Recension: Bomber - Sheep 7"

Det tog en jävla tid från baka till kaka av denna EP och nästan lika lång tid till för mig atts haspla ihop en recension, men here goes:

Bomber har smattrat på ett tag nu och efter en första digital release och ett par prestigefulla gigs debuterar de så i det fysiska formatet. Bandet består av tämligen solida köttiga gobbar som hamrat runt i orkestrar som Odds Sods FC, Negatives, Löst Wörning, Skunks united och Fudge wax o bla bla.

Som väntat när något släpps på PST så är det gatupunk vi pratar om och jag tycker faktiskt att den sedermera utskällda benämningen streetpunk passar bra här. A-sidan rullar igång och det är ett bra tempo och rivigt ljud, tycker faktiskt att det låter en del Rancid på sina håll. Vanligtvis när folk skriver det om ett band så syftas det på något band som egentligen låter mer som Bombshell rocks, nån Hellcat-klon eller möjligtvis lite som nått av Rancids mer putsade senare alster. Här snackar vi dock gott drag alá Lets go-eran, även gitarrslingorna minner om detta. Samtidigt bryter Björns lagom raspiga stämma med brittisk accent av det hela, och Oi:ar på nått sätt upp skiten. 

Bandet är ju självproklamerade "sons av gråsosseri" vilket även går igen  i somliga texter, om att ge sitt liv för kneget till ingen nytta och välfärdsslakten. Även subulturella slavar avhandlas vilket får mig att tänka på saliga Wildcat Strike och deras "Subcultural slave"... bra där!

Den enda invändningen man kan ha efter de tre spåren på A-sidan är att det manglas i samma tempo - men vips får man en lugnare/tyngre sak på B-sidan i form av "Worn down, Thrown out". Följande "The Hammer" är en go bit som får mig lite att dra på smilbanden, Vindicate this! gjorde ju också en låt på liknande text-tema för typ 5 år sedan, som dock inte sett dagens ljus mer än en youtube-demo...

Totalt sett en jävligt solid release. Det ryktas om lite problem i sättningen, vi får hoppas detta inte bromsar upp kanonarden, för jag tror det finns mer att musta ur här! Oi! oi!

Recension: Raka Rör - Från AW till AT (Samlade verk 2017-2018)

En kassett damp ned. Raka Rör har tydligen funnits i två år och beskriver sin musik som "allsångsvänlig pub-punk förankrad i vardagsångest och alkohol" med en "gemensam nostalgisk förkärlek för oi!-punk" (sic). Får säga att de gått helt under min radar och detta är då alltså deras samlade verk, fyra inspelningar på en tejp ba.
Beskrivningen får ju en att känna "jaja, nu har några Götebögare fått för sig att sätta ihop ett eget fattigmans Bäddat för Trubbel" å ena sidan - å andra sidan klingar Bigger Better Bombs bekant och äkta - och Oi! och pub gillar man ju. Jaja, nog om mina fördomar.

Där finns en del gött att hämta. Öppningsspåret "Säg upp dig och börja på lager" är helt efterbliven (skulle det vara soft/nice att jobba på lager?) men har en refräng som sätter sig som fan. "Eldorado och Tuborg grön" är lite samma sak men med ett rimligare budskap. Överlag är det möe supa hit och dit över texterna och jag tycker faktiskt inte det är sååå roligt (varken in da real loi!fe eller som texttema), så därför faller de låtar som inte enbart handlar om det, eller iaf inte heter sånna grejer, mig mer i smaken. Låttitlarna är överlag ganska goa; "Birkenstock fuckboy", "Det sämsta bandet jag någonsin sett" och "Ta dina ambitioner och kör upp i röven" får mig att gubbgnägga litta. En del lokala referenser bjussas upp här och var och sånt ger ju alltid en lite småäkta känsla.

Musikaliskt skiftar det lite mellan cp-simpel och rak två-ackordspunk och hyfsat nicea riff, liksom inspelningskvaliten (även om det överlag är ruffigt).
Bästa låten tycker jag "Full rulle på Florens" är, även om det är ganska jämt skägg rakt över. Raka Rör var en trevlig bekantskap även om jag tippar att man uppskattar det mer om man är götlaborgare och ser dom live på lokalkrogen. Tror att de har mer i sig!

PS. Vafan är AT!?

Recension: Kardinal Synd - Andrahandssorteringen LP/CD

Kommer knappt ihåg vad jag skrev om bandets 10" förra året men jag har för mig att jag faktiskt inte tyckte det var apkasst. Nu är de tillbaka med en fullängdare, LP i gatefold omslag med medföljande CD (som dessutom innehåller låtarna från 10":an som bonus). Pressbrevet talar om påkostad produktion och lyfter fram omslaget som tecknats av Janne Widmark, själv tycker jag det är det fulaste jävla omslag som nånsin gjorts. Ärligt talat, scrolla upp, titta och försök att INTE få total CP-gris-cancer i både ögonen och röven!? Ska kanske föreställa bandet men ser ut som Alexander Bard och han queer-metal-opera-tjommen på väg att slåss mot nazister (får man anta?!), med Nordman tittandes ned bakom och en färgkombination som fullkomligt penetrerar ens skäl och hjärta - and not in a good way. Janne Widemark borde inte hyllas, han borde få händerna avhuggna och bli satt i fängelse! Nåväl...

Hur låter då musiken? Typ som på förra. Hyfsat hård och tajt producerad skate/trallpunk med allvarliga texter, både musik och text över genomsnittet i genren. Får hyfsade DLK vibbar av sången, Lastkaj-vibes av soundet (t ex titelspåret "Andrahandssorteringen") och ganska go Bad religion-hook och gura-slinga i "Där vi bor". Jag skulle precis skriva att det saknas rena magplask eller trams men så kommer en sån där obehaglig "först -lugnt-akustiskt-sen-drar-det-igång-igen" låt i form av "Nu ska den ner", urrk. "Allt ska bort och "Födelsedagslåten" hör till de bättre på skivan som tar upp ämnen som hetsigt debattklimat, nedskärningar, mansideal och att "man inte ska hata" (tihi!). Okidok!

Recension: Death by horse - Reality hits hard LP/CD

Ny platta med Death by horse som det informerades om redan i förra recensionen... som nu varit ute ett tag men det går jävligt segt här på blögga. Sitter här med en CD men skiten säljs som LP med CD´n inkluderad av Pelle boy på Second class kids, trevligt koncept som verkar gälla generellt för labeln nu.

Vad har då hänt sen sist med detta band? Allt och ingenting skulle man kunna säga! Det är på sätt och vis samma blandning på stuket men jag tycker alltifrån produktion till sång och låtsnickrandet har spottat upp sig en aning. Inledningen "Narcissistic 170" (fyfan vad jobbigt att skriva!) är en rapp och bra historia, "Kill" är en bra och catchy pop-punk-dänga och "Cowtittysuckingfuckingmenstrationeatingfreaks" en smått sanslös låttitel om inte annat. Sen går det ner i ett lite mörkare och tyngre parti ett gäng låtar, för att sedan brytas av med ska-punken i "Little boy", känns smågott på nått vis (fast lite lökig text). Plattan avslutas med heavy shit i form av "White christmas" och "The Flood" (som är jäkligt bra faktiskt).

Måste säga att Death by horse:s tvära kast mellan mörkt som fan och lite lättsammare, såväl musikalsikt som textmässigt, växer på mig. Detta är en juste platta och jag hoppas på ett Malmödatum snart så man får uppleva den beryktade liveshowen också.

Recension: Lastkaj 14 - Stormar LP/CD

Nysläppt remixad och remastrad version av 2015 års "Stormar" från Lastkaj. Inte fan har jag hört originalet. Tycker det låter fräscht och bra men lite av det fläsk och den svärta som gjorde att "Becksvart" ifrån härom året lyfte sig heads and shoulders över allt annat i den egentligen sunkiga genren saknas ändå här. Ett stort problem för mig är den ofta extremt höga och gapiga sången (som i t ex "Högt över murarna"), och det genretypiska poetiska anslaget. Samtidigt går det inte ha några invändningar emot själva det tekniska hantverket och det svärs ju faktiskt här och där och sånt göttmar upp det hela satt.Alltid råäckligt med fioler o skit med. Kan inte tala om några brottar-hits men "Högt över Murarna", "Drasuten" och tunga inledningsspåret "Nycklar och lås" höjer sig över resten.

Recension: KKPA - När andan faller på CDs

KKPA har länge förvirrat mig en aning... för visst är de väl från typ Trelleborg eller nått sånt? Sången är ju dock på patenterad trall-gnällig svealandsmål typ. Och visst har de funnits enda sedan 90-talet? Släppt skivor på Birdnest eller kamel eller nått sånt? Som ni ser är jag för lat för att ens kolla upp på discogs but anyfuck - det här min blögga...

Första låten har nån gäst på gitarrsolo, heter "På låtsas", och är mitt tycke en trist historia i wannabe-Strebers stuket. Nästföljande "Bruna skjortor - svarta flaggor är bättre men både den och "Lögner" känns ju igen ifrån "Fyrtal i punkrock vol 2 . "När andan faller på" är lite annorlunda, snabb mellocore, rimligare verser men seg refräng typ. Sen får bi "dödlig last"...som vafan den är ju med med på ovan nämnda comp!? Som lök på laxen får vi en akustisk version av "lögner som är precis så trist som man kan tänka sig, dumt på en annars helt ok låt. Det känns som att bolagsbossen Pelle kör nån slags utnötningstaktik här, med att släppa mycket som fan, och släppa samma låtar på olika släpp huller om buller för att tvinga en lyssna mer på skiten... och jag respekterar den fula moven! Men det funkar tyvärr inte på mig...

Recension: Pastoratet - Mvh Grannen CD

Pastoratet har sedan tidigare släppt två plates på (egna?) etiketten Idiot Records samt en digital EP vid namn "THLM" vars fyra spår är inkluderade här, som lite lök på de fyra nya laxarna, tihi!
Nu har även detta gäng hittat till Second Class kids-stallet och jag tycker nog att de måste vara ett av de bättre där. Första låten "Ställ dig upp" har en refräng som sätter sig vare sig man vill eller inte och efterföljande "Jävla skitbeteende" är inte mycket sämre. Sången känns juste och texterna varken grötmyndiga eller fjortisdeppiga utan behandlat tämligen vettiga saker som att vara 40+ och blivit lat med supandet samt folk som beter sig som rövhål generellt. De fyra bonusspåren skiljer sig inte på något som helst sätt från de fyra ordinarie, "Mitt så kallade liv" har lite, lite, liiiite hit-varning t o m. Guld-stjärna for rådissen av Kommunal i "Tack & hej".

Gillar du modern välproddad trallpunk så borde dessa fyra låtar på en singel vara ett giviet köp.

Recension: Death by horses - This too shall pass

Om jag fattar skiten rätt, och det gör jag eftersom jag sitter och läser innantill i pressreleasen, så släpptes denna platta redan 2016 fast bara digitalt. Nu i december gav sedan SKCR ut skiten på CD, mest för att peppa inför nästa fullängdare som kommer nu i mars.

Vad är då detta? Ja du... i vissa bitar låter det exakt som svensk trall bara det att det sjungs på engelska, men det är också en hel del annat. Lite halvskum "alternativrock" eller, faktiskt, emo på den tiden det var en lipig off-shoot från hardcore och inte sminkrock liksom ("Determined", "Judge me"). Sången och texterna är av det allvarsamma slaget, inte dåliga men det saknas lite riv och bett i vokalissan tycker jag. En del är dock riktigt heavy shit, om upplevda övergrepp mm som jag inte på något sätt tänker göra mig lustig över. Mörk skit. Tyvärr kan jag inte digga plattan bara för det. Lite ironiskt är det att en ska-punk-dänga ("Burning the witches"), en genre jag inte är apförtjust i, dyker upp från ingenstans och är en av plattans bättre spår i mitt tycke. Bäst är dock call-and-response-skråliga "Never said" och helsämst är ingenting, det är bara att så mycket är tämligen tråkigt. Jo just det, en cover på GG Allins Bit it you scum är med osse, och framförs faktiskt ganska sexigt.

Recension: Skrammel - Under jord LP

Ännu en ny bekantskap för mig ifrån, vad det verkar som, den aldrig sinande strömmen av melodiös punk på svenska som helt uppenbarligen är inne i en jävla "våg" just nu. Det känns som att jag upprepar mig som fan när jag skriver dessa recensioner men mycket går ju igen; det är välspelat och rent ljud, allvarliga/deppiga budskap osv. En positiv grej med Skrammel är att låtarna generellt hålls jävligt korta... Tycker jag får lite Charta 77-vibbar på sången ibland men vettifan, kanske litta Bad religion här och där med... mer rockigt än metal-ljudande men alltså det är en jävla snårskog ibland. Kan väl även namedroppa DLK när jag ändå håller på, fast utan humorn/klurigheten i texterna.

Kan egentligen inte riktigt ta på vad det är som gör det, men om man jämför med exempelvis Lastkaj 14 för att ta en samtida referens så är det något som på alla sätt är lite sämre - utan att för den sakens skulle vara kasst alls. Refrängerna sätter sig inte, inte riktigt lika mangligt heller. Tristast blir det i "Far åt helvete" (fast det är kul att de har både en låt med denna titel och en som heter "Dra åt helvete" (som också suger iofs) på samma plate), "Hoppborgen" och "För Sverige bakåt i tiden". Snäppet över medel får öppningsspåret "Ilska och hat" och "Rikets dårar". Typ så ba.