Recension: Grebol - Fyrtio års slit 12"

Jaha då ska man recensera en plate igen. Grebol dök upp som gubben i lådan härom året, sket ut en demo och gjorde lide jigs ´n gigs som vi sär här i skaune. Det är alltid lite kul med plattor med svenne band i typ samma ålder som en själv som gnolar på svenska - man får liksom en inblick i hur fan de ser på världen och kan relatera till sig själv. Det lilla jag fattat om Grebol är väl att de inte verkar vara helt dumma i huvudet samt gör nått slags relevant reflekterande över sakernas tillstånd mer än bara sånger om att skinheadsa och supa (fel på supa eller!?/red.-red.). Strong sovjetisk arbetarromantik på omslag och skivtitel sladdrar ju lite om åt vart sympatierna drar men det är ingen råpropaganda vi möts av.  

I "Inget liv" får folk som går i samhällets ledband och satsar allt på jobb och lite finare bil än grannen sig en hurring och det deklareras att det är ingeting för da Grebol-boys (däremot har jag sett på Insta att iaf Tompa avlat unge så det verkar inte lyssnats så noga på Bulldoggs gamla örhänge (tillika anti-grow up and conform anthem) "Vad du en gång sa" iaf.). Själv känner jag mer och mer sympati för den vanliga gubben i soffan. Well wa evva. Låt no 2 är en bokstavstrogen översättning av Contemptuous gamla dunkla dänga "Borders". En jävligt klämmig låt som påminner om de muskler som Contemptuous kunde ha, jämför gärna med många av dagens bands lite "spinkigare" sound. Bitter kommentar över sakernas tillstånd tänkte man då, idag lever vi ett annat Svedala och ett annat Oi!-träsk.... Bonus-perverst: sången låter ju som Robby Lindy också!

"För Sverige ur tiden" är en spottloska på princess of fucking uglyness och hela kungaskiten - gott så. 40 års slit kör en lite lugnare stolp-grej och det hyllas en gammal knegare som jag misstänker är Lobergarnas farsa, korrekt och bra men låten är inte svinbra tyvärr. Plattan avslutas med en låt om att växa upp och wa-wa-blaa-bla och den är ganska go på nått sätt.

Summasumarum tre halvstyva gubbkukar av fem stenhårda möjliga (ni får själv räkna ut vad det betyder översatt till en mer Björklundsk betygskala). Jag gillart men lite mer egen identitet (möe Stockholm/alla svenne-oi-band över skiten i teman and shit) och mer hitigt så skulle det prieda upp mer.      

Recension: Rajoitus/Utanförskapet - "Livet verkar meningslöst igen" 12" (split)

Rajoitus har ångat på i 20+ bast nu och är ingen ny bekantskap även om jag inte äger några plattor med dom. Har morsat på PG ett antal gånger genom åren och tror faktiskt jag sett dom i Malmö way back när Punk Art Riot satte gig på den där latinosvartklubben som hette "Din mamma är en fitta" på spanska eller nått sånt. Dom piskar på med svinbra råpunk precis som jag tycker den ska spelas (om man nu överhuvudtaget ska spela hard-korvpunk istället för karlakarig Oi! eller sexig -77-style pungkrock). Om det verkligen är fullt med finnar i bandet eller om dom skojsar lite på skivomslaget vettifan, de sjungs på finska i alla fall, det görs en cover på Rattus (Feministi) och förebilderna verkar vara gammal go finsk hardcorepunk ala Rock-o-rama samt såklart Discharge... men bandet är från Borås. De går inte ned i metalsoundfällan som många kängband och sången är tuff och rå istället för zombievoices eller kärringaskrik. Inte min genre att leka expert inom men jag gillar det fan mycket och kommer nog spinna den igen. Favoritspåret är inledande "Yritin" (refränger där man bara skriker ett ord är alltid for the win alltså!) . Som ett Moderat likvidation på (ännu mera) speed och med bättre musiker. Ja fan, det är jävla bra alltså! Kängnäven är uppe ICKE-ironiskt och jag noddar med av gillande (istället för att göra det bara för att inte somna som på 99% av alla hardcoregig jag bevistat i Malmö de sista 15 åren...)Flippen är dock en annan story...

