner! Tack för intervjun och som vanligt kan jag inte sluta babbla om ditt och datt.... Skål

 

 

www.oldfashionedideas.bandcamp.com

www.oldfashionedideas.blogspot.com