Mareld spelar ett slags jävla ondskefullt vev, blir en väldigt uppstressad och obehaglig känsla här hemma i pridelyan. Har så jävla svårt att sätta sån här skit i fack, det grindas och manglas av bara helvete och det är demoniska ondskeröster av bara helvete (sorry) (pinsamt red./red.). Det som är gott med grindband är att de iaf håller upptempot med i monsterköret, långsam metal blir så jävla fjantigt - här kan man släppa fokuset på föraktet då det finns en tydlig punknerv i rensandet. Men givetvis finns en del tung-gung partier också. Pallar inte lyssna om förra demon men tycker mig nog höra att det blivit ännu fläskigare denna gång.
Störd grej var att första gången jag lyssnade så hade jag inte insett att denna cd-r var en split med Noll IQ. Så plötsligt kände jag ba - "vafan pöjka´har börjat göra lite mer redig pönk höhö hehe snöff snuff". Noll IQ kör osse med mangel men klart mer kaos och speed samt en gnutta melodier såväl i helheten som i en del gitarrslingor. Framförallt är sången, som ju är det viktigaste i all musik, punk här. Fast det är jävligt olika från låt till låt ska tilläggas, i "Vad som än händer låtsas som att inget har hänt" så harvar de runt i samma träsk som Mareld. Roliga låttitlar över lag, t ex "Anti-skejt". Inte för att jag har nån åsikt men alltid gott med folk som sätter mer foten i fittsamhället. Lycka till i livet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar