Jaha en CD damp ner för recension. Blir smått förbluffad av hela grejen - labeln Second Class Kids minns jag från när jag hade distro back in da fucking stone age, och då de på den tiden fokuserade staunchly på just CD-formatet och trallpunk så borde de rimligen ha dött. Men icke! Pressreleasen upplyser mig om att detta minsann är det mest påkostade släppet i bolagets historia och att bandet totalt gått ner sig i svartma, därav skivans titel. typ. Jahapp satt.
Musiken är dock hurtig och flåsig, snabbt och melodiöst och texterna avhandlar för genren typiska ämnen om sorg, deppighet, hopplöshet, tristess, "konsumtionshysteri" (fuck that liberal conscious shit, ge mig era pengar då jag behöver fan konsumera MER), klimat, vara ledsen i allmänhet osv. Ofta med en obehagligt teatral sångstil i hög tonart, ibland blandat med lite skränkörer. Det beprövade och alltid lökiga tilltaget med akustiskt långsamt intro som sedan "rockar igång" testas här och var med förväntat resultat. Samtidigt måste jag erkänna att det är ganska jäkla medryckande ibland och texterna håller sig trots allt långt ifrån skämskuddekänslan som lätt infinner sig när man lyssnar på trall. Trall btw - jag vettefan... ju mer jag lyssnar på plattan så inser jag att det låter jävligt mycket mer Bad religion än Strebers eller Räserbajs liksom, de sätter dessutom sina oozin aah:s om man sär så va. Ibland låter det faktiskt, i korta partier iaf, som Sista Sekunden (insert er egen värdering i det____). Gubb/kärring-vocalsgrejen funkar också fint och låter faktiskt som just en gubbe och en kärring som sjunger istället för som en demon och han det där lilla trollet i "Bland tomtar och troll" som det låter när crust/grind-gäng håller på (Fjant heter han/red.).
De obehagliga låttitlarna till trots så är "Kom så matar vi monstret" och "Kråkan" justa låtar och öppningslåten "Fast du är fast" växer lite för var lyssning. Det är liksom ett mysigt rens och refrängmelodierna sätter sig på ett irriterande sätt. Fan det det känns weird... men trots ett par skivor sirapslimpa, svart kaffe och en öronrens med Last resort, Göteborg sound och Criminal damage så kommer jag inte till sans. Jag må hamna på svarta listan hos The True Order Of The Raw - men jag tycker faktsikt detta är en ganska juste platta.
Ps. Bandfotot tar fucking priset med pallesjal, långt hår, dreads och generande ansiktsbehåring all over the place - spirit of ´94 I guess. Verkligheten gör sig dock påmind i form av damen i bandets ko-piercing och bomberjacka. När blev bomber var mans egendom egentligen? På the holy 90-talet var det två grupper av människor som hade bomberjacka: skinheads och juggemaffian. Nu springer alla runt i det, bara på mitt jobb har fyra av tio bomberjacka... och då ska ni bara veta vilket jävla kärringjobb jag har. Jaja, allt e skit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar