Intervju - 138:an

Pennan är mäktigare än svärdet men störst av allt är kärleken! Close-up, blögga, DS-13 -era Hard Core, krustader och Instagram... efter alla dessa jävla år, Stolthet och fördom ger er den definitiva Christoffer Euler Röstlund Jonss... nä fuck it - 138:an - intervjun! Likeforgettaboutitba. 

Du har ju i ganska många år nu skrivit om hardcore och annan skränig rawk. Mest känd kanske från Close-up och egna bloggen "just cant hate enough". Hur började det hela och har du alltid gillat att skriva? Är du utbildad journalist? Vilka andra publikationer har du figurerat i?

Karl Backman (T-55’s, AC4, Vectors) skrattade åt mig härrom månaden när jag sa att jag visst läst journalistik – på folkhögskola. Så ja, om du räknar två års studier på Strömbäcks folkhögskola utanför Umeå som kosher, så är jag utbildad journalist. Det var på 1990-talet. Innan internet. Det första jag någonsin skrev var en intervju med lokala UÅHC-bandet Shield. Den publicerades i Västerbottens-Kuriren, där jag tjatat mig till en plats eftersom jag tyckte att de behövde någon som skrev om den lokala undergroundscenen. Sedan dess har jag skrivit/jobbat på: Västerbottens Folkblad, Close-Up, Sweden Rock, TT Spektra, Stockholms filmfestival, Aftonbladet, Allt om Stockholm, Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter, TV4, Metro, City och UR. Just nu jobbar jag på Direktpress som gör lokaltidningar i Sthlm. Jag jobbar ute i stadsdelen Skarpnäck, en förort (inleder lite mjukt med att erkänna att jag faktiskt älskade dig i close-up och på din blögg. Har du nånsin älskat Christoffer?/red).

Ville du verkligen döda det där franska black metalbandet som du sågade i Close-up då way back när Göran P-pride fortfarande ägde scenen (pallar inte leta upp blaskan o kolla vad de hette)?

Eftersom jag inte heller orkar leta upp tidningen kan jag ärligt säga att jag har absolut ingen som helst aning om vilket band du menar. Men jag dristar mig till att säga att nej, jag personligen ville nog inte döda dem på riktigt. Det var säkerligen en metafor för att deras existens är oviktig för mig och jag skulle inte reagera om de gick ur tiden som band och människor. Det är i och för sig relativt få människor jag bryr mig om de dör eller ej. Gällande musiker är det nästan ingen. Allting dör.

Du har ju lirat i en del band genom åren men vi skiter i det där cv-runket. Lirar du nått idag?

Jag spelar i Riwen. Bas. Det är jag, Marita, Johannes från Cult of Luna (å fyfan/red.), samt Fredrik och Christian från Totalt Jävla Mörker. Vi släpper debutalbumet ”The cold” den 28 augusti. Du kommer att hata det. Det är hardcore. Sedan har jag och Lucas från Diagnosis? Bastard! börjat fnula med ett stökigt projekt kallat Prisão. Eftersom vi båda har brasilianskt blod i ådrorna blir det sång på portugisiska. Viktor (Diagnosis? Bastard!, Nitad, Sonic Ritual, Pig eyes) (ey glöm inte Dims Rebellion skinhead/herbert pride!/red.) spelar trummor. Vi får se vad det blir. Vi har bara hunnit repa ett par gånger (blir nog skit, lira oi! eller herbertpop istället./red.).

Let´s rawk!

Du har ju genom åren blivit lite av såväl ett runk- som hatobjekt. Egentligen - du är en hardcoresnubbe som tycker och tänker saker om musik och samhället, so whats new? Vad tänker du själv om all kontrovers?

Det är en bisarr känsla att få sms från vänner som är betydligt mer kända än vad jag är, där de skriver ”det är helt sjukt, du behöver bara gå ur sängen för att någon ska bli kränkt och förbannad”. Vad jag själv tycker om det är olika från dag till dag, från situation till situation. Nästan alltid är jag obrydd och skrattar åt det. Jag har aldrig varit en människa som ser ”bra stämning” som ett ändamål som helgar alla medel (se svaret på fråga 5 som exempel). Men, givetvis, vissa dagar kan jag bli lite knäckt över att människor som inte känner mig fantiserar och sprider direkta lögner. Jag tycker att vill man hata mig, fair enough, då finns det tillräckligt med sanna orsaker. Det behövs inget hittepå. När människor jag trodde var vänner och kompisar hugger en i ryggen, det känns såklart jävligt mycket värre än totala främlingar som snackar skit. Det är väl också därför som det är det vanligaste textämnet inom hardcore (precis - alla skrålar med i NY Crew/Friend or foe men sen är de ändå fitt...eh jag menar kukar i slutändan!/red.). Men, ja, egentligen, som du säger: det är rätt märkligt. Jag är inte ens aktiv i någon scen på något nämnvärt sätt och har inte varit det på rätt många år. Ändå är jag så pass viktig att folk önskar livet ur mig i låtar? Det säger väl mer om hur vital den svenska

hardcorescenen är, än hur jag är som människa.

Du har ju gjort dig känd som en oi- och skinheadhatare också. Varför detta oresonliga hat? Är det bara för att du vill, likt rasisterna, ha nån grupp som du helt kan avhumanisera och hata loss totalt på? Är det inte också ironiskt i och med att du kommer från Umeå där ju alla skins alltid varit extreeeemt snälla, rena rama Alfons Åberg/Alfons Åbergs farsaskins ju (and i mean that in a good way)?

Jag tycker väl först och främst att musiken som hör till den subkulturen är riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt jävla dålig (fel. Den är oftast riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt bra/red.). Och sedan tycker jag väl att subkulturen i sig på det hela taget är riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt jävla korkad. Jag vet inte om det innebär att jag ”avhumaniserar” någon genom att tycka att de är töntar eftersom de vigt sitt liv till något så pass meningslöst som märkeskläder och förmågan att klara av att skrika ”Oi!” på hyfsat rätt ställe i en låt som handlar om att gå på puben och spöa någon som håller på fel fotbollslag (kan ärligt inte komma på en enda oi!-låt som handlar om det men vaddå, håller du på HIF eller?/red.)? Men är det så ber jag om ursäkt (klä sig propert är a och oi! för var anständig arbetklassgrabb/dam, och att fula ner sig för att det "chikt" är ett smutsigt medelklassprivilegium. Borde väl en "fookin´journo" som du veta. Och skrika oi oi i tid och otid kan jag faktiskt gå i god för att INGEN skinhead sysslar med men det verkar som att en del "dudes" tror de ska göra det när de lyssnar på musik de tror är oi!, läs: klicken som var på Criminal Damage i Köpenhamn -08, fniss!!/red.) . Alla lika, alla olika. Och några av mina bästa vänner är skinheads! (säääääkerrt/red.) Gällande ironin med Umeå och dess kramgoa skins: jag slutade förstå ironi för 15 år sedan. Verkligheten är alldeles för uppknullad för att ha koll på ironi. Beklagar (det var för fan inte jag som var ironisk utan situationen - trögmasoppa till lunch?/red.).

Samhället. Vad tycker du? Vad röstar du (om du gör det)? Är du politiskt organiserad?

Samhället skulle kunna vara bättre. Det skulle även kunna vara jävligt mycket sämre. De första valen då jag fick rösta struntade jag i det på grund av att jag inte trodde på systemet. Jag såg mig väl som någon sorts frifräsande anarkist. Det gör jag inte längre. Inte för att systemet är felfritt, utan för att det inte finns något bättre för tillfället. Jag kan känna ett förakt för människor som inte orkar rösta, eller röstar blankt, eller på Kaller Anka-partiet. Visst, håll fast i din lilla textlapp med ”Dom ljuger” nedpräntat, som någon sorts helig talisman, medan du rabblar ”alla politiker ljuger och hycklar” som ett mantra. Okej. Men det finns grader i helvetet. Det finns gråskalor. Och vi har ett rasistiskt parti som närmar sig 20 procent. Och så länge du inte röstar mot dem, är din lathet ett agerande för en sämre värld för alla. Och det är bara rakt av motbjudande (pride och respekt för detta mogna ställningstagande. Sitta o va häftig o bränna röstsedeln när mina ungars skola/arbetslösa polares/sjukskrivna släktingars levnadsförhållande står på spel? Fuck that!/red.). Jag var inför det senaste valet aktiv medlem i Feministiskt initiativ under en kortare period (naaaaw, det gick säkert hem på krogen/red.). Sedan kom jag fram till att det var allt för mycket i deras politik jag inte stod bakom. Så jag gick tillbaka till att rösta på det jag alltid röstat på: Vänsterpartiet (Rimligt de är ju minst skitdåliga men det vore bättre om du engagerade dig rejält i klasskriget istället, varför inte gå in på www.arbetarsolidaritet.org och förkovra dig lite, kan swisha en slant till stridsfonden?/red.).

I likhet med en hel del "sköna" hardcore dudes så gillar du metal och verkar tycka det är ball. Förklara varför för mig som tycker att det är ungefär lika coolt som att spela drakar o demoner? Är det inte bättre att älska till Joel Alme och sånt?

Jag vet inte vad som är mer provocerande och fel: att du kallar mig ”skön” eller att du särskriver ”hardcore” och ”dudes” (det är för att jag menar att du är en hardcore dude och inte en hardcoredude och skön är ju vad alla sånna tycker att de själva ärs å/red.). Men! I alla fall! Jag har lyssnat på hårdrock sedan 1984 och älskar det mer än livet. Mina favoritband har sedan jag var 15 år varit desamma: Judas Priest, Black Sabbath, Venom, Motörhead, Poison Idea. Jag kan nog egentligen inte förklara storheten i det för någon som tycker att reggae är rimlig musik, och inte bara en felande länk i mänsklighetens genetiska utveckling. Men för er som läser det här kan jag summera min inställning så här: älska hårdrock, hata hårdrockare.

Du verkar känna Esse?

Känner och känner: vi sprang väl på varandra på den tiden jag var som mest aktiv inom scenen. Och vi bråkade väl på internet redan på 1990-talet. För ett par år sedan när Bäddat För Trubbel spelade på Strand kom han fram till mig och skakade hand och sa att vi har väl inget otalt, vi kan väl vara kompisar ändå. Och det tyckte väl jag med då jag inte mindes en sekund av vad vi bråkat om för mer än tio år sedan.

Känner du Pike?

Känner och känner: vi sprang väl på varandra på den tiden då jag var ute i svängen i Stockholm, innan jag blev ensam förälder på halvtid och inte kunde gå på prick varenda spelning i stan. Ett tag motionssimmade vi båda i Västertorps simhall. Det blev rätt tyst och oavslappnad stämning bland alla andra i duschen när vi var där samtidigt på grund av, tja, två väldigt stora män med extremt mycket tatueringar som står och snackar skit. Att han saknar ett ben gjorde väl sitt till också. Trevlig kille (ser det framför mig, två modern urban street legends som står och sköljer dicken bredvid varann. Påminner mig om en gammal vits som Käftssmälls-Jocke drog back in Schyman era: Två flyhänta gitarrister står i duschen. Plötsligt säger den ena till den andra: "vafan runkar du?" varpå den andra svarar: "vaddå får jag inte tvätta min kuk hur snabbt jag vill eller?"/red.).

Du verkar ha/ha haft issues med Bäddat för trubbel vilket tydligen ska ha att göra med Skåne? Sen sitter du själv som Umeåbo och bor i the town not to be speaken of. Borde vi inte alla hålla ihop mot fjutt-town?

Det var ett så kallat ljug. Jag har inget emot Skåne. Eller, det är väl klart jag har. Det har väl varenda rimlig människa? Men i just det här fallet handlade det bara om att den skånska rockmusik som Bäddat För Trubbel sysslar med inte är min grej. Dock har jag reviderat den åsikten nyligen då deras senaste skiva har texter som beskriver mitt eget liv perfekt just nu. ”Om det verkar ganska mycket som att jag har gett upp – jag har gett upp” är min sommar 2015. Nedsläckt men med självinsikt i mörkret (kom igen nu Chrille det finns fortfarande hopp, raka skallen, sträck på ryggen, sitt bredbent - det kommer gå!/red).

Gillar du Urban Savage?

Lyssnat på skivan en gång. Inte riktigt min grej, men där fanns något som jag ändå uppskattade en smula. Som att ”Wolves” hade kunnat vara en W.A.S.P.-låt. Älskade trumljudet. Bra folk i bandet. Ska lyssna mer på stubben (ptja, bra på att slåss iaf/red.).

Hardcorepunk som motkultur eller tidsfördriv? Hur känner du kring saker som "scenen", "unity"(fniss) och att försöka förändra världen med musik?

Tidlös fråga! Respekt. Musik förändrar individer. Individer förändrar världen. Så ja, jag tror på hardcorepunk som motkultur. Men det tar tid, oceaner av tid. Vilket hardcorepunkare har svårt för att förstå, såvida det inte gäller hur lång tid det tar innan en 7” i 333 ex med handscreenat omslag tredubblas i värde. Har du bråttom med att förändra värden är det bättre att börja tro på Gud och flyga in ett stort jetplan i en skyskrapa, än att börja spela elgitarr. Jag har inga problem med de som ser hardcorepunk som bara motkultur, eller de som bara ser det som tidsfördriv, eller de som är som mig och ser det som både och. Jag har dock ingen önskan att känna någon unity med idioter bara för att de, precis som jag gör, älskar Discharge eller Judge. Som sagt: bra stämning och god ton är aldrig über alles.

Du hatar ju ska och reggae. Varför och varför är det kotym att göra det i hc-svängen? Jag har full respekt för att vi alla har olika smak men ofta känns det bara så jävla påklistrat (och inte sällan färgat av smygrasistiska sammanblandningar och generaliseringar av reggae, rastafari och "svart nationalism". Kommentar?

Se svar nummer fem. Med reggae kommer den extra starka tobaken (fett snygg passning - RESPEKT/red) att det ofta (nej, inte alltid) är en väldigt religiös genre. Och som i alla religioner är det bögar och brudar som krossas under den järnklacken. (det vanliga rövbajspratet således. Finns hur mycket reggae som helst som inte är religiös (researchen är med andra ord noll) + finns ju massa olika sätt att vara religiös på, olika sätt att kombinera detta med sina övriga ideal och politiska åsikter. Hata gärna homofobi men dra inte alla över en kam plus fakking se sammanhanget som exempelvis Rastafari växt fram ur - det gör ju alla vi vettiga i alla andra frågor?/red.). Jag har varken tid eller lust att lägga allt för mycket energi på sånt. Det är helt enkelt anti-hardcorepunk.

Jag tycker du ska ha kudos för att du aldrig haft en skäggfas, eller har du det?

Jag tycker du ska ha kudos för att du aldrig bildgogglat varken Riwen eller Sonic Ritual (varför skulle jag båda suger ju?/red.).

Några avslutande kommentarer till kidsen?

Allt är förgängligt (nej skinheads är för alltid/red.).

Recension: Assac! - Suicidi Social LP

Turist i tillvaron har tillsammans med sex andra labels gett ut spanska Assac!s nya LP Suicidi Social. Bandet har några bast och ett gäng plates under bältet (med denna tre LP´s samt demos och en Comp.). 

Micke beskriver själv musiken som en blandning av Bostonsscenen och "lite europeiskt". Lite oklart vad som syftas med det senare men kanske litta Raw power? Kan väl tycka mig höra lite SSD osv om jag anstränger mig men mest tycker jag det låter som Agnotic Front - Victim in pain era - det blandas lite tuggande med snabba hetsiga punkutbrott, dock med en modernare och fetare ljudbild. Å andra sidan refererar jag som ett jävla rövhål - Å TREDJE sidan - det är ba hardcore, ett allmänt skrän och som alla inte vet ändå inte full on pride music. 

Jag får erkänna att jag inte blev jättebiten de inledande lyssningarna och förklaringen är enkel: muskelröjet som beskrivits ovan ackompanjeras bitvis av s k gris/häxsång som är så vanligt förekommande i grind- metal- och allmän rollspelsmusik. Jag spyr av det. Men det förtar inte hela nöjet. Det är överlag bra driv och schysst dynamik mellan tugg och rens. "Correcte", "Prestigi", "Manresa" mfl är alla goa bitar och näst sist på B-sidan dyker oväntat en cover på 4-skins gamla örhänge "Chaos" upp - med en rejält skruvad sax (eller annat tut vafan vet jag). Bra såklart, men går det misslyckas med sånt råmaterial? En helt ok platta om man gillar hetsig hardcore och pallar röra sig utanför svenneblaj/engelskaboxen.  

Recension: Urban Savage - 4 song E.P.

Dax för nya given från Urban Savage då, denna gång på 7 stolta tum. När jag tar skivan ur fodralet med mina medelgrova till grova fd arbetar- numera lägre mellanskikt/tjänsteman-på-mellannivå(utan arbetsledande funktioner!)-händer och lägger den på spinnern så blir det omedelbart pride i rummet. Victor AKA Chilli Svärdh (aka Jamones) har målat det finfina omslaget som andas en blandning av rough streets (of spångatan?) thugs och fornordisk styrka.

"Cop riot" är en go rökare om snutar och om att ger man dom lillfingret så har man snart hela fejjan full av batong. Sant såklart. Bra tröck i den. Nästa låt ("In those nights") är inte lika direkt men har en gott skrålig refräng om hur man får ta musiken och polarna till hjälp för att gräva sig fram ur mökret ibland.Take hope - take pride - don´t let ém break you down! - vafan har jag skrivit denna eller? GOOD pride.
Flippen köttar på med "Nothing´s ever given" och "The End". Första låter jävligt mycket Criminal Damage och det är ju världens bästa band satt... The End tycker jag är en tristare historia, står och stampar på  nått sätt.

Plattan lyfts rejält av att de fått till ett råare ljud än på LP´n och framförallt är det lite bättre mixat med sången och så (tycker även Viktor spottat upp sig ytterligare på sång). Jag hör inga hits i klass med "No cure", "Fight to win fight to lose" eller "Minimum wage - maximum slave" men det känns initialt som att både "Cop riot" och "In those nights" kommer kunna växa till den nivån givet idogt lyssnande (och supande). Gott!

Skivblurr - la france

Ibland köper man plates lite sent eller så bara har man inte tagit sig för att skriva en proppa recension i tid... men då kan man ju blurra lite om det ändå. De sista halvåret/året (fan va tiden går då) har det ramlat in en knippe franska sjuor i det Franzka hemmet...


Sverigeaktuella Rixe (Bouncing Sole Club of pride and fucking honour i september i Malmö) består bland annat av Victor (Maraboots, Lions Law) och några andra gökar. Stuket på "Coups et blessures" (kukar och blåtiror?) är tydligt basic old school fromage-punk/oi! och jag gillart. Inledande "Razzia" har ett nästan efterblivet simpelt riff vilket gifter sig utmärkt med de typiskt franska körerna och melodierna i den maffiga refrängen. Följande "Infatigables" har ett stöddigt rock riff och samma grova (cis-)manliga sång och jag kommer på mig själv både en och två gånger med att digg-nodda med huvudet och låtsas kunna franska. Strong! Andra sidan göttmar på bra med samma goa neanderthalriff och låttitlar på franska som jag inte ens pallar försöka plita ner med min pekfingersvals. Summa: göttigött, kanske inte såååå sjukt bra som hypen säger men ändå så det rycker till lite.

Ett annat trevligt vax är Massila Attack från Mariselles debut "Bonne Mére". Vet väldigt lite om bandet och osäkert om mer är på g eller om de ens håller på längre.En riktig singel med titel-a-sida och två låtar på baksidan, ett format min hjärna är väldigt svag för. A-sidan har ett bra drag och en stark refräng, ger den rätta franska chaos-punk känslan utan att kännas tillgjort retro. Och där kommer lite goa woo-waa med, jojo fint som snus. B-sidans "Vélodrome" låter som fan som nånting annat, kommer inte på vad, riktigt jävla kukbra iallafall som Official Herbert hade sagt. Fan saknar honom lite grand, hoppas han har det gott hemma i Fucktown. Sista låten heter "P.A.S.T.I.S" och handlar väl om den där drickan som fjuttholmarna tycker är så fräckt att dricka när de ska leka fransmän. Känns lika efterblivet att döpa låten så som när The Mockingbirds döpte en låt på sin förvisso sjukt bra och legendariska debut-EP till M.O.C.K.I.N.G.B.I.R.D.S . Go låt iaf men skivans svagaste spår. 

Bläddrar vidare i skivhögen och kommer fram till råpunk..jag menar oi!-flirtarhardcorebandet Syndrome 81. Denna sjua kom om jag fattat det rätt redan på en kassett ett bra tag innan (jag har t o m kassetten fick den av Vicky i Urban Sagge men fan jag har inget kassettdäck) och innehåller sex goa låtar. Detta är riktigt bra faktiskt! Inledande "Une vie pour rien" (namne med ett av de bästa fanzinen någonsin IMO som senare blev ett bolag med som ju släpper allt det göttiga franska nu typ, djupt, brett, intellektuellt, lite som jag själv helt enkelt) är en brottarhit med en fin gitarrslinga. Man växlar mellen lite 80-talspunk/oi! ala UK , US hardcorepunk och vad som bäst beskrivs som typiska franskheter. De kan lira och gapa snyggt grabbarna! A-sidans sista spår "Recouvrance" ger lite mörka Criminal damage(king of bands!)-vibbar och jag vill gå upp i brygga. B-sidan tuffar på bra den med, bästa spår där är lite udda "Cercueil d´acier". 

Avslutningsvis har vi då Maraboots svanesång "Ils ont tué la oi!". Parisarna är enligt mig en av 10-talets absolut trevligaste oi!-bekantskaper och jag tycker det är skittrist att de lagt ner. Titellåten handlar väl om Oi! på nått vis antar jag och inleds med en för bandet så karaktäristisk saxslinga och drar sen igång med bra tryck och en refäng som sätter sig direkt. "Ils sont partis" inleder b-sidan och det svänger där med men där gör de sitt i mina ögon enda (om än marginella) misstag - ett litet, litet överanvändande av saxen (se även: Stomper 98). Sista låten heter "Combienn sont-ils?" och jag börjar få lite ont i huvudet... måste alla låtar heta nått med ont och sont och sånt? Får vibbar till saliga Monster som alltid döpte sina skvor till nått en låt på förra skiva hette osv. Eller...det är ju inte alls samma sak men skitsamma. Den ("Combien sont-ils?") är ett riktigt starkt nummer iaf och de avslutar verkligen karriären med flaggan i topp. 

Sammanfattningsvis så kan man  väl säga att detta är en bunt bra skivor som jag rekommendera alla att inskaffa bums. Det står mer och mer klart att det är till la france man ska vända sig om man över huvud taget ska fortsätta lyssna på sånna här  Oi!erier, egentligen bör man ju hålla sig strikt till svart musik och pop. Oi! Oi! 

Intervju - Louise Jonsson

Lollo (uttalas på skånska "Lullu") är en dam från norr som på grund av den vansinniga landsbyggdspolitiken och hyperurbaniseringen tvingas leva sitt liv "innanför tullarna". Där sätter hon bland annat upp punkgigs på löpande band med sina Antisocial sistas´. 


Hej! Berätta om när och varför ni drog igång Klubb Antisocial? Visst har ni varit runt på rätt många olika lokaler? Favorit arr genom åren? Vilka är ni som håller i det och har det alltid varit samma gäng?


Vi körde vår premiärkväll 17e november 2012 på Skål! på knivsöder med Agent Bulldogg på scen. Vi fick sjukt blodad tand och bollen har varit i rullning sen dess. Ursprungligen startades klubben av mig, Sarah och Malin. Numera drivs klubben av mig, Sarah och Jessica. Haha, ja vi har ju betat av några lokaler, men har nu hittat en semi-fast punkt på söderhaket Broder Tuck. 

Vi drog igång klubben för att vi brinner för livemusik, vi ville ha något som skulle vara hyffsat regelbundet och pålitligt. Vi hade länge snackat om att "vi ville göra något" och till slut efter ett antal planeringsöl var det igång (respekt!/red.).

Favoriter för mig personligen var bla. Ligisternas releasefest där vi körde en öppen scen som blev populärare än vad vi någonsin kunnat föreställa oss, unga och jävligt karismatiska Glidslem från Helsingborg, alla våra förfester inför PSK som vi hållit, grymma F.A.V.L. från Viterbo och vår Halloween-fest med Gråsuggorna.

Du e ju skinheadz och det har ju varit mycket Oi! hos er genom åren... Skulle ni kunna tänka er boka annan typ skinheadrelaterad musik typ ska-band? Eller ser ni er mer som "bara" en punkklubb där det råkar vara lite övervikt åt Oi? Har ni riktiga dj:s eller står nån tjomme med fucking lap top?


Vi har dragit den musik som vi själva lyssnar på och vill se. Så det har varit blandat, vi har fler nyanser som människor än man kanske kan tro haha. Det är de blandade kvällarna som faktiskt varit bland de roligaste. Vi har bokat vid olika tillfällen både ska, hardcore, powerpop och kängpunk. Sen har vi aldrig stuckit under stol med att vi är en punkklubb i grund och botten, och så ska det förbli. Sen är vi skinnskallar och det får folk gott köpa (just där för ni borde pusha svart musik ju, det är mest skinheadz/red.).


Du bor i Stockholm men kommer väl egentligen från nått mer kargt och rejält egentligen. Blir det inte lite jobbigt med alla fjutterier ibland?


Jag älskar Stockholm (vänta, ska bara hitta kräks-emoijin/red.). Kargt och rejält kan också vara dränerande tråkigt och en jävla bromskloss. Jag säger som Dylan Moran "Then you get these articles about how unhealthy life is in the city. You know, mobile phone tumours - far more likely in the city. Well you know what, so is everything else! Including sex, coffee and conversation."


Har du alltid varit skinhead (som t ex Thomas som ju är född till skinhead och ska så förbli - respekt)? Eller var du inne på nån annan kult innan, kanske Herbert?


Jag hade en period i tonåren där jag tyckte jag var en pisstuff punkare, men i efterhand såg jag mer ut som någon form av biker trash. Hade också en konstig fas med röda dreads och armékläder (Rote Armée Fraktion?/red.). Bekväm blev jag först när håret rakades. Ska så förbli är en självklarhet.


Gillar du nån annan musik än typiska skinheadköret? Jag gillar t ex Popsicle de borde du kolla upp!


Absolut, mina skivor kan vara väldigt förvirrande. Du kan bland annat hitta gammal schlager från 60-talet där (Popsicle då? Ett pärlband av hits såsom; Hey Princess, Not forever, Please don´t ask etc...dom hade v-necks och allt!/red.). 


Scenen i Stockholm och i allmänheten då? Några nya band, zines eller arrangörer du tycker man ska hålla ögonen på?


Jag tycker punkband i Sverige just nu håller en jävligt hög lägstaklass. Vilket bland annat släppet Chaos in Sweden 2 på Snail Trail Records kommer påvisa. Jag ser själv väldigt mycket framemot spliten mellan Lost Warning och Avgå!. Jag kommer även hålla koll på bla Posso Kongro från Örebro, nytt som jag tycker låter väldigt lovande. Skinhead-zinet Skins Standing Strong är numera Sverigebaserat (starkt och nyskapande skinzinenamn/red.) och det finns planer på att börja trycka ett hederligt gammalt papperszine (gött!/red.). BSC i Malmö gör ett fantastiskt jobb med att boka spännande band(fuck yeah guld boys och glöm inte anrika Klubb Pogo, Malmö Oi!s COMBAT SHARP-gig, VT!, Old Fash., Hårda Tider, Beyond pink, Bäddat för Trubbel, Urban Sagge, Möllan, Shawarma city X, Falafel för 25 spänn, Reggae Scorcher, Malmö Trojan Herberts osv...Malmö rular ALLA scener you feel me?/red) , likaså Club Peking i Norrköping. Klubb Död, Club Probation och Smäll Estelle  i Stockholm gör en hel del intressanta bokningar och de bör man definitivt hålla sig uppdaterade på. Bara för att nämna några.


Agent Bulldogg ba. Gott legendariskt band som sist jag såg dom levererade tungt live också. Men håller det nyskrivna materialet? Texterna är givetvis sound as gold men musiken går liksom för snabbt o tralligt (undrar varför...) och lite fel tonart. Vad tycker du? Jag tyck som de int låt Bulldogg ba!


Jag tycker definitivt det låter som Agent Bulldogg. De har melodierna, texterna och allsången packat i ett lite nyare kit bara (trall-kit, iofs inte lustigt med tre av fem gamla trallpunkare i sättningen, och inget fel i det kanske/red.). Jag tycker det är bra material som faktiskt för dem framåt, jag tar mycket hellre lite nytänk än band som släpper samma grej skiva efter skiva efter skiva. . .


Hur ser du på hardcore och annan punk och sån musik och folk. Känner du att vi alla är en scen?


Jag kan tycka att unity-grejen dras till sin spets ibland (Fuck your unity som Roi!bo cock sjöng, nu är han iofs mer United skinz verkar det som/red.), men det handlar mer om att inte tolerera pissiga personligheter och beteenden än musik. Är du en sjysst, passionerad människa är du alright i min bok. Jag kanske tycker om musiken du lyssnar på, kanske inte.


Sverige och det politiska tillståndet. Vad tycker du? 


Folk är förbannade och förbannade människor gör iallafall jävligt bra musik. 


Gillar du Rancid? Eller rockar Pitbullfarm fetare?


Blergh. Pass (Rancid har ändå betytt mycket ba:

Never fell in love
until i fell in love with you
Never know what a good time was until i had a good time with you
If you wanna get the feeling and you wanna get it right
Then the music gotta be loud
for when the music hits i feel no pain at all

Warm summer night i was drinking with my dad
He tried to give me love that i never had
But he gave more love to his bottle of wine
So i had to go out and find love of another kind 

Here it is
Here i am
Turn it up
fuckin' loud

Radio, Radio, Radio... 

When i got the music
i got a place to go 

You feel me?/red.).

Final words?

Stay Antisocial

Intervju - Karolina Engdahl

Karolina sjunger i Vånna Inget och bor på vischan med sin dude och barn. Där ritar hon och skapar på olika sätt. A mother, a lover, a rocker AND a roller baby!


Hej! Hur går det med Vånna inget these days? Vad ligger i pipeline satt säga?


- Hej hej, vi jobbar med nya låtar och kör några gigs i höst tex Close-up båten, det blir kul!


Har jag förstått saken rätt om det är du som skriver texterna i bandet (ja jag är så lat att jag inte pallar gå till hyllan och läsa på platen...)? Har du alltid skrivit texter? Tidigare band, andra sammanhang osv? Är det viktigt för dig att det blir "helt rätt" och jobbar du länge med dom? Får du mycket respons och frågor om dom? Någon du är särskilt nöjd med?


- Ja jag skriver alla texter till Vånna och har alltid skrivit egna låtar men  då främst på engelska. Svenska texter blir ju så direkt på ett annat sätt än engelska så ibland tar det sjukt lång tid o hitta rätt samtidigt som det e grymt kul o leka med ord o meningar.
Det finns nog nått i alla låtar som jag är nöjd med mer eller mindre.


Jag har tänkt mycket på det här med "Allvar" (fantastisk låt!!). Jag kan helt klart fatta känslan låten förmedlar, det här om att man borde kunna vara  lite mer live and let live och gå vidare istället för att vara helt emo och tung jämt (vem fan tackar en för det liksom? Jag har varit fett emo i mina days so I know likeforgettabout it). Det blir liksom fett opraktiskt med. MEN sett på ett mer samhälleligt plan - är det inte så att allt för folk egentligen INTE tar sitt liv på allvar? De/vi växer fan aldrig upp, odlar lustiga mustascher, har klubbar, löjlar sig på fb och Insta (EEEYY!/red.) och annat trams (Boulebar? Stoppa korv kom tillbaka, allt är förlåtet!). Har du reflekterat över detta?


- Ja jag tror till o med att mitt mellannamn varit Emo emellanåt, liksom så många med mig, o det är väl därför Allvar kom till. Man behöver inte växa upp helt, klart man ska ha lustig mustasch om man mår bättre av det osv. Det e ju sånt man också behöver för att klara av livet samtidigt tänker jag (snälla säg "tycker" jag är så jävla trött på det här postmoderna toleranta "en kan känna att.../jag tänker att..." - TYCK och stå för det!/red.), det e ju inte svart eller vitt och det e ju stundtals jävligt i livet så man behöver definitivt kontrasterna. Ibland får man helt fantastiska mail från personer som berättar hur mycket tex Allvar-låten har hjälpt dom i att vara ärlig emot sig själv och andra och att inte vänta på livet. Man tänker ju inte så långt när man skriver så man blir ju mållös o rörd när det händer.


Du är också konstnär och entreprenör! Berätta! 


-Ja jag har väl fått den kreativa hjärnhalvan med mig, gick estetisk linje o har alltid målat, ritat, sytt, färgat o klippt polares hår och nu sysslar jag gärna med extensions, allt med färg o form o musik o sång, känner mig inte så entreprenörig dock som jag skulle vilja men jag är nån slags glömsk mångsysslare (ey, 150 pistoler för en tygkasse o F-skattesedel är fan Bert Karlsson enough for me - och INGET fel i det jag älskar cash. Fan ingen som har ett fett extra jobb eller bara 500 spänn rakt av? ge mig!/red.). Jag har startat Majken Records & Arts som är med o släpper lite skivor, D-Takters släpps inom kort, o jag har gjort en tygkasse (sedärja!/red.) o planerar att göra nån barn-tischa snart. Det e kul!


Är du det som i media kommit att kallas "kulturttant"?


- Oj nä verkligen inte haha


Du hänger ju en del med Tommy Tift. Är det inte en hal jävel? Hade du hört mycket av hans tidigare musik när ni drog igång Vånna? Vad tycker du om Confession respektive Sista sekunden? Jag gillade båda men tyckte nog att Confession (The Sölvesborg-Oskarshamn-connection-of-pride-and honour) var lite veka ibland och att Dempe såg fruktansvärd ut i de där korta shortsen!


- Sjukt hal den där hehe, nej jag hade inte hört talas om Confession då men Sista Sekunden hade man ju sett några gånger innan vi kände varandra, bl a när dom spelade på BG i Växjö o Dempe rockar ju shortsen (nej det gör han inte, vuxna män bör f ö aldrig bära shorts/red.)!!


Du har barn. Tycker du livet och framförallt perspektiven och intressena ändrats mycket på grund av det? Jag tycker fan inte det alls! Jag har två lads som jag dyrkar men jag älskar fortfarande girls, fast cars and loud guitars (ok det skulle mest låta tufft och jag har inget körkort ens men ni hajjar)! Mer nästan! Men man måste ju prioritera annorlunda osv... men jag har liksom inte tappat priden. Hur känner du?


- Jag håller helt med dig! Jag känner mig som ett stolt levande exempel på att man faktiskt kan kombinera ett liv med barn, hämta lämna på dagis, småstadsliv med musik, turnerande, skapande, löjligheter m.m
Tycker så synd om de som tror att "livet tar slut" när man skaffar barn, hus, hund osv. Det e bara o köra på, allt blir ju bara tusen gånger bättre (nja fan inte allt, de har ju krossat sovmorgnarna samt snyltar en hel del cash/red.)!!!!


Tillbaka till Vånna och era texter. Det finns ju ett visst vemod i era låtar och ibland är det mer introvert, ibland en samhällskritisk vibb. Ni har ju spelat i en del polistiska sammanhang, hur känner du inför det? Nån särskild falang eller organisation du känner dig närmast? Vad anser du om Sverige och världen anno 2015?


- Jag skriver om livet o texterna betyder såklart en sak för mig och har en annan innebörd för nån annan beroende på vem man är och vart i livet man står (precis det där är det tråkigaste jag vet när mna säger om texter. Mina texter handlar då om specifika saker ocg visst får väl folk "tolka" om de vill men då har de fel./red.). Jamen precis och det är ju självklara sammanhang med sunda värderingar och människosyn speciellt nu när det blåser obehagliga högervindar (här kunde du varit mer konkret. Det finns ju en uppsjö av så kallade vänstergrupper och individer som verkar mer eller mindre tagna direkt från clown college, sunda värderingar är jävligt relativt osv. Klasskamp och mer fokus på basen relativt överbyggnaden är t ex min melodi. Surfa gärna in på www.arbetarsolidaritet.org och stöd stridsfonden.se. AFA och andra grupper som använder våld mot fascister gillar jag med./red.).


Något du vill tillägga?


Nu tar vi bilen till Tyrolen o spänner musklerna!


Vånna Inget:
https://m.facebook.com/profile.php?id=176549792399959

Majken Records & Arts:
https://m.facebook.com/Majkenrecordsandarts

True Moon:
https://www.facebook.com/pages/TRUE-MOON/366898380156490

Skägg #6: Mark Keijser

Mark är en kille/man i yngre medelåldern från Västerås (igen, vafan?) som on da web är oerhört mycket mer känd som MILLWALL FUCKING MARK. Han gjorde tidigare den eminenta sajten Mitt val, Mitt liv. Han gillar numera att blögga...


Hur och när kom du att börja lyssna punk- och herbertrelaterad musik? Hur var din skäggstatus då?


Jag såg The great rock n roll swindle på SVT i slutet av 80-talet och blev intresserad av punk. Jag grävde fram det jag kunde hitta i skivväg (det var ju en annan tid då) och började med klassiska svenska grupper och engelska 77-79 band...sen via Blitz fick jag veta att det fanns nåt som hette Oi och så forskade jag i det....sen rullade det på med two-tone, original ska och (väldigt mycket senare tyvärr) hardcore (tyvärr och tyvärr, mest skit ju, hoppa och studsa och shorts och annat trams...var fan är stoltheten?/red.). 
Skäggstatusen då var givetvis obefintlig då jag knappt äntrat tonåren.


Så länge jag kan minnas har du flirtat med olika varianter av ansiktsbehåring, stämmer det? Eller har du haft perioder av avhållsamhet?


Vet inte om jag kan hålla med i det....men visst har jag haft skägg ala Håkan Hemlin (i brist på bättre referenser) (ULTIMAT referens Gus kör samma/red.) och under en väldig kort tid så+polisonger. Men de senaste 15 åren har det bara varit pollisar...förutom några korta perioder när det blivit missöde vid trimning (skitsnack har sett bilder på dig med Hemlin/snutskägg senare än så. Om du inte är en sån  som kör med bilder på när du var yngre på forum etc...?/red.).


Hur började det hela egentligen,varken Iggy, Sid, Joe eller Johnny R hade ju skägg direkt. Var det UKHC-vågen 85-89 egentligen eller kom det först på 2000-talet? Jag minns inga skägg här i Sverige under exempelvis guldåren (90-talet)?


Ingen aning faktiskt. Jag själv började ha pollisar när jag såg gamla svartvita och skakiga klipp från England 69-70 (då var du för fan inte ens född ka´, håll koll på syftningsfelen nu/red.).


Eftersom du haft skäggvarianter ska jag inte fråga vad du tycker om det rent estetiskt… men har du också gränser? Finns eller bör det finnas några förhållningsregler för ansiktsbehåring i punksammanhang?


Ett litet skägg (som det jag nämnt och själv haft) ser jag inga problem med....men ZZ-top look...nä.


Vad tycker du om utvecklingen i skitsamhället för övrigt? Finns det en koppling till skäggen? Exemplifiera!


På den frågan kan jag bara säga att jag hoppas hipstertrenden dör snart. Men inte innan jag fått följa en hipster under en dag. För en del av mig vill verkligen försöka förstå och veta hur dom tänker (nog för att hipsters suger men har vi inte större problem? Eller älskar du att det finns tusen apotek men ingen har medicin?/red).


Har du några förebilder kring skägg och frisyrer inom punken och/eller mer generellt?


Nä. Det var väl 69-70 som inspirerade mig från början som sagt. Men det var länge sen jag ens tänkte på det. 


Själv har jag alltid varit skeptisk mot skägg (på mig själv, jag dömmer ingen annan, jag är en fördomsfri människa, köper krav-bananer etc etc) men har alltid haft polisonger vilka jag mer ser som en förlängnig av håret än som skägg/ansiktsbehåring. Lurar jag mig själv? 


Jag är helt med på din linje (korrekt/red.). Jag ser inte polisonger som skägg utan en förlängning som du säger. Ibland är det kul att fråga folk om just det....hur deras syn i frågan är och svaren varierar (jag antar att vissa har fel och andra har rätt/red.).


Jag har sett att du ibland har rejält feta pollisar samtidigt som det är typ hyvelrakat på skallen. Tycker du det är ok? Jag anser att det inte får vara för stor diskrepans mellan huvudhårslängd och polisonglängd/tjockma. 


Visst blir det vildvuxet mellan varven och avsevärd skillnad mellan hår och kinder...och även jag försöker ha hyfsat korta så det ska...öh, matcha?..så orkar jag inte alltid och just på kinderna växer det som gräs-medans det på huvudet kastat in handduken.


Finns det en ekonomisk aspekt?


Nej, inte direkt. Om jag aldrig ens kommit in i skinkulturen så hade jag nog rakat mig...pga att hur mitt hår var i tonåren. Och nu är jag som sagt i princip flintis ändå så... (nu syftade jag på skägg, fan är det nått i vattnet i gurkstan som skapar trögma? Han i Prins Carl fattade inte heller frågorna.../red.).


En annan ingång: skinheads o andra clean-cut boys i punksammanhang målas ofta ut som grabbiga o sexistiska. Men kan inte skägg vara jävligt sexistiskt och förnedrande? Liksom vem som helst kan snagga sig och ta på sig Karlsson-på-taketkläder men ett fett jävla skägg smeker liksom inte random (cis-)kvinna/tjej upp och ba kommer ned till replokalen med. Kan vi tala om en dold härskarteknik, den slutliga exkluderingen? Har du reflekterat över detta?


Det där var lite för flummigt för mig (eller så är det för tidigt på morgonen) Sorry, har inget bra svar (ibid/red.).


Har du något budskap med skägget, öppet eller dolt? Är det Marx som spökar? 


Snyggt och det är skinhead. Och då det är det enda jag kan få knullrufs i så....kommer det vara kvar. Även om jag kanske snart måste börja färga (snälla färga inte pollisarna, gjorde det under actionrock eran, såg skit ut/red.).


Du är ju från Västerås, hur är skäggscenen där? Känner du Palmroth? Berätta om er uppväxt! Tråkar han dig mycket för att du håller på Bajen istället för VSK?


Mycket hipsters...såna man får knuffas med vid skivorna på Myrorna o.s.v...och se dom plocka på sig allt möjligt utan att det nog inte ens vet vad det är (jävligt intressant, jag trodde länge det bara fanns hipsters i Fjuttholm, Gbg och Malme men så var jag ute och slirade i Norrköping och hamna på en svartklubb FULL av hipsters..och nu alltså i Västerås med! Jag får sluta vara så fördomsfull mot det mer rurala Sverige/red.).
Och David är en bekant, en bra karl även om vi nog ska undvika en del politiska diskussioner (Såklart, oss kommunister ska ni inte  "diskutera" med ni ska lyssna och lära ba/red.). Men en bra karl som sagt och att iaf från min sida finns det respekt trots olika syn på saker och ting - däribland fotboll och att man "ska" hålla på det lag i staden man är född (Liverpool!!/red.).

Skägg #5: Martin Fernström

Martin Fernström gapar och skriker i Stockholms(fniss!) hardcorekombon Dobberman Cult. Han är även lärare och en otroligt fin kille.


Hej Martin! Du spelade ju i Hipshots innan och kallades ju för Hipshots-Martin. Om ni hetat Hip-shorts istället och lanserats idag och alltid haft sånna där skitkorta shorts som hipsters och hc-kids har, hur tror du genomslaget blivit? Du hade inget skägg då vad jag minns hur var det med övriga bandmedlemmar? 


Genomslaget för hipshots hade nog varit oförändrat obefintligt i bästa fall, men med ett spetsfundigt bandnamn tror jag att genomslaget hade blivit än mer bedrövligt eftersom risiga ordvitsar i bandnamn är sämre än när jag fick stryk av en kille i vit skinnjacka (för att jag påpekat hur fult det är med vit skinnjacka). Det är sämre än fransar på en vit skinnjacka. Inga ordvitsar. Men gärna korta shorts. Det har jag så ofta jag kan nu för tiden (trevar efter kräks-emoijin/red.). Precis som du påpekar var Hipshots ett relativt oskäggigt band, men det böljade så att säga lite fram och tillbaka. Jag hade t.ex. under en period en stilig mustasch under den tiden (ibid/red.)).


Du har som sagt inte alltid haft skägg, Hur gled du in i släggträsket? 


Jag har faktiskt haft skägg i perioder sedan jag var 17 år. Jag vet faktiskt inte hur jag kom fram till att det var en frän väg att gå, men säkert ett försök att slippa visa leg om en ville gå på lokal. När jag har skägg tycker jag att jag ser gammal ut, när jag rakat mig tycker jag att jag får världens minsta ansikte. Eftersom jag börjar bli gammal så kan jag ju se gammal ut så då får skägget sitta. Sist jag rakade mig var innan jul. Då var det faktiskt för att slippa spela in mer av en tv-produktion jag jobbat med ett tag. När mitt kontrakt löpte ut skalade jag av skägget, vilket hindrade produktionen från att dra ut på tiden eftersom jag på film då skulle orsaka stora klaffel (Strong!/red.).


I Dobermann cult har ni allihopa rejält murrig ansiktsbehåring, det har blivit en del av ert varumärke. Hur skulle det tas emot av er andra om typ Pelle gled ner i repan en dag slät som en barnrumpa? 


Jasså är det ett varumärke? Ok, det var det du som sa, inte jag. Men visst, det är ett övervägande skäggigt band, helt klart. Och vi är inga färskingar heller, naturligtvis har vi planerat för att någon skulle råka raka sig. Vad som helst kan ju hända! Någon av oss kan förlora ett vad, någon av oss kanske måste gömma sig för maffian igen, någon av oss kanske somnar i en slottermaskin igen som en gör ibland. Förutseende har vi såklart sett till att Max har skaffat dubbelt så mycket skägg som hela resten av DC tillsammans och vi har utrustning på plats för att kunna transplantera från Max till oss andra om olycka var framme. Således - Ingen panik om Pelle kommer nyrakad.


Vi fortsätter med Pelle - vad är det för fel på honom? Han verkar aldrig fatta mina skämt eller inse min överintellektuella position.. Wassap? 


Det är inget fel på Pelle. Han är stilig, rolig, kammar sig varje dag och dessutom har han en oklanderlig blick för detaljer när det kommer till rococo-möbler (eeeey boy, har nog sett på nätet att han har samma stringhyllor och teakmöbler som alla andra/red.).


Jag har sett att ni är killar allihop i bandet. Blir det ofta ett jobbigt fokus på det? Har det hänt att folk sagt att de verkligen gillar er musik och kommit på alla gigs etc och sen visade det sig att hen bara ville ligga med nån av er? 


Ingen vill ligga med oss. Vet du, nu har jag flamsat med alla frågor hittills så nu får det faktiskt vara lite allvar. Det är klart att det är en problem att så stor del av hc-scenen är skäggiga priviligierade as. Jag menar, vi kan ju inte splittras bara för att vi är snubbar. Eller, kan kan vi väl, men vi vill inte. Men jag tycker att det känns osoft med en scen som ska presentera en anti-kultur och samtidigt anammar precis samma risiga strukturer som resten paradise-hotel-och-Bert-Karlsson-Sverige. (Jag ba svarade inte ens på det du ville att jag skulle svara på. Du får göra en Jeopardy och skriva en ny fråga till svaret.) (Du kunde läst alla frågor innan du svarde så hade du sett att detta skulle diskuteras strax ju! /red.)


Har skägget påverkat din inställning till musik, samhälle o medmänniskor? Har du nånsin blivit diskriminerad eller på något annat sätt fått dins levnadsvillkor påverkade pga att du har skägg? 


Nej skägget har inte påverkat min inställning, utan snarare andras. Eftersom skägg är en väldigt tydlig maskulin markör är skägg som ett VIP-kort tror jag tyvärr. Ett helskägg, åtminstone ett välskött utter-päls-blankt sådant och inte ett I-was-in-Vietnam-and-saw-some-shit-man-skägg, tror jag gör så att jag kan avvika ifrån mansnormen med olika stora mått utan att folk reagerar. Jag kan grina, vara svag, ligga i knät på mina polare, gilla my Little ponnys och folk ba manly man för att jag har skägg. Ganska äckligt faktiskt, lite som det måste kännas att vara Carl-Philip. Typ talanglös och ändå rik och får bestämma grejer (exakt detta jag fiskat efter ett tag, ser du ditt eget ansvar gällande denna typ av cis-sexism?/red.).


Du är ju, precis som jag, en sådär lite pk-vänster-så-jävla-fin-kille ba. Är inte skägg en jävla grabbig grej? Liksom snacka om exkludering!


Absolut inte. Det är egenskaperna som folk fäster vid attribut som är exkluderande och segregerade, inte attributet i sig. Skägg är naturlig hårväxt precis som armhålshår eller fitthår (ooooh "natrurligt", här blir det new age!/red.). Det är fritt fram för alla att göra åverkan på sitt eget hår. Det är däremot inte fritt farm att tycka och värdera andras utseende. Inte alls. Därför tycker jag att fitthår och skägg är angelägenheter för en och envar, till skillnad från jämställdhet inför lag, ekonomi och sexualmoral som är allas jävla angelägenhet och förbannade plikt att jobba för. Punkt (fair point. Men också lite naivt att tänka att varje skägg bara är en individuell agenlägenhet. Om typ alla (cis-)män i scenen (som redan är de som sätter agendan) skaffar skägg så blir ju det ju en norm. Och som jag ser det ytterliggare ett redskap var exkludering. Du måste se detta strukturellt. När du säger att "de kan väl odla ut arm/kuk/fitthåret om de vill" så låter det som alla kan starta ett eget företag och bli miljonärer alá liberalism för mig./red.).


Vad tror du skäggens utbredning i scenen respektive samhället beror på? 


Någon slags naturism eller ett retromode från tider då Amish var hett kanske? Eller så har någon slagit mynt av snubbar känner sig hotade av att de tror att "feminismen gått för långt" eller något annat trams (Precis ju så...?/red). Jag vet inte. Jag tror hur som helst inte scenen existerar i någon slags vakuum. På gott och ont. Mode påverkar hc-scenen också.


Hur ser scenen ut i Stockholm? Vilka andra skägg hänger ni med? Jag tänker Reidar, jag tänker Steve... Vilks fler finns? Inte så mycket skägg i pojkbanden (Projekt 9, Avgå!) va?


Det är ju onekligen ganska många skäggiga gubbar med flottiga fingrar nedstuckna i vinylbackarna, de av mina bästa vänner du nämner inräknade. Det finns ju dock strålande band med mer eller mindre skägg. Ofta mindre, t.ex. Matriarkatet, Night Terror eller Svin (som lagt ned tyvärr). Projekt 9 räknas inte eftersom Erik kan skaffa en mäktig fu-manchu-mustasch när han vill (därmed inte sagt att han borde).


Fyller skäggen nån punkfunktion anser du? Jag menar så som 77-stilen visade att pojkar också får se ut som flickor, Uk82 att man kan sniffa lim och tigga och ändå driva företag och clean cut straight edge visade att också de mobbande idrottskillarna har rätt att komma i punken och trycka ned folk. Vad kan skägget göra för nytta? 


Ingen alls tror jag. Det är viktigt att vara försiktig med vad yttre markörer. Vill en klä sig snyggt eller dassigt, raka sig eller inte (i ansiktet eller på huvudet) så tycker jag att det ska separeras från försök att skapa hållbara antikulturer och subkulturer. Så nej, det anser jag inte, lika litet som de är i vägen (du borde våga tänka ett varv till på dte här och se dig själv i ett sammanhang. Ditt ansvar Martin./red.).


Så, nu räcker det med skägg! Nu pratar vi om något viktigare, tycker jag. Men tack snälla för visat intresse. One love!

Recension: Svart städhjälp - s/t LP

Svart städhjälp kommer från Möllan och har ett par sjuor under bältet innan denna fullängdare. Det är egentligen på gränsen till för länge sedan denna platta släpptes för att recensera men jag ger den ett par ord iallafall. Stuket är go rå hardcorepunk, där just PUNK är det självklara i sound, texter och attityd. Man ska tydligen namedroppa FU´s, Jerrys Kids and the like from the US-åttiotals-HC-era, och visst nickar jag instämmande till det, men som den svennebanan jag är drar jag mentalt också paralleller till typ Rövsvett, Mob 47 eller varför inte senare rebels (tihi fniss) som Fyfan (fast där är lite mer breakdowns and shit i Svart städhjälp). Men om vi skulle gå över från att beskriva till att bedöma då.


Jag gillar verkligen att det genomgående är bra  fart och att det är refrängstarkt och att sången kommer fram perfekt i mixen. Martin har för övrigt en satans stark och karlig röst utan att falla in i vare sig Madballneandertaltuffhet eller nerknarkad griscrustdespo. Stolt men inte nöjd! Texterna är  korta och koncisa, nästan Bäddat för trubbelska på sina håll, men också med mer hat och samhällskritik. Omedelbara favoriter är förutom inledande "Frihet under ansvar" och "Felmarginal" även "Hal som en ål", "Alltså du" (Alltså du håll käften och lyssna / Din idioti får visdom att tystna / Alltså du din sökhistorik / Får SS-soldater att framstå som schyssta är en underbar vers!) och "Jag ångrar allt". Sistnämnda har en oerhört bra och viktig text om att man INTE står för allt och tycker att man bara är så bad ass jämt. Har försökt skriva sån text tusen gånger själv. Up the emoi! 


Nu Börjar det låta som en jävla tokhyllning igen och då har jag ändå inte hunnnit droppa att jag diggar de coola Disfear/Skitkids-wannabe-motorhead-skrikiga gitarrriffen/slingorna/licksen (vafan kallar man de där wew-wee!-grejerna?) och att Ruben trummar stort och (cis-)manligt. Men riktigt så tokawesome full on pride är är det inte hela tiden. Typ halvvägs in i A-sidan infinner sig en hyfsad mättnad och låtarna flyter ihop lite för mig. De råpunktypiskt enkla, starka och fåordiga refrängerna som jag på ett sätt diggar blir samtidigt lite enformigt efter att samma grej gjorts 7-8 låtar. 

Sammantaget måste jag säga att detta ändå är en trevlig råpunkplatta som jag nog kommer spinna en del igen. Eller som vi herberts säger: det är inte Oi! (eller Alme) men det är bra. 

Ps. Trevlig Rövsvettcover ("Snutar") med schysst I got a right-intro. 
Ps.2 Skivan spelas på 45 varv precis som All skrewed up (och senaste Bäddat för trubbel). 
Ps.3 Raderna alltså jag är varken vis eller lärd / men din världsbild är gravt undernärd föranleder juridisk diskussion med firma Assine/Lindelöw. 

Möllan

Recension: Turist i tillvaron vol.8 LP

Åttonde volymen av Sörlings mastodontserie med svennepunk av varierande sort. Varje recension av de här plattorna brukar inledas med en liten hyllning till Micke för jobbet han lägger ned på att dokumentera scenen och bla bla bla. Men det är ju sant så jag kör med: bra Majk!
Sen var det det här med att "svensk punk aldrig låtit bättre" - naj fakk off det där håller jag icke med om. Tvärtom - utifrån hur lätt/billigt det är att spela in och sprida skiten idag så är det ju extremt lite som är särskilt kul. Ta 2010-2015 - var är denna eras Ebba eller Gbg Sound eller Glo? Denna periods Mob 47, Anticimex eller Asta kask eller Sighstens grannar eller Strebers eller Sötlimpa? Några tralltöntar som är ballare än Lyckliga kompisarna? Real skinskalle oi! som (tidiga) Agent Bulldogg eller Pöblers UTD? Musikaliska barnbrytare som Breach eller Refused (iofs bajs i mitt tycke men ändå)? Sexiga band som Monster? Var är snistsig retro HC som Regulations och DS-13? Fan t o m Sista sekundens tjo o tjim HC känns bra o gammalt jämfört med dagens scen! Svensk punk har aldrig varit mer intetsägande och tom på riktigt uppkåtande band...

Till plattan: Motvilja från Ystad manglar på och sångaren har en röst som låter lite som Raised fist - och jag är en så pass okreddig tönt som tycker det är något positivt. Trevligt. Vet hut (Malmö) kör litta Mötorheadaktigt råpunkigt med clean och bra sång, sjunger nått om människsosyn o shit. Helt ok. Benmjöl (Kiruna, tufft namn, not) tycker jag är ganska likt Motvilja, nå slags råpunk men lite grisigare sång och inget som fastnar, får metalvibbar (bluuurgh..). Matriarkatet är proggpunk av den mest vidriga sort. Visst jag är osså feminazi och fattar poängen med texten unt so weiter men fy fan så snusförnuftigt och torrt. Put som fucking roll to yer rock niggas! Med Urban Savage ökar stoltheten rejält i rummet även om det inte kan sägas vara den fetaste hitten kombon spottat ur sig. Men i sammanhanget funkar ryggrad och lite traditionell manlighet bra som tusan. Stomp it out bois! Ilandsproblem = ännu mer trist kängskit med pissig sampling och skit, gäsp. Stry & stripparnas bidrag gör mig fullständigt vansinnig. Hur fan kan karljäveln, som mer eller mindre varit helt uträcknad och typ släppt cd-r-plattor i tio år nu, INTE ta chansen att visa lite nytt material när han får visa upp sig i ett modernt punksammanhang och för potentiellt ny publik? Istället skiter han fram en jävla Joelbitar/cocktailversion av en låt som sög redan för 30 år sen med Imperiet. Inte ens pinsamt, det bara ÄR liksom inte alls. 


Vänder på platen. Stockholms Svin - grissång (sorry) som jag bara inte pallar. 138:an kom tillbaka allt är förlåtet! Hellre Vargen från Umeå är kluriga.. De har två låtar och första är vidrig progg. Borde inte få göras/finnas. Andra låten däremot är en underbar fyllepunkdänga som hyllar folkölen och som hade platsat på de fina gamla röjarskivorna (fyfan vad bra de var!). Pekings Nya Given står bredbent och levererar mer än ok. Musiken är kanske lide tafatt ibland men Pontus har en stark röst. Dock gillar jag Jantelagen, det är pga av att man tummat på den som detta land spårat ur tror jag med satsa på dig själv, hipsters och ledarskapskurser i lågstadiet, fyfan vad jag hatar samhället 2015, kuken!! spräng! Senap (Ljungby) är ju fullständigt vidrigt, äcklig skönsång plus dissar fejjan o insta, lägg ner gubbar. Vad fan tänker du Micke? Detta är musik som inte borde få finnas. Låt dom hata oss (Stockholm, fniss) är lite smågo KSMBfastsluskhardcore. Jofan gillart! Dock meckvarning på guran. Min mammas klimax (ge er för fan, Renzo Arneröds Tugga Kuk Kvinna kom tillbaka allt är förlåtet..ok kanske inte men ni hajjar) från Skövde lirar intetsägande käng/råpunk dessutom med ännu kassare långsamma ångestpartier. Sista dansen kommer från götet och verkar vara teaterelever som lirar punk på håltimmarna, UUUUUUUUUUÄÄÄÄÄRRRRRGHHH, host host host. UUUUUUUUUUUUUUUÄÄÄRGH!!! (Micke vi måste fan snacka!?). Äntligen tar så sida b slut.


Trots från Umeå tycker jag lirar halvgo hardcorepunk, primitivt och göttligt. Lite gapigt men ändå mest gott (idel facktermer här ba). Sen blir det tjuckholmen igen i form av Idiot Ikon (idiotiskt namn igen, vafan är det med folk?) och man behöver inte höra många sekunder för att fatta att detta egentligen handlar om metal. Stick! Dråp tar oss upp mot Jokkmokk igen, närmare bestämt till Sundsvall. De låter tungt och snabbt, hardcore som rensar upp lite efter metalskiten men inget som fastnar. Slomarp (Motala)känns först som go snabb råpunk av 80-tals snitt men sen kommer lite kassa försök till midtemporefränger som löjlar till det. Det tunna  punkljudet är ändå ett plus. Stick och brinn från Västerås kör lite hederlig jävla punkrock, äntligen! Inte skitbra men fan så gott efter allt kasst mangel. Lite supalåt över det hela, lite minus för det Hives/fejk-77-iga guraljudet. The Judas bunch från Stockholm försöker vara roliga med ett efterblivet banjointro och en låt om att supa och sen blir det mycket riktigt Dropkick-ompa-ompa av det hela tills plötsligt the fucking Dixie chicks börjar sjunga!? Wtf!? Extremt överdrivet sleten sång av duden i bandet. Titeln ("Hey bartender!") fick mig att hoppas på en go cover av Laurel Aitken men tji fick jag. Inte dåligt men...lökigt. Knaegt (Stolta fucking Malmö/Möllan pride!) avslutar med Snuthat går i arv. En go och bra låt, visst fan hatar man snuten. Dock hatar jag tjuvar och annat pack lika mycket these days, jag hatar så att säga både orsaken och konsekvensen, helheten OCH delarna av da fucking system. Over and out!   

PS.1. Omslaget är inte lika vedervärdigt som brukligt.
PS.2. Kul med fanzinebookletten.