Prins Carl / Bad Gums split 7"

Prins Carl är ett habilt band som harvat på ett antal år nu utan att varken få mig att lacka ur eller gå upp i brygga så att säga. När jag fångat dom live har det varit precis samma sak - de gör sin grej, den funkar men man vill liksom inte klä av sig naken eller göra revolution direkt. Den som vill kolla upp vad det är för gökar kan ju läsa intervjun jag gjorde med dom för ett par år sen. Här bjuder de på två nya bitar, precis så där i gränslandet mellan Blitzmalande gatupunk och Bad Religion-tuggummistuk. Andra låten, Kings & Queens är den starkare av de två.

Vänder på platen och där får man ett sånt där band som man undrar vafan de får ge ut skivor för. Missförstå mig rätt - Bad Gums är inte genomusla - det är bara så intetsägande att det blir löjligt. Det förmodade försöket till "charmighet" genom att skriva korta simpla texter som upprepar sig typ som Ramones ("All alone" refererar t o m till att sitta på soffan och lyssna på Joey Ramone) faller tyvärr helt platt. Osså massa wooo och whaooo... Nä, har kunde Teddy satsat hela pengen på ett rent Prins Carls släpp istället tycker jag. Fett med o-cred för att labeln säger 45rpm men det visar sig den ska gå på 33, hatar fan sån skit, vill nästan slänga skivjäveln bara för det.

Recension: Kardinal Synd - Baltic City 10"

Sex låtar på mys-trevliga stenkakestorleken 10 tum ifrån Umeås (?) Kardinal Synd. Redan bandnamnet är ju tröööktralligt - men - detta är ganska bra faktiskt! Fläskig ljudbild, bra sång och texter klart över medel. Inte mindre än två låtar behandlar patriarkala strukturer och mansrollen in da shit, på ett bra och förhållandevis fyndigt sätt. Dock höjer jag ett varningens finger för de småläskiga "speed-ska-partierna" i "Mer än ni har", varken rimligt eller sexigt i detta sammanhang. "Har inte tid" handlar om just det, att inte hinna med sig själv in da fucked up society som är #fittsamhälletanno2018. Lite nassehat, spräng-hela-skiten against hela humanity tjötande är också med på platen, överlag framfört i ett gott drag. Bäst är öppningsspåret "Baltic city", pang på rödbetan med bra melodi, känns Bad Religion på nått sätt. Mig veterligen finns ingen fullängdare ute med bandet, skulle vara kul att höra.

Recension: Astmatisk Gapskratt - Heller fargerik enn kald LP

Go jävla skatepunk av galna norrmän! Eller galna och galna, vafan vet jag om det egentligen... men de gör de typiska lite skojfriska minerna och poserna på bilderna på insidan av plattans gatefoldkonvolut. Och som Sölvesborgare har jag en lite "speciell" vibb kring norrmän. Alla har vi väl på känn att bakom den där gladlynta frisk och hel och ren och så jävla rik och käck-ytan så döljer sig en avgrundsdjup ångest och ett rent jävla vansinne. Hemmavid hade vi iallafall av någon anledning en överrepresentation av just norrbaggar bland vinnarna som frekventerade stadens krogar (epitetet "sunkhak" fanns inte - alla hak var sunkiga). En av dom gick rent av under smeknamnet "galne norrmannen" och kunde haspla ur sig storheter som "DU! Deg... må jeg ha döda!" åt en med tom blick när han ramlade ut dyngrak och nikotinstinkande från Times pizzeria 18:30 en torsdag. Aja.

Tillbaka till musiken. Det sjungs på norska och jag hade väntat mig något mer åt trallhållet men detta är faktisk ganska rivig punk åt skate- och bitvis det poppigare och hoppa-och-studsigare-streethållet. Sången är inte skitbra och genomgående gapig men med mycket allsång och lite goa körer som tjockar upp där det behövs. Textmässigt blandas högt och lågt, humor och allvar men med viss övervikt åt det lite mer lättsamma eller i vart fall mer bara betraktande perspektivet snarare än slagord för eller emot det ena eller andra (eller typiskt deppskit som många av sina labelmates - yes denna platta är osse från Second Class kids). Nån låt om en kufig polare utan Instagram och brudar, en annan om en tilltänkt lärarstrejk - mot ungjävlarna som drygar sig - ytterligare nån om att råka supa till för möe. 

Jag gillar fan skiten, det är bra fart, rejäla tag, skråligt och gott och lagom varierat.Språket är ju som det är och man fattar ju inte allt, men skit i det! Bra melodier, klackarna i taget och säkerligen en och annan bar över- eller för all del underkropp på efterfesten på nått jävla fjällhotell.

Bästa spår: "Schtöggen", "Rettepenn", "Ung och radikal" och "Ein".