Ett möllanskiktsfranzine med en arbetarklassaccent. Essentiell och inte minst existentiell läsning för punks, skins och vuxna hardcore kids
söndag 2 september 2018
Recension: Astmatisk Gapskratt - Heller fargerik enn kald LP
Go jävla skatepunk av galna norrmän! Eller galna och galna, vafan vet jag om det egentligen... men de gör de typiska lite skojfriska minerna och poserna på bilderna på insidan av plattans gatefoldkonvolut. Och som Sölvesborgare har jag en lite "speciell" vibb kring norrmän. Alla har vi väl på känn att bakom den där gladlynta frisk och hel och ren och så jävla rik och käck-ytan så döljer sig en avgrundsdjup ångest och ett rent jävla vansinne. Hemmavid hade vi iallafall av någon anledning en överrepresentation av just norrbaggar bland vinnarna som frekventerade stadens krogar (epitetet "sunkhak" fanns inte - alla hak var sunkiga). En av dom gick rent av under smeknamnet "galne norrmannen" och kunde haspla ur sig storheter som "DU! Deg... må jeg ha döda!" åt en med tom blick när han ramlade ut dyngrak och nikotinstinkande från Times pizzeria 18:30 en torsdag. Aja.
Tillbaka till musiken. Det sjungs på norska och jag hade väntat mig något mer åt trallhållet men detta är faktisk ganska rivig punk åt skate- och bitvis det poppigare och hoppa-och-studsigare-streethållet. Sången är inte skitbra och genomgående gapig men med mycket allsång och lite goa körer som tjockar upp där det behövs. Textmässigt blandas högt och lågt, humor och allvar men med viss övervikt åt det lite mer lättsamma eller i vart fall mer bara betraktande perspektivet snarare än slagord för eller emot det ena eller andra (eller typiskt deppskit som många av sina labelmates - yes denna platta är osse från Second Class kids). Nån låt om en kufig polare utan Instagram och brudar, en annan om en tilltänkt lärarstrejk - mot ungjävlarna som drygar sig - ytterligare nån om att råka supa till för möe.
Jag gillar fan skiten, det är bra fart, rejäla tag, skråligt och gott och lagom varierat.Språket är ju som det är och man fattar ju inte allt, men skit i det! Bra melodier, klackarna i taget och säkerligen en och annan bar över- eller för all del underkropp på efterfesten på nått jävla fjällhotell.
Bästa spår: "Schtöggen", "Rettepenn", "Ung och radikal" och "Ein".
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar