Dax för nya given från Urban Savage då, denna gång på 7 stolta tum. När jag tar skivan ur fodralet med mina medelgrova till grova fd arbetar- numera lägre mellanskikt/tjänsteman-på-mellannivå(utan arbetsledande funktioner!)-händer och lägger den på spinnern så blir det omedelbart pride i rummet. Victor AKA Chilli Svärdh (aka Jamones) har målat det finfina omslaget som andas en blandning av rough streets (of spångatan?) thugs och fornordisk styrka.
"Cop riot" är en go rökare om snutar och om att ger man dom lillfingret så har man snart hela fejjan full av batong. Sant såklart. Bra tröck i den. Nästa låt ("In those nights") är inte lika direkt men har en gott skrålig refräng om hur man får ta musiken och polarna till hjälp för att gräva sig fram ur mökret ibland.Take hope - take pride - don´t let ém break you down! - vafan har jag skrivit denna eller? GOOD pride.
Flippen köttar på med "Nothing´s ever given" och "The End". Första låter jävligt mycket Criminal Damage och det är ju världens bästa band satt... The End tycker jag är en tristare historia, står och stampar på nått sätt.
Plattan lyfts rejält av att de fått till ett råare ljud än på LP´n och framförallt är det lite bättre mixat med sången och så (tycker även Viktor spottat upp sig ytterligare på sång). Jag hör inga hits i klass med "No cure", "Fight to win fight to lose" eller "Minimum wage - maximum slave" men det känns initialt som att både "Cop riot" och "In those nights" kommer kunna växa till den nivån givet idogt lyssnande (och supande). Gott!
