Intervju - Patricia Elmqvist

Jag skippar snacket om att hon är tjej och"verkar ha en gummikropp som hon studsar runt på scen" och nöjer mig istället med att konstatera att Patricia lirar i bra band och sätter upp schyssta gigs samt brukar ha ett och annat på hjärtat. 

Beyond Pink, Slöa Knivar.. Har jag missat nått, andra band osv?

Jag har haft en del andra bandprojekt genom åren, men inget som tagit fart och blivit något av. Jag, Björn Fager, Tijana och Dickie hade t ex ett hitband som hette Blodsmitta, tidigt 2000-tal, vars hitlåtar Påarpsnasse och Tivoli jag fortfarande minns enormt väl. Det hade potential men rann ut i sanden. Just nu har jag ett helt nytt band på g också tillsammans med Martin Städhjälp, Erik Persson, Ida Slida och Alexander Rumpan. Det är inte helt offentliggjort vad vi kommer heta ännu men vi har redan 5 ultimata hits och 2 covers i skjortärmen. Med stor sannolikhet kommer vi göra vår första spelning i februari i Stockholm. Eller så slänger vi in något lokalt precis innan så vi får en hemmapremiär.

Du sätter upp mycket gigs, hur mycket handlar om politik (dvs du sätter ett gig för att vårda bekantskaper som sen kan vara bra när du ska få gigs med egna band (obs! Inget fel i det! Hade jag fått kontaktnät eller varför inte FETT MED CASH via punken så hade jag icke bangat!)?

Ok, KGB, du har mig. Jag sätter nästan bara upp spelningar med folk jag är skyldiga en tjänst på ett eller annat vis, eller folk jag vill ska bli skyldiga mig en tjänst. Men helt ärligt så är det NO SHAME! Det är så punkscenen fungerar. Det är inte pengar som ligger bakom allt, det är tjänster och gentjänster. Det är som en hemlig värld där det faktiskt spelar roll hur man behandlar folk och där det är viktigt att ställa upp för kompisars kompisars kompisar. Jag säger alltid ja till att låta band sova hemma hos mig för jag vet att om mina egna band någon gång hade stått utan sovplats på turné så hade det sugit oomskuren kuk. 

Så det är en kompisgrej, utan tvekan, men för mig så är det liksom själva idéen med D.I.Y. Det är poänglöst att klaga på att man måste känna "rätt" personer inom scenen för att få spelningar eller att säga att folk bara sätter upp sina kompisar som att det är en dålig grej, för vad är det som hindrar de som klagar från att sätta upp spelningar själva? Om du har andra preferenser på vilka band du vill se spela så kör själv. Klaga inte på vad någon annan gör. 

Sen är jag däremot inte helt business. Eller åtminstone inte smart business. Jag har alltid varit för trotsig för att bry mig om vem som skulle kunna vara "viktig" att känna. Typ nyss blev jag tillfrågad om inte GIVE (creddigt band med lång "members from"-lista) kunde få spela tillsammans med Hounds of Hate här i Malmö. Jag lyssnade och det lät som det värsta sidorna av Fugazi men med noll procent personlighet. Min indie kille-allergi gav utslag ggr 1000. Jag sa nej direkt och skrev ärligt att det lät som fruktansvärd indie rock och fick min själ att dö lite på grund av hur tråkigt det var. I ett sånt läge spelar politik ingen roll. Punk måste vara punk.

Hur ser det ut på den fronten den närmsta tiden, några kul gig på gång? Vilka är du mest nöjd med?

Ja, tis den 18 nov sätter jag upp Hounds of Hate, No Time och Hank Wood and the Hammerheads, det kommer bli fett som fan. Jag har inget planerat efter det men jag hoppas att The Flex kommer till Malmö. Jag har tjatat på dem och Alex har lovat att han ska döda någon om det kommer.

Jag är nöjd med de flesta av mina spelningar. Allra mest nöjd är jag nog med Hysterics spelningen i våras. Det kom så himla mycket folk, South City Locos spelade en hitlåt om prinsessan Estelle, Lautstürmer ägde så mycket och Hysterics ägde ännu mer. Det var utan tvekan den roligaste piten på den spelningen med flest människor som inte brukar mosha involverade och Hysterics spelade cover på Cruisin at the show med Limp Wrist som är en av mina favoritlåtar. 

Förutom den så är jag så otroligt lycklig över att jag övertygade Urban Savage om att göra sin allra första spelning när jag satte upp Sectarian Violence ännu tidigare i våras. Direkt efter de tackat ja så slängde de ju upp en bandcamp. Tack vare det etablerades ett nytt Malmö-band på punkhimlen och i folks hjärtan. De är så SATANS KINGIGT SLAKTIGA!

Hur rullar det på med banden, vad händer med Beyond Pink nu när Klara flyttat (väl?)? Hur tror du Sörling tar det om ni skulle lägga ner?

Än så länge är allt som vanligt med Beyond Pink. Det brukar ändå mest vara jag och Ida som repar. Vi brukar skämta om att BP egentligen står för Bergare och Patricia (Bergare är Idas ägiga efternamn). Förra veckan spelade vi in 12 nya låtar som kommer släppas som dels en ny lp och dels en split 7" med Iron Reagan, Tony från Municipal Wastes nya band. Tanken är att vi ska göra en USA turné tillsammans med dem till sommaren. Slöa Knivar repar på och gör låtar, vi har en massa nya aviga saker på g, eftersom vi är störiga jävlar. Dock suger vi på planering så jag vet inte när det blir inspelning igen. Med stor sannolikhet kommer vi göra någon form av turné tillsammans med Knaegt igen eftersom Knaegt Slöa Knivar = sant är lite av en sån där episk kärlekshistoria.

Sörling är en sån satans gullunge men han är full av kärlek till så mycket, så han skulle bara få en liten tår i ögonvrån och sen fortsätta älska punk i alla dess former. Han tycker bara väldigt mycket om väldigt mycket helt enkelt. En ängel bland oss dödliga cyniker.

Vad säger du om Malmöscenen these days? För lite skinz? 

För lite skins och för lite tuppkammar. För lite obstinata hatare i alla former. Alltså för lite folk under 25 helt enkelt (ey, jag är snart 35 och ett jävla as /red.)! Annars är jag nöjd, jag tycker att vi har en trevlig scen och att vi 30 plussare sköter oss bra och beter oss exceptionellt omoget på bästa möjliga tänkbara sätt.

Gillar du Crime? Dempe sa en gång i ett zine jag läst "I admire crime" - va inte det jäkligt töntigt sagt? (OK taskigt att ta upp det MEN jag är den förste att erkänna att jag också sagt/gjort "funky" grejer så puss puss Dennis)

Jag vet inte om det var töntigt. Det kan ju vara töntigt att vara imponerad av något för att det är "coolt", oavsett om det är kriminalitet eller rikedom, men jag är nästan alltid imponerad av folk som tycks veta vad de vill göra och gör det (inte om dom snor min cykel/red.). Folk som har en plan och kör på den, det imponerar på mig. Oavsett om det är att söka till Polishögskolan (say what yao!?/red.) eller att råna en värdetransport. Detta säger jag helt utan att lägga någon värdering i varken det ena eller det andra alternativet. Själv är jag väldigt slacker i min mentalitet till mitt liv liksom. Visst jag gör en massa saker, så jag är typ alltid stressad, men jag har liksom aldrig haft någon mer långsiktig plan. Jag har alltid bara flytit omkring helt riktningslöst och försökt göra roliga saker efterhand. Typ som om jag åker i en bil som någon annan kör och bara hänger ut genom rutan där bak och käkar bananerna som jag når. Så jag kan förstå att man kan vara impad av de som bestämmer vart de ska och kör själva.

Köper du mycket skivor? Bara punk?

När jag var tonåring köpte jag mycket skivor. Då gick jag på skivmässor och letade i alla backar på varenda antikvariat etc. Så jag har ganska mycket skivor. Jag gillar skivor. Jag köpte både punk (framförallt svensk punk) och hiphop (!?/red.). När Blenda hade en webshop tidigt 2000-tal så spenderade jag alltid större delen av min pyttelilla lön på att beställa minst 4 nya rap lps i månaden. Sen bara slutade jag någon gång, typ 2005. Numera köper jag skivor på spelningar, direkt från banden, och typ 2 ggr om året på sin höjd går jag till skivesset eller något och kollar om det finns något jag verkligen vill ha. Oftast finns det för mycket jag verkligen vill ha och jag spenderar en 1000-lapp minst och sen går jag hem och äter gröt i en månad och skäms lite. Men samtidigt, jag behöver det, jag är för mycket gubbe och för mycket autist för att kunna lyssna på musik genom en dator, jag måste hålla omslaget i händerna för att kunna fokusera.

Hur ser du på skägg inom punken, är det en härskarteknik?

Jag har ingen respekt för folk oavsett om de har skägg eller inte så den biter i så fall inte på mig.

En gång fick du en hel påse vhs-filmer av mig. Ett år senare tog jag emot en hel låda vhs-barnfilmer av en polare. Vad är det för fel på mig?

Det är helt RAKT JOBBAT! Det är inget fel på dig!!!!!

Du skriver råa texter. Tycker du om det eller är det en jobbig process?

Tack. Jag tror jag tycker om det. Det går väldigt snabbt och automatiskt. Det är snarare som att jag kräks ur mig skiten än som att jag anstränger mig för att få till något. Så fort jag öppnar munnen (sätter pennan till pappret/trycker ner första tangenten) så måste det helt enkelt ut. Jag läser sällan igenom saker efteråt. De gånger jag gör det är när det redan är försent och exempelvis redan gått till tryck. Detta gäller såväl låttexter som fanzinetexter. Får jag en idé så ifrågasätter jag den sällan. Det är kanske bra i sig, men ibland tror jag att jag hade tjänat på att låta saker vara en process, låta idéer förfinas innan de färdigställs. Men jag saknar tålamod. Det är samma sak med allt i livet. Alla klädesplagg jag någonsin sytt har också varit hastverk som jag bara ögonmåttat, klippt och kört.

Final words to the Swedish punks, skins and punky lil' 'erberts community?

Poga som om det inte finns någon morgondag.

Beyond Pink