Recension: Sveriges jävla ryggrad - V/A LP

En samlingsplatta med svenskspråkig punkrock med ett anti-rasistiskt tema. Jag är ju så jävla seg på bollen så plattan släpptes säkert i samband med valet, med oro för ökade framgångar för SD... och vi vet ju alla hur det gick. Trots att syftet är sympatiskt så blir jag lite frågande inför plattans relevans; 1; Det är ju precis (typ iaf) detta alla dessa band sjunger om hel tiden iaf, 2; SCK släpper ju en gratis promo-platta med sina band just nu samtidigt (med flera låtar som även är med här) samt 3; Mycket av låtarna på denna platta är tidigare släppta på egna plattor. Men men, för de som är helt anti-CD så får man hela Lastkaj 14 CD-singeln som kom nyss samt metalfarbröderna MIDs "Fest" ÄNTLIGEN på vinyl... Umeås Kardinal Synd bjuder på lite nytt material, liksom Skrammel och Bendel o Co som vi minns från Fyrtal i punkrock samlingen ifrån förra året. Annan skåpmat är Björnarnas "Fantasifosterland", vars text på något sätt får sägas summera hela plattans tema - hur bakåtsträvande, verklighetsfrämmande tänk och rädsla (enligt låtskrivarna) bygger SD och dess följe. Tja, kanske det. Men det jag som vanligt saknar i detta sammanhang är lite mer analys om varför det blivit så här, varför denna nynasse/nykonservativa våg sköljer över oss, satt lite mer i hela sin samtida politiska kontext - borgarklassens benhårda klasskamp under snart tre decennier (och en hel del jävla annat skit som ändrat de politiska förutsättningarna)... men men, nu är det litta punkrock här och såklart bättre att basha SD än att lajva Midgårds Söner, typ.

Recension: EPA - Tretton övningar i mindfulness LP

EPA har snickrat ihop ett väldigt festligt, men också skitfult, omslag. Plattan sticker även ut något från labelsmatesen på SCK Records genom att vara hyfsat mycket stökigare både spel-, produktions- som sångmässigt. Det är bra, kaxig och lagom gapig kvinnlig sång, oftast levererat i ett jävla tempo och med hyfsat mycket "meckighet", dock inte på det där alltför jobbiga skejtiga sättet, utan på ett juste stökigt sätt. Samtidigt är det kanske stöket och tempot som efter ett tag blir till bandets nackdel - få låtar sticker liksom ur gröten. En fördel gentemot andra band i genren är att texthäfte saknas och att det inte hörs så tydligt exakt vad de sjunger - eftersom de flesta sånna här gäng har så trista och grötmyndiga texter.

Låtar som höjer sig lite extra tycker jag är "Tio i ett rum" och allsångsskrålande "Jag håller ditt hår när du kräks". På B-sidan dyker tyvärr upp lite mer teatral sång upp här och där och nånstans tycker jag mig det snyftas om att "polarisarna smälter"... rimligt, men på samma gång liksom ett kvitto på hur jäkla o-rått sånt här plinkeplonk är. Inte sämsta men heller inte bästa Second class kids släppet so far.

Recension: Oldfashioned Ideas - Still worth fighting for LP/CD

Femte jävla platen från "da Motörhead of oi!", och nästa år firar de tio bast, fan va tiden går. Motörhead och Motörhead förresten, det där "man-vet-vad-man-får-pang-på" som så ofta droppas i samband med bandet är i ärlighetens namn inte riktigt sant, men vi kommer till det.

Plattan öppnar urstarkt: "Trouble ahead" är klassiskt tufft och brötigt O.I. utan att ha det höga tempot förvisso, men med en refräng som maler på av helvete. Nästa spår "Let them know" öppnar med en jävligt muskulös Perkeledoft av pride´n´honour som får all annan samtida svensk benrangel-oi att fullkomligt rassla ihop i en lite hög. På refrängen smeks det in flerfaldig kärringasång och det blir faktiskt en jävla must. Och här kommer vi till det jag skrev om innan - Oldfashioned är faktiskt inte alls rädda för att experimentera lite med diverse oväntade pålägg här och där och det växlas rätt friskt i tempo också. Kvinnlig back up vox har vädrats förr (med bla Patricia från Beyond pink/Slöa Knivar) och här har vi Linda från Bustups (lägger även trumpet på  minst ett spår) och två andra för mig okända damer. Redan på tredje plattan Don´t believe a word they say breddades stuket och ett lite, lite cleanare sound smög sig in - samtidigt som refrängerna fortsatte vara fläskiga och anthemiska. På tal om det sistnämnda så finns det gott om den varan även här på Still worth fighting for. Men tillbaka till den starka inledningen! tredje spåret "At the end of the day" är även den en jävla stark och stolt låt, med ultraaggro sång av Per samtidigt som tempot hålls igen en aning, och med ytterligare en skitsnygg refräng som sätter sig - återigen förstärkt med kvinnlig körsång, denna gång snarast i framkant av mixen, och det låter jävligt bra! Med saxslingorna får man faktiskt lite vibbar av saliga Dims Rebellion vilket ju alla inser är ett jävlig gott betyg. Efter detta tycker jag plattan går in i lite mellanläge, samtidigt som de följande låtarna bjuder på schysst variation; vi får lite Sick boy Nick på sång, ett sator-flirtande intro, och ett par låtar som närmast skulle kunna beskrivas som hård svängig rock´n´roll ("No go down", "Time heals nothing", "C´mon C´mon") men även ytterligare en allsångdänga i form av "I know". Nytt för bandet är att man kör lite samarbete gällande låtsnickrandet - tre av låtarna är författade tillsammans med gamla Linköping(eller Eksjö?)-punk-legenden Coste Eriksson, varav "Disregarded Bones" tidigare framförts live och den är en jävla hit!  Avslutningsfår vi ännu en saxsmyckad anthem i "Silver Lining" som känns klassiskt Oldfashioned Ideas ändå på något vis och så allra sist en snabb aggrodänga där lille Gustaf kliver fram och lägger ettrig pissförbannad sång, såsom vi med koll minns originalupplagan av Löst Wörning. Gott så!

Sammanfattningsvis har gubbarna gjort en bra jävla skiva, där man lyckats med konststycket att skapa igenkänning men ändå, på ett lagom sätt, förnya och variera sig. Kanske kommer inte gruppens allra fetaste hits att hämtas från denna plattan när karriären ska summeras så småningom, men å andra sidan finns inte ett enda spår att skämmas för på platten - och hur många band peakar till max på album fem (plus alla sjuor, splittar och annat de hunnit med på "bara" nio år)? O.I. håller än, spöar det mesta i svenska scenen och jag ser framemot vad det kan bjuda på nästa år då de tioårs jubilerar, en liten fågel har viskat att det kan bli lite mustigt. Oi! on!

Recension: I´m A Second Class Kid 2017-2018 - V/A CD

En vad jag antar freebie comp med de senaste årens släpp på SCK Records, rätt mycket från plates som jag redan recenserat här på blögga, varför jag ska fatta mig tämligen kort. Om jag inte missminner mig så är EPA, MID och Skrammels bidrag på denna platta de enda jag inte hört sedan förr - och då samtliga spår ligger på releaser som det inom kort kommer upp recensioner på här på blögga så ska jag inte fördjupa mig om dom just nu heller. Men EPA låter rivigt och snäppet mer intressant än random trallgäng, MID låter obehagligt metal (som vanligt?) och Skrammel snabbt och meckigt på det mer skate-tralliga viset. I övrigt är det noterbart att just de låtar jag själv lyft fram som de starkare spåren på respektive release som är med här; "Sånna som dig" av Underhund, härliga partydängan "Schtoggen" av norrbaggarna Astmatiskt gapskratt, Kardinal synds "Har inte tid" och helt färska "Sverigedemokrat" med Lastkaj 14 feat. Mart Hällgren för att ta ett axplock. En hitkavalkad helt enkelt, och för trallfans bör det vara perfekta plattan att poppa i bilen till och från jobb och få sig en go dryg halvtimme. Jag själv lider inte heller, men 12 låtar i rad blir på något sätt lite too much för den här true oi!-farbrorn.    

Lastkaj 14 - För Sverige CDs

LK14 tillbaka med en singel, på temat Sverige av idag får man väl säga. Känns som att detta band har seglat upp som lite av kungarna (och queensen) av svenska mello-core, och den som minns min recension av senaste fullängdaren vet inte att icke heller jag som inte är nån fantast av genren tyckte det var helt oävet. På denna tre-spårsplatta har de med sig en del eminenta figurer som Mart från DLK, Bonnie från Asta Kask samt den för mig okände Loke Nyberg på "Hela hatet stormar" (som den samme även varit med och skrivit). "Hela hatet stormar" är en helt ok dänga om det hatiska debattklimatet och det osunda extrempositionerandet, framförallt på nätet, i dagens samhälle. Lite Ronja rövardotter-vibe på refrängen, lite sköj-sköjigt men fan det fastnar ju. Först ut på plattan dock är låten "Sverigedemokrat" som såsom titeln avslöjar, handlar om SD och mer precist de som röstar på dom och hur de resonerar - och hur jaget/Lastkaj bestämt resonerar annorlunda. Även om just SD-bash känns lite enkelt och uttjatat idag så slutar det ju givetvis inte vara relevant och viktigt. Kanske bara än mer egentligen. Juste låt med en välformulerad text. Sist ut är låten "Ingen röst" som menar att röstskolk är likamed djävulen vilket man kan ha ganska jäkla olika åsikter om... men kudos för att bandet står upp rakryggat för sin sak och sina views. Allt som allt en snabbt avklarad bagatell, men väl utförd.

Prins Carl / Bad Gums split 7"

Prins Carl är ett habilt band som harvat på ett antal år nu utan att varken få mig att lacka ur eller gå upp i brygga så att säga. När jag fångat dom live har det varit precis samma sak - de gör sin grej, den funkar men man vill liksom inte klä av sig naken eller göra revolution direkt. Den som vill kolla upp vad det är för gökar kan ju läsa intervjun jag gjorde med dom för ett par år sen. Här bjuder de på två nya bitar, precis så där i gränslandet mellan Blitzmalande gatupunk och Bad Religion-tuggummistuk. Andra låten, Kings & Queens är den starkare av de två.

Vänder på platen och där får man ett sånt där band som man undrar vafan de får ge ut skivor för. Missförstå mig rätt - Bad Gums är inte genomusla - det är bara så intetsägande att det blir löjligt. Det förmodade försöket till "charmighet" genom att skriva korta simpla texter som upprepar sig typ som Ramones ("All alone" refererar t o m till att sitta på soffan och lyssna på Joey Ramone) faller tyvärr helt platt. Osså massa wooo och whaooo... Nä, har kunde Teddy satsat hela pengen på ett rent Prins Carls släpp istället tycker jag. Fett med o-cred för att labeln säger 45rpm men det visar sig den ska gå på 33, hatar fan sån skit, vill nästan slänga skivjäveln bara för det.

Recension: Kardinal Synd - Baltic City 10"

Sex låtar på mys-trevliga stenkakestorleken 10 tum ifrån Umeås (?) Kardinal Synd. Redan bandnamnet är ju tröööktralligt - men - detta är ganska bra faktiskt! Fläskig ljudbild, bra sång och texter klart över medel. Inte mindre än två låtar behandlar patriarkala strukturer och mansrollen in da shit, på ett bra och förhållandevis fyndigt sätt. Dock höjer jag ett varningens finger för de småläskiga "speed-ska-partierna" i "Mer än ni har", varken rimligt eller sexigt i detta sammanhang. "Har inte tid" handlar om just det, att inte hinna med sig själv in da fucked up society som är #fittsamhälletanno2018. Lite nassehat, spräng-hela-skiten against hela humanity tjötande är också med på platen, överlag framfört i ett gott drag. Bäst är öppningsspåret "Baltic city", pang på rödbetan med bra melodi, känns Bad Religion på nått sätt. Mig veterligen finns ingen fullängdare ute med bandet, skulle vara kul att höra.

Recension: Astmatisk Gapskratt - Heller fargerik enn kald LP

Go jävla skatepunk av galna norrmän! Eller galna och galna, vafan vet jag om det egentligen... men de gör de typiska lite skojfriska minerna och poserna på bilderna på insidan av plattans gatefoldkonvolut. Och som Sölvesborgare har jag en lite "speciell" vibb kring norrmän. Alla har vi väl på känn att bakom den där gladlynta frisk och hel och ren och så jävla rik och käck-ytan så döljer sig en avgrundsdjup ångest och ett rent jävla vansinne. Hemmavid hade vi iallafall av någon anledning en överrepresentation av just norrbaggar bland vinnarna som frekventerade stadens krogar (epitetet "sunkhak" fanns inte - alla hak var sunkiga). En av dom gick rent av under smeknamnet "galne norrmannen" och kunde haspla ur sig storheter som "DU! Deg... må jeg ha döda!" åt en med tom blick när han ramlade ut dyngrak och nikotinstinkande från Times pizzeria 18:30 en torsdag. Aja.

Tillbaka till musiken. Det sjungs på norska och jag hade väntat mig något mer åt trallhållet men detta är faktisk ganska rivig punk åt skate- och bitvis det poppigare och hoppa-och-studsigare-streethållet. Sången är inte skitbra och genomgående gapig men med mycket allsång och lite goa körer som tjockar upp där det behövs. Textmässigt blandas högt och lågt, humor och allvar men med viss övervikt åt det lite mer lättsamma eller i vart fall mer bara betraktande perspektivet snarare än slagord för eller emot det ena eller andra (eller typiskt deppskit som många av sina labelmates - yes denna platta är osse från Second Class kids). Nån låt om en kufig polare utan Instagram och brudar, en annan om en tilltänkt lärarstrejk - mot ungjävlarna som drygar sig - ytterligare nån om att råka supa till för möe. 

Jag gillar fan skiten, det är bra fart, rejäla tag, skråligt och gott och lagom varierat.Språket är ju som det är och man fattar ju inte allt, men skit i det! Bra melodier, klackarna i taget och säkerligen en och annan bar över- eller för all del underkropp på efterfesten på nått jävla fjällhotell.

Bästa spår: "Schtöggen", "Rettepenn", "Ung och radikal" och "Ein".

Interview: The LEGENDARY Mockingbirds

The Mockingbirds were formed in the wet summer of 2000. Since it was the new millenium ya´ll know society already was fucked, and this lot sure didn´t make things better. Maybe not that great but then again - most others sucked even more! I threw my "Janson" out to bassist Francke to see if he was ready for some Karaoke. Guess what? He was caught with the meat in his mouth!

Hallo boy!

Tell me how the band got together - you and Turbo had been making the rawk before right? 

Hello there old timer! 

Yep, me and Turbo used to rock out with our cocks out in a band called Käftsmäll (a very strong Sbg-band with one of the ”kuk-ner-till-knäna”-brothers, not to be confused with the two other pussycore bands that has adopted the name since/ed.) A Sölvesborg based punkband influenced by Social distortion and The Misfits. We did one 7" and then disappeared. 

I think, if I remember correctly that The Mockingbirds got together right after we split up. Me and Papa Franz had been talking about forming a band forever and that's what we did. Turbo was either a part of the plan or he naturally joined being the best guitarist in punkrock. We had problems getting a drummer so we asked old time friend Björn Kleinhenz (the other brother! Never thought about - talk about great balls of fire!!/ed.)to to step in. We started out doing Sham 69 covers and from there we started writing our own songs. Nobody took us seriously until we did a gig supporting some bigger band on Burning heart records, can't remember which one. Björn left right after that gig and we where without a drummer for a while until we found Kim. He was only (compared to us) 15 years old, and brought a lot of energy to the band (and also a biggus dickus, what’s up with all the rama lama ding dong behind the drumkit in all Sölvesborg bands?!/ed.). 

What where your original influences? It really flipped out later on didnt it? 

As I mentioned Sham 69 and we decided something like that we shouldn't bring any influences from bands later than the 80s. I guess we listened a lot to what came to be called street punk. But the thing was that we all brought different influences since we all listend to different genres of Punk and Hardcore (and Håkan Hellström/ed.). 

Well all bands flippes out sooner or later. When Tommy joined he proposed that we should go a little bit further from what he called the "Social distortion-riffs" (actually I was thinking more of the crazy horns, sudden ushc-song, female(!?!) backning vox, du-du-du stuff etc on the fullength/ed.). 

In one interview Kim (drummer boy) was compared to a dog, in another the readers where told he was longing for a pony - where you big fans of animals? What about the furry ones?

Haha! Here's the thing, Papa Franz hates animals but was a vegetarian. Kim loves animals and was also and still is a vegetarian. I don't know about Turbo but back then he wasn't over his phobia of dogs so I guess he hated most animals. Only thing I know for sure is that we all liked my family's old dog, The no one is innocent E.P. is dedicated to him. 

Furry ones? You mean like ferrets with lipstick? We all love those (Is that what they call a Mink in english? whatever - lets gas them all, it´s a Sbg-tradition!/ed.)! 

I got back listening to the 2002 EP the other day - its fucking awesome!! Why didnt the band get the respect (and the female admirerers) it deserved back then ya think? The Bilderberg group? Is it true that Turbo kissed a girl back stage in Stockholm (cunt-town) once and thats it?

Yeah I think that's it except for when we all had out dicks out and "ollade" Yellow fevers (I think there called) stage clothes.

I don't know why we didn't earn more respect. We might have been too different for the time and maybe took ourselfs to serious. Or the opposite. And if there is a Punk Bilderberg group they definitely had something to do about it! 

For a while there was a lot of dicks and nudeness and shit - how did that come about? Or is it a common Sbg thing? 

For starters, yes it's a common SBG thing. It was almost considered rude to keep your clothes on when there was alcohol involved (and still is of you ask me!). But overall it's a really fun thing to do to shock people and we really didn't care what anyone thought. For example it's larger than life to sing Born in the USA on the ol' cock- karaoke.

Lets stay with the Sbg thang for a bit - was it really that great back then? It was famous on Möllan, bitches even leavin parties because of all the good storys and sexy vibes...

Yeah it really was that great.. We where spoiled starting out with a place like Kartago (ultra LEGENDARY youth centre simple called "The House" where all fat and true rehearsed, played or just hung out/ed.). Almost every gig we had, had an granted audience of at least 50 people. 

The story's are all true and there's nothing better than listen to old stories with the Mockingbirds while drinking beer. Everyone knows that!

Bitches leaving parties? Must have been to drunk to remember if that ever  happened. But if you heard something about it it has to be true. Few people could handle our raw masculinity. 

Are you still in touch with Tobbe Ander?  

No not really. He kinda disappeared from the scene but so did I. 

I actually know what's up with him these days but I'll just keep that a secret (for cunts: Tobbe Ander was from like Ryd or Tingsryd and the last great rock’n’roll thing to ever happen in this shit society/ed.). 

And then Tommy Tift joined in from Bög-Ruda/Blomstermåla.. How did that come about? And tell me about sideshow Fred and his infamous pizza soup and cowboy-tugg!

I left the band and Tommy was supposed to replace me on the Bass but I came back again after a little break. Don't know why but he still wanted to be in the band so he took up his guitar instead. I might as well tell why I left too; it was simply because of mental illness. If you ever heard anything about how fucked up we where it's all true. Sideshow Fred joined when Martin Bagan left the band (an SBG legend). I actually found him with an add on some site for real musicians. He's an amazing drummer and now plays with Tommy in True moon. As good as he is on the drums he's as bad in the kitchen. He is without a doubt the worst chef i ever heard about. He has invented some own dishes as you said and those two are the worst/most famous. 

The recipe for Pizza soup is: 

Boiled water 

Oregano 

Goddamn I can't remember the recipe for his "Cowboy tugg" now but it was just as amazing (I think it just was baked beans in tomato sauce, not even heated, just straight out of the can../ed.). And belive me, this wasn't an joke he actually ate that. 

You briefly reformed some years ago - lots of ”rockhäxor” and naked beer bellies up front?

I can't remember any Rockhäxor but I think there there was exclusively beer bells up front.

We reformed to play at the release party for Mikael Sörlings best of record from his days reviewing demo tapes in Close up magazine. 

I had almost just started playing the bass again after a 2 year layoff and don't think I got a single song right but it was a really fun gig. 

We also did a gig in eh, I can't remember where.. Like Norrköping or something like that. We really enjoyed it and decided that we will play again if asked. We're not looking for gigs but if someone wants us to play again we probably will (ah, in it for the money, I see/ed.).

Do you regret never signing a major label?

I don't think any amount of money will replace street cred so no. We would have considered a offer from Marianne records but that's it.

Recension: Menudå - Tänk lite själv då CDs

Kort och snabb trespårs-CD från Menudå och jag ska fatta mig kort och snabbt. Detta låter ren och skär (med betoning på ren) so called SoCal-punk (höhö, eller va..?) fast på svenska och jag tycker inte det är kasst men tämligen trööökigt. Svenska och svenska förresten, det sjungs på skånska vilket väl bör lyftas fram och faktiskt lyfter det hela lite lite grand. Första låten ("Vafan?!(Johan Falk)") är en jobbig låt men med en refräng som sätter sig, andra låten heter "Idiot" och gör det inte. Sista låten heter "KJSD" och handlar om något antar jag, inte kasst men ingen hit heller.

Skägg #7: Turbo

Tjejerna brukar säga Andreas, vissa menar att han rent av heter Andreas Jonasson. Själv tycker jag det där är rent jävla rövsnack - Turbo har alltid varit Turbo. Möjligtvis bara T som Francke säger ibland. Vilken Francke undrar nån? Ska ni väl för fan veta säger jag! Skit samma, skit i allt, här kommer intervjun iaf. Skägganalysen fortsätter...


Hur länge har du rockat skägg nu? Du brukade ju vara jävligt clean cut och har många gånger liknats vid exempelvis Elvis?



”Några år”, vilket såklart är ett diffust begrepp när man börjar komma till åren... Det är ju bara ”några år sen” Käftsmäll la ner liksom! (Jävligt sant, det är lustigt som fan hur 1996-2003 varade i typ tre decennier medan de efterföljande 15 åren gick på två runk och en babbetallrik och sen satt man där tunnhårig och bara stirrade ut i natten/red.).


Varifrån kom inspirationen?



Tror det mer var en kombination av lathet för att sköta sitt yttre och att man blev ilurad att ”det är snyggt med skägg på dig”, sånt går man ju lätt på när man börjar komma till åren... (mm, det fanns faktiskt folk som tyckte jag var ”fin” i så kallad Johan Rheborg-frilla med för ett par år sen... inga likheter i övrigt!).


Du har ju ett visst westernintresse, kan du berätta lite om det och relatera till skäggets roll i detta sammanhang?



Jo jag har ett stort intresse för ”old west” epoken, åren 1865-90. Fram till typ 1880-talet var det rätt skäggigt, sen blev mustaschen mer en grej (du kör spirit of (18)69 alltså!/red.). Det går ju i vågor va.


Hur fan går det med rocken egentligen? 



Ja hur går det med rocken? Kidsen vill inte spela gitarr och Gibson kursar, rockmusik anses väl lika mossigt som farsans rullband med Trio med Bumba var. Men vad fan vet jag? (tror du har helt rätt - det är man-bum o blipp blopp i Pildammsparken som gäller vad jag förstår, med eller utan skägg vad det verkar/red.).


Du spelar ju hockey med och där är ju slutspelsskägg vanligt ...



Ja jo... Men vissa lag förbjuds att skaffa slutspelsskägg, ur led är tiden.


Varför tror det är så möe skägg ute i samhället these days? Har det något med alla nedskärningar och skit att göra eller är det en reaktion mot att man inte får säga jävla fittsverige längre? Är det nån slags svar på normkritiken, liksom ba - "jaja, snacka ni på era små hens; här sitter jag i godan ro med mitt skägg".


Kan vara normkritiskt, fan vet jag om sånt? Annars är det väl som om man tog med godis till dagis, alla måste få smaka. Alla måste få skaffa skägg... Funkar ju sådär för många! (Stark jämförelse!!!/red.).


Har du skägg på kuken med? Många rakar ju där istället (jag tycker det verkar helt bäng). 


Ingen har väl ändå hår PÅ kuken? Inte ens Chewbacca. (Undvikande svar, tolkar det som att du är ”skinhead on the balls!” - helt ok, du har ju alltid varit bättre på brudar än mig så där har du nog hittat formeln bwoi!/red.).


Lyssnar du ofta på Rancid när du kör runt i din bil överallt eller vad är det som spinns? Tror det finns något samband mellan Tims talibanskägg och att Larsa blev skinka?



Det blir mest kontry. Rancid dyker oftast upp när solen tittar fram och våren nalkas, staden vaknar och i kylen står en kasse öl...
Vad kom först, hönan eller ägget? Lasse eller Tim? Men där finns såklart ett samband och en motreaktion på deras liv/deras val.
(Big ups and da deepest respect die-a-rectly from the streets för antalet insprängda Bulldegsreferenser i ett och samma svar/red.).


Tillbaka till skägget. När du går upp på morgonen, trött och sleten och med små, små vattenpärlor droppandes från skägget efter en klassiskt manlig ansiktdusch, händer det då att du stirrar in i din spegelbild och tänker ”var det så här det skulle bli? Är det här allt?” , för att sedan ruska av dig och sätta dig i bilen iväg till ditt själsdödande jobb och resten av sophögen där ute som vi kallar SAMHÄLLET?



Alltför ofta... ”Life is hard, it’s harder if you’re stupid” som John Wayne sa. Man känner ju igen sig...

Recension: Björnarna vs Underhund Split LP

Både Björnarna och Underhund (vad är det för jävla bandman egentligen?) är nya bekantskaper för mig, båda tillhörande den till synes aldrig sinande strömmen av grupper som lirar melodiös och trallvänlig punk på svenska, som vanligt släppt på Second Class kids. Björnarna kör på den där blandningen av Bad Religion och Räserbajs som jag tycker mig skönja även hos en del andra av dagens trallband. Det är bra tempo och kompetent, men som vanligt känner jag mig lite avig. Och framförallt inte som helt rätt snoi!be att bedöma skiten. Textmässigt avhandlas nationell chauvinism och nostalgi, arbetarförakt, chefssvin och idioter i allmänhet - #society och life helt enkelt. Återigen rimligt, men det är inget i det textmässiga hantverket som kåtar upp mig till maximum om man så sär. 

På B-sidan av denna split-LP huserar då underdogsen i Underhund (tihi+fniss, jävla ball du är då/red.) (där bandfotot snarare avslöjar att flera medlemmar i bandet ser ut som rena rävgryt i ansiktet). Jag är inne i köket, spiller upp kaffe och kliar förstrött bort lite brödsmulor ur brösthåret under första låten, som så här lite filtrerat snarare får mig att tänka på 90-tals streetpunk ala OG Bomshell rocks och dess efterföljare, överraskande nice. "Såna som dig" är en hit! Det är rappt, goa körer och en refräng som sätter sig. Efterföljande "Tomma ögon" gottar på i samma stuk men sedan viker de ned sig i tredje spåret, i precis det där sunkiga diket som låter som typ Lars Winnerbäck med ett läskigt metalband på komp (för mitt inre ser jag långt hår svänga fram och tillbaka i takt med musiken från nån av strängbändarna, urk!). 
Sen rycker det upp sig en aning men lite mer vanlig trall än de "streetvibbar" jag fick i början. Texterna är överlag av det mera inåtvända och poetiska slaget vilket faktiskt känns en smula upplyftande i denna genren där det så ofta är samma samhällsdepp och snyftteman. Sångaren har den där sångstilen som snarare drar mer åt hes/skitnödig Asta-sång än Björnarnas m fl gruppers mer cleana skatestuk, vilket jag tycker är the shit (lägg ner för fan, inte ens kul/red.) även om det ibland slirar farligt nära att låta som det mänskliga misslyckandet Malte X. 

Ett hyggligt släpp där Underhundarna känns rimligast.   

Recension: Slaveriet - När röken lagt sig CDs

Jaha ännu en recension av samtida melodiös punk med svensk text och sång, populärt kallat trall och gvivetvis släppt på Second class kids. Här en fyra låtar CD som vad jag förstår av pressreleasen är Slaveriets debut. Det låter kompetent om både sång och musik, hyfsat drag och ganska catchy och snygga melodier får jag säga även om jag inte blir tvärkåt. Men när fan blir man det egentligen, vad betyder det ens? Fuck it. 

Det är bra proddat osse. Man får som vanligt med denna typ av band lite Asta/Strebers-vibbar fast såklart med lite eget och ett helt annat, 2010-tals sound på skiten. Och se där, vidare bläddrande (scrollande om jag ska vara ärlig, fick den digitalt) i pressreleasen så ser man att Jenz från Cosa Nostra och Bjurre från Asta kask är med i gruppen. Tydligen hade hela gänget ett band som hette Frost innan men nu är det nån Loppan som sjunger och så heter de Slaveriet. Jaha, fett ju.

Texterna fick man inte med och ärligt talat hör jag inte redigt vad som sjungs överallt och såååå jävla noga pallar jag inte lyssna heller eller sitta och pausa och lyssna om och ha mig. "Hela världen brinner", "Idiot", "Härskare och slavar" och "Likt en träl" talar ju sitt klassiska trallspråk iaf (varför skall alla dessa grupper ha sånt där gammaldags/teater/rollspelsspråkbruk? Lite som Thule fast inte fullt lika efterblivet men ändå...).
Bäst: "Hela världen brinner" och den lite lugnare biten "Härskare och slavar" som innehåller den lite lustiga men ändå fina textraden "Några tror att vi är människor, men vi är mycket mer än så"
Sämst: Skatemecket i "Idiot".

Recension: Hjelle - Fan ta NPM LP

Hjelle är väl mest känd från Bäddat för Trubbel och var ju nyss omnämnd här på blögga med Kuksugers åsse... utöver det lirar karljäveln med Patriks Strands elkvartett samt hade ett tag projektet Det Enda Alternativet som var satans bra. Hans solopryl ligger ganska nära det sistnämnda dvs typ som Bäddat men lite mer varierat med aukustiskt och ibland lide "tunnare" ljud och countryaktigt och vafan - jag kan inget om musik egentligen.

Ganska precis ett år efter den överjävligt bra första plattan är han så här med sin andra solo LP och fan om det nästan inte är lika bra denna gång. Första låten har lite vibe av No 13 från Dan Berglunds platta när han covrar den där gamla norska arbetarsångaren (som även Gatans Lag har snott en hel sångmelodi ifrån en gång)... med en klassisk Hjelle-text på temat meningslöshet och så där halvhopplöstetsaktigt. Sen pridear det upp gott i "Det går över" med de superfina textraderna "Dom där jävlarna som bara vill hålla dig nere / och verkar njuta av att andra dom mår skit / Stäng dörren så ska jag sätta på en kanna kaffe / För dom jävlarna dom kommer inte hit". Och så där rullar det på om kassa relationer ("Det sämsta som har hänt mig"), livet på dekis ("En man på pizzerian") och dricka bir ("Dricka bir").

Det som är så jävla gott i allt Hjelle gör textmässigt är att det är så jävla vardagsnära och ur den vanliga halvsletna männsikans perspektiv, samtidigt utan att någonsin bli överdrivet emo eller frossa i misär - det som romantiseras här och där är snarare den lilla strimma av glädje, hopp och gemenskap som här och där trots allt tittar fram hos de olika "jagen" i låtarna. Det finns en värme i skiten - och ilska när det är på sin plats, som i exempelvis den koncisa "Fan ta NPM" och för all del även i "Med vänner som dig". "Billig date" är skitbra honesty-pride och "Puben har stängt" (som man fattar av titeln) melankoliskt vacker. Allra bäst är det dock i den vackra "På systemet" - pallar inte skriva allt så fota in hela jävla texten åt er nedan. Ska man anmärka på nånting är det väl att man velat ha mer, sista var det sexton spår nu får vi elva och det hela är över på drygt 20 minuter.

Fitt-bra skiva!!

Interview - Oldfashioned Ideas

Oldfashioned Ideas stick to their guns with strong values thats once where radical and fresh but in this 180 degrees to the shit direction-turning society is regarded as old. They have been up around the bend (fuck nows what that means?) for a long time so I checked out their balls of pride once again.


Ok what the fuck is going on in society - new record coming up or what?!


Niclas – Yes, new album recorded and being mastered as we speak!


It seems you guys don’t gig as heavily as ya used to bishes - or am I misinformed? Still hot by the Germanz?


Niclas – I think we have been pretty solid around 10-20 gigs per year, but some years are less than others of course. Life and all that bullshit comes in the way sometimes, but we probably couldn’t do much more anyway if we want to survive (come on, a little pung-krock won´t killa ya, ok it killed Dee Dee, Johnny, Joey, Joe, Sid, han sixten i dokun, Elvis, Ian, Danzig (well, braindead anyway) and a few others but hey - you can doi! it!/ed.).


Will you guys ever play Hamburg? Can’t Hannu sort shit out for you? I think he chaos there every now and then...


Niclas – Would love to play Hamburg, but it’s not looking very likely. There’s a couple of organizers that would like to book us, but they can’t. Same old story… (well I´ll tell you another old story: two guitarplayers stands in the shower. Suddenly the first says to the other "hey, are ya having a fucking wank?!" to wich the first replies "what? can´t I wash my dick as fast as I like?"/ed.).


So what has happened since the last time? I’ve heard Per has broken hard with the skinheadz cult and now sports a beard and a worn out smalltown haircut while Gus has made a strong comeback and faced the aggression?


Gus – Facing the aggression is a mandatory continuum in this #society, but as far as skinhead goes, I leave that to other more suited people (eh... like who?! everyone sucks!/ed.). I’m just bald. Per, on the other hand, heard that the only way to be considered a cog of the small community he resides in is to have a full head of hair. And therefor is he now almost as handsome as Niclas (sorry, gotta "take a shower"/ed.).


Sick boy Nick is like a man with three cocks - he’s fucking everywhere! He now plays meaty punkrock with you guys, Volvo and The Streets Team. But will we ever see him in a bit thinner groups, like Sabotage?


Niclas – No. Not my preferred style, don’t think I could play like that even if I wanted to (is it a style? i thought it was a diet!/red.). I like loud and distorted, I don’t think bands like Sabotage would have any interest in that.

Gus (also with almost like three bands) – Two timin’ bastard!


Who’s the little kinder of the band?


Niclas – Age wise it’s Gus, mentally it’s a draw (I hear ya, he is an artist, a poet and a friend/ed.).

chicks and dicks

Ok motorhead is dead like a lot of other heroes and zeros. Who would you rather see dead?


Niclas – I wouldn’t miss a lot of people, it´s easier to say who I want to stick around. But I kind of want everyone in charge of anything important to at least suffer a bit once in a while. Keep them reminded that they are the fortunate ones.

Gus – Almost everyone, especially Tingeling (I see what you mean but still - every wiking has to go berserk every now and then. Don´t be to hard on Tingy, tell him a little something like this:

Good morning heartache
You're like an old friend
Come and see me again 

Look up you're in Cleveland again
A solid line that never ends
I've got stories you'll never believe
And i know it i wear it on my sleeve 

There must be somethin' about you that I liked but
Right here in the rain you know it just don't seem right
I always go out I never hide but in Cleveland
I should have stayed inside 

Good morning heartache
You're like an old friend
Come and see me again 

Testify my love for you
I know it runs deep through your body too
From the cold blacktop to the hot concrete
The old tan van it ain't so sweet 

Somewhere in America in the city at night
We were far from home but you know it was gonna be alright
The unfortunate get prayed on by vultures eyes
86 cents in these pockets of mine

And you can take my money,
You can take my time,
But you can't take my heart it's in the city behind

Good morning heartache
You're like an old friend
Come and see me again
/ed.).

Do you guys love wrestling?


Gus – No. The art of pankras is cool and an ultimate martial art, but the shows are not my cup of tea. Although I’ve recently been approached by another viking to start some kind of tag-team, but I’m letting him know through this interview that I’ll pass. Sorry Ekan.


What do you think is the biggest reason everything sucks in da society and everywhere else?


Niclas – Because people are cunts, that’s the simple answer. Too much bullshit, people arguing like morons over little insignificant stuff like it’s the end of the world, and that’s only referring to this morning at work. No wonder the world is a fucked up place when people can’t agree on what kind of sweetener to use in your fucking tea (I agree but lets not get to idealistic here - always remember that "It is not the consciousness of men that determines their being, but, on the contrary, their social being that determines their consciousness" as da old beard use ta say/ed.).

Gus – In the age when it’s cool to give as little shit as possible about stuff, and toss around the word “offended”, it seems to me that people are caring more than ever. It’s just that they only care about what they already decided to be right. There’s no more dialogue, and people are fucking idiots (hehe great social democrat value/ed.).


I fucking love The Warriors (90~early 00-stuff) - why can’t there be more bands with that kind of pride?


Gus – Ask someone who knows what’s going on in the scene, I don’t know shit. But I do like The Warriors and similar bands from that era, I think (Gobless!!/ed.).


What do you think of the latest Rancid record? I’ve just started to re-enjoy the previous one, it’s a killer! Back where I belong etc, strong style!


Gus – Awesome! I love it, I loved the last one as much. I mean they’re not Indestructible-good, but few things in life are.


You are the fucking Motorheadz of oi - but who are the Electric Boys of oi you think?


Niclas – Can’t think of any, I think that title is up for grabs. But I hope someone goes for it and makes the great “Punk-o-metal carpet roi!de”. You can use that by the way, no need to credit me. Conny Bloom might want some small compensation though.


What goals do you still wish to achieve with da band, you’ve toured all over the place, played festivals and released approximately 40 000 billion euros records. Wassap?


Niclas – Same as it’s always been, have fun and having a good time with my friends. If the day comes when it’s not fun anymore I’ll stop doing it right away. Ain’t got no time to do stuff I’m not enjoying. But hopefully that day won’t come anytime soon!

Gus – I love recording. I think that’s the only thing I’ve done and still doing in my life that perhaps (hopefully) will be remembered. I’m trying to write music as well, earlier I’ve only contributed with lyrics but maybe I get my bass-slapping together again. As Niclas said, it’s only about having fun. Sometimes it’s less fun with no gigs/can’t get away due to money or work, but when we get booked by great people and get to see new places (and hopefully laugh a lot during the trip) that’s what makes it worth while. But my goal is mostly to have my name on a respectable amount of releases that reaches a lot of people, to make a mark and for people to enjoy what I enjoy as well.

Thanks for the interview Martin! /Oldfashioned Ideas

Old boys with an old firm of friends

The Kuksugers - Skåneland utan förskoning (kassett)

Jaha Hjelle är som alla vet ett geni när det kommer detta med rock och att skriva låtar (för er som är helt jävla efterblivna får jag ju då berätta att det är sångaren/gitarristen i Bäddat för trubbel, Det enda alternativet, solo mm) och nu är han då här med The Kuksugers (sug på det namnet suckers!). Jag ska erkänna att jag inte har tusen procents koll på mannens diskografi och förehavande innan Bäddat drog igång men jag har för mig att han hade en del projekt och kanske sjöng mer på engelska och kanske, kanske är det så att Kuksugarna rent av är av ännu äldre datum än Bäddat för Trubbel som väl drog igång typ 08/09? Men vafan har det med denna recension att göra - inget men ba, sug kuk på er. 

Tapen går iaf bäst att beskriva som en tretton minuter lång konst/tema platta (Musikdokumentär beskrivs den som på tape-ryggen) på temat mörkläggningen av Skånelands historia med låååånga, långsamma monologer och intervjuklipp med gubbar som praudar om di hele .Ingen aning vart det är hämtat ifrån.  Rejäl kuf o fniss-nivå men ändå med ett ett uns allvar kanske? Fuck do I know. Insprängt i skiten ligger iaf ett gäng låtar som inte handlar ett piss om detta utan (om man inte räknar sista som bara är ett slags gitarrskrammel komp till sluttampen av ovan nämnda snack), sedvanligt för Hjelle, avhandlar högt och lågt på ett kort och koncist sätt. Låtarna heter i tur och ordning; "Jag reste tillbaks i tiden och röstade på Juholt" (svinbra!), "Jag vet hur man ger upp" , "Rösta (kanske inte) på Kds", "The Great punk swindle" (som tar ställning mot pretto post-"punk" synt-wave-skiten - kudos!!) och låter enkelt beskrivet som en ännu punkigare, snabbare och skitigare version av Bäddat för Trubbel men med inslag av nån annan slags störd skit och med mongo-punk-vibbar (läs:F.Y.P, Idyls, saibon, Pricks etc..). Mycke brau!

Detta? äh det är bara mina två ex av Bäddat-demon inkl tändstickor

Recension: Knaegt - Folkets Ark LP

Det finns en del olika planeter här på planeten Malme. På Knaegts planet så är det ett fullkomligt ragnarök av riots and struggle and strife, galna och trasiga individer jobbar och svinar och rackar och dealar och poppar tabletter för sin survival med luvan uppe, alltmedan det lurar snutar och nassar och jävelskap i vart gathörn. På min planet cyklar man till jobbet i ösregn, trött och bitter och sen hem igen och då vill man mest spola the scum of the street när de slanar på cykelvägar. Visst inser jag med att snutar är statens långa arm, en stat som upprätthåller kapitalismen och klassamhället (och dessutom på ren individnivå består av en massa rötägg). Samtidigt tycker denna gubben att det är ganska softish att man kan vända sig till samhället om man blir utsatt för nått skit istället för att vi ska skippa rättvisa själv med baseballträn hela tiden... o ba liksom: jag ser inte så möe av bängen och jag hatar kriminellt avskum rätt bra mycket mer, påverkar vardagen för folk i stan mer känner jag.

Inget av detta är såklart mer sant eller rätt än nått annat men är ändå nödvändigt för att förstå den komplexa kontexten utifrån vilken jag skriver denna recension. .

Plattan börjar iaf med rökaren "Upp som en sol, ned som en pannkaka" och jag tycker faktiskt det är ganska rått och gött. Jag har tidigare haft lite problem med två saker med Knaegt; meckigheten och bitvis att Fulip är en för bra sångare. Detta tar sig uttryck i att han liksom sjunger som en rock gawd och ibland har jag tyckt växlingarna mellan kängvrål och rock´n´roll känts lite malplacerade, eller bara obehagliga (kan för övrigt intyga att han även sätter "Stad i ljus" av Tommy Cherry Berry-pride som en smäck). De bitarna finns kvar på denna platta men i lite mindre utsträckning ändå tycker jag - visst det är metal här och var men det är hela tiden med ett bra ös, gott rens - you feel me? Mer vrålsång osse.

Genomgående teman i texterna är snutar, rättssystemets fitt-fail, antifa och faktiskt, rätt jävla mycket hederlig klasskamp och arbetshat och förtvivlan och alienation och piss (och "down for destruction", uttrycket återkommer i åtminstone tre låtar!). Lika genomgående är att texterna, trots kanske lite väl säkra kort gällande ämnen, är välformulerade och på sina håll jävligt roliga. Eller vad sägs om: jag önskar att du var mer som Norrlands Guld / och att du vågade vara dig själv mer för en stund / Precis som Carlsberg might be the best beer in the world / är ditt skitsnack det störigaste jag hört / Du är Dressman som ligger runt hörnet / ingen vill ha dig, ful och störig ("Livet") eller Antifa kom hit baby allt är förlåtet / Nassarna styr än en gång den här båten / Våra gator, våra lagar / Visa dom asen vafan dom har startat (Artikel nr 45256). Big ups bitches.

Så där rullar det på, "När flaskjäveln har torkat ut" är redigt mörk och hip-hopisch-pratig om livets allmänna jävlighet, "Länsman" är trots vad jag skrev ovan en go snuthatarlåt (bortsett från introt...), "Knivur i sidur" är en rå dänga om att bokstavligt talat hacka livet ur överklassvinen, mys alltihop.

Knaegt kommer nog aldrig bli mitt absoluta favoritband men detta släpp var ändå bra över förväntan och kommer nog föräras en och annan spinn till. Betyget blir två spray burkar och två tjackballar minus ett par batongslag på en skala mellan har-du-en-krona-Cindy(RIP!?) och att stå på sketfyllan på Möllevångstorget och vråla "ALLT DET HÄR ÄR MITT!".

Recension: MID - Tills pengarna skiljer oss åt CD

MID är nått gammeltrall som man minns från gamla röjar- och (tror jag?) äggskivor back in da glory 90-ies, med sånger om sprit och mödomshinnors intakthet. Nu är de här med en 6-låtars mini-CD. Jag måste säga att jag tycker det låter helt för jävligt. Te att börja med: det här är för fan metal och inte punk. Inte punk nån jävla stans. Man riktigt hör hur det långa sletna håret hänger ner och trasslar in sig i gitarrunkarfingrarna och extremt skitnödig metalsång som ba...man mår illa riktigt jävla illa. Jag vet inte vad jag ska säga. Det är hemskt, hemska texter och med vanligt depp-tema... men nån slags saklig ansträngning får jag väl försöka göra. 

Inledande två låtarna ("Döden", "Saknar") är precis så där pissmetal trista som man kan tänka sig men i "Bara barn" bryts det av något med ett lugnare inledande parti och normal sång - och givetvis blir det genast fräschare. En bra, lite dunkel-bitter text som ändå pridear upp i nån slags budskap om kollektiv strävan och gemenskap. Efterföljande "Livet" har en en refräng som som liksom känns go men sen dör av på nått sätt (dessutom rimmar de komplext och kontext - insert: skitnödig-emojin). De avslutande två spåren "Gubbar" och "Levande Död" gubbar på i det tidigare nämnda stuket.

Jag är extremt imponerad av hur Pelle på Second class kids håller fanan högt och prånglar ut proffsigt packeterade grejer på både CD och vinyl - men karln måste ha Sveriges mest perversa musiksmak. Förlåt men jag pallar inte, detta måste redas ut. Vem köper? Vilka spelar i dessa band? Vad fan är det som händer?

Ps. Med på köpet följer massa bonusspår, nyinspelningar av klassiker som jag förstår det. Samma stuk.  

Recension: Fyrtal i punkrock volym 2 LP

Second class kids = tralleri trallera. Här en LP med fyra band i rent förjävla fult oranget gatefold omslag. Vi tar att i ordning:

Sardo Numspa fångar direkt min uppmärksamhet genom att sjunga på vacker skånska. Det rör sig om sådan där trall som egentligen inte är trall utan mer SoCal punk på svenne-bananspråk, välspelat och melodier som sätter sig och jojo pöjka`, inte alls skitkasst.

Björnkajan (tar paus och suckar över det efterblivna namnet) är tvärtypisk trall av genomsnittligt svealändskt snitt. Svårt att säga varken bu eller bä, de gör sin grej och den är väl inte riktigt min grej, men det är långt ifrån kasst. Eller tja den där låten som hackar på folk som vill bli kända och hånar dom efter deras fifteen minutes... vafan samhället suger alla försöker vi gotta oss på nått sätt, jag gillar att runka till exempel. To each his own som oi-chefen brukar säga.

KKPA har jag för mig låg på kamel records på Schyman Eran och jag har bestämt för mig att de kom från Trellehulla - men här är det rikssvensk Urke-sång och tja, rätt mycket Strebersfeeling överlag tycker jag, på ett gott sätt. "Bruna skjortor - svarta flaggor" är plattans bästa spår. Även "Lögner" är bland de bättre, go låt med det gamla tricket att köra refrängen 40 000 miljarder euro gånger på slutet. Jag kommer ihåg den nu. gammal är äldst som vanligt I guess, KKPA är bäst på platen.

Bendel o co. tycker jag är tråkigare... Det är för jädra klämmigt och gulli gullan ko-ko som en gök gulligt (fan är det för jävla utryck red?/red.) på nått sätt och det är lite av den där obehagliga vis-rock-känslan som ibland poppar upp in da "you touch my trall-a-la-land" (du spårar ur/red.). De bjuder även på de värsta fink-kille-raderna ever i "Tänk om"; j"ag har inga pengar / jag har inga anor som duger i Stockholms societet / men jag har glöden i mitt hjärta / kärlek och solidaritet". Ok fuck fittholm och eliter överallt men vafan ska du med kärlek i verktygslådan till din jävla hippie? Var är hatet och "självklart-får-du-smaka-på-min-julmust-chefen-men-oj-de-var-visst-DÖDSKNARK-I-DEN-SÅ-NU-ÄR-DU-DÖD-lägg-dig-ned-så-ska-jag-pissa-på-din-döda-kropp"-vänstern när man behöver den? Suck.