Utanförskapet såldes in av Sörling som "bästa manglet just nu" eller nått liknande... och ja, nog fan manglas det. Snabbt och välspelat men med på tok för mycket riffande, tempoväxlingar och småfjuttande. Inledande "Rock n roll outlaw" är trots den aslöjliga titeln (humor hoppas jag!?) lite charmig på just ett rock n rolligt sätt men sången drar ner det totalt. Låter som när jag spydde hemma i Sölvesborg på lördag- och söndagsmorgnarna. Sen går det downhill från där. Löjliga "mystiska" gitarslingor (för mycket leadgitarrtrams överlag) , skum stämning och så sån där jävla rollspelsröst.

Jag vänder plattan fram och tillbaka och inser att de musikaliska skillnaderna banden i mellan kanske inte är så fundamental som det låter här men det är bara att Utanförskapet gör allt på ett så mycket äckligare sätt... Nä fy detta var olidligt att lyssna på. Men köp skivan, Rajoitus är bra och Sörling är snäll.  

Intervju - Grebol

Grebol spelar punk, oi! eller något annat skoj. Namnet är trots sin begriplighet helt obegripligt (det är två av snubbarna i bandets  efternamn stavat baklänges). De verkar fan vara helt ok sussed och clued up och snart kommer det skivor och skit. 


Ta the basics; när drog ni igång, vilka är ni och vad har det harvats i för band innan osv?


The very basics är först och främst att Jonte spelar trummor, Tommy sjunger, Jonnie spelar bas och Lasse och Mattis spelar gitarr. Allting startade egentligen i form av en rolig fyllegrej förra våren där Mattis och Jonnie började slamra omkring ensamma i repan och när de väl hade lärt sig några låtar (den allra första var nog ”Run like hell” med The Clichés)(strong, Clichés var/är bäst!/red.) gick det inte längre att hålla Tommy utanför, ens med våld. Lasse har vi sedan hårdhänt tvingat att vara med och Jonte har vi i princip lurat in i bandet.

Vi har inte spelat i några andra band innan. I alla fall inte i några punkband. Men ok, Jonte och Lasse har spelat i andra band. Och de kan dessutom spela sina instrument också!


Ni har på ganska kort tid hunnit knipa både hyfsat stora gig och skivsläpp - är det verkligen rättvist? Borde inte någon form av LAS-dagar-regler gälla för sånt, mitt band har t ex funnits mycket längre och är enligt mig själv bättre också?


Det är väl ganska orättvist. Å andra sidan är ju Vindicate This! både bättre och mer kända än alla andra band som finns(nja men hade vi haft proletariatets diktatur under överseende av det fransénska sekreteriatet skulle det fan varit så/red.). Och dessutom beror ju vårt kändisskap till 80 % på att Tommy är så jävla internetaktiv och pumpar ut groteska mängder Grebolrelaterade inlägg. Någon gjorde nyligen en större nätundersökning och kunde då konstatera att drygt 4 % av the wörld wide web numera består av Grebol.


Hur ser ni på punk/oi!-scenen idag, i Sverige och worldwide? Har punken öht samma relevans idag? Och vad har den för plats i era liv? För mig är det i bästa fall som en småputtrig after work, men ibland som att vara med i en riktigt sjuk sekt. Tankar?


Tja, det positiva är förstås att det finns mycket driftigt och bra ("bra" - det är för fan bara jag som är bra, eller "brau" som vi säger här i Malme/red.) folk i Sverige, det arrangeras en massa kul gig och det kommer mycket bra punk både från städerna och från provinserna (vad i helvete grundar ni det på det har för fan inte kommit nått bra band sen sommaren 2008 typ... källa: 46677 volymer av Sörlings samlingar/red.). Dessutom är det ju jävligt kul att se att band som sjunger på svenska kan få uppmärksamhet och spelningar även ute i Europa (kanske därför det funkar så bra i europe, det fattar inte tramset det sjungs om/red.). Egentligen är väl inte scenen så där dödligt livsviktig, utan mest ett intresse.


Ni drar ju år Oi!-hållet känns det ju som, hur ser ni på den saken och gillas det annan typ av punk (eller annan musik öht) också? Avspeglas det i bandet på nått sätt?


Punk eller oi!, äh, jag vet inte, vi har ju både funkiga trummor och cowboygitarr i sättningen och det ger väl inte låtarna ett så jävla oi!-äkta-council-estate-sound direkt. Men vi är ju fem jävligt hårda killar så det är väl naturligt att du placerar oss någonstans i den hårdaste skolan. Vi lyssnar i övrigt enbart på Martin Solveig & Dragonette.


Hur ser ni på det här med att många är så jävla löjliga? T ex ska gilla alla så fort dom blivit gamla band, trots att dom var skit när det begav sig, och lägga massa energi på att hata eller förneka kvalitén och relevansen hos band som kanske blivit för kommersiellt gångbara eller som "fel" folk gillar? Och det nervösa nickandet... är alla fittor?


Det finns ju vissa märkligheter alltså (that´s an understatement, lögn och rena charader är vad det är, ROLLSPEL rent av../red.). Kan hålla med om att det är rätt lätt att vissna på den kassa och nedlåtande attityden som finns mot vissa band. Liksom även på det ständiga och ganska utbredda romantiserandet av vissa gamla bondraggarnazistband. Gäsp.


Vad har ni för planer framöver när det gäller gigs n plates?


Vi har ändå en del på gång. Vårt första skivsläpp kommer nog från presseriet när som helst nu (oktober-ish). Det är en fem-låtars tolva som heter ”Fyrtio års slit” (PST Records). Senare i vinter kommer vi att följa upp den med en split-tolva (menar ni split-tolva eller split LP egentligen nu? för det heter bara tolva om den har ett färre antal låtar och spelas på 45 varv, denna begreppsmässiga fadäs sprider ut sig allt mer/red.) tillsammans med baskiska Orreaga 778 (Mendeku Diskak). Och till våren kommer vi att vara med på en svensk samlingsskiva också (oh fy helvete, stackare - stay strong/red.).


Jag har noterat att Tommy har en så kallad "tjejpiercing"..har han fått utstå några represalier i skinheadcommunityn för detta?


Nej, men jag har hört att något rimligt är i görningen.


Engagerar ni er för klassen? Tommy är väl syndikalist eller nått... hur är det med övriga gobbar och i bandet? tankar om skitsamhället i övrigt? Är bilbränder verkligen bara ett uppfostransproblem?


Well, nu är det ju så att hela bandet är statligt anställda och därmed arbetar både i och för rådande ordning, eller ja, alla utom en som istället är icke-statlig skadedjursbekämpare till professionen. Så i praktiken är det förstås skatten på hans flitiga getingmördarproduktion som betalar våra andras löner. Bandets enda arbetare betalar således för oss andra. Så bandet i sig är ju ett levande exempel på marxistisk teori och klassanalys. Å det är väl ändå ett bidrag i kampen, tackar som frågar! (bra svar!/red.).


Vad tycker ni om Möllan då?


Tommy blev gripen av polisen sist han var i Möllan och det var ju jävligt gött! Möllan får därför fem plus i min bok. Annars är det förstås Gubbängen som gäller. Gubbängen har ju tidigare producerat storheter som Grisen Skriker och Rikard Wollf (jag hatar djur/red.), så där har vi ju stora loafers att fylla ut så att säga.


Några avslutande kommentarer till alla äkta skallar där ute?


Ja, jag vill att alla ska veta att du har krängt en Vindicate This!-tisha med kladdigt feltryck för 50 spänn till mig. Så jag kan typ bara ha den i joggingspåret (pga fult kladdigt feltryck). Men 50 spänn var fan ett bra pris, det måste jag säga (ja det var väl därför den var så billig, tror väl inte vi kränger kvalitetsskit till no-profit, hur fan ska jag kunna köpa goa plates och ett fett jävla guldhalsband att hänga på mig då?/red.).

Recension: Turist i tillvaron Vol.9 - V/A LP

Ännu en turistplatta. Jag ska försöka att inte skriva en likadan recension som förra gången... så vi delar upp det hela. Börjar med "guldkornen" (så jävla bra är de inte). Lycka till från Umeå kör nån slags Bad cash quartet/BD-stolp-skramlig-popgrej. Inte alls oävet men fan vet vad de gör på en punkplatta riktigt. Kan va plattans bästa låt. På A-sidan finns även Sista försöket som, ja..., går att lyssna på iaf. Hur jävla många "sista band" finns det nu egentligen? Kom igen för fan. Comminor från Västerås är lite samma känsla, det duger i krig, kanske rent av lite bättre än så. Kärring som sjunger (och snubbe som skriker halsen av sig i bakgrunden). Toxo från Stockholm innehåller folk från Spotlicks (och kanske Bombettes från Umeå way back hon den där Elin? Aja bryr mig inte och pallar definitivt inte resa mig ur pridesoffan och kolla omslag och blabla blu blö). Bra låt, punkrock och lite Ståckhooolmspunk-känsla. Liptones står för en av plattans starkaste låtar, en typisk post-two-tone-pop-ska-dänga, framförd på modersmålet. Såväl låttitel ("Stolt") som ovan nämnda faktum får mig inte så lite att tänka på anrika Reinholds - och det är såklart en en bra grej. Mitt problem med Liptones har alltid varit att de kör den vanliga sjukan för modern ska att dra på för fort och tuta för mycket. Här håller de sig ifrån det och resultatet blir mustigare. Å andra sidan - detta ska ju sumera den svenska punken under vår vidriga tidsepok - så vad fan gör de på platen? Micke vi måste snacka... Bad dreams always är ett sånt där band som alltid funnits men jag aldrig hört. Habil Rövsvett-punk är vad jag hör. 

Så har vi resten då:   Shitfuck är helt efterblivet. Plinkeplonk som inte ens är charmigt, man hör och hajjar NADA . Sämre ljud och kvalitet än en dålig mongo-demo inspelad av en sönderrökt studiecirkelsnubbe som tyckte det "va sö gölle´t de sä´". Grid börjar bra men sen kommer "demonröstsång" som gör att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta. Distraktion kör kardinalfelet könsuppdelad växelsång, med förväntat resultat (ett av få områden där jag förespråkar, och aggressivt stödjer, könsseperatism). D-takters är ett löjligt bandnamn men låttiteln "Guldet blev till bajs" får mig att dra lite på smilbanden. Musiken lämnar mig dessvärre kall. 

Ytterligare ett gäng medverkar men skiten flyter ihop. Totalt sett tycker jag dock att detta är en rejäl uppryckning jämfört med förra volymen, utan att egentligen tycka en enda låt är nån gylfsprängare direkt. Vad säger det egentligen om mig, punkscenen och vårt samhälle? No clue. 

Sverige, vart är vi på väg?  

Mitt ex av Reinholdssingeln, smek mig

Intervju - Bullshit

Bullshit är legender inom svensk Oi! Inte kanske för att vara det band som skänkt oss flest brottarhits men för att de (förutom 80-talsband som fastnade på demostadiet) var bland de första med en äkta förankring i skinheadkuturen och utan geggande i boneheadträsket som släppte plattor och lät höra om sig. Och detta mitt under vad som kom att utvecklas till den smått förskräckliga SxE/Jock-core perioden i svensk punk..! De släppte skivor på tyska Knock Out, turnerade med storheter som Red Alert och Klasse Kriminale och tillsammans med polarna Guttersnipe satte de Umeå Inner City Firm Skins på kartan. Nu är de tillbaka med en smäll och strängbändarna tillika vokalisterna Markus och Mattias har varit vänliga och svarat på min frågor. Oi! 


Tjena! Briefa oss lite on the early years of Bullshit. Ni drog igång -90 va? Hur kom ni in på oi! och skinnskalleriet och berätta lite om Umescenen vid denna tid (o gärna också om skinheadsscenen i allmänhet vid denna tid).


Ja, vi spelade i olika band innan vi sammanstrålade till Umeås första riktiga Oi! band 1990. Jag och Thomas lirade i Tarmvred som blandade grindcore, hardcore, onkel kånkel, Oi! och punk. Marcus spelade i Garbage Pailkids som var åt punk/hc hållet med starka influenser av Oi! så Oi! musiken fanns sedan några år i vår skivsamling. Det var rätt dött på skinscenen, endast en handfull individer och det blandades friskt med punk, skin och hc. Det var inte förrän mitten av 90-talet det blev lite fason på scenen (splittringen var en bra sak?/red.).


Och nu är ni alltså tillbaka igen, hur kommer det sig? Var the voice of oi! calling you?


Ja nu är vi tillbaka som om ingenting har hänt. Jag pratade lite med Marcus om gamla tider och bandet och att man kanske borde träffas och snacka eller varför inte repa och så blev det. Ett riktigt roligt fyllerep och sen var vi på banan igen. Ett gig gjordes och vi har väl försökt repa minst en gång i månaden sen 2012, förutom på sommaren då vi tar sommarlov.


Många oi!/skinhead texter har lite matyrtema... Hur har det varit för dig, och speciellt kanske då sent 80-tal/tidigt 90-tal - har du upplevt mycket repressalier pga att du var skin? Var det verkligen så illa som i Bullshit låten "Oi!"?


Mattias: Ha ha ja men så är det väl fortfarande att man får skulden för allt, men det var väl värre förr. Vi fick faktiskt mycket skit som band. Blev anklagade för allt möjligt och många var misstänksamma. Vill inte påstå att vi var några änglar men vissa UG ledare låg på vår dödslista.

Marcus: Instämmer med Mattias. Jag kan faktiskt fortfarande få känslan att vi inte är riktigt accepterade och rumsrena s.a.s. när vi gör ett gig i Umeå. Man är medveten om blickarna (dom är bara kåta, så är det här i Malmö med/red.). Somliga punk/hc tonåringar ser ju rent av livrädda ut när vi kommer gående i riktning mot dem haha. Skinheads är alltjämt kontroversiella.

Back in the daze

Har förstått det som att du Mattias är lite av ett hockeyfreak. Är inte fotboll vettigare? Hockeyspelare är ofta väldigt fula.


Mattias: Ja, jag gillar iof både fotboll och ishockey men Björklöven är viktigast för mig i Umeå. Det finns mer tradition och kultur kring det än fotbollen. Bästa fotbollslaget Umeå FC har ju bara funnits sedan 1987. Jag har varit aktiv i supporterklubben och gjort medlemszine, men nu står jag bara på H och sjunger med och far på nån enstaka bortaresa. Hockeykillar har helt klart en stil man kan känna igen och det är inget jag avgudar direkt, men det är väl lika med fotbollsspelare, divor (tänkte faktiskt rent utseendemässigt i fejjan, många hockeysnubbar ser som jävla kratrar i plytet, Mats Sundin var väl den sista som såg nått sä när hel och ren ut/red.).


Jag tyckte Sluggers lät jävligt rått när ni kom där, synd att det aldrig blev nån platta.. Hur många låtar han ni göra och finns det mer inspelat osläppt? Och isåfall - varför inte tjata på nån att ge ut det? Är det nån annan i Bullshit som med var med i Sluggers nån vända?


Mattias: Jo jag tycker vi hade ett bra sound och driv. Tyvärr blev det inte mer än på Brewed In Sweden och gig i Umeå och Robertsfors. Vi gjorde väl säkert kring 20 låtar totalt. Vi spelade in material som skulle bli en mini LP eller nått hade vi tänkt, men vi skickade inte ens iväg det till nått bolag. Är inte helt nöjd med all mixning och att spela in 12 låtar på mindre än ett dygn var inte optimalt. Thomas från Bullshit var med och startade bandet och hängde med till sista året. Sen fortsatte vi med lite olika trummisar och gjorde lite nya låtar med Gustav. Tyvärr blev de inte ens inspelade i replokalen så de är nog borta för alltid. Jo, självklart om nån hör av sig så kanske man kan skicka lite låtar och se om nått kan ges ut på vinyl.


Vad tycker ni om den politiska utvecklingen här i vårt kära nord, om man tänker sen du var liten och den dynga vi sitter i idag? Några tankar om samhällsklimatet och varför det blivit som det blivit?


Det har gått snabbt på slutet, allt drivs till sin spets, det finns idioter och idiotiska tankar från höger till vänster. Vi har inte blivit bättre människor, men man ska inte tappa hoppet (ok, jag tänker mer så här: "Socialismen"(statkapitalism) dog som idé när gamla öst brakade ihop, sosseriet pallade inte kapitalets motoffensiv efter de radikala 60- och 70-talen och faktumet att kapitalismen i dess fullt ut globaliserade och samtidigt nedåtgående epok inte gav utrymme för mer av deras keynesianistiska välfärdsmodell.. kvar blev "den enda vägens politik", dvs liberalismen vilken visade sig leda oss rakt ner i avloppet. Och utan nått tydligt alternativ med legitimitet är folk tyvärr jävligt lost och bryr sig bara om sig själva, eller ännu värre ser Jimmie Boy som lösningen inför framtiden. Men dom har fel! Det finns ett annat alternativ och det är att vi själva tar makten över våra liv och samhällsutvecklingen genom kollektiv kamp SJÄLVSTÄNDIGT organiserad i förhållande till så väl fack som politiska eliter. Klasskamp och arbetarråd är lösningen! Vidare läsning: "Kapitalet.se", Mikael Nyberg, Ordfront förlag, "Vad är det för fel på Leninismen?", Folkmakt pamflett, eller om man vill göra det lätt för sig surfa in på www.arbetarsolidaritet.org och/eller ge ett bidrag till stridsfonden.se som stödjer vilda strejker och annan utomfacklig organisering och kamp på arbetsplatserna/red.).


Vad tycker ni om att Lars Fredriksen joinat Stomper 98, börjar det inte bli lide väl många band? Fan gör en rejäl Lets go platta istället med Rancid! Tror ni Stomper med blir paraia i real oi! världen (läs: internet) nu?


Jaha, det var som fan. De kanske blir bättre nu då ha ha. Nämen, håller med, Lars och gamla Rancid var bäst. De får säkert ris och det har de nog tagit med i beräkningarna.


Vilka är de stora punk och oi! favoriterna i gruppen? Genom tiderna och de på senare år tack!


Oi! svår fråga. Gillar massa gamla klassiska engelska och franska band. Finns även mycket från USA. Namedroppar några exempel iaf: Blitz, Ramones, Misfits, Business, 4-skins, Criminal Class, Menace, Combat 84, Red Alert, Agent Bulldogg, Komintern Sect, Camea Silens, Warrior Kids, Youth Defense Legaue, Anti Heros,

Nyare band: Emergency, Gatans Lag, On File, Torpedo GBG, Bombardiers, Templars (korrekt lista!!/red.).

Skivsamlingen är stor och det blandas friskt.

Marcus: Instämmer i stort sett med Mattias.


Jag har förstått att du Mattias även är ett ska och reggae fan... Favoriter där? Varför tror du den biten har försvunnit ur inte minst den svenska skinheadscenen? Hur är det bland övriga bandmedlemmar?


Ja, det pratas inte så mycket ska och reggae längre. Inte lika mycket band och spelningar som på 90 talet har väl säkert med den saken att göra. Jag lyssnar mest på gammal ska och reggae nuförtiden, typ Lee Perry, Susan Cadogan, Toots & The Maytals, Desmond Dekker och massa Trojan…

Marcus: Ja, alldeles för lite ska/reggae inom svenska skinhead scenen idag. Förstår inte varför. Jag älskar de gamla klassikerna.


Det bos i radhus vad jag förstår. Kan man få fram den rätta Council estate of mind när man ska skriva oi!texter då?


Det är ett kedjehus faktiskt, men hade det varit ett tegelradhus i ett sämre kvarter så kanske. Nä, nu har man det väl för bra, bra grannar och lugnt och trivsamt, så man kanske har tappat den arga tonårsgnistan. Det är Marcus som står för låtsnickrandet på EPn. Jag skrev dock min första nya låt på typ 20år innan releasegiget och det blev en låt på svenska, så det kanske finns hopp?

Marcus: Förstår inte riktigt det där. Bara för att man kommer från relativt enkla förhållanden innebär inte det att det måste fortsätta vara på samma vis resten av livet, som någon slags självuppfyllande profetia (har jag väl fasen inte sagt! jag vill ha ett fett jävla guldhalsband och bada i chapagne, det är inte det.. men kan vi fånga spirit of the back street kids in da UK -80, you feel me?/red.). Idag bor jag med familj i en fin sekelskiftesvilla i ett bra område i Ö-vik, men jag har jobbat stenhårt senaste 10 åren för att detta skulle bli en realitet. Jag har samma grundläggande ideal och värderingar idag som när jag bodde i andra hand i en sunkig liten lägenhet för 20 år sedan. Att man automatiskt blir borgare för att man bor i villa är trams. Jag har lika mycket ilska i mig nu som för 25 år sedan, men den kanaliseras mot andra ämnen och företeelser (där ser du!/red.). Jag känner mig varken trött, gammal, resignerad eller bekväm. Jag har massor av åsikter om många vitt skilda frågor, men jag försöker medvetet att inte gräva ner mig så mycket i Bullshit texterna. Föredrar själv enklare texter, då jag inte vill att det ska kännas som om man sitter på en föreläsning när man lyssnar på musik och ölar. Musik är som bäst primitiv och rå.


Gustaf (Eslövs "Nordman") har alltid framhållit "She's the girl i like" som en brottarhit när han bodde i Ume o söp med de där Nisse o Göken och allt vad de heter. Berätta vad det handlar om för en dam (för jag utgår ifrån att det inte är Anna då väl hon inte var mer än typ 12 bast då den låten skrevs).


Det är mest skämskudde på den, men typ den enda låt vi har lite fler ackord med på gitarrspelandet. Det var ingen speciell person just då som det handlade om, men många år senare fann jag henne på riktigt dvs Anna.


Nått annat oi!igt ni vill vädra?


Ja, riktiga Oi! are köper vinylskivor så se till att köpa vår EP, finns via vår facebook https://www.facebook.com/bullshit.umea.1990/ eller hard and smart webshop http://www.hardandsmart.se/

Sen så skrev du fel i recensionen. Påstår att jag (Mattias) sjunger på Rats, men det stämmer inte. Marcus har gjort alla låtar på EPn och sjunger lead på alla låtar, men jag körar på refränger (varför sjunger han inte så jämt!?/red.).

Strong cover art

Recension: Nya Given - För kropp och själ 7"

Nya given från Nya Given (hihihi). Don´t know what to make of it really. En del av mig gillar verkligen att det är så rappt, simpelt och primitivt, och Ponty har en jävligt kraftfull pipa som matchar musiken perfekt. Å andra sidan blir det på nått sätt lite same same efter ett tag och låtarna tycks flyta ihop på nått sätt. Grejen med bandet verkar väl annars vara att det inte ska tas för seriöst och texterna är mest fylla och spya sånt där. En Macc Lads cover med svensk text får vi också - och det är kanske här kalsongen klämmer - jag har aldrig brytt mig om Macc Lads och det lilla jag hört tycker jag inte är världens roligaste band även om folk (Maccladsen o dess fans) tycks tycka det. Och Nya Given ska väl vara ett svenskt Macc Lads och...fuck var den här recensionen blev tråkig och börjar låta som att jag helt avfärdar das neue gift. Men icke - "Öhh!" och "Promilleväst" fastnar faktiskt hyfsat direkt i lilla gubbaskallen och jag kommer nog spinna platen fler gånger.

PS. Skitjobbigt förpackat. Först i en plastficka som satt så tajt så att man kände sig halvpeddo när man skulle dra ut den. Sen sitter tamigfan skivan i en inlay av kartong av nästan samma storlek som omslaget så att den jäveln knappt heller gick att dra ur utan att pajja skiten. Väntade nästan på att skivan skulle vara fastlimmad i inlayen med eller nått. Inlayen flög åt helvete sen kan jag säga. Kom igen för fan. Men gullig teckning på. 

Recension: Bullshit - Mariehem/Berghem 7"

Umeås gamla Oi!-hjältar  Bullshit är tillbaka med en  EP! Plattan inleds med den lite småmäktiga “Mariehem/Berghem“. Lite tungt och stolpigt med en charmig text om uppväxtorterna och att bli en boot boy där… en låt man väntar på att den ska dra igång men som aldrig riktigt gör det, men ett värdigt intro på nått sätt. “Dream bank Holiday som följer är piggare, låter som moderna upplagan av Last resort. Gullig text här med om att drömma sig bort till en proppa fukking bank holiday ifrån gamla Svedala. Sin vana trogen låter Bullshit som två olika band. På flippen är det Åberg som sjunger  “We are the rats” som låter som ett fartfyllt Condemned  eller varför inte hans gamla band The Sluggers. vinylen avslutas med en Roky Erikssonhyllning, här är det rock´n´rollsång igen och det låter i mina öron som ett svängigare The Robots. Trevlig come back som kanske inte är maxad med kukrunkarhits men puttrar på tillräckligt för att man ska bli sugen på mer.