torsdag 25 juli 2019

Recension: Raka Rör - Från AW till AT (Samlade verk 2017-2018)



En kassett damp ned. Raka Rör har tydligen funnits i två år och beskriver sin musik som "allsångsvänlig pub-punk förankrad i vardagsångest och alkohol" med en "gemensam nostalgisk förkärlek för oi!-punk" (sic). Får säga att de gått helt under min radar och detta är då alltså deras samlade verk, fyra inspelningar på en tejp ba.
Beskrivningen får ju en att känna "jaja, nu har några Götebögare fått för sig att sätta ihop ett eget fattigmans Bäddat för Trubbel" å ena sidan - å andra sidan klingar Bigger Better Bombs bekant och äkta - och Oi! och pub gillar man ju. Jaja, nog om mina fördomar.

Där finns en del gött att hämta. Öppningsspåret "Säg upp dig och börja på lager" är helt efterbliven (skulle det vara soft/nice att jobba på lager?) men har en refräng som sätter sig som fan. "Eldorado och Tuborg grön" är lite samma sak men med ett rimligare budskap. Överlag är det möe supa hit och dit över texterna och jag tycker faktiskt inte det är sååå roligt (varken in da real loi!fe eller som texttema), så därför faller de låtar som inte enbart handlar om det, eller iaf inte heter sånna grejer, mig mer i smaken. Låttitlarna är överlag ganska goa; "Birkenstock fuckboy", "Det sämsta bandet jag någonsin sett" och "Ta dina ambitioner och kör upp i röven" får mig att gubbgnägga litta. En del lokala referenser bjussas upp här och var och sånt ger ju alltid en lite småäkta känsla.

Musikaliskt skiftar det lite mellan cp-simpel och rak två-ackordspunk och hyfsat nicea riff, liksom inspelningskvaliten (även om det överlag är ruffigt).
Bästa låten tycker jag "Full rulle på Florens" är, även om det är ganska jämt skägg rakt över. Raka Rör var en trevlig bekantskap även om jag tippar att man uppskattar det mer om man är götlaborgare och ser dom live på lokalkrogen. Tror att de har mer i sig!

PS. Vafan är AT!?

fredag 5 juli 2019

Recension: Kardinal Synd - Andrahandssorteringen LP/CD



Kommer knappt ihåg vad jag skrev om bandets 10" förra året men jag har för mig att jag faktiskt inte tyckte det var apkasst. Nu är de tillbaka med en fullängdare, LP i gatefold omslag med medföljande CD (som dessutom innehåller låtarna från 10":an som bonus). Pressbrevet talar om påkostad produktion och lyfter fram omslaget som tecknats av Janne Widmark, själv tycker jag det är det fulaste jävla omslag som nånsin gjorts. Ärligt talat, scrolla upp, titta och försök att INTE få total CP-gris-cancer i både ögonen och röven!? Ska kanske föreställa bandet men ser ut som Alexander Bard och han queer-metal-opera-tjommen på väg att slåss mot nazister (får man anta?!), med Nordman tittandes ned bakom och en färgkombination som fullkomligt penetrerar ens skäl och hjärta - and not in a good way. Janne Widemark borde inte hyllas, han borde få händerna avhuggna och bli satt i fängelse! Nåväl...

Hur låter då musiken? Typ som på förra. Hyfsat hård och tajt producerad skate/trallpunk med allvarliga texter, både musik och text över genomsnittet i genren. Får hyfsade DLK vibbar av sången, Lastkaj-vibes av soundet (t ex titelspåret "Andrahandssorteringen") och ganska go Bad religion-hook och gura-slinga i "Där vi bor". Jag skulle precis skriva att det saknas rena magplask eller trams men så kommer en sån där obehaglig "först -lugnt-akustiskt-sen-drar-det-igång-igen" låt i form av "Nu ska den ner", urrk. "Allt ska bort och "Födelsedagslåten" hör till de bättre på skivan som tar upp ämnen som hetsigt debattklimat, nedskärningar, mansideal och att "man inte ska hata" (tihi!). Okidok!