måndag 7 november 2016

Recension: Grebol - Fyrtio års slit 12"




Jaha då ska man recensera en plate igen. Grebol dök upp som gubben i lådan härom året, sket ut en demo och gjorde lide jigs ´n gigs som vi sär här i skaune. Det är alltid lite kul med plattor med svenne band i typ samma ålder som en själv som gnolar på svenska - man får liksom en inblick i hur fan de ser på världen och kan relatera till sig själv. Det lilla jag fattat om Grebol är väl att de inte verkar vara helt dumma i huvudet samt gör nått slags relevant reflekterande över sakernas tillstånd mer än bara sånger om att skinheadsa och supa (fel på supa eller!?/red.-red.). Strong sovjetisk arbetarromantik på omslag och skivtitel sladdrar ju lite om åt vart sympatierna drar men det är ingen råpropaganda vi möts av.  

I "Inget liv" får folk som går i samhällets ledband och satsar allt på jobb och lite finare bil än grannen sig en hurring och det deklareras att det är ingeting för da Grebol-boys (däremot har jag sett på Insta att iaf Tompa avlat unge så det verkar inte lyssnats så noga på Bulldoggs gamla örhänge (tillika anti-grow up and conform anthem) "Vad du en gång sa" iaf.). Själv känner jag mer och mer sympati för den vanliga gubben i soffan. Well wa evva. Låt no 2 är en bokstavstrogen översättning av Contemptuous gamla dunkla dänga "Borders". En jävligt klämmig låt som påminner om de muskler som Contemptuous kunde ha, jämför gärna med många av dagens bands lite "spinkigare" sound. Bitter kommentar över sakernas tillstånd tänkte man då, idag lever vi ett annat Svedala och ett annat Oi!-träsk.... Bonus-perverst: sången låter ju som Robby Lindy också!

"För Sverige ur tiden" är en spottloska på princess of fucking uglyness och hela kungaskiten - gott så. 40 års slit kör en lite lugnare stolp-grej och det hyllas en gammal knegare som jag misstänker är Lobergarnas farsa, korrekt och bra men låten är inte svinbra tyvärr. Plattan avslutas med en låt om att växa upp och wa-wa-blaa-bla och den är ganska go på nått sätt.

Summasumarum tre halvstyva gubbkukar av fem stenhårda möjliga (ni får själv räkna ut vad det betyder översatt till en mer Björklundsk betygskala). Jag gillart men lite mer egen identitet (möe Stockholm/alla svenne-oi-band över skiten i teman and shit) och mer hitigt så skulle det prieda upp mer.