tisdag 11 oktober 2016

Recension: Rajoitus/Utanförskapet - "Livet verkar meningslöst igen" 12" (split)




Rajoitus har ångat på i 20+ bast nu och är ingen ny bekantskap även om jag inte äger några plattor med dom. Har morsat på PG ett antal gånger genom åren och tror faktiskt jag sett dom i Malmö way back när Punk Art Riot satte gig på den där latinosvartklubben som hette "Din mamma är en fitta" på spanska eller nått sånt. Dom piskar på med svinbra råpunk precis som jag tycker den ska spelas (om man nu överhuvudtaget ska spela hard-korvpunk istället för karlakarig Oi! eller sexig -77-style pungkrock). Om det verkligen är fullt med finnar i bandet eller om dom skojsar lite på skivomslaget vettifan, de sjungs på finska i alla fall, det görs en cover på Rattus (Feministi) och förebilderna verkar vara gammal go finsk hardcorepunk ala Rock-o-rama samt såklart Discharge... men bandet är från Borås. De går inte ned i metalsoundfällan som många kängband och sången är tuff och rå istället för zombievoices eller kärringaskrik. Inte min genre att leka expert inom men jag gillar det fan mycket och kommer nog spinna den igen. Favoritspåret är inledande "Yritin" (refränger där man bara skriker ett ord är alltid for the win alltså!) . Som ett Moderat likvidation på (ännu mera) speed och med bättre musiker. Ja fan, det är jävla bra alltså! Kängnäven är uppe ICKE-ironiskt och jag noddar med av gillande (istället för att göra det bara för att inte somna som på 99% av alla hardcoregig jag bevistat i Malmö de sista 15 åren...)Flippen är dock en annan story...

Utanförskapet såldes in av Sörling som "bästa manglet just nu" eller nått liknande... och ja, nog fan manglas det. Snabbt och välspelat men med på tok för mycket riffande, tempoväxlingar och småfjuttande. Inledande "Rock n roll outlaw" är trots den aslöjliga titeln (humor hoppas jag!?) lite charmig på just ett rock n rolligt sätt men sången drar ner det totalt. Låter som när jag spydde hemma i Sölvesborg på lördag- och söndagsmorgnarna. Sen går det downhill från där. Löjliga "mystiska" gitarslingor (för mycket leadgitarrtrams överlag) , skum stämning och så sån där jävla rollspelsröst.

Jag vänder plattan fram och tillbaka och inser att de musikaliska skillnaderna banden i mellan kanske inte är så fundamental som det låter här men det är bara att Utanförskapet gör allt på ett så mycket äckligare sätt... Nä fy detta var olidligt att lyssna på. Men köp skivan, Rajoitus är bra och Sörling är snäll.  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